Gav ut en diktsamling med rubriken Den abstakta kärleken på sk eget förlag. Den är inoficiellt utgiven (utan isbn) men eftersom den är registrerad på Kungliga biblioteket är har jag ©opyrighten.

Den abstrakta kärleken
av Mikael Ahlm 1985 (namnbyte t Rubin 1989)

—
sinnesstämmningar ger mig
små korta stunder
av total känsla
och upplevelse
några ögonblick
av evigheten

 

—

livets skuggor dansar
i skenet från ett ljus
där mörkrets herrar
lever i skräck

du skugga
av ljusets mörker
får ondskan
att dansa av rädsla

 

—

du min sköna
du kom
som en vind
en lätt bris
som om det vore
en ljum sommarnatt

en fläkt
så skön
i höstrusket

 

—

ett ljus
– sterarinljus –
lyser upp
skuggor leker
där vi sitter
mittemot varandra
och andas tungt
medan kyssarna dånar
av lycka
för att vi äntligen
funnit varandra

 

—
till min kära
ger jag min själ
till min älskade
ger jag hela mig
men ändå…
förstår du ej
hur jag känner
för dig…

 

—

idag skall jag leva
– som om jag inte
gjort det förut –
med min ensamhet
som är så plågsam
när jag vill vara
med dig

du har skänkt mig
ljusa minnen
min längtan gör ont

 

—

tick – tack tick -tack
för varje sekund
som går
kommer vi
närmare framtiden

för varje andetag
vi tar
får vi
leva lite längre

vad vi
gör i
framtiden
vet ingen
därför är framtiden
skrämande hoppfull

 

—

jag går genom
en kolmörk tunnel
vet att
ljus skall komma
men inte när

jag går och går
flera mil
trevande framtiden
runt en krök
ser ljuset
långt där borta
vet inte
hur långt

när jag kommer fram
sticker solen
mig i ögonen
det gör ont
vet inte
var jag är

 

—

hans skugga söver dig
i ditt minne
när du
tänkerlängtar
och känner efter
hur hans viberationer
finns kvar

likt en vilsen själ
irrar du omkring
efter något
att klamra din
splittrade kropp
fast vid

 

—

som i en dimma
befinner jag mig
över jordens yta
när vi leker
det jag känner
är höljt
i extasens
juvliga dunkel

vi smeker varandra
ömt
mjukt
och jag känner
din vibrerande
närhet

 

—

en lätt virvelrörelse
som mitt öga uppfattar
någonsstans i periferin
rör sig långsamt
mot mig där jag sitter
på stranden allderles ensam
i solgasset en het somardag

rörelsen blir större
ju närmare den kommer
och jag kan svagt urskilja
dess konturer

 

—

mjuka lätta linjer
får den att vibrera
av nyfikenhet

 

—

kärlek är
som en vind om hösten
ömsom mjuk
ömsom hård
mjukt smeker vinden
de gul brun röda löven
som faller till marken
vid minsta beröring

hårt virvlar löven
runt på marken
medan träden vajar
nakna för vinden

kärlek är
som en vind om vintern
ömsom mjuk
ömsom hård
mjukt smeker vinden
de trora snöflingorna
som faller på marken

hård kall vind
skakar av träden
dess vita mantel

kärlek är
som en vind om våren
ömsom mjuk
ömsom hård
mjukt för vinden
med sig
alla de dofter
som försöker
bryta fram

hård vind
gör att
dofterna
inte luktar

kärlek är
som en vind om sommaren
ömsom mjuk
ömsom hård
mjuk vind
smeker
min kropp
med solstrålar

hård vind
fryser mig
till döds

 

—

barn, levande barn
skrikande barn
lekande barn
stökiga men fina
barn, levande barn
sovande barn
söta barn
lugna och fina

barn, levande barn
men…

 

—

höstmörkrets kalla vindar
blåser löven i gatubelysningens sken
likt skuggor som förföljer mig

snart skall löven falla
och träden stå där
som nakna spöken
i nattens onatuliga ljus

vinterns första snö
lägger sig som en vit mantel
på mark o gren
och får hela omgivningen
att lysa uppfattar

solens livsavgörande strålar
sänker sig lägre för varje dag
och skall såsmåningom helt upphöra
till julen och nyårets vilda glädje…

 

—

den första frostnatten
griper
omsluter allt livsavgörandefrånsommaren
blomsterängar doftar
i höstens mörkgrå dis

den första frostnatten
griper
omsluter allt liv
i något vitknaprigt
som knastrar
under mina skor

 

—

vinden blåser
snöflingor leker
kuragöma med mitt liv
som befinner sig
i en vilsen själ

 

—

kylan slår
mot ansiktet
bränner som eld
i mörkrets

 

—

av gräs
är jag kommen
maskrosor
slukar grupskt

 

—

du fjällvråk
o, mäktiga rovfågel
som stolt flyger stilla
mellan berg och dal
på luftens
milda vindar
in i evigheten