Snösorter

Av , , 2 kommentarer 2

Bredsnö

Foto: Fred Lindgren, sfterbearbetning: Ulf Boström

 

Den 16 juli är en dag som för en Kalvträskare innebär att snöskyfflingsutrustningarna skall ges en översyn. Man får aldrig tro att en ljum myggrik sommarkväll kan bliva ett permanent tillstånd i livet. Nej, eftertanke och elände är människan lott. Tro ej att solen städse kommer att skina på din Stig.
 
För en del är snö bara snö. Men för de som måste skotta den eller ha den omkring sig stora delar av året är det helt annorlunda. Det finns så många olika snösorter att de styrande i Kalvträsk kände sig nödgade att skapa en ny myndighet i Lubboträsk 1959 med Eberhart Hällgren, mannen som uppfann solsken, som Byrådirektör.
 
Denna myndighet fick namnet Snöministeriet och hade som uppgift att kartlägga alla de olika sorters snö som fanns under en normalvinter i Västerbotten.
 
Man hade under en våt afton på GammCafeée hamnat i en våldsam diskussion som gällde i fall det var garvsnö i drivan utanför eller vanlig postmortemsnö. De skadade lades på is men frågan ansågs kräva ett svar. Eberhart Hällgren utsågs i snöfallet som den mest lämpade mannen att driva ett sådant departement och två dagar senare kunde han beställa ett alldeles nytt skrivbord till sitt kontor i Västra Lubboträsk.
 
Han anställde medarbetare med visdom och kunskap om skottning i allmänhet. Vissa hade endast mockat i lagården men voro experter på att avlämna bördan på avsett ställe. Andra skyfflade vilt utan hänsyn till grannsämja och ytterligare några voro bara åskådare men hade viss teoretisk kunskap om hur snö bör skottas under fall av höstsnö. Dessa kallar vi i dagligt tal konsulter.
 
Snön delades först upp i ett antal olika faktorer såsom kornstorlek, fuktighetsgrad, färg och kramfaktor. Utifrån dessa faktorer kunde man sedan ytterligare dela upp varje snötyp i beståndsdelar beroende på vädertypen under fallet.
 
Somlig snö kunde vara fallen på skare och den kemiska reaktion som då inträffade fick den snön att vara mer grumsig till sin struktur. Annan snö som hamnade på Maximus Lindberg bro kunde vara stövelklistrig och fick bokföras under Besvärlighetsfaktor 2.
 
Skidåkarna har träffat på snö som vägrar låta sig åkas på. Den typen av snö fick epitetet Sixten efter den berömde Järnberg och såldes vida omkring till Mora och Sälen.
 
Den snötyp som de mindre invånarna hade förkärlek till var den snö som vi än i dag kallar kramsnö. Den typen arkiverades under Besvärlig då man såg det utifrån skottarens sätt att förhålla sig till vardagen och inte som underhållning.
 
Snön på bilden kallades Bredsnö då den oftast lade sig på det mesta.
 
Eberhart Hällgren emigrerade dock till Japan 1941 och allt sedan dess har snö bara kallats snö.
 
Vilket är en stor synd om man närmare tänker på frågan.

Eberhart Hällgrens nyår

Av , , Bli först att kommentera 4

 

 

En sann norrlänning börjar ju planera för vintern och julfirande samma dag som sommarsolståndet infallit. Så ock Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Hjorthornssalt.
 
Det traditionsenliga Hällgrenska nyårsfirandet tog sin början klockan 23:59 den 30:e december (på kvällen). Då tände Inga Hill Horaces luva på det att ingen skulle behöva skåda denna jämmerliga huvudbonad igen. Ofta tog sig även Horace och kunde för en gångs skulle göra lite nytta i palatsets uppvärmningssyfte.
 
Nyårsmaten hade Inga Hill förberett sedan dagarna efter Midsommar och bestod uteslutande av olika Paltvariationer helt enligt den Eberhartska traditionen. Inga Hill försökte sig en gång på att tillverka den Österrikiska korv som gjort att så få reser till denna avkrok om sommaren men det föll icket någon gäst på fatet.
 
