Kommer nu att blogga lite mer om vår son utan att hänga ut honom helt.

Han har under sina 6 1/2 år på jorden haft mycket spring i benen och haft stora bekymmer med både talet och nya saker. Med handen på hjärtat så har jag också mycket spring i benen och har nog alltid haft det. Vi träffade en gång en psykolog runt sonen för några år sedan som sa att han hade problem med munmotoriken. Det märks när man borstar tänderna eller när han är hos tandläkaren.  Det är tajt, hur Man hjälper honom med det vet jag inte. Men grimaser funkar ju alltid. Sen det här med nya saker där har det framförallt syns vid matsituationen. Ny mat som han inte är inövad på funkat ej. Eller ska säga har inte funkat, det funkar faktiskt mycket bättre, hans nya snacks är broccoli. Sjuk bra i mina ögon!

Vi (läs Cilla) var väldigt nervös inför skolstarten, skulle han få vänner än fast han hellre pratar med kroppen än munnen, skulle personalen förstå att de måste vara nära honom när de är ute, skulle han orka långa dagar och framförallt skulle han äta skolmaten.

Personalen förstod rätt snabbt att man måste vara nära T på rasterna annars får de lov att skriva incidentrapport efter rapport, vi fick rätt snabbt börja korta ner hans dagar, han berättar att han fått flera nya vänner och han har nu senast provat äta korvstroganoffen fast det blev nog 98% ris Haha.

Men nu har olyckligtvis brandlarmet gått ett flertal tillfällen i skolan var av en gång stod de i omklädningsrummet. Vad jag förstår så låter larmet extremt högt där och eftersom de inte visste om det verkligen brann på skolan fick de springa ut i gympa kläderna.

Detta har blivit ett extremt stort problem. Jag har sett ångest laddade personer i mitt jobb och det här är ren ångest T visar. I går frågade T När är det onsdag? I dag har T frågat När är det Onsdag? I morgon kommer T att fråga När är det onsdag och ju närmare onsdag vi kommer desto mer ångest får han. Är så tacksam att han har sitt bolltäcke och att vi ska träffa en barnpsykolog som ska hjälpa T i detta. Men vad händer när onsdagar går bra, flyttar han problemet som han så många gånger har gjort eller kan de ”bota” honom. Jag hoppas ju såklart de sistnämnda, ångest är inget man leker med eller ”lallar bort”. Jag har sett in i ångest ögon när jag jobbat och de ögonen är inge roliga. Jag vet yrkesmässigt vad jag kan göra för att avleda svår ångest, men det är på jobbet de som Boendehandledare Cilla. Nu är jag mamma Cilla med känslor som är svårare att styra. Som det blev förra onsdagen när jag lämna T på skolan så kommer varken jag eller T att gå med på igen. Det var väldigt jobbigt för alla inblandade. Nya lösningar måste vi tänka. Inte fastna i samma hjulspår. Ser fram emot att min kollega Hedensparr är tillbaka från sin semester så jag har någon att bolla med. En väldigt klok kvinna med mycket erfarenhet av livet.

Så nu laddar vi inför en ny skolvecka och månad.

Det som får mig att ens hålla sig på benen är träningen. Om jag inte hade tränat så pass bra som jag gjort hade jag nog aldrig orkat genom detta. Måste erkänna att denna vecka har varit tung även på gymmet, jag presterar inte lika bra som jag brukar, jag måste ta korta pauser för att ladda om batteriet ja jag är nog lite psykiskt sliten. Magkatarren har även gjort sig påmind. Nä jag tänker inte ta det lugnt på gymmet för det är ju det som h

Håller mig på benen, jag kommer därimot att inte va så social utanför jobbet. När jag är ledig så kommer jag att träna, hänga med familjen, hänga med hunden ute och hänga i soffan.  Som sagt jag kommer att göra som mina pattar, hänga en hel del. 

Helt plötsligt sitter man som förälder i ett team med arbetsteraputen, kurator, psykolog, skolsköterskan, rektorn och några människor som med mig och Alfan har en träff runt sonen.

Själv har jag suttit åtskilda gånger som personal på en liknande träff. Inte behöva ha personliga känslor inblandade. Vad har jag lärt mig av dessa träffar som personal.

• Att man inte vinner på att anklaga någon annan. 
• Att anklaga personalen att de gör fel vinner ingen på!
• Att det är viktigt att tygla humöret
• Att vara ödmjuk och förstå att människorna som sitter i rummet kan sitt jobb och vill T sitt bästa.
• Att det inte är första gången de jobbar med/mot människor som har särskilda behov.
• Personalen som sitter i rummet kan precis som jag ha erfarenheter från de privata livet utan att föräldern är medveten om det så säg inte, du har ingen aning om vad du pratar om.
• Att alla som sitter i rummet jobbar mot samma mål

Har verkligen mycket erfarenhet i min ryggsäck som hjälper familjen Brönemyr framåt mot nya braiga tider. Tillsammans med min man Alfan är vi oslagbara.

Jag har de senaste 2 åren snittat på 4 träningstillfällen per vecka. Vilket jag är väldigt nöjd med. Jag har hållt mig frisk mer eller midje hela tiden. Har som max haft några få sjukdagar. Men år 2016 det kan inte ha börjat sämre. Hela familjen i flunsan. Vi trodde T  var på bättringsvägen för i går var han feberfri och rätt pigg. Men idag har han haft feber och riktigt mycket myror i brallan. När han är ur balans är humöret ingen lek. Arg är vara förnamnet på sonen. Men förhoppningsvis blir han piggare i morgon

Jag själv längtar tillbaka till gymmet och känna adrenalinet pumpa i kroppen. Men det lär ju dröja minst någon vecka till. Blir då inget högintensiv pass närmsta tiden. Har förstått att man lätt blir sjuk igen. Det vill jag icke.

10 dagar har gått på år 2016. Tänk att det redan är 2016, tyckte det nyss var 2005 och jag var gravid för första gången. Vid denna tidpunkt hade vi berättat att det låg ett mirakel i min mage. Tänk vad 11 år med barn i sitt liv går fort än 11 år utan barn.

Nu har mina 11 år med barnen varit fantastiska (jaja nästan hela tiden) Det finns en rolig påminnelse på Facebook som heter Dina minnen för dagen. Det kommer upp bilder, medelande och texter. För 5 år sedan idag fick C streptokocker i ett finger. Minns att vi hade magsjuka i huset 3 gånger på en månad. Barnen och vi vuxna var sjuka under ett halvår från och till. Måste säga att jag saknar det minns från våra år med barn. Sjukdomar av olika slag.

Nu har vi alla druttat dit iaf mer eller mindre.  C åkte dit i fredags och hade hög feber sen har hon varit hängig hela helgen. I går var det lilla Ts tur. Nu ligger han och är yrar och är kokande varm. Sålänge vi håller den falska krupp en borta är jag nöjd.

Appropå lill T så har han fått prova ett bolltäcke under jullovet. Han verkligen älskar täcket. Han har tom gått och lagt sig självmant på kvällarna. Han har framförallt sovit mycket bättre. Både somnat fortare, sovit lugnare och sovit fler timmar. Vilket har resulterat i att vi har kompisar som frågat vad vi gjort med pojken för han är då lugn nu. Tänk att ett täcke fyllt med små bollar (tänk små som tennisbollar)  kan göra så mycket.  Jag berättade att i veckan som va att vi ska lämna tillbaka täcket för att han sedan ska få ett eget. Detta va han inte riktigt med på. Att få ett nytt skulle väl gå bra men inte lämna tillbaka och vara utan. Så har ni ett barn med mycket spring i benen, konsentrationssvårigheter, svårt att komma till ro, arga eller mycket myrkryp vänder till er vårdcentral och be om att få testa. Finns med bollar och kedjor. Finns även bollvästar som man kan använda på dagen om man behöver komma ner i varv.