Etikett: Barnen

God Jul!

Av , , 2 kommentarer 10

Så står nu julen ännu närmare dörren än igår. Barnen som har kommit hem börjar nedräkningen tills morgonpaketet som redan ligger under granen får öppnas.

Vi kommer som traditionen bjuder ha ett paket till varje barn under granen som får öppnas direkt på morron. Så har man nåt att sysselsätta sig med under dagen medan köttbullarna ska rullas, revbensspjällen stekas och skinkan griljeras. Numera handlar det enbart om barnbarnen då jag inte har något barn som fortfarande är barn i juridisk bemärkelse.

Någon julklapp är kvar att inköpa medan fler ska slås in. Så här vid jultid när familjerna samlas så går osökt tankarna till dem som inte har någon familj. Till dem som under året mist sina nära o kära eller till de som under året drabbats av sjukdom. Tänker på den klasskamrat jag träffade för några dagar sedan då jag frågade vad det blir till jul. Jag köper en smörgåstårta och sitter själv framför tv:n. En sån här dag skulle man villa man bjuda in alla ensamma i värmen för att få känna kärlek och värme från medmänniskor som man nog inte alltid känner.

Önskar er alla en God Jul och särskilt till er som mina tankar går till.

Nytt år med nya möjligheter!

Av , , 5 kommentarer 7

Så har vi återigen halkat över ett årsskifte. Det är alltid lika spännande vad det nya året har att erbjuda. Det är samtidigt bra att man inte vet vad som kommer att hända.

Själv har jag haft ett bra 2012. Familjen har utökats och jag är nu morfar 2 ggr och farfar 1 gång. Och familjen spritt snart över hela norden. Otroligt! Tycker själv inte det var länge sedan våra barn var små och man fick hem dem från skolan med skrivboken som de lyckligt visade upp där bokstäverna var präntade och i bästa fall hade läraren, längst ner, med röd penna skrivit, Bra!
 
Men tydligen är det ett tag sedan. Brukar känna mig som 29 ungefär. Så där lite ungdomligt naiv och inte riktigt 30 för då tappar man lite ungdomsperspektivet. Men inser att jag nog måste justera den känslan då min grabb är i den åldern. Dessutom lämnade jag just tonåren här i december. Tack till alla som förgyllde min tillvaro den månaden. Barn och familj som reste långt för att komma hem. Och ni vänner som hört av er på olika sätt med hälsningar o presenter, och ni som kom på min fest. Tack ska ni ha allihop! Jag uppskattar det verkligen!
 
Finns många utmaningar i arbetet som jag också är glad och stolt över. Många samtal initierade under 2012 som kommer generera förändringar framöver för många människor. Jag är glad och stolt att jag har förmånen att på många olika plan företräda människor, och det ger också ödmjukhet inför uppgiften.
 
Kan nämna en konkret fråga som jag arbetet med under året: Hemsjukvården. Det känns otroligt bra att det nu är klart att kommunerna blir ny huvudman i slutet av 2013. Bra för dej som invånare i kommunen som slipper flera huvudmän.
 
Nu ser vi fram mot nya utmaningar på det nya året. Jag är dålig på detta med nyårslöften. Men några har jag nog föresatt mig och min familj. Och i arbetet har jag fortsatt gett nyårslöften till er äldre och till alla barn att jag vill fortsatt kämpa för dem som inte alltid själv kan föra sin talan.
 
Jag kommer fortsatt att kämpa för äldreomsorgen. Ni äldre som byggt vårt samhälle ska på ålderns höst ha det riktigt bra. Jag kan inte, fast jag vill, ge det som ett nyårslöfte. Men mitt nyårslöfte är att jag vill kämpa för det så gott jag kan.  
 
Att jag fortsatt även brinner för barn och deras rättigheter kanske jag inte behöver nämna. Barn och deras familjer är värd all uppmuntran och stöd. Och inte att förglömma de barn som inte har en trygg familj att växa upp i. För er brinner mitt hjärta extra mycket och hoppas att jag/vi åtminstone kan hjälpa några av er under det kommande året.
 
Slutligen vill jag önska er alla en God fortsättning på det nya året!

För barns bästa!

