far och morföräldrar, svärföräldrar, f. d. svärföräldrar, syskon, kusiner, svärbarn, bonusbarn, extrabarn, fosterbarn, vänner, blivande partners, ex, m.fl.

Till julen blandas vi samman i en blandning som inte kan köras i mixer, som inte passar alla, som inte alltid går ihop, som gamla surdegar som ligger och jäser, som dynamit som exploderar, som bomber som kreverar, som måste hållas samman, som måste hitta en gemensam social plattform, som skaver och gnider eller entusiasmerar och inspirerar.

Sin egen släkt har man inte valt, och sin partners släkt får man på halsen, på köpet liksom. Men det är ju inte värre än att man måste samsas med arbetskompisar, sina barns kompisars föräldrar, föreningslivets ledamöter, sjukhussalens medpatienter eller grannarna i byn. 

Det är var och ens egen väg att gå att hitta ett sätt att förhålla sig till till andra som fungerar- i värsta fall en slags minsta gemensamma nämnare- och att sätta gränser för hur mycket man tål och visa det. 

Man kan inte räkna med att ens blivande svärföräldrar står klara med öppna armar och hjälpande handen redo, och att hela ens partners släkt skall bestå av advokater, elektriker, bilmekare, snickare, bagare, läkare, sömmerskor, dagbarnvårdare eller entreprenadmaskinsägare som inget hellre vill än att du gratis tar deras yrkeskunskaper i besittning. 

Den kan bestå i en hoper fullständigt oanvändbara eu-politiker, filmmanusförfattare, hemmabilmekarklåpare, konstnärer i ständig existensialistisk kris, nöjesbloggare, skogsjoggare, sorkpestspecialister, auktionsutropare, eller arbetsförmedlare. 

Men du måste vara nöjd ändå. Dom kanske i stället är helt fantastiska människor som kan ge dig någonting annat än juridisk rådgivning eller spikraka ellednigar!