Etikett: lagård

Vasaloppet!

Av , , 1 kommentar 2

 Underbart! Vad duktiga folk är. Tänk att orka träna… Tänk om man skulle… Rullskidor på sommarn…Kämpa på mil efter mil…

Skulle man klara det?

Hur länge skulle jag orka stå på skidorna månntro?

Erika säger att man måste ha andningsteknik när man stakar.  Man skulle behöva en tränare och en vallare. Vallhund har jag ju. Så bra.

Nu har jag ju som uppvuxen i Stockholm inte stått på skidor så där väldigt mycket. På sådär väldigt länge.

Ärligt talat så handlar det om kanske bortåt 35 år sedan… några friluftsdagar. På blåa träskidor som var dåligt vallade och såna där osmorda stenhårda läderpjäxor som skulle snäppas fast i råttfällan. Nu har ju jag så jädra små fötter att bindningarna var ju för långa, så dom hoppade ur. 

Men jag minns att jag på 80-talet köpte ett par Tegsnässkidor som jag försökte hasa mig fram på i djupsnön i ett par vinterNokia gummistövlar.

Hela min skidkarriär rymdes på 8 rader.

Alltså- jag kan slå vad om att min mamma har sparat dom där skidorna och pjäxorna! Hon slänger ingenting. Och då menar jag ingenting. Mina gummistövlar från 1966 är i säkert förvar i morfars lagård. Som han byggt för  att ha kalkoner eller grisar i. Håhåjaja, på övervåningen finns fortfarande hans snickarverkstad kvar. Nästan orörd. Han dog 1962. 

I denna lagård finns Amerikabrev, mormors 7ksköterske (lärarvikarien har stavningsövning) uniform, en sån där smalrutig vit/ljusblå ni vet, grejer som museet där min mamma jobbade har använt till utställningar- och som sedan skulle slängas, gamla slädar och vagnar och selar, spinnrockar, sparkar, stolar, en helt otrolig spegel med guldram närmare 3 meter hög i en specialsnickrad sarkofag, matsalsbord från faster Judith (?), sänggavlar, blomkrukor, zinkbaljor, byggmaterial, ullkorgar, en gammal såmaskin (kanske från Arvikaverken), reservsklar, rävsaxar, timmermått, timmersvansar, kotavlor, myggfönster, bågsågar, fogsvansar, skolbänkar, hästhinder, mattrasor, tapetsnuttar, braskaminer, Amerikakoffertar och en hel del…gamla…torkade…målarpenslar från 70-talet. 1970-talet. Ja det är ett helt skafferi att botanisera i för den antikvitetsintresserade. 

Jag tror att hon inte kan ordet slänga. Det finns helt enkelt inte i hennes Wordfeud-lista. 

Men det kanske är bra att det finns folk som har kapacitet att ha kvar saker från förr. Det är nog spännande att kolla i om man har rätta inställningen.

”Man får vara glad

Av , , 1 kommentar 3

för det lilla”, som mina barns farmor brukade säga. Kung Bore bet icket på henne. Hon hade nylonstödstrumpor i alla väder och kjol. När hon kom farande nerför backen till lagården hade hon gummistövlar, en tunn poplinkappa, en blus i sånt där färgglatt lite styvare nylon eller akryl. Ingen tjocktröja, men mössa och vantar. Om det så var-25 eller mer hade hon aldrig mer på sig när hon skulle till lagården. Jag kan inte minnas att hon klagade på kylan nångång, men det kan ju förstås vara en retroaktiv glorifiering.
Så idag är jag glad för att det bara är -21 och måste genast ut och hurta.
Farmor hon behövd int hitta på någon motion, hon. Hadd väl aldrig fallit henne in. Hon som hade burit de stora mjölkhämtarna från lagården, sänkt ner dom i kylvatten och sedan fått upp dom på mjölkpallen. Hon som hade blivit blåslagen av skuttiga SKB kvigor och själv drog potatismuggen om ingen hade tid att hjälpa henne. Hon som bar hö, tillrättavisade brunstiga kor och bar de tunga mjölkmaskinerna även när hon var över 65 och hade böjd rygg.
Jag känner att jag ligg i lä. Hinn som aldrig upp henne.

23 ton mjölk

Av , , Bli först att kommentera 1

 rymmer den här tanken hos en bonde i Åbyn, Byske:

Tunnorna bredvid är diskmedel. Dom har ett helt fantastiskt personalutrymme:

med tre skinnsoffgrupper, flera skrivbord, projektor, bastu, bubbelpool. Inte undra på att Jack vill jobba där. Såhär har korna det (dom har förstås också en sån där roterande borste de kliar sig på ):