Jag brukar inte tycka att det är jobbigt med mörkret, men nu undrar jag lite hur man ska orka med hela långa vintern? Det är är mörkt när man kliver upp och mörkt när man kommer ut från jobbet. På dagis ser man bara reflexerna på barnens overaller som glatt kommer springande mot en vid grinden. Just hämtningen är en enda glädjestund, medan lämnandet inte alls är lika kul. Min stressnivå är allt annat än låg och att lämna en gråtande kille i armarna på en fröken är inte den bäst starten på en ny dag. Har man dessutom fått kämpa med kläder som sitter fel, att de inte fått dra upp dragkedjan själv eller fel strumpor, tar det lång tid att få ned pulsen. Och precis när man fått ned den är det dags för dagens arbetsuppgifter, med allt vad det innebär…

I lördags åkte vi i väg till Piteå några stycken från Lärarförbundet för att ha medlemsmöte, äta middag och se en show på Piteå havsbad. Glad i hågen tankade jag bilen och hämtade upp min reskamrat, och snart var vi på väg. Efter cirka fyra mil upptäckte jag att en lampa på panelen blinkade, och till min stora förskräckelse insåg jag att bilen kokade! Till min stora lycka så fick vi experthjälp via mobiltelefonen och vi gjorde precis som han sa för att isproppen skulle lossna. Inte mycket hjälpte och det var med hjärtat i halsgropen vi fortsatte vår färd. Sällan har Arvidsjaur varit så roligt att komma fram till, och på macken kunde vi köpa glykol till kärran. Vi fick stanna några gånger till efter vägen och jag kunde inte köra fortare är 70-80 km/tim. Det blev en lååång färd till Piteå men när vi väl kom fram hade mätaren stabiliserat sig och jag hade gott hopp om att vi skulle komma oss hem nästa dag.
När vi fått ta en varm dusch och koppla av en stund hade vi glömt allt bilkrångel och kunde njuta av showen. Middan var otroligt god och sedan följde en MYCKET trevlig kväll med många trevliga samtal. Det var så roligt att träffa personer man bara träffar i andra sammanhang under mer lediga former och jag fick mig många skratt! Man fascineras över hur människor kan bli så onyktra att de tappar bort sina byxor?! Ja, det var ingen i vårat sällskap kan jag ju lugna alla anhöriga med, och några av oss såg till att han blev hämtad av vakterna. Han hade ju inte ens snygga kalsonger karln…
Efter alldeles för lite sömn var det dags för hemfärd, och jag kan väl säga att det var ett trött gäng som gav sig i väg i snöröken. Sista milen var jobbiga och soffan var mycket skön när jag kom hem! Hann precis vila en kvart eller nåt innan barnen trillade in och nu gällde det bara att överleva kvällen. När klockan var nio tackade jag högre makter för att jag äntligen skulle få sova, och jag tror jag somnade strax efter Frans. Nästa dag vaknade jag med feber och fick stanna hemma från jobbet. Vet inte om det var sviter från helgen eller något virus, men i dag känns det bättre.

Kommer att leva länge på den jär helgen och nu har jag lärt mig att det är viktigt med glykol i bilen när det blir vinter!

Vaknade upp till det välbekanta ljudet av traktorer som skottar snö och insåg att vintern öbönhörligen är här. Termometern visar på -14 grader och snön lyser upp morgonen.
Insåg att min förra blogg kunde få några att undra vem jag ’trånar’ efter när jag lyssnade på kärlekssångerna, så det är väl bäst att göra en ’dementi’. Syftade inte på en specifik person, utan drömde mest om den där prinsen på den vita hästen…han kan få komma i en Merca, Volvo eller Audi också, är ändå allergisk mot hästar så…….

Fredagar är en utmaning. Eleverna tycks ha varvat ned redan på morgonen inför den stundande helgen och vill mest prata om annat än engelska verb (vilket är fullt förståeligt). Själv är man rätt trött och gör sitt bästa för att få dem att jobba, med risk för att låta tjatig. Förhoppningsvis har de glömt tjatet när de går hem och ser till att hämta nya krafter till nästa vecka. Nedräkningen till jul är i full gång och medan jag tycker det är alldeles för kort tid kvar till lovet så tycker de att fyra veckor är en eeeeeeeeeeeevighet!

Äldsta sonen fixade fram en film till mig i går så jag slapp eländet på tv, och det var en film jag varmt kan rekommendera- ’The bucket list’ med två suveräna skådespelare- Jack Nicholson och Morgan Freeman. Den handlar om vad som egentligen är viktigt här i livet och man får sig en tankeställare, gråta får man också. Se den!
Nu ska jag se till att få något gjort, det ser nästan ut som att jag behöver skotta snö! Och fåglarna behöver ny mat. Den här dagen kommer säkert att gå den också.

Ha en bra helg!

