Etikett: smal

Men har dom aldrig kört Mercedes??

Av , , Bli först att kommentera 2

 Alla som känner mig någorlunda väl vet att jag mår illa av att köra bil. Väldigt illa. När jag var liten var jag väldigt liten, alla byxor var för korta, vi talar om 10-15 cm nu. Spe som attan. Kunde inte ha bälte för att hålla upp byxorna- fanns inga höfter! I klass nio var jag nästan minst med mina 35 kg. (Alla vet vad som hände 20 år senare). Det är inte svårt att förstå varför jag var jag så liten- jag var åksluk! Om jag inte åkte i vår fornlämning från 1953 med ypperlig ventilation så kräktes jag. När Kersti skjutsade mig från Skellefte till Byske och jag var sisådär 13 år så kräktes jag 5-6 ggr. Och mellan Skellefte och Byske är det inte långt…

En dag sa min son Jack: "Det är inte konstigt du mår illa, du har ju inte haft några bra bilar." 

Nä- just det. Jag har haft 37 bilar (varav 12 Volvo), och bara 2 och en halv av dom har varit bra. Särskilt bra var min Ford Scorpio Ghia som jag hade för länge sedan när den bara var två år gammal. 

Just nu kör jag en Volvo 745 -89:a sedan tre år. Aldrig i historien har jag väl haft en bil så länge! Folk känner igen den och hälsar på mig!

Den är blå, och går bra. Den har alltid startat, och om det blir fel på den så är det lätt att hitta fel och billig att laga. Kupéfläkten har pajat två gånger, det kostar 200 kr att köpa en begagnad fläkt och 11,5 minuter tar det för mig att byta. Heeelt okey.

Men körglädjen… Noll. Man kommer i en backe och så ba vissnar den. Det är ingen kraft i motorn, den skumpar, den dara bensin och den är tråkig i kurvor. Nu har jag kört Tavelsjö- Härnösand fram och tillbaka= 48 mil. Och jag undrar: Ni som konstruerade detta monster: Har ni aldrig kört en Mercedes?? En Jaguar? En BMW? Aldrig haft visioner? Drömmar om att kunna samtala i en bil?

Det finns bilar som är tystare än 745:or. Väldigt många är det. Iallafall, så är 745:an en sån bil man stannar av och inte förrän motorn stannar inser man hur högt man spelat radion. Liksom gjort en ljudridå. Jag sa radion eftersom det inte finns cd, utan bara BANDSPELARE i den. Oh, my God. Vem har band kvar?

Förutom ljudridån- vadi består oljuden av? Det är vägljud som går rätt igenom karossen, det är ett ihärdigt bullrande från motorn, det är ett diffust skaknde från skuffen, det är ett klart gnisslande från bagageavskiljaren och det är ett gnisslande från instrumentpanelen. Ja, ni läste rätt! Hur kan man få en instrumentpanel i plast att gnissla med ett metalliskt ljud? Jag fattart inte! Men jag skulle gärna få tag i dem som har konstuerat 745:an…

Såhär fint var det på Höga Kustenbron i tisdags morse. Ni kan skymta den eländiga odågan Volvons nos

”Boka in planeringsmöten med

Av , , Bli först att kommentera 0

 dig själv".

Varför handlar alltid livsstilscoachning för kvinnor om en massa "ta tid för sig själv","våga stanna upp", "tänka på sina behov", "stanna upp och känna efter" eller "prioritera"??

Man ska analysera sig själv, och kraven som ställs på en- är de egna eller andras, vara hemma, åka bort, lyfta fram, lyfta upp, träna lagom, äta rätt, tala med sin partner, hitta ett nytt jobb, göra scheman, göra om karln, flytta längre från svärmor, planera semestern, se till att inte vara för duktig, inte julstressa (den stressen går ju att mota bort om man bara hela tiden tänker på att inte stressa , som jag skrivit om i ett annat inlägg), förverkliga sig själv, vara ett stöd för vänner i kris, ta chefen på rätt sätt, fundera på pensionen, kolla barnens skolgång, inte tappa bort sig själv, kontrollmäta bukfettet, satsa på sig själv, inte hoppa över 40- årskontrollen, hitta lättskötta pelargoner, men inte ha pelargoner för att blidka svärmor, avmaska katten på våren, anlägga kompost, meditera regelbundet för att minska stressen.

Varför måste en coach berätta allt detta för oss? Eller- lågbudgetalternativet- läsa om det i tidningar?

Känns det inte som att vi kvinnor redan tänker, funderar, analyserar, planerar och talar om det ganska mycket som det är?

Dessa ämnen blir visst aldrig uttömda i tidningarna. Karlarna bara muttrar, mår de dåligt far de ut och fiskar, och tänker på ingenting. Så tror jag att det är, men då har jag generaliserat en aning. Sen far karlarna hem, grillar fisken, lagar vedpannan och säger till sin kvinna: "Du ser smal ut i de där byxorna, följ med in i pannrummet ska jag visa dig en sak."