Av , , 6 kommentarer 6

50 000 barn är varje år med om en separation. Det är ofta barnen som får sitta emellan när föräldrar separerar. Barnen som vill ha sin lojalitet med båda föräldrarna och helst av allt önskar sig att mamma o pappa ska flytta ihop igen.

Har pratat med rätt många barn i olika åldrar som varit med om att föräldrarna separerar. Och många av dem känner en rotlöshet och inte sällan mår man dåligt som går ut över skolan och vardagen. Men man är duktig på att inte visa sina föräldrar detta, utan lägger liksom skulden på sig själv istället.
 
Regeringen har i fredags beslutat att ge Socialstyrelsen i uppdrag att se över hur s.k. separationsteam kan stödja och hjälpa föräldrar och barn vid en separation. Tanken är att tex en jurist, en skuldrådgivare och en familjeterapeut ska jobba tillsammans som ett lag. Förhoppningen är att ett samlat agerande leder till att färre barn hamnar i kläm när föräldrarna går skilda vägar.
 
Socialstyrelsen ska kolla på vad som krävs för att kunna genomföra försök i utvalda kommuner, vad det kan kosta, vem som ska finansiera, hur det ska organiseras och vilka kommuner som är intresserade av att vara med i projektet. Och här hoppas jag vi i Vännäs kan vara i framkant.
 
Barnministern Maria Larsson säger:
– Vi vet att en separation ibland kan medföra konflikter och det drabbar barnet. Förslaget är tänkt att förebygga och dämpa konflikter i samband med en separation.
 
– Varje år är 50 000 barn med om en separation. I dessa separationer glöms ofta de ekonomiska delarna bort. Målet är att fler föräldrar ska betala underhållsbidrag, säger Maria Larsson.
 
Mycket fokuseras på hur man ska dela vårdnaden, men vi vet att de ekonomiska problemen också är viktiga och att barnet gynnas om båda parter tar sitt ekonomiska ansvar. Uppdraget ska redovisas tillbaka till regeringen den 18 januari 2013.
Detta är ett av de förslag som Särlevandeutredningen lämnade förra sommaren, juni 2011, i sitt betänkande "Fortsatt föräldrar – om ansvar, ekonomi och samarbete för barnets skull".  
 
Och detta är riktigt bra att regeringen har nappat på. För som jag ser det är detta en insats för att hjälpa dem som drabbas i det tysta: Barnen

Nu kommer bevisen!

Av , , Bli först att kommentera 6

Nu kommer bevisen på vem som vill låta föräldrarna själv bestämma och ge dem fullmakt att själv utforma sin barnomsorg utifrån det egna livspusslet.

Alla vet vi hur föräldrar sliter med att få livspusslet att gå ihop. Det är fullt upp. Man ska hämta o lämna på dagis, fixa maten och sen är det egna kvällsaktiviteten och barnens aktiviteter och sedan ska man också hinna koppla av och umgås med varandra.
 
Det är just det senare som är så viktigt. Vi håller på tappa kontakten med varandra i all stress. Många undersökningar visar att barnen mår allt sämre trots att vi har det så materiellt bra. Är det så konstigt?
 
Kan barnen känna sig behövd i denna karusell o jäkt? Får barnen var barn?
 
Här skiljer vi olika partier oss åt. Som ni ser av gårdagens inlägg så vill vi göra möjligheten för föräldrar ännu större att själv bestämma över sin vardag och kunna vara hemma längre med sina barn om man vill det. Det är ingen som tvingar någon till någonting. Utan vi tycker att samhällets uppgift är att se till att ha ett smörgåsbord av barnomsorg för att du som förälder själv ska få välja det som passar bäst.
 
Sen kan ni se reaktionerna från våra regeringskollegor.
Argument som att stå vid spisen o föda barn florerar visst fortfarande – pinsamt vem har sagt eller antytt nåt sånt?
Jämställdhetsbonus ska finnas kvar trots att undersökningar visar att den inte allts fyller sin uppgift utan går till dem som ändå tänkt vara hemma.
 
Man pratar hela tiden om arbetslinjen, karriären, man pratar om sitt eget bejakande, man pratar om än det ena än det andra men glömmer det viktigaste.
 
Vem talar om barnen? Vem lyssnar på barnen? Vem är intresserad att verkligen ta in varför barn mår dåligt idag? Och vem vill göra något åt det?
 