Paltfatet, som alltid fotograferades av ditrest media, vägde ett normalår ca 14 ton och innehöll palt för alla smaker. Där och endast där kunde man njuta av kaloririk palt, paltsylta med kapris och vildsvinomeletter, svartvinbärsmarinerad ölpalt, rävfilédoppad smörpalt med sysslinggrädde samt de vanliga njur-, lever- och fläsk-paltarna i den finaste konjak.
 
Eberhart hade alltid haft ett visst motstånd till att gratis elda upp pengar till allmänt beskådande men till Nyårsaftonens firande lät han Gunnar Oppenheimer tillverka ett par rejäla smällare som kanske kunde utplåna en viss by, här icket nämnd vid namn, samtidigt som den gladde alla de bodde på den norra hemisfären som råkade titta upp mot himlen vid 12-snåret (på kvällen).
 
Nyårstalet höll Eberhart Hällgren alltid själv stående på den fjärde balkongen till vänster på våning 21 från huvudingången räknat. Hans teman voro olika men han kom alltid fram till samma slutsats vid anförandets slut. Att han intet varit något utan inspirationen han fått från Kalvträskarnas snabbt roterande hjärnceller.
 
Med importerad bult i ett kristallglas från Kosta Massa höjde han en skål till publikhavet nedanför, hustrun Inga Hill samt i viss mån även sonen Horace om han inte hunnit smita till Storklinten och utropade riksdagsman Usedom Wollins motto:
 
Mot framtidens land! På Gummimadrasser!

Eberhartobservatoriet

Av , , Bli först att kommentera 5

 

 

 

På grund av eller tack vare FASA och den lyckade månlandning som Eberhart Hällgren, mannen som uppfann den Elektroniska Vedspisen, genomförde 1969 ville de styrande i Kalvträsk veta lite mer om vad som fanns bortom Grötselets horisont.
 
Då Eberhart var den i församlingen som rest längst föll det sig åter igen fullt naturligt, efter en fuktig kväll på Gammcaféee där man som alltid samlats för att dryfta viktiga ting som krävde beslutsmässigt tänkande, att välja Hällgren som ordförande för StjärnGossarna som arbetsnamnet blev på den grupp som fick som uppgift att kartlägga allt bortom Grötselet.
 
Eberhart som vid denna tid var en aning överarbetad fann tröst i Inga Hills njurpalt och satte sig med halmhatten vid köksbordet i ett försök att finna ut något listigt. Då Horace för en gångs skull satt vid Grissorteringbordet och Inga Hill nöp skott av de Ungerska pelargonerna i all stillhet utan att komma med ett enda uppmuntrande tillrop kunde Eberhart koncentrera sig på problemet .
 
Han skriver i sin dagbok i en anteckning från 1962:
Den kikare som beslagtogs vid raiden mot Vilhelm Forsgren i Lostträsk torde icket hava den upplösning som kräves för att ens skåda Plutos förbryllande poler vid midnatt i Moskva. Nej här krävs en kikare av kolossalformat som ock med automatik kan motverka jordens rotation på det att vi kan fästa våra spejande ögon mot en fix punkt i världsalltets tomrum.
 
Med hjälp av betongfabriken i Bastuträsk och Gjutmästaren Göte Konkret, göt man ett fundament nedanför danslogen i Fiskberg som även kom att nyttjas flitigt av danssugna besökare som ville eller behövde lätta lite på trycket när orkestern tog paus klockan 23:00.
 
Ovanpå detta enorma fundament placerades sedan med möda och besvär det teleskop som i folkmun kallades Storbrakakikarn och som hade en maximal förstoringsgrad om 300×40 miljarder och var helt digital i sin uppbyggnad.
 
Eberhartobservatoriet, som var det officiella namnet på denna kikare hade dessutom utrustats med en lokal– såväl som universal-förstoring, fann under de första två åren inte mindre än 745 nya galaxer, 2 577 nya minigalaxer sk UCDs (Ultra Compact Dwarfs) samt Jonas Nyströms fru som rymt med drängen Ture Lindström (tack vare lokaldelen).
 
Jonas Nyström fru Doris (Nyström född Slut) stämde dock FASA på 500 miljoner kronor och hävdade intrång på det personliga Planet då det visade sig att prästen som vigde Jonas och Doris egentligen bara var en semestrande knivslipare som hade tråkigt en eftermiddag. Doris vann målet och för att kunna betala skadeståndet sålde FASA observatoriet till Isaac Newton i Andersfors.

