Den livsviktiga debatten om Ålidhems framtid fortsätter – livsviktig för hela Umeå kommun

Av , , 5 kommentarer 47

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är detta som jag och vissa andra gör. Bland annat
__________________________________

Ingress
Debatten om Ålidhem fortsätter. En av kommentarerna innehöll två väsentliga frågor. Som nästa steg i den debatt som är viktig  för hela Umeå – diskussionen om stadsdelen Ålidhems framtid – publicerar jag först denna kommentar (efter att ha frågat om lov) och sedan följer mitt svar på kommentaren.

 

Kommentaren

Två saker:
1) En