Umgransele och besök på akuten

 Idag har det varit fullt upp, minst sagt!

Steg upp och skjutsade mannen till jobbet, lillgrabben tog sovmorgon ända till 9. Tog upp honom och stoppade i honom välling på med kläder och sedan över till morsfarsan. A fick vara med morfar ett tag för jag och klasspappan och hans son for iväg och fixade gåvor till fröknarna, avslutningen är på tisdag! Fatta att snart har E gjort bort förskoleklass.. jag tycker att det var som igår hon började där. Tiden flyger! Nu fattar jag vad vissa menar när dom säger att tiden går fort när dom börjar skolan… efter sommarlovet börjar hon ju ettan, min stortjej.

E och K är ju i Malå med farmor och farfar. Vet att dom badade ute igår och idag har dom tvärvarit på marknad. Ikväll hade E feber fick jag veta när jag kom från akuten stackars liten 🙁

Men, nu går jag händelserna i förväg. När jag hade vart klart "på stan" så satt jag och surrade med mamma och pappa en stund. A stoppade i sig massvis med vindruvor och drack lite dricka och klättrade och grejade på. Sen gick vi hem och han fick lunch och sedan tänkte jag att han skulle sova en stund. Men det hade inte han tänkt… så han sov inte. Sen förstod jag varför för han fyllde hela blöjan med nr 2..

Sen bar det iväg till Umgransele, mammas assistansbolag hade grillfest och det var supertrevligt! Tipsrunda, trevliga människor, mysig stämning och god mat. Och en aktiv A. Jag tror att han kände att om han skulle vara stilla i fem sekunder så skulle han ha somnat på stört. Han petade i alla fall i sig lite korv och drack massor av dricka och festis. Han hade riktigt kalas, han.

Hem en stund före 18 och i bilen fick jag så fruktansvärt ont i gallan. A somnade i bilen. Jag körde raka vägen till akuten och karln fick fara hem med A och bilen. Så, jag har tillbringat kvällen på akuten med gallont och ont i skulderbladet. 

Fick komma in rätt fort ändå och fick lämna proverna snabbt men sen var det en lång väntan innan jag fick smärtlindring men alltså, jag hörde ju genom dörren att det var full rulle på akuten. Nog har dom det dom gör och mer därtill ibland. Men när man har ont så blir man rätt egoistisk. Man får försöka bita ihop ändå och tänka logiskt. Larmade i alla fall till slut och fick mitt medikament och ett täcke för jag trodde jag skulle frysa ihjäl ett tag. Sen fick jag fara hem, var som orolig där ett tag att jag skulle måsta bli kvar då dom nämnde operation. Men, tack till bra personal som jag fick träffa! Ni gör ett bra jobb med resurserna ni har. 

Nu är jag i alla fall hemma igen och nu ska den här totalt utslagna mamman sova!