Det nya öppet rasistiska Sverige

Den här veckan har det varit stort fokus på Sverigedemokraterna och deras besök i Umeå i onsdags. En kollega med stort civilkurage valde att höja rösten för patientsäkerheten genom att ställa sig i vägen för Jimmie Åkesson under hans studiebesök på Geriatriskt centrum på NUS. Hen har  självklart mitt fulla stöd för sitt agerande, både vad gäller skydd av patientsäkerheten och modet att säga sin mening i en kontroversiell men ack så viktig fråga. Nyheten har fått stor spridning i Sverige och här är ett urval av all rapportering. VK och Folkbladet har skrivit om händelserna i flera artiklar, liksom Västerbottensnytt. Protesterna har också fått spridning i riksmedia såsom Dagens Medicin och Läkartidningen. Jag har skrivit mycket om det som har hänt på bland annat facebook och glädjande nog fått hundratals gillningar och positiva och stöttande kommentarer men bara ett fåtal tveksamma eller kritiska. Något enstaka troll på twitter som inte ens vågar publicera sitt namn räknas inte ens. Det känns stärkande och ger hopp om framtiden att så många har bevarad moralisk kompass och kan urskilja det verkligt viktiga i sådana här sammanhang.

Vänsterpartiets landstingsgrupp har gått ut med stöd för protesterna liksom professor Yngve Gustafson. Vad som känns ännu mer glädjande är att lokalföreningen av mitt fackförbund, Västerbottens läns läkarförening, med ordförande Nino Bracin i spetsen också har givit sitt officiella stöd för läkarens agerande.

Det saknas dock naturligtvis inte meningsmotståndare och kritiker. Verksamhetschefen för Geriatriskt centrum har haft ett enskilt samtal med den protesterande läkaren och hen har också kallats till ett enskilt samtal hos landstingsdirektör Anders Sylvan. I samband med själva protesterna utanför sjukhusbyggnaden var det en ännu mer otäck stämning där Säpo hotade dem som fredligt uttryckte sina åsikter med att registrera dem och rapportera deras namn till arbetsgivaren och se till att de skulle få sparken. Detta förnekas naturligtvis nu men eftersom jag har haft kontakt med flera inblandade vet jag att det stämmer. Yngve Gustafson har ansatts hårt på rasistiska sajter och vad den protesterande läkaren har fått utstå kan jag bara föreställa mig. Nu har landstingsdirektören i alla fall gått ut med besked om att det inte ska bli fråga om avsked eller några repressalier för de som protesterade.

Landstingsdirektör Anders Sylvan anser att saken i och med detta är utagerad men vi är många som inte på något sätt håller med. Dessa händelser och debatten som har följt är ett uttryck för en mycket större och viktigare fråga, nämligen den om vilket samhälle vi vill ha. Vilka människors åsikter och rättigheter värderas? Är någras rätt att uttrycka sina åsikter större än andras? Är Sverigedemokraternas önskan att får göra studiebesök, eller snarare valtturné, viktigare än läkares och annan vårdpersonals trygghet i arbetsmiljön och patienternas rätt till säker vård? Vi är därför ett antal anställda i Västerbottens läns landsting som har skrivit ett öppet brev till Anders Sylvan och resten av landstingsledningen. Det kan du läsa här.

Som avslutning på veckan har jag varit och sett Magnus Betnér och Soran Ismails föreställning ”En skam för Sverige” på Aula Nordica. Jag är egentligen inte så förtjust i stand up och brukar sällan skratta särskilt mycket. Det gjorde jag inte idag heller, men det var likafullt en ytterst sevärd föreställning där de båda komikerna på ett enkelt och nästan övertydligt sätt lyckades visa på det bisarra i hur stämningarna i det svenska samhället och debattklimatet ser ut idag. Hur kan det ens förekomma en diskussion kring att riksdagspolitiker bär runt med järnrör på stan? Varför orsakar eventuella böneutrop från en moské i Stockholm folkstorm i hela landet medan man väldigt sällan hör någon ifrågasätta kyrkklockor? Vad är det som gör att placeringen av en bok om Tintin på ett bibliotek, utformningen av vissa godispåsar, vad barn klär sig i under ett luciatåg eller om vissa sekunder av ett program som visas på TV på julafton finns med eller inte kan utgöra den huvudsakliga samhällsdebatten i dagar och veckor? Varför är det TV-program som tar upp dessa frågor till debatt utformat som en farsartad tävling i att skrika och gapa högst? Hur kan det komma sig att en svarthårig person som tar livet av sig själv med en bomb i Stockholm omedelbart utpekas som terrorist medan en blond norrman som spränger sitt lands riksdagshus och skjuter ihjäl ett stort antal politiskt aktiva ungdomar ”bara” benämns som mördare och hans handlingar analyserar i termer av psykisk sjukdom och uppväxtförhållanden?

Vi har helt enkelt tappat fotfästet och perspektivet! Nu är det dags att hitta det där fotfästet igen och vrida debatten till ett rimligt perspektiv som i sanning handlar om varje människas lika rätt till liv, frihet och trygghet!