Idag träffade jag en vän och vi gick på utställningen ”Välkommen till Sverige” och efteråt gick vi för att äta och samtala om utställningen. det blev en hel eftermiddag från kl 12-18. Oavsett utställning eller konstform, när man ser en utställningen en andra gång upptäcker man nya saker och ser nya perspektiv, så gjorde jag idag. Utställningen på Malmö museum koncentrerades på de överlevande som bodde där med fotografier från museet och om och berättelser är viktiga dokument för att inte glömma samt visades filmer och intervjuer från de överlevande, deras barn eller barnbarn,

Det blev viktigt att kunna ha ett samtal om upplevelserna kring koncentrationslägren och hur det känns att vara anhörig till överlevande från WW2s koncentrationsläger, om hur vi kan förebygga.

Har idag varit på utställningen ”Välkommen till Sverige” på Malmö museum, Utanför museet står en av de kvarvarande exemplaren av de vita bussarna, just detta exemplar var stationerad i Sollefteå.

Till Sverige kom ca 25 000-30 000 koncentrationsläger flyktingar av dessa fick ca 2000 tillfälligt boende på Malmö museum. Det är fokus på de som bodde på museet men i Utställningen får man höra videoberättelser både från överlevande och från deras barn och barnbarn samt även nutida flykting om livet på flykt. Många av de överlevande flyktingarna som kom med de vita bussarna flyttade tillbaka hem till sina respektive länder när det lugnade ner sig efter kriget.

Här är en länk med karta på från vilka läger de vita bussarna besökte och hämtade flyktingar

http://www.redcross.se/Documents/Karta_vitabussarna.pdf

Imorgon ska jag göra ett återbesök på Malmö museum tillsammans med en vän. På måndag avslutar jag denna resa med ett besök i Lund, då kommer jag att sammanfatta och reflektera denna resa här i bloggen.

Började dagen bra men tåget till Rostock var försenat och höll på missa båten till Trelleborg men jag hann.

I april 1945 kom min mamma till Sverige med de vita bussarna från Ravensbrück, flera karavaner med bussar gick till Malmö först via Köpenhamn eftersom båtarna var tyskflaggade och WW2-kriget pågick fortfarande.Det var en strapatsfylld resa de gjorde 1945 under brinnande krig mmed tyskflggade båtar fyllda med de bita bussarna, en del av dem ligger på Östersjöns botten. När båtarna kom till Köpenhamn så skulle de byta till godståg då var det många av de befriade kvinnorna och männen som fick panik och de vägrade gå in i vagnarna för vidare färd med den då nya tågfärjan Malmöhus.

Min mamma kom till Malmö men placerades i karantän på badhuset i Lund (2 mil norr om Malmö)

Resan idag blev inte lika strapatsfylld idag, en bekväm färja från Rostock till Trelleborg. Är nu i Malmö för att se för att se utställningen om de vita bussarna på Malmö Museum.

Innan jag reste i morse pratade jag med några av ungdomarna som var på internationellt läger på jugensdherberge i Ravensbrück. De var där två veckor för att vara med o restaurera koncentrationslägret Ravensbrück och det brukar vara 3-4 internationella läger som gör detta om somrarna.

Idag var jag in till Fürstenberg/Havel en liten stad som är omgiven av 3 sjöar och förbinds som förbinds med en 2  kanaler. Orten ligger i norra delen av delstaten Brandenburg ca 80 km norr om Berlin och kallas för vattenstaden. Har skrivit vykort till nära & kära samt köpt en whisky och en flaska honungsvin. Jag har promenerat väldigt mycket  denna vecka iom att bussarna från vandrarhemmet in till stan bara går 1 gång i timmen.

Tidigare i veckan har det varit halvtaskigt väder med omväxlande moln och regn men varm idag var det både sol och varmt. Imorgon blir det resdag till Sverige via Rostock-Trelleborg vidare till Malmö.

Efter frukost gick jag till gamla textilfabriken där kvinnorna slavarbetade med att sy uniformer och andra textiler till tyska soldater från tyger gjorda av bla hår från dödsoffer från Auschwitz mfl dödsläger.  besökte även lägerfängelset där fångar isolerades och bestraffades. I en del celler finns idag minnesberättelser från många Europeiska länder där varje cell har sitt land representerat. På nedervåningen var det ut två utställningar, om sinti- och roma- kvinnor samt Judiska kvinnor, i lägret. Efter lunch såg jag filmen om lägret, 35 minuter med intervjuer av överlevande. I länken finns några av intervjuerna från filmen Remembering Ravensbrück https://www.youtube.com/watch?v=C40Pyi-MsPE.