Kvastskaftsindustrin

Av , , 1 kommentar 5

 

 

Råmaterial till kvastskaft

Foto: Runar Lindahl, efterbearbetning: Ulf Boström

 

Under 60-talet voro virkespriserna nere i en aldrig tidigare skådad botten. Och på grund av Eberhart Hällgrens mirakelgödning hade överskottet hunnit bliva enormt på bara 4 månader. Vad skulle man taga sig till? Något måste göras.
 
På ett blixtinkallat möte på Gammcaféee utsåg man enhälligt Eberhart Hällgren som ansvarig för att skogen höll på att återkräva vad man i dagligt tal kallade Kalvträsk.
 
Avverkarna, även kallade skogshuggare, hade arbetat i 12-skift ända sedan Mikaeli och ändå hade skogarna fortsatt att breda ut sig. En huggare som valt att inte vara med på bild hade avverkat samma område under 4 månader men var morgon stod där vuxna träd lika fullt.
 
Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Sädeslag och som ägde i stort sett all skog från Turkiet till Sävar, såg sina förmögenheter växa för var dag men han insåg också som den sanne humanist han var att det fanns ett problem. Problem var något som Hällgren tyckte om. Han satte sig vid köksbordet och Inga Hill valde att åka till sin moster i Linz för att slippa se hur Eberhart våldförde sig på vaxduken igen.
 
I dagboken skriver Eberhart om sina svårigheter:
 
Jag finner det egendomligt att min hustru Inga Hill är så vanvettigt fäst vid denna vaxduk. Hon kan få vilken duk hon vill och vilket köksbord som helst i den finaste Italienska marmor men hon vägrar låta mig göra ved av detta bord med Perstorpsskiva. Jag hoppas att hon gjorde ett rejält paltkok innan hon åkte. Men nu till det skogliga problemet.
 
Jag vill inte med eldens kraft söndra dessa mina skogar då jag har en blåbärskont full som jag var tvingad att lämna förra helgen då Horace åter rymt från Grissorteringsbordet.  Då återstår endast att utveckla en ny snabb industri där skogens råvara nyttjas till något som kan se ut som ett syfte. Kvastskaft!
 
I utkanten av Svartvikens Industrisamhälle uppfördes sålunda den snabbaste industri som skådats. Genom en fiffigt utformad automatisk svarv kunde man mala ner en fullvuxen tall med en diameter om 50 cm på 2 sekunder till ett skaft om 2 cm. Samtidigt fick man ofantliga mängder flis som Hällgren kom på att man kunde pressa ihop till spånskivor och sälja till bland annat England och Oskarshamn.
 
På bilden se vi hur råvaran till kvastskaften manuellt lastas på stöttingar inför färden och omdaningen till sopskaft. Priset för ett skaft låg på 35 öre men spånskivorna tog Eberhart bra betalt för då det var helt nytt och marknaden är alltid villig att betala vad som helst om man får vara först med något.
 
Huruvida Eberhart Hällgren introducerade spånskivor för Japanerna efter emigrationen 1941 är dock icke känt.

Accelerationssträcka

Av , , Bli först att kommentera 5

 

 

Vissa uttryck fastnar ju i människors medvetande oavsett härkomst eller frukostbeteende. Eberhart Hällgren, bördig från Fiskberg, mannen som uppfann Oliver, blev efter en våt natt på Gammcaféee i Kalvträsk utsedd av FASA och Luftfartsverket i Lubboträsk att utreda samt genomföra planerna på en teststräcka utan kraftigare kurvor avsedd för automobilers och flygplans möjligheter att accelerera utav bara tusan.
 
FASA och LFV ville spara på både krut och asfalt och ansåg att landningsbanorna på Cape Eberhart och flygplatsen i Stavträsk skulle kunna förkortas med åtminstone 5 kilometer vardera i fall man axade lite mera. Dessutom ville de forna markägarna återtaga möjligheten att odla dessa goda svampar som gjorde att man kunde flyga helt ensam utan att betala dyra biljettpriser.
 
