Etikett: vers

Rajdiraj- röjdiröj!

Av , , 1 kommentar 1

 När man är småbarnsförälder kommer det ofta fram fåniga verser och larviga sånger och barnsliga ramsor ur ens mun. Det kan behövas för att hålla barnen vakna och på gott humör sista kilomterarna hem, få dom att sluta slåss baki bilen eller att komma ihåg något. Vår familj har den ovanan att brista ut i sång i tid och otid. Vi behöver bara höra en strof som avlägset liknar en del av sång så klämmer vi i. Någon säger: "Olle- gå ut!" Så sjunger jag Evert Taubelåten med strofen "Kerstin ur kajutan går- skjuter lååås och reeegel", där ju även en Olle figurerar. Någon säger: "Ba´va´" och vips är Miss Lees Bababa igång, Barnen bråkar i baksätet och man utbrister i vild förtvivlan:" Ser ni älgen?" Det blir knäpptyst, inte en en enda sketen jädra älg syns till mitt i skogen mitt i skymningen mitt i Västerbotten, mitt i bästa sändningstid!

Då klämmer man i med en egen sviktande sångkonstruktion typ: Rajdiräj- ingen älg, det är helg, tugga å svälj….och de minsta barnen kanske för en kort sekund är glada, medan man surt får betala sin korta sinnesfrid med misstänksamma blickar från de äldre mognare barnen.

Hela mina barns uppväxt har jag sjungit, diktat, läst upp och hittepå ramsor. Så när min dotter fick sina barn upptäckte hon till sin förskräckelse att hon gjorde likadant. (Sic!)

10 år av skjutsande skolbarn i taxin gjorde inte saken bätttre för mig. Vi kunde hitta på långa verser om valar, dynamit eller födelsedagar "När du fyller åttinio ska du få en egen bio, när du fyller nittiåtta ska du få en egen potta, när du fyller åtta ska du få en egen råtta, när du fyller femtiett ska du få min gamla tvätt" o.s.v. 

Familjefavoriten är dock denna som jag tror kanske är från en Riktig Opera- på Riktigt!

En hund kom in i köket

Och knep en korv så rööööd!

(Crescendo)

Men slaktarn kom med kniven

(sakta och sorgset)

Och så var hunden döööd

Ibland…

Av , , Bli först att kommentera 0

 …kommer det opassande tankar in i ens hjärna. Eller i mitt fall- även dikter. Om jag kör taxi och har någon snobbig kund från flyget. Så bara ploppar det upp en vers i mitt huvud: Läkarfrun är smal och brun, barnen rara- fattas bara, ,mannen han går myndigt fram, hyssjar barnens stoj och glam. 

Men då måste man ju vara tyst. Sitta där i förarsätet och fnissa ensam- det passar sig verkligen inte! Visa kunder irriterar mig mer än andra. Många är gångerna på det jobbet jag bara velat ryta: Men sluta sup då för faan! Men lyssna på dina barn! Du kanske tycker det är jobbigt att knarka- men det är inget mot hur jobbigt det är att köra er gnällande och skitiga dit ni fått för er att fara! Sluta ynka för en ond fot- sjukskriv dig eller jobba- men var tyst!

När man är på anställningsintervju är det om möjligt mer opassande att få sådana filosofiska/komiska infall. Helt ödesdigert är att fantisera om hur ens eventuella framtida chef såg ut och bar sig åt som 4-åring. Jamen då sitt man där och och ser en liten fet pojke som trillar omkull i leran…

Just verser och rim har en förmåga att bara dyka upp och tränga sig på hos mig. Det kan hända när någon fyller år- det bara rinner ur en dikt om den personen. Synd bara att man inte kan styra det, för det kan också hända att jag sitter och försöker rimma ett födelsedagsrim åt någon- och det kommer bara inte!