föll snön sakta denna decemberkväll, och barnen voro inomhus lekandes med sitt till juls klappandes Lego.
Mor och far sutto tillstädes i varsin emma åtvid brasans muntra sprakande. Mormor kurade i ett mysigt hörn av sammetssoffan och hunden blinkade trött och fällde 748 hårstrån på den nya fällen han hade fått i klapp.
Utanför irrade hemlösa vinddrivna existenser i snöyran med skitiga mössor och oklippt hår, tappert försökande hitta en varm port att vila fötterna och sila T-röden i.
Allt var idylliskt, och mor sade till far ”om vi skulle ta oss en liten tekopp, tro?” Far riste på sin långa kropp och ginge så ut i köket att tillsäga husan Emma (ej att förväxla med fåtöljen) att göra iordning lite kulinariska schangdobla smörgåsar.
Emma rusade glad åstad att uppfylla herrns önskningar (läs order), hon hade icke en avlägsen tanke på avtalsenliga arbetstider eller fackföreningar- hon var endast en enkel flicka från landet.
Efter en stund satt de och förplägade sig av hjärtans lust. Stearinljusen på bordet fladdrade vänligt och småbarnens ögon glittrade.
”Vad vi har det bra härinne, usch vilket oväder det är därute” sade den blida modern.
”Ja-det är tur att Amalia är i tryggt förvar hos kusin Berit” sade fadern.
Men i en varm port på Ringvägen 94 satt storasyster Amalia bland de T-röds rödögda vännerna och smidde stora socialistiska planer…
Etikett: mor
Föräldrar…
far och morföräldrar, svärföräldrar, f. d. svärföräldrar, syskon, kusiner, svärbarn, bonusbarn, extrabarn, fosterbarn, vänner, blivande partners, ex, m.fl.
Till julen blandas vi samman i en blandning som inte kan köras i mixer, som inte passar alla, som inte alltid går ihop, som gamla surdegar som ligger och jäser, som dynamit som exploderar, som bomber som kreverar, som måste hållas samman, som måste hitta en gemensam social plattform, som skaver och gnider eller entusiasmerar och inspirerar.
Sin egen släkt har man inte valt, och sin partners släkt får man på halsen, på köpet liksom. Men det är ju inte värre än att man måste samsas med arbetskompisar, sina barns kompisars föräldrar, föreningslivets ledamöter, sjukhussalens medpatienter eller grannarna i byn.
Det är var och ens egen väg att gå att hitta ett sätt att förhålla sig till till andra som fungerar- i värsta fall en slags minsta gemensamma nämnare- och att sätta gränser för hur mycket man tål och visa det.
Man kan inte räkna med att ens blivande svärföräldrar står klara med öppna armar och hjälpande handen redo, och att hela ens partners släkt skall bestå av advokater, elektriker, bilmekare, snickare, bagare, läkare, sömmerskor, dagbarnvårdare eller entreprenadmaskinsägare som inget hellre vill än att du gratis tar deras yrkeskunskaper i besittning.
Den kan bestå i en hoper fullständigt oanvändbara eu-politiker, filmmanusförfattare, hemmabilmekarklåpare, konstnärer i ständig existensialistisk kris, nöjesbloggare, skogsjoggare, sorkpestspecialister, auktionsutropare, eller arbetsförmedlare.
Men du måste vara nöjd ändå. Dom kanske i stället är helt fantastiska människor som kan ge dig någonting annat än juridisk rådgivning eller spikraka ellednigar!
Senaste kommentarerna