Eberhart satte sig i vanlig ordning vid köksbordet hemma i Fiskberg med halmhatt, tuschpenna och Inga Hills medgivande att åter kludda ner bröllopspresenten från Kattisträsk, dvs. vaxduken. Han lade fram för sig själv tre olika scenarion och förde en livlig diskussion med sig själv om fördelarna och nackdelarna med de olika förslagen.
 
Att försätta startbanorna i 45 graders lutning såg till en början ut som en god idé men när Hällgren beräknat hur många ton som måste urgrävas och bortfraktas fann han att det skulle bliva ett nytt Mount Eberhart av massorna och landningen skulle måhända bliva lite mer spännande än vad resenärerna ville betala för.
 
Viktmässigt skulle man kunna strippa planen högst väsentligt och man skulle kunna införa ståplats åtminstone i turistklass. Men den idén föll på grund av att Kalvträsks Lottokår inlade sitt veto mot ordet strippa och kunde därför icket genomföras ens på papper.
 
Det blev slutligen utvecklingen av jetmotorn som blev det slutgiltiga förslaget och genomfördes på ett testplan från Saab i Tallträsk.
 
Alla ditresta voro saliga av hur snabbt ett flygplan kunde lyfta med dessa fantastiska motorer och Eberhart Hällgren kunde åter sälja ett patent för dyra pengar, denna gång till Caproni i Italien och han satte in alla pengarna på Nordbanken.
 
Men för att återknyta till inledningen och hur uttryck kan fastna i människors medvetande. På norskt språkmanér så anammade man denna idé även i mellanöstern.
 
Men där kom det att kallas Gazaremsa och kosingen hamnade på Västbanken.
 
Eberhart Hällgren däremot, emigrerade till Japan 1941.

 

Byxhängets inledning

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Den första bilden på nutidens mode är från 1968. Objektet vill vara anonymt

Foto: Fred Lindgren, efterbearbetning: Ulf Boström

 

Få saker i samhället är helt nya. Det mesta har redan hänt. De som idag fnissa åt det otroliga i att vi på 70- och 80-talet nde bära V-jeans eller axelklaffar i pastellgult hava inte insett att morgondagens unga komma att gapskratta åt dagens mode och ifrågasätta IQ-värdet på dem som trodde att tatueringar voro tidsoberoende.
 
Att inmontera järnskrot i halva ansiktet? Är det någon som tror att det är något som inte har hänt förut? Redan 1938 ägde Eberhart Hällgren i Fiskberg, mannen som uppfann Timvisaren, ett företag som villigt och lika dyrt som idag påförde den mänskliga nunan överblivet skrot från Hyllplantagen i Ruskträsk.
 
Då var det måhända lite stil på ungdomen och man skämdes alls inte över att ha en gjutjärnspjäs från Husqvarna hängandes i läppen eller ett 8 kilos järnspett genom överarmen. Dagens fjuttiga metallsamling visar bara hur outhållig dagens dagisförgiftade ungar äro.
 
Musiken har jag berört tidigare och trots att ingen född efter 1990 har en aning om vem George Harrison var så kan jag meddela en gång för alla att det inte var han som var programledare i Så ska det låta.
 
Den bilburna ungdom som en gång fanns har tvingats in i reservat där de endast får lukta på 100-oktanbensin och se bildband på hur ett baksäte kunde se ut när det begav sig. Ska småfolket ragga brudar idag så gör man det virtuellt. Man finner genom internet en motpart som utger sig för att vara av motsatt kön och i samma ålder. Även om sanningen är betydligt mer brutal än så så fungerar detta sätt otroligt bra då man ändå aldrig kommer att mötas, som det heter IRL (Innan Rulltårtan Luktar eller i vissa kommuner, Ingen Reell Längtan).
 
Dagens unga som väljer att hava sina byxors gren i samma höjd som sina vader är alls icket innovativt.  Som vi se på bilden introducerades detta i Bursiljum midsommaren 1968. Dock voro jeansen i något spädare kvalitet och varken Björn Borg eller Börje Salming hade haft en tanke på att börja tillverka underkläder för unga herrar som gladeligen visade dessa för den breda allmänheten.

Protester

Av , , 1 kommentar 6

 

 

Författaren protesterar mot högt hållna armar i en tid av låga bord.

