Etikett: ragga

Morgonraggning…

Av , , Bli först att kommentera 1

 

Det vore något, det. Jag tänkte på det när jag stod och stirrade in i mitt ansikte i spegeln i morse. Man är ju markant mer attraktiv på kvällen.  Det är ju frågan om det ens är samma person som man ser kl 05.15 nyuppstigen och sedan kl 17.15 får se ren och sminkad och i välsittande kläder…

Hur kan den här märkliga traditionen med kvällsraggning på krogen uppkommit när det vore så mycket mer realistiskt och praktiskt- för att inte nämna mer komiskt- att ragga på morgonen??

Tänk om alla sugna singlar kleve upp kl 5 på lördag morgon, utvilade utan en massa fredagskvällsfestande, och bara typ gick direkt ut! Som små (skrynkliga och vingliga) nyponrosor med den zombie-artade morgonblicken rätt fram.

Dom stackarna som jobbade på O´Learys och de andra ställena skulle få lite bättre arbetstider, även taxi, och polisen skulle få en topp vid 15- tiden på eftermiddagen istället. Akutpersonalen skulle få plocka glasbitar ur folk och lappa ihop dom efter slagsmål på eftermiddagarna, och sedan åka hem till lördagsmiddag med familjen. Eller- förresten, det kanske inte ens skulle bli så mycket bråk. Jag menar- är man strängt taget så energisk att man ids börja slåss om man klivit upp kl 5 på morgonen och druckit öl till frukost? Finns det ens några snygga kvinnor att slåss om?

Nå- dessa hugade spekulanter på raggande och festande tar sig ut på stan denna okristliga timme, ni vet hur det är: hjärnan är lika snabb som melass är lättrinnande i -20 graders kyla, man fattar trögt, håret är tovigt, minsta motgång (som en vidbränd rostad macka) får en att tappa humöret och man ryter åt omgivningen med tordönsstämma och är röd i ansiktet, snubblar över barnens leksaker och ägnar 6 minuter åt att leta efter sin tandborste. Man vill inte prata snällt, man vill ha sin jävla tidning i fred, sitt te varmt, två likadana sockar, inga komplicerade frågor om vart någon annans Levis-jeans är, man är blek, förvirrad och halvrasande. Det är ett ytterst svårt projekt att ens ta sig samman så pass att man kom sig ut genom dörren. Det är stor risk att man glömmer bankkortet, och det är ju bra, då blir man inte så full.

Tänk er att möta en annan singel i detta tillstånd! Så bra! De skulle ju direkt kunna se hur de är i sin allra värsta stund. Ingen behöver bli besviken, och skilsmässorna skulle minska.

När man sedan har varit på krogen och raggat, och ska ta sig hem ensam eller inte, så är det ju guldläge: på lördag eftermiddag har man lång tid på sig att få tag i någon kompis som kan hämta en, eller så kan man gå eller cykla. När man kom hem är det fortfarande bara tidig kväll, och man kan nyktra till, fyllna till, se på tv, eller bara ladda inför söndagsmorgonraggningen, som kan utövas i lugn och ro utan att man behöv gruva sig för måndag morgon.

Det förfärliga med det här är bara att nästan alla kvinnor ser hemska ut på morgonen, medan männen bara är rufsiga och busiga.

 

Forskningsrapport del 1

Av , , 1 kommentar 0

 från Yttre Rymden. 

Jag landade enligt tidtabell på Umeå City Airport. De andra kaptenerna tyckte min gröna hud var lite konstig, men jag tror ändå jag kan passera som "mänsklig".

Jag är utsänd från min hemplanet för att utforska i huvudsak människorna. Beteende, fixa ideér, företagsideér, tonårsfasoner, vardagsliv, fest,förökning, högtider och sen får vi se.

Det var helgkväll i Sverige. Jag tog en taxi från flygplatsen in till city. Chauffören hade kört sedan 1974. Fasligt långa pass de har, hur starkt är facket egentligen? Han var inte direkt uppsluppen, utan mumlade mera om "fyllon…betala i hångel…stänga av mätaren…ingen växel…fula gubbar…bomkörning…fattiga studenter…akutpsyk".

Är detta city? Så litet. Norrlands största stad? Lennart Holmlund? Margots tuttar? Röbäcksslätten? Rosor eller snoppar? Så mycket att kolla upp!

Avsläppt på Vasaplan frågade jag en karl vad man roar sig med här…(på jorden, hade jag först tänkt säga) i Umeå? 

Jag klev in i en mörk lokal, Lottas, där satt och stod människor i mittenåldern. Två kön finns det, bara två, viskade jag till mig själv. Det var ju plättlätt att skilja dom från varandra. Kvinnorna har mindre fötter, handväska, dricker något sött och försöker se söta ut. Männen dricker öl och något som bränner i halsen (Brännässla? Tigerbalsam? DDT? Kaustiksoda?) och är högljudda. Det är mycket prat om hur bra hur de har varit och vad de tänker göra. Ofta spänner de sig och börjar en mening med "…och då sa jag till chefen…". De närmar sig kvinnorna med olika taktik. Måste kvinnorna luras eller övertalas till något? Ska hon där i trånga jeansen följa med den där karln som inte ens kan stå hem mitt i natten och…diska? VAA!!! Ska dom göra DETDÄR! Hur ska han klara det, det finns inte en medicinsk möjlighet på ljusår.

Vad händer då? Jaha. De far hem till honom, rullar runt lite och sen sover de till sent nästa dag. Gifter dom sig sen? Inte det, nä. Dom mår illa, låtsas inte känna varandra, dricker sur mjölk och hon far hem. Är detta början på en varaktig vänskap? Inte det heller. Dom vill aldrig mer träffas, dom far på Äpplet eller o`Learys istället i flera månader.

Allt detta kallas att festa, parta, gå ut, ragga eller gå på krogen, och det ska tydligen vara något alldeles frivilligt, som utförs utan betalning om och om igen tills man får en guldring på fingret. Då stannar det av i några år, för att sedan ta fart med förnyad energi efter ett tag.

Ibland tycker kvinnan att mannen inte diskar, att han är för fet, tjänar för lite, inte leker med barnen, inte är bra på att snickra. Då slängs han ut (bort? Till återvinningen?) och turerna på Lottas börjar om igen. Därvidlag kan hända att hon får med sig hem ett sämre byte, men det brukar ta c:a 2 år innan hon märker det.

Jag återkommer