Allt är inte så eländigt som det kan tyckas ibland med min krånglande bil och pelletsbrännare! Bilen går nu mera fint och tack vare en MYCKET snäll person så rasslar pelletsen precis som den ska och värmer våra frusna fötter. Här är mycket varmt och trivsamt igen. Man ska aldrig vara rädd för att be om hjälp, det måste jag försöka komma ihåg. Ensam är inte stark…

Tänk om man kunde skriva så vackra kärlekssånger som vissa människor gör. Brukar ta med min bärbara in i sovrummet när jag ska sova och lyssna på låtar med titlar som ’Du är allt jag vill ha’, ’Jag vill ha dig som jag hade dig förut’ och ’Nån som du’….det behövs inte mycket fantasi för att räkna ut var jag har mina tankar?! Som sagt; ensam är INTE stark, och hoppet sägs ju vara det sista som lämnar männsikan så…
Kärlekssånger skriver jag inte, men väl dikter. Till min stora lycka har jag sammanställt några i kväll och kan lämna in dom till ordföranden i Poesisällskapet i morgon! Kan ju säga att hon påminnt mig lite fint om den andra antologin som ska komma ut snart med dikter från orten, under en väldigt lång tid. Hon ville se bidrag från mig, och nu ska hon äntligen få dom. Att läsa gamla dikter kan vara ganska jobbigt eftersom de flesta handlar om en tragisk händelse i vårt liv, men just att skriva om det då hjälpte mig genom sorgen. Kanske kan någon känna igen sig i mina ord i de gamla eller de nya om de någonsin kommer ut.

Fick besök i kväll av en mycket frustrerad kompis som var arg på allt och alla och inte skrädde orden- det är det som gör henne så härlig och jag kan inte låta bli att skratta åt hennes ilska. Det slutade med att hon också skrattade innan gick härifrån. I morgon är min stressigaste dag och jag borde sovit för länge sedan för att vara superpigg! Så därför säger jag God Natt. Sov Gott.

Känner mig lika pigg som en mört, som en piggvar, som en tvååring som sovit 10 timmar och vaknar lyckligt utvilad klockan fem på morgonen….eller inte. Snarare som en sömngångare, en urvriden disktrasa, en slokande krukväxt som inte fått vatten på länge. Den här veckan har präglats av många tankar, sena kvällar och kalla morgnar. Som vanligt lade pannan av för två dagar sedan och nu vägrar den starta igen. I går var det 14 grader när jag vaknade, fick skynda mig till jobbet för att få i mig lite VARMT kaffe och sedan hem på lunchen för att göra ett nytt försök att få igång den. Trodde jag hade lyckats, men när jag kom hem var det precis lika kallt som på morgonen, så nu återstod bara vedhämtning hos mamma och pappa.

Nu är här varmt igen tack vare veden, men det kräver mer arbete och underhåll än pellets, som bara trillar ned och brinner när det fungerar som det ska. Får vara beredd på några kalla morgnar innan nån kan laga den åt mig.

Att lämna trötta barn på dagis är en upplevelse! Att behålla lugnet efter en bilfärd med en missnöjd skrikande herre och slita honom ur ens armar i hallen sedan man fått av honom ytterkläderna är svårt. Att gå till jobbet och känna lugnet efter en sådan start på dagen är inte lätt. Tack och lov för duktiga ’fröknar’ som lugnar och ler trots kaoset….
I morgon ska vi spela upp vår teater igen och jag försöker att inte tänka på det. Tänk om jag glömmer alla repliker, snubblar eller tappar peruken.
Nä, bäst jag försöker få lite sömn.

God Natt!

Ännu en vecka har gått och den här lördagen började bra med sovmorgon! Det behövde jag verkligen, och klev upp fylld av ny energi.

Har under dagen målat fyra köksstolar, en byrå samt två stora tavelramar. Var tvungen att ta en promenad efter mina fullbordade projekt eftersom jag ångorna från målan gjorde mig lite snurrig. Nu har jag vädrat ut en del och värsta yrseln har lagt sig. Att måla är som terapi för mig och när jag väl börjat har jag svårt att sluta. Att bara koncentrera sig på penseln och låta tankarna flyga, och många tankar blir det….

USA har fått en ny president och jag blev så glad när jag förstod att vissa elever fått jobba med detta innan i skolan- de har till och med fått rösta och som jag förstår så vann Obama valet stort även här. Det är viktiga saker, och i skolan ska vi jobba med sånt som är viktigt, eller hur? I USA finns en lag som heter RICO- Raceteer Influenced and Corrupt Organizations, som innebär att man kan bli tagen av polisen för att man tillhör en sammaslutning av personer utan att de har begått något brott, det räcker att någon annan i ens närhet har har gjort det för att åka dit. Ett rejält övertramp i mänskliga rättigheter och den personliga integriteten alltså. Man behöver inte åka till staterna för att uppleva ungefär samma saker- det är bara att åka till Sorsele! Kommer aldrig att ge upp min tro på att människor är goda och var och en måste få en chans att visa vem man är- oavsett kompisar och intressen. Det är särskilt viktigt när man är ung, men tyvärr så finns inte den möjligheten alltid. Synd att man inte har så stora möjligheter att välja var man ska handla sin mjölk, sitt bröd, den där burken med måla eller tanka sin bil. Tack och lov så finns det människor som ser personen bakom allt och inte dömer, så det ska nog ordna sig ändå.

Nu ska jag i väg på middag med mina trevliga vänner så jag får skriva mer en annan dag, som inte går så fort som denna gjort. (Finns såna dagar?!)

Ha det bra där ute.