Hu vilken kväll!

En del dagar är alldeles underbara, en del andra är bara… totalt värdelösa!

Dagen började bra, men avslutet var väl inte helt bra. När mina största troll kom hem så blir det utbrott och gnäll, gick över när vi satte igång film. När mannen for och jobbade så började K med gnäll. Sånt där röstläge som riktigt skär i märg och ben, irriterande och störande. Sånt gnällande ljud som han vet att jag går igång på.

Pedagogiskt tar jag upp honom, tröstar, tröstar lite mer och lite mer. Men, middag måste lagas, disken tas om hand, tvätten ska sorteras, middagen ska ätas, A ska matas osv… ibland har man inte tid med flera timmars gnällande så K får helt enkelt vara en stund. Värre och värre, högre och högre. E kommer och frågar mig om det är något fel på K. Nej, bara en vanlig 3-års trots.. jag känner igen det så väl!

Efter ingen middag alls och inget kvällsfika så ligger han i sin säng och gnäller efter pappa. Det enda han vill ha är russin, men i min värld är det ingen middag och kvällsfika. Vill han ha russin får han äta sin gröt också, men det vill inte han. Det är inte så att jag vägrar honom mat. Nu är han nere och ska äta välling men det bara sölas och dras ut på tiden.

Jag blir tokig.

Men, då i nästa stund så är han ju världens goaste unge. Så är det ju, jag vet ju det. Men mina nerver är inte lika överens som hjärnan alla gånger.

Åh, vad jag önskar mig en barnfri helg! Att få åka iväg och bara vara. Lille A får gärna hänga med, men dom stora lämnar jag gärna hemma eller hos farmor och farfar en helg. Vila huvudet, sova, äta gott, dricka gott – bara vara! Så underbart det vore.

Men, nu ska jag försöka avsluta kvällen. Jag ska lägga mina barn för femtielfte gången på en halvtimme och tala om för dom att jag älskar dom och att dom ska sova gott!