Lördag var en såndär dag då jag hux flux hade blivit inbjuden till festligheter i staden. Den som pockade och lockade var cupcake* så det var bara att rasa upp från sängen efter fem timmars sömn, tugga alvedon, tvätta ansiktet med (min nya och hur-fucking-bra-som-helst) ansiktskräm och sen sätta sig på den skrangliga bussen. Jag gillar att åka kollektivt men jag gillar inte att åka expressbussarna. Oftast är dom överfulla till bristningsgränsen och man får sitta i trappan eller på dass eftersom halva ovansidan av dubbeldäckarn har slukats upp av den fisförnäma "affärsklassen" (där det typ sitter en halvgammal gubbe med flint, mjäll på kavajslaget och en kvällstidning. Annars gapar den tom och öde). Det som gjorde den här resan angenäm var 1, en kommentar från busschaufören när jag skulle betala min biljett "vilka otroligt vackra ögon du har…man riktigt dras till dom när du tittar på en", men gud, en människa som ger random folk spontana komplimanger! Och jag som trodde att jag var den enda som gjorde det (IRL, alltså)! Nej det var riktigt fint och jag sken som en sol resternade tid av resan. Det och anledning 2, ett sms från cupcake där hon skriver att hon kostar på en dyr fin flaska vodka eftersom jag kommer och hälsar på. Fan kosta på sig köpesprit till mig, ja det är fan vänskap.

Ja då spelade det faktiskt ingen roll att jag var så bakfull att jag höll på storkna varje gång bussen krängde till eller att min mp3-spelare började muppa sig och vred ner ljudet av sig själv. Helt freaky, jag var tvungen att ratta upp ljudet nonstop medans det sänktes. Ni kan ju föreställa er hur det kan ha låtit.
"Truth you find through your adversities
Will defend you
As your powers and all your energies
Conspire to carry you"**

När jag trodde att jag var framme vid busstationen så märkte jag att jag inte kände igen landskapet utanför bussen och vart riktigt rädd och trodde att jag suttit så djupt i mina tankar att jag hamnar i nån ökenstad, typ Nordmaling. Men det visade sig att bussen shanghajat sig runt en jävla omväg och åkte via Ica Maxi istället för den sedvanliga turen förbi Mariehem och NUS. När jag väl ramlat ut från bussen skyndade jag mig med mina väskor och min Kicki Danielson-festis*** iväg till gallerian där jag skulle möta upp cupcake. Jag gick förbi Ur&Penn och råkade läsa att deras örhängen bara kostade tjugo kronor styck och då fick jag hybris och rusade in och slet ner fem-sex par örhängen. Jävla bajs. Sådär är det alltid. Jag har absolut, under inga omständigheter, planerat att köpa nåt från butiken men sen dras jag likt en fluga till skit och står helt plötsligt i kassan med händerna fulla med billiga plastörhängen.

Okej bäst jag avrundar innan det här inlägget blir ett Tolkien-kapitel. Lördagen var en trevlig dag och kväll. Det vart lite orgasmstatiska ögonblick inne på Scorett, blyga violer inne på Tomtebo’s pizzeria, äppeldrinkar som botade baksmällan, en smygis, ett jävligt rakt hår, ett begravninsgpar, köpesprit, melodifestivalen, Stephen Urkel, zebra-outfit, snapsar, gayfest, fest i en taxi, en kö som aldrig rörde sig,  två alikor inne på ett kristet café, en halv negerboll, hallondrinkar, mintuu och så vidare och så vidare.

Söndagen var däremot sådär. Buss genom halva stan i ett inte så fräscht skick, en skräckinjagande uppsyn som skrämmer även den mest modigaste mannen, ostkrokar i en solig soffa framför The Mentalist och en ganska bra svensk film, ryska gruvfyllon och tillsist racerköra genom stan för att hinna med en buss som ändrat avgångstid. Voi voi. Tur man har jobbet, annars skulle man aldrig återhämta sig från sina helger!

* = cupcake är ett smeknamn på en väninna. Anlednigen till att hon kallas cupcake är för att hon är underbar och söt på utsidan och smaskig och god på insidan (jag själv är som en mandelkubb – bitter på utsidan men god att doppa!).

** = Vers från Carry You av VNV Nation.

*** = En Kicki-Danielson-festi är såklart en 3-liters box som man stoppar ett sugrör i.