Etikett: saft

Nu jett jag ändå

Av , , 1 kommentar 0

 tjata om dessa kraftkarlar en gång till. Nu fick jag reda på att min mammas granne   Karl-Rune har gått bort. Karl-Rune bodde granne med min mamma i Rackstad, Arvika, hon "ärvde" honom efter min mormor, som bodde granne med honom i ca 50 år. När jag och mina syskon var små var Karl-Rune och hans fru Elsa (och för längesedan hans svärmor Signe) respresentanter för Tryggheten, Vänligheten och Hjälpsamheten. Dom hade en perfekt ordning på allt, fin plan asfalt på den lilla gården med sitt fyrkantiga eternithus, och som jag berättat förut var alltid persiljan, hallonen, jordgubbarna och potatisen på samma ställe- i raka, ogräsfria rader. Som liten klängde jag och hängde i knävecken i deras mattpiskarställning och drömde om en akrobatkarriär. 

Inte gjorde det nåt att vi genade genom deras gård, cyklade på deras asfalt eller galopperade förbi på sommarhästarna.

Ibland fick vi komma in och få fika i deras fina kök. Nybakta bullar och röd saft. (Deras barn var lite för stora för mig, det var min mamma som var bästis med en av deras döttrar). 

Jag kan aldrig minnas under alla dessaår att vi var irriterade på dom. Däremot hade de haft anledning att vara irriterade på oss med alla våra lösspringande föl och får, men det var dom aldrig. Min mamma tyckte emellertid att Karl-Rune inte riktigt plogade så bra som han brukade när han var 88 år, men jag tror hon skojade lite där. 

I dessa trakter av Värmland heter alla efter gården dom bor på. Gunnar och Inger på Hagen, Agda på Nygård, Aina på Nolby och då Elsa och Karl-Rune på Lillåsen. 

Karl-Rune såg precis likadan ut när jag träffade honom i somras som när jag var liten för över 40 år sedan, solbränd och senig. Vänligt bjöd han alltid mina barn och barnbarn på hallonen i häcken, uppmärksamt följde han mina barns jobb inom jordbruk. Han var fascinerad av mjölkrobotarnas framfart, även om han inte var i den branschen själv.

Hur ska vi klara oss utan dessa kraftkarlar?

Fattigmans ac…

Av , , Bli först att kommentera 0

 Tag några hinkar iskallt vatten och sätt en fläkt bakom dem. På detta intelligenta vis har jag lyckats hålla tempen i huset under 27 grader idag. Hunden orkar inte ens applådera.

Men är man bara ledig och slipper jobba utomhus så ska man inte klaga. Tänk på asfaltläggarna, t.ex….

Jag har börjat ett nytt jobb i Vännäs, men eftersom det är förknippat med tystnadsplikt, så kan jag inte säga mer. Jo,jag kan berätta, men då måste jag slå ihjäl er efteråt.

Det är ett ytterst viktigt jobb som i sin trevligaste form involverar kall saft eller varmt kaffe i mängder och även ibland mycket intressanta historier. En överväldigande massa av torrt fikabröd och våta blöjor figurerar också i förgrunden. Det är inte något militärt. 

Alltså, nu är sommaren här och man borde gå ut på caféer och restauranger. Typ ta en latte på Göteborg, eller en toast på nån av båtarna. Jag vet inget om utbudet i Umeå (eller något annat samhälle heller), för jag är nästan aldrig ute på sådana vådliga strapatser. Det mest spännande i den vägen jag har att berätta är att Coop i Vännäs har börjat ha en jättegod salladsbuffé. Denna totala brist på kunskaper om uteliv och nattliv i tätorter gör mig till någon slags motvalskärring som bara intresserar sig för renoveringar av gamla hus, blåbärsrisets blomning, älvars forsande, rådjurens flockar, hundars uppfostran, barn och barnbarns väl och ve. Samt några andra kära vänner och släktingar.

Inte ska jag trötta ut er med detaljer om detta. Det är bara om det är något roligt eller ovanligt som jag berättar. Som när May ska skriva sms med t9. Det är så kul resultat, jag och Lotta fattar ingenting, men kul har vi. Om hon t.ex. ska skriva: Jag har farit hemifrån nu, kan det lika gärna bli: Lag här genifram nu. Jag tror hon är för lat för att bläddra fram alternativorden och trycka på dom.

Nämen så att…jag lufsar omkring härute i skogen, renoverar en kamin, skrapar lite fönster och är ganska nöjd….