Förra sommaren var jag i Auschwitz och det slår mig är att det mindre än en bråkdel av antalet besökare i Ravensbrück dessutom är det i princip gratis(karta över området,1 eur) och man kan går här under flera dagar och fundera på allt det hemska som hänt och dra paralleller till nutiden med annan religion och annan ideologi men mycket same same but different.

Auschwitz har blivit en symbol för förintelsen men det var fler berättelser här i Ravensbrück från överlevande dessutom fick man en inblick i hur SS och övrig personal bodde och tänkte.Vanliga människor som gör hemska handlingar

Som jag skrev tidigare bor jag på jugendherberge och detta inhägnade område består av 9 byggnader varav 8 har varit boende för den kvinnliga personalen i Ravensbrücks koncentrationsläger. 5 byggnader används idag av jugendherberge. Ett av de 8 husen inrymmer ett museum som beskriver livet för dessa kvinnor. Strax bredvid finns SS- officerarnas villor och själva lägret. Det är intressant att se hur de levde med fru och barn så nära lägret. På dagrarna yrkesmän och på kvällarna familjefäder.

Läget tog emot ca 132 000 kvinnor och barn samt 20 000 män och tonårs tjejer blev registrerade fångar i Ravwensbrück från 1939-45. Fångarna kom från över 40 länder och Från början var det kriminella personer som internerades samt judinnor, romer och sinti. Många mördades, dog av svält, sjukdom eller medicinska experiment.

Ravensbrück blev ett museum väldigt sent, 1959 skapades tre nationella minnescentra i GDR, Ravensbrück var ett av de. Sovjet/Ryssland använde området 1945-1994 för militära ändamål, utom minnesplatsen närmats sjön Schwedtsee. Det är svårt att få grep om omfattningen av dessa ohyggliga handlingar. Ska imorgon se en film om lägret.

Man hinner inte ta in allt så därför var jag in en sväng i själva Fürstenberg/Havel och såg mig omkring. Det är en mindre ort som ligger vackert vid tre mindre sjöar. Har lagt märke till att det är många familjer, både gamla och unga, som är ute o cyklar med packning. Jag frågade en cyklist och fick reda på att det sen några år tillbaka är en cykelrutt från Berlin till Köpenhamn genom norra Tyskland och genom södra Danmark.

Efter en hel dags resa kom jag till Fürstenberg/Havel, med tåg, Hade beställt boende på Jugendherberge, motsvarande vandrarhem i Sverige. Resan började med soldis i Umeå och lite moln över Arlanda. i Berlin och Fürstenberg /Havel duggregnar det lite lätt. Efter en svettig marsch från tågstation på ca 40 minuter sitter jag nu o tar igen mig. Imorgon börjar jag utforska resterna av det kvinnliga koncentrationslägret Ravensbrück.

Dax börja blogga igen efter flera månaders frånvaro.

I år, 2015 är det 70 år sen min mamma kom till Sverige med de vita bussarna från kvinnolägret Ravensbrück som ligger ca 8 mil norr om Berlin. Nu är det dax för mig att besöka Ravensbrück. Imorgon,13 juli, åker jag till Tyskland och stannar 4 nätter sen tar jag båten till Trelleborg och vidare till Malmö för att besöka Malmö museum som har en utställning om de vita bussarna. Ska även ta mig en tripp till Lund och den minneslund mamma vilar i sen 2011.

Juni 2014 var jag i Polen för att studera konsekvenserna av destruktiv maskulinitet istället för att åka på Nordiskt forum, ett jättestort jämställdhets event,i Malmö. Jag besökte bl.a. min mammas hemstad Radom, en stad söder om Warszawa samt Krakow och koncentrationslägret Auschwitz. Auschwitz var ett av de första läger min mamma satt i, efter ha hamnat i gettot i Radom.

Det var första gången jag var i Radom men inte sista det ska dit igen för att se mer och leta reda på fler uppgifter om min mamma och min släkt men i år ska jag bara till Ravensbrück. Jag får se om jag finner några dokument sparade.

Minns inte vem som sa det men känner man inte till sin historia kan man heller inte förändra framtiden. Jag gör denna resa för mina barn och kommande barnbarn.

Jag kommer att skriva lite om mina upplevelser och tankar under denna vecka.  Följ med mig på min resa.

Sokrates (född cirka 469 f.kr, död 399 f.kr) lär ha sagt att retoriken är de lögnaktigas verktyg och förespråkade dialektiken men Sokrates formulerade inte dialektiken utan det gjorde Herakleitos som levde ca 100 år före Sokrates. Herakleitos utvecklade en lära om motsatsernas kamp och enhet. Dialektiken är aldrig ensidig

Dialektiken har genom århundraden kommit o gått, flera filosofer och politiker (Kant,Hegel, Mandela mfl) har anammat idén om dialogen och samtalets kraft. Likt en pendel som rör sig, antingen lite nätt lågmält eller storstilat med kraft, befinner sig dialogen, samtalet, alltid i en process och är därmed utvecklande. Att vara konstruktiv i sin argumentering men också lyssna på andras argument är av stor vikt för att kunna komma fram en enande ståndpunkt.

Det finns många bra kommunikationsmetoder men de flesta tar inte hänsyn till att det finns olika personligheter. Att anpassa sitt språk till personlighet/yrke/ålder/funktion är av största vikt för att kunna nå fram till en en annan människa  Låt människor erövra kommunikationsverktygen redan från barnsben och förskolan (dagis) då kommer troligen människor i nära relationer förbättra sin kommunikativa förmåga vilket minskar våld i nära relationer.

Att kommunicera är viktigt inte bara för den närmsta omgivningen utan är också ett sätt att ta ansvar, sätta gränser och ta ställning för det man tror på.

Män för jämställdhet har initierat kampanjen aktiv åskådare vars syfte är att få människor tänka till och ta ställning i vardagssituationer. Kampanjen pågår egentligen 25 november-10 december, även känd som 16 days of activism och beror på att 25 november är FN-dagen för avskaffande av våld mot kvinnor och 10 december är FN- dagen för mänskliga rättigheter. Jag tycker att dessa ställningstaganden är så viktiga att de inte enbart ska uppmärksammas under kampanjtiden utan användas under hela året.

Läs mer om kampanjen på: http://www.mfj.se/kampanj-25nov-10dec/aktivaskadare/

Världsfreden börjar i hemmet. I krigets skugga flyttar det offentliga våldet in i hemmen och påverkar kommande generationer

Den som är förövare riskerar bli offer och den som är offer riskerar bli förövare, i en ond cirkel, i generation efter generation som kan var svår bryta. Det spelar ingen roll om man är en segerrusig eller förlorande soldat, en stympad  eller funktionsduglig överlevande på flykt i sitt eget land eller någon annanstans. Våldet förföljer ofta ens familj i generationer efteråt. Israeliska psykologer har myntat begreppet andra generations överlevande syndrom. Vi påverkas av våra anhörigas traumatiska upplevelser och en ursprungshändelse kan ha inträffat flera generationer tillbaka. Våld normaliseras inte bara i familjer utan i alla konstellationer av grupper.

Vad är då våld?

Enligt Per Isdal (Meningen med våld,Gothia, 2002) så finns det fem sorters våld fysiskt- psykiskt-, materiellt-, sexuellt och latent. Våld är cykliskt och man slår neråt eller åt sidorna, nästan aldrig uppåt. Våldet kommer in på ett annat ställe än det kommer ut enligt devisen hunden på katten, katten på råttan. Våld yttrar sig där man känner sig trygg, mot de som står en närmast eller älskar mest. Hur det kommer sig är en gåta.

Det vi vet är att våldet inte är könsbundet men flertalet män är muskulärt överlägsna kvinnor. Det är troligen krigen och militären som skapat machoidealen som blivit norm för män. Det behövs en annan norm för oss män. Hur skapar vi den?

Det som behövs är att alla lär sig kommunicera, både att lyssna och tala, då tror jag våld i nära relation skulle minska. Att lära sig det finns olika sätt att samtala på, är viktigt, speciellt i professionella sammanhang är det viktigt känna till olika samtalsmetoder. Det finns många yrken där man behöver behöver mer kunskap i samtalsmetodik. Det är bra i dialogen som reflektion och förändring kan ske för att skapa ett jämställt samhälle utan våld.