Jag är otroligt glad att tillhöra ett parti som tar barnens villkor på allvar. Som vill lyssna på hur barnen har det och utifrån dem utforma barnomsorgsalternativ. Det är bara så ytterst beklagligt att vi verkar vara ensam som vill det. Kan det vara för att barnen inte har rösträtt?

Happy, happy glorifierar.

Av , , Bli först att kommentera 4

Happy, happy glorifierar skiljsmässor och i lördagens VF glorifierar Lena Sandlin detta fenomen och lyfter fram KD:s familjepolitik som vore den från 30-talet.

Den retoriken är vi van att höra men det är inget som är så fel som detta påstående. Hade det varit så hade jag aldrig blivit Kristdemokrat. För det var just familjepolitiken som gjorde att jag blev Kristdemokrat.
 
Vad vi vill är att föräldrar SJÄLV ska få bestämma över sitt livspussel och det är socialdemokratin dörädd. Tänk om föräldrarna vill nåt annat än vad makten vill? Tänk om pappor vill vara hemma längre period än Juholt vill?
 
Så Lena kom igen och läs på vad vår familjepolitik går ut på. Jag kan t o m komma förbi och hålla några lektioner, räcker nog inte med en.
 
Alltså man glorifierar skilsmässor sedan funderar man varför i all världen inte barnen lär sig så mycket som man ska. Varför mår barnen så dåligt i vårt samhälle? Vi har det ju så bra. Hur tror ni barnen mår i de 23 539 skilsmässor som skedde under 2010? Vi behöver inte sträcka oss efter fler år. VAKNA!
 
I en lång artikel ondgör sig Lena Sandelin över vår politik men hon skriver inte ett ord om de barn som drabbas vid skilsmässor. Och det är där vi står. Vi står på barnens sida Lena. Och då kan jag inte glorifiera varken Happy, happy eller Lena Sandlins och socialdemokraternas familjepolitik där Håkan Juholt o andra bestämmer hur barnen ska skötas.
 
För övrigt vill jag notera att samma personer som nu är företrädare i Happy, happy var stora ivrare och gick i bräschen för att homosexuella ska gifta sig fast partnerskap hade samma juridiska rätt. Men då var det helt plötsligt viktigt att gifta sig.
 
Hur vill man ha det? Jag har min åsikt klar. Jag står på barnens sida!
Presentation

Sysselsättning: Gruppledare för KD i länet i Region Västerbotten, samt ett antal uppdrag i Regionen samt i olika aktiebolag i länet..
Politiskt uppdrag i Vännäs: gruppledare samt ordförande för Kristdemokraterna, fullmäktigeledamot, kommunstyrelseledamot, m.m. 
Ålder: 57 år
Bor: i en röd villa i Vännäs
Familj: fru Marianne och fem barn samt 9 barnbarn 3 Svenska, 3 Norska och 3 Danska: Fredrik o hans Monica, Stina o hennes Yngvar, Malin och hennes Thomas, Susanne samt Julia och hennes Thomas. Och barnbarnen danskan Dinah, Selina och Benjamin och norska grabbarna Micah och Vilmer-Eliah samt Siri. Och i Sverige MIcah, Joanna samt David.
Utbildning: bilmekaniker, ekonom samt livets hårda skola.
Dröm: få vara frisk och fortsätta umgås med familjen samt läsa böcker o bygga med lego tillsammans med barnbarnen.
Bästa egenskapen: strategisk och får mycket gjort.
Sämsta egenskapen: forcerad och tjurig.
Husdjur: inga sedan den sista akvariefisken dött. Möjligen nån råtta nån stans (skräcken 🙂
Bil: Volvo V70, Saab 95, husbilen samt för många veteranbilar (enligt min fru).
Intressen: veteranbilar och teknik.
Senast lästa bok: läser mest handlingar o fakta o biltidningar.
Bästa maträtten: pasta och Mariannes goda köttfärssås.
Förebild: Ingemar Stenmark och Ingvar Kamprad samt min fru Marianne.
Bästa minne: när jag träffade min fru samt vi fick våra barn.

Det bästa med Vännäs:
1. Människorna
2. Naturen
3. Närhet till det mesta
4. Initiativkraften o framtidstron
5. Möjligheterna
  

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Läs mina tidigare bloggar
Sök
RSS Nytt från vk.se