Foto:Fred Lindgren, efterbearbetning: Ulf Boström

 

Vi minns alla protesterna vid OS i Fiskberg 1968 när Graham Lundgren och Harold B Visstja satte sina behandskade nävar i luften vid prisutdelningen i protest mot att kärnmjölken inte längre returnerades gratis från mejeriet. Vi vet också alla vad som hände när dessa herrar kom hem till Lostträsk.
 
En gatsopares liv har alltid varit fyllt av skräp. Trots idoga försöka att samla upp detta avfall så verkar det som om det har ett eget liv och återfinns på i stort sett samma plats dagen efter. Ett bra jobb kan man tycka då arbetsuppgifterna sällan tar slut.
 
Vid Gatsoparnas årliga konvent i Brattberg 1968 framlade Eberhart Hällgren, soptunnans skapare, ett förslag som alla gatsopare motsatte sig. Hällgren föreslog nämligen att man skulle införa en tidsförskjutning mellan soporna och den reella värld i vilken de flesta av oss leva i. Detta skulle, enligt Eberhart, medföra att skräpet helt förpassades till en annan tidsdimension och inte längre kunde ligga oss vare sig till last eller på gatorna.
 
Gatsoparföreningen med Jakob "Kvasten" Nilsson i spetsen hävdade dock att massarbetslösheten inom gatsoparyrket skulle ge enorma samhällssociala konsekvenser och att ingen ville väl se en kommunal arbetare luta sig mot ett kvastskaft? Detta löste Hällgren genom att också förpassa soparna till en annan dimension. Efter detta har denna yrkeskår inte synts till alls i vår vardag men däremot har soporna funnit på ett sätt att återvända till vår värld och även om maffian gör vad den kan för att sälja dem olovligt till Afrika så ligger skräpet i drivor på somliga orter.
 
Min alldeles egna protest på bilden härrör dock inte till miljön utan jag lade min årliga proteströst på den nya tidens vardagsrumsbord. Eller skulle ha lagt om jag hade nått ner. Dessa nya tidens bord voro miljöinspirerade på så sätt att man kapat både produktionskostnaderna och bordbenen på det att bordets skiva vilade ca 4 cm ovanför golvplanet. Alla som voro över 1.73 i längd fick således fika med bullen, rulltårtan och koppen i hand och skulle man då taga sig en välbehövlig snus fick detta katastrofala följder för lägenhetsinnehavarens matta.
 
Detta är väl enda gången som man skulle kunna säga att Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Glommerträsk, gjorde ett misstag när han förpassade städarskrået ur tiden.
Eberhart Hällgren emigrerade för övrigt till Japan 1941.

Sökandet efter Horace (del II)

Av , , 4 kommentarer 3

 

Ibland ställde Horace över Träsket

(bland ställde Horace över Träsket

Foto: Fred Lindgren, efterbearbetning: Ulf Boström

 

Man skall i alla fall berömma Horace Hällgren för sin uppfinningsrikedom. Något som han måste ha ärvt av fadern Eberhart Hällgren, Fiskberg, mannen som uppfann Pölsa. 
Som bekant fann Horace sitt lugn och den inre frid som han så väl behövde under sängen hos Gudrun Eriksson i Storklinten. Där låg han så ofta han kunde och gjorde sina resor i fantasin och stirrade på hennes fönstermålning. Men vägen till Storklinten var för Horace både vind och krokig och alls icket olik Åsträskvägen med dess 64 kurvor inom 11 kilometer.
 
Vägen för Horace var dock ännu mer svårframkomlig då Eberhart med många medel sökte hemhålla Horace på det att grissorteringsbordet icket drabbades av produktionsstopp med alla de följder som detta innebar under en tid då verkligt stora svin hade stor vikt för samhällets funktion.
 
Horace hade provat alla sätt och lyckats förvånansvärt ofta. Alltid drabbades produktionen i Kalvträsk då alla i åldrarna 13 – 87 utkommenderades i sökandet efter Hällgren den Unge. Fick han inte lift med mjölkbilen utklädd till renskötare så kunde han cykla över Norra Lidsträsk förklädd som en vanlig fallskärmsjägare som ingen lade märke till.
 
