Det började redan tidigt inpå 90-talet med den omlagda skolpolitiken, från statlig till kommunal och friskolorna. Skolsystemet lades om och det började ställas högre krav på barn (omogna individer) som redan tidigt skulle sätta ut sina mål i livet. Kunskapen, allt vad de skulle lära sig skulle de nu ta mera ansvar för själva. Läraren blev mera en fördelare av olika uppgifter samtidigt som denne skulle sköta andra uppgifter än just lärandet och det som tidigare varit det huvudsakliga och det traditionella. Vi ser nu många år efter skolreformerna (flera) hur samhället utvecklats. Kan vi säga det blivit en bra utveckling när vi både ser och hör om den psykiska ohälsan som många drabbas av. Främst unga, där vi har matstörningar som blivit mycket vanligt och är ett av de stora problemen i den psykiska ohälsan. Många andra klassade sjukdomar som kan hänföras till den psykiska ohälsan har blivit allt vanligare. Många (unga) pressas över sin förmåga och tar vi rena barn ska man inte börja känna av kraven som vuxenlivet senare kan innebära.
Samhället måste bli bättre på ta hand om unga och låta dessa bygga upp en självkänsla som de trivs med och då i bättre miljöer än vad vi nu åstadkommit.
Det som varit ett populärt mantra de senaste 20-åren är främst skattesänkningar som ska lösa allas våra problem, inklusive skolans. Stämmer detta?
Marknadsekonomi men inte marknadsskola.
kommentar