Livet med Familjen Brönemyr

Inget är omöjligt, ibland tar det bara lite längre tid

Läglig paus

Av , , Bli först att kommentera 7

I bland är det bättre att vara tyst än att prata, det är något jag lärt mig under året. Det gäller både som förälder till ett barn med särskilda behov men oxå som personal. Vem gillar en gnällig anhörig och vem gynnar det? Ibland är det otroligt svårt att bita ihop som förälder men jag vet vad som händer när den gnälliga föräldern går och inte gynnar det sonen heller snarare tvärtom. Det är något alla borde ha med sig i alla sammanhang även inom barnidrott eller andra sammanhang där man tar hand om ens barn eller människor med funktionsnedsättning.

Har tyvärr oxå full förståelse för frustrerade föräldrar eftersom jag ibland är en själv oxå, detta är såklart en fördel i vissa lägen men ett otroligt påfrestande läge att hamna i. Jag är otroligt nöjd att sonens resurs är så fantastiskt bra och att T litar till 100% på honom. Det är såklart synd att det syns att han är borta, men så är livet. Man kan såklart inte vara bunden till samma personal hela livet än fast det är en förälders dröm. Personal kommer och går.

Hos hos går det framåt med det mesta, såklart backar vi ibland men framstegen är fantastiska att se och förden delen oxå uppleva.

Vi fick tips av en fantastisk kvinna att prova Eye Q tabletter. Det är omega 3 tabletter med nattljusolja. Skeptiska gick i i detta men redan efter någon vecka såg vi resultat. T är mycket mer social och har inte lika nära till temperament, han tar motgångar Mycket bättre. Han äter Equasym för Adhd men det gjorde han långt innan oxå.

Vi har kunnat utmana honom på ett helt nytt sätt.

När vi bestämt oss för att boka solbiljetter på höstlovet, tänkte vi ”hur i hela friden ska vi ro i land detta?

Men med ett magiskt bra förberedelse (om vi får skryta över oss själva) med Youtube klipp, bilder och scheman går vi lugnt in på Umeås flygplats och checkar in. Vi kliver på planet dom stjärnor – säger man till att man har särskilda behov så får man kliva på lite innan alla andra. Vi ser film ihop under resans gång. När vi landar och kommer på okänd mark blir det lite jobbigt, vi ser hur stressnivån ökar helst när vi hamnar i tullkön. Men vi hittar en kö där det finns gott om plats på sidan av kön och vips har vi gått igenom och vi sitter på bussen. Jag och Alfan utbytet blickar Yes det gick! Roligaste kommentaren Alfan la i kaoskön va, va fan gör vi som reser med en dubbeldiagnos med extrem flygångest, vi skratta gott åt hur smarta vi är eller av härlig segersötma.

Jag har haft tur som fått äran att vara Ts mamma och hänga med på alla hans äventyr.

Vi har tillsammans startat en rörelseglädje grupp för barn med Npf diagnoser, vi kör söndagar 12-13. Vill ni vara med så hör av er. Vi var otroligt roligt. Det är ett samarbete mellan Hjälteföreningen och Parasport – tillsammans gör vi underverk.

Sammanfattningsvis så har hösten varit lite tung men vi springer i rätt riktning igen.

Att summera 2019 ser jag framemot men får bli nästa gång.

IMG_20191031_083406

 

 

 

 

Bli först att kommentera