Gallan å jag!

Ja det är väl ingen nyhet för dom flesta att jag har vissa problem med gallan?

Inatt är jag själv. Jag och barnen. Gallan bestämde sig också för att vara med på ett hörn.

Och jag är trött. Less.  Förbannad och framförallt: det gör ONT!

Ska in och träffa kirurgen igen, men jag utgår ifrån att det inte finns nån lösning nu heller. Men det sista som lämnar är ju hoppet säger dom.

Klockan är 02.08 och jag har inte somnat än. Trött så in i döden. Om gallan hade varit utanför kroppen hade jag njutit av att långsamt plåga ihjäl den ynkliga tingesten, som trots sin ringa storlek kan åsamka så mycket lidande.

Min vapendragare och enda sanna vän som vet allt är med mig inatt. Himla, älskade hund av sällan skådad karaktär. Hon värmer mina fötter och förorenar syret med sina fisar, men vad gör väl det en natt som denna?