Han hade genat över Fiskberget otaliga gånger till fots. Han hade seglat för om masten. Som en man uti i många år. Han hade seglat med Frans Malmin och Britt Fredrikson och med dem som betalt honom bäst. Han hade slungats mot Sydlidsträsk klitter en gång i en storm från Nordväst.
 
Denna gång hade han läst bibeln och kommit fram till att kan en Jesus ta sig en promenad på vattnet så torde även nHorace kunna göra detsamma. Det var ju dessutom ett tag sen det lyckades förra gången så sannolikheten att det skulle lyckas denna gång var hög, enligt Horace.
 
Man skall måhända inte tro på alla sagor man hör eller läser om.
Vargen åt upp Rödluvan. Tro inget annat.
De tre Bockarna Bruse festade på alla som voro dumma nog att klampa på bron de ägde.
Guldlock smakade bra med lingon enligt en recension i Allt om Mat från 1954. Sköldpaddan blev soppa och Haren som vann blev till stuvning då det var Italienska Brottarförbundet som dömde loppet. 
Snövit blev gravt utnyttjad av sju mindre män som inte sett ett fruntimmer på över 20 år. Och då menar jag inte att hon blev tvingad att laga maten och tvätta deras gruvligt smutsiga kläder.
Törnrosa fick ett dödligt virus genom att hon blev våldpussad av 4 000 okända män i fjolliga kläder.
 
Horace Hällgren gick till botten i stort sett genast. Han höll andan så gott han kunde och hade det inte varit för mjukbrödet som Inga Hill hade bakat dagarna innan så vete tusan om inte unge Hällgren hamnat i Davy Jones’s klor. Men med den gasproduktion som äkta sirapsbröd genererar kom Horace över Träsket snabbare än både Sigurd och Odds båtar och kröp våt som en frukostfranska upp på stranden vid Svartviken.
 
Därifrån åkte han i vanlig ordning spårvagn nr 411 till Gudrun Eriksson allt emedan otaliga människor stodo på stranden och letade efter livstecken från den djupgående Hällgren och på bilden se vi Anita och Elisabeth oroligt spana ner i Träskets kyliga vatten i hopp om att åtminstone se en luftbubbla eller två.

Ännu ett missförstånd

Av , , 1 kommentar 1

Den 3 februari 1959 omkom Buddy Holly i en flygolycka tillsammans med Ritchie Valens (född Valensuela) och JP ’The Big Bopper’ Richardson samt piloten Roger Peterson. Detta är ett faktum. Men vad som ytterst sällan framkommer i historieböckerna är att det alls inte var i Lubboc, Texas som denne man växte upp utan det var i Lubboträsk Västerbotten, i dagligt tal kallat Lubbo.

Peggy Sue hette egentligen Petronella Svensson från Salberget men det var så svårt att rimma på det namnet så hon fick heta Peggy i stället. Det i sig är inte heller så ovanligt att musiker och textförfattare gör. Ta tex. Beatrice Aurore. Tro tusan att det har funnits en kvinna med ett sådant namn. Hon hade ju typ blivit fetmobbad i så fall, seriöst liksom. Nää hon hette egentligen Barbro Andersson och var från Orrträsk.

Ett annat klart exempel är Axel Öhman. Ingen tror längre på att han hette så utan det blev bara detta namn för att det skulle rimma på sjöman. Han hette Alexander Hiss men det skulle inte ha varit tillåtet att rimma på det under den tid när denna vals tonsattes. Ej heller hade man kunnat placera honom på sjön och ge honom en mössa käckt på svaj.

Men trots att få har insett var Buddy Holly fick sin första njurpalt så var han ju en framstående musiker som själv skrev sitt material och var bland de första som utnyttjade avancerad studioteknik med dubbelinspelning.

Buddys kompband, The Crickets, voro också pionjärer genom sin uppsättning med två gitarrer, bas och trummor som inspirerade bland andra Beatles och det måste man ju säga att det är få Lubboträskbor som gjort, rent historiskt sett.

Vem som han hade i åtanke när han skrev låten That’ll be the day behöver vi väl inte längre hemlighålla. Det var allas vår egen Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Rå fisk eller som Fjollträskarna säger Sushi, som hamnat mitt i ett vadslagningdrama ifall han någonsin skulle emigrera till Japan eller inte. Att Buddy höll på samma sida som Inga Hill framgår ju klart av titeln.

För som ni alla vet vid det här laget så emigrerade Eberhart Hällgren till Japan 1941.

Hällgrens brev till Katolikerna

Av , , Bli först att kommentera 2

Av utgrundlig anledning blev inte Eberhart bjuden till Rom fler gånger efter att han lämnat ett bidrag i form av en idé till påven Heliogabalus den III av Pommern.

Inte för att Eberhart tog någon som helst notis om detta men Inga Hill uppskattade att fritt få vandra omkring i Vatikanens alla korridorer och beundra de konstverk som katolikerna gömt undan för världen till förmån för dem som hade direktkontakt med han som bestämde.
Men Inga Hill klagade aldrig trots att hon ofta hade orsak, inte minst på grund av Horace.

Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Rabarber, hade på uppdrag av Jordbrukskassan i Lubboträsk utvecklat en maskin för bönder som jobbade under den tid då banken hade öppet.

Den var väldigt elektronisk och grön till färgen. Dess syfte var att, till dem som arbetade i sitt anletes svett hela dagarna och inte hade tid att springa i Lubboträsk bland gator och torg för att köpa skor och andra förnödenheter, giva en möjlighet att ändå hava kontanter i sin plånbok.

JK sände per post ut ett kort med ett Eberhart-chip till alla bönder och bondebarn som hade konto hos Jordbrukskassan. Med detta kort kunde sedan bonden ifråga uthämta riksdaler i form av sedlar på tider när Rutger Ytterbom hade sin bank stängt och själv satt på Stadshotellet i Stavträsk och drack snaps och lyssnade på barpianisten Wolfgang Bach.

Denna uppfinning är ju vardagsmat i dagens samhälle men då 1959 var den unik. Inte förrän 1975 insåg Sparbanken att detta vore en bra sak att ha så även deras VD kunde sitta på Statt och sörpla snaps till klassisk musik.

Men Eberhart hade planer på att utveckla denna maskin och skrev således ett brev till Katolikernas chef:

Fiskberg den 21 oktober 1959

Käre Heliogabalus,

Tack för senast. Inga Hill sänder receptet på njurpalten vid första bästa frånfälle. Jag hoppas att du inte tog illa upp när jag sa att religion är bara trams?
Men det var inte det jag skulle för dig omtala.

Jag har funnit upp en maskin som jag tror du skulle kunna hava både skoj och ekonomisk nytta av. Den är grön och väldigt elektronisk men jag kan enkelt ommåla den i dina färger; svart med mörkare sorgkanter om du så önskar.

Det vore alls inte omöjligt att klä ut den till en mer alldaglig låda i fall dina får skulle känna sig bortkomna i nutidens elektroniska värld.

Mitt förslag till dig är att du (eller någon av dina underhuggare) spikar upp en på alla dina kyrkportar och du skall se att du skall hinna gå på Statt du med och suga i dig en snaps eller två innan nattmässan.

Den Heliga biktomaten, som jag tycker du ska kalla den, är ansluten till Syndaregistret och Vatikanbanken. Dina anhängare kan sedan under vilken tid som helst på dygnet gå till denna automat och få syndernas förlåtelse utan att någon av dina anställda behöver jobba över.

Du kan dessutom uttaga en symbolisk summa om 30 silverpenningar per förlåtelse. Jag föreslår även att du sätter ett maxtak om 10 förlåtelser/dag och syndare för att inte låta samhället skena iväg i en våg av utsvävningar och förlustelser utan dess like.
Jag vet ju att du inte gillar när dina anhängare har roligt utan straffas efteråt.
Skulle du gilla denna min idé så slå mig en signal när du har tid.

Vänligen
Eberhart Hällgren

PS
Jag passade på och köpa den där maltwhiskyn du föreslog. Jädrar vad den bet du!
DS

Presentation

Sysselsättning: Systemexpert
Bloggar om: Kalvträsk
Ålder: 54
Bor: Sundsvall
Familj: fru Mia o dotter Sophia
Utbildning: ja
Dröm: tårta
Bästa egenskapen: fantasirik
Sämsta egenskapen: långsint
Husdjur: ja
Bil: ja
Intressen: musik, böcker och ord

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se