Jag hade fått instruktioner av ordinarie läraren att barnen skulle göra en övning som för mig var något obegriplig. De skulle slå med tärningar, placera in resultatet i kolumner om en, tio- och hundratal och sedan räkna ihop det. Jag hade fått alla grupper att fatta och när de hade gjort övningen i 4 minuter…. Kom en av flickorna fram till mig och tittade allvarligt på mig och sa "Mia- vi lär oss ingenting på det här!"
Helt underbart på spiken- vad ska man säga??? Jag sa att det var för att de skulle lära sig vikten av siffrornas placering, men inom mig höll jag med henne. Lite fånig känner man sig… Har jag fattat och förklarat rätt?
Det är så kul att studera hur olika barnen är, och hur duktiga dom är på att lösa saker rent socialt. Vi vuxna är mycket klumpigare känns det som. Barnen håller ihop, håller ordning på varandra och vet precis vad dom får göra och inte. Det är klart att dom busar, men i det stora hela är dom mycket lätthanterliga.
Idag var de flesta inne på att skriva sagor, så de som ville fick det. Fantasi och illustrationer rådde det ingen större brist på. Det var krigiska dvärgar, AK 4:or, monster som druckit radioaktiv saft och en påskhare som mejade ner zoombier. Vilken skaparlust…
Imorgon ska jag ha idrott. Som tur är kan jag ju allt om idrott- alla grenar. Eller, egentligen är det så att jag kan en liten aning om volleyboll. Kunde en liten aning 1974. Men det fixar sig, vi har lite lekar vi ska göra!
När man sedan har gaft dem i några dagar är man lite kompis med dom- och dom förklarar stolt för de andra klasserna att man är Deras Vikarie!
Senaste kommentarerna