He small till ikwäll. Ända ner åt -6 grader. Nu gäller det: striden mot Kung Bore har börjat. Jag hoppas motorvärmarn på Volvon som jag köpte i juni ska funka. Jag stickade vantar i mjukt och lent alpacka-garn (dom snodde Toini direkt dom var klara), likadana sockar, lagade gamla tjocksockar, tog fram fårskinnen och vinterjackan, stoppade undan pumpsen och slipade yxan. 

Jag har ved. Visserligen ingen kamin, men ändå. 1 poäng till mig. Jag har reservdunk, sätesvärmare, liggunderlag, bågsåg, verktygslåda och braständare i bilen. Man kan inte vara nog förberedd. Vadsomhelst kan hända- och har hänt. Man kan köra i diket kl 05.30 julaftonsmorgonen på väg till en bonde, man kan få ispropp i avgasröret, man kan tappa ett hjul på hästfinkan, man kan få punka i -40 graders kyla, hela elsystemet i bilen kan försvinna och komma tillbaka helt plötsligt och har man en Citroen så kan man ge sig farao på att oljan i dämparna läck ut.

Detta händer inte mitt i sommaren. Eller- i allafall, då är det inte så hemskt. Har man inte bråttom så skrattar man nästan. Vänliga Västerbotten vräker villigt vackervädersdagar veckovis!

Sen blir det lite värre i september, men vi ba:" ingen fara. Nu är det älgjakt, och sen höstlov, och sen advent- oh! så MYSIGT med levande ljus."

Visst. Jättemysigt. Men vänta bara- kylan kommer smygande mer och mer och mer…

Kung Bore muckar gräl hela tiden- den surgubben!

Ja- kom igen Västerbotten- än är det krut i gumman! Vi får väl se vem som skrattar i maj! Har jag stått pall häruppe 29 säsonger mot Bore så ska det säkert gå 1 till…