Etikett: kommun

Åååå då tänkte jag…

Av , , Bli först att kommentera 2

 asså att jag skulle starta en Facebook-sida ba föátt visa som hur seriös jag är. Eller jag skulle starta flera för att jag är så väldans seriös. 

En Facebooksida där jag skulle berätta hur illa jag tycker om att: få smörkladd på tangentbordet, bryta av lillfingernageln när jag drar ut en död ko ur en lagård, elräkningen är obegriplig, joggigskorna är utnötta, det luktar rök om köksinredningen, Coop Forum inte har min favvofärg på nagellacket, min hålslagare bara gör tre hål i papperen, grannen har mycket finare bil än vad jag har, färgen på min balkong flagnar och faktiskt flera mängder av andra VIKTIGA saker som jag vill delge.

En Facebooksida där jag skulle berätta om allt som finns att veta om Massey-Ferguson 135 av 1968 års modell.

En Facebooksida där jag talar allvarligt om Kränkningar. Det finns folk som känner sig kränkta av väldigt mycket. Jag menar ba: Hur kul är det om man t.ex. inte kan skriva riktigt bra och ändå känner att man ideligen måste häva ur sig precis allt som som man kommer på? Då kan man ju bli kränkt om någon påpekar att man kanske skulle försöka att inte skriva ett tarvligt talspråk med dålig stavning och usel kommatering, när man ju sitter som förtroendevald i kommunen. Faktiskt.

Eller om man har mycket vilda och glada katter hemma i lägenheten å sen går på Coop och handlar och så har dom extrapris på stearinljus! Det kan man ju inte elda med för då kommer katterna att bränna nosen och sveda svanshåren.

En Facebooksida där jag berättar precis allt som rör min hund. När hon har födelsedag, hur söt hon är när hon sover, vilka gosedjur hon tycker om, hur intelligent hon är när hon gräver ner ben och vilka hennes lekkamrater är. Och hur hon mår just nu i denna stund.

En Facebooksida om att starta upp Facebooksidor om I-landsproblem. Brutna naglar, förlorade drömmar om en trädgårdsfontän, ett drinkrecept som var jätteäckligt, att vissa avsnitt i Kalle Ankas julafton hotas av borttagning, att slingorna i håret blev fel färg, att man har ägnat enormt abnormt långt tid att fylla i ett Internetformulär för att få biljetter till en julshow och sen slutar Internetuppkopplingen fungera- å då vet man ju inte säkert om man kommer att få gå på just den showen!

Bortskämd och otacksam…

Av , , Bli först att kommentera 0

 Bortskämda barn av sin tid…

 
Tycker jag de flesta av oss kan kalla oss, även jag själv. När jag knallade hem från affären en dag i somras slog asfaltens lagrade värme emot mig i lagom portioner mellan sommarvindbyarna. Där gick jag frisk och stark med både armar och ben och förstånd i behåll och klagade för mig själv. I den här stilen:” här har man betalat skatt sen man började jobba nettnahundraschuttischu” paus för att förtretligt  sparka iväg en sten ” och vad har jag fått för det? Ingenting.”
Så gick jag några steg till med mina i alla fall till 98 % (jag återkommer till procenten) fungerande ben i detta enastående vackra väder. Såg ner på asfalten och tänkte att nog är det väl förbålt hur bortskämd man är! Visst har jag fått en hiskelig massa för mina ihopsvettade skattepengar. Asfalten, t.ex. -bra är det att det finns vägar att gå och köra på, som plogas om vintern.
När min mormor blev gammal och behövde hemsamariter fick hon det utan knot av kommunen, så min mamma (40 mil bort) och jag (85 mil bort) slapp oroa oss. Vi har fått vägbelysning, sjukvård, polis som hjälper oss dygnet runt, konsumentköplag, arbetsmiljölagstiftning, vi kan nå våra politiker med e-mail och telefon, mina barn har gått sammanlagt 39 år i skola och har högskolebehörighet. Helt otroligt egentligen hur lyxigt vi har det- historiskt och geografiskt sett.
 
Tänk en söndag morgon i maj 2006 när jag jobbade extra hos en bonde och skulle mjölka 349:an. Hon sparkade mig på fotleden så både vadbenet och skenbenet gick av. Jag menar AV: foten hängde och slängde i skinnet. Hade detta varit för några decennier sedan och jag varit en vanlig lagårdspiga hade jag fått släpa mig hem, haft ont och förmodligen hade jag varken haft råd med eller att det ens fanns kompetens att få ihop dessa frakturer rätt. Jag hade stått helt utan försörjning, kanske till och med när det hade läkt ihop, och mina barn hade fått gå frusna och hungriga.
Men detta var 2006 så vad händer? Jo, inom 25 minuter (med en resväg på 2 mil) kommer en ambulans, jag blir körd till sjukhuset, får lustgas hela vägen. In på akuten, mera lustgas, iväg till röntgen, sedan dra benstumparna rätt, och mindre än 3 timmar efter olyckan låg jag på operationsbordet fullpumpad med smärtstillade och bedövning. Det var kanske 7 personer i operationssalen som jobbade med mig.
Alla var snälla och kollade hela tiden hur jag mådde, sen fick jag ligga på sjukhuset några dagar. Kom hem och var sjukskriven 3,5 månader med sjukpeng, fick kryckor och andra hjälpmedel, omgipsning, efterkontroller, träningsprogram. Tre år efter olyckan fungerar fotleden nästan bra, bara 2% invaliditet. 
Och även om jag inte hade betalt en krona i skatt så hade jag ändå fått allt detta!
Hjälpmedel, omgipsning, efterkontroller, träningsprogram. Tre år efter olyckan fungerar fotleden nästan bra, bara 2% invaliditet. 
Och även om jag inte hade betalt en krona i skatt så hade jag ändå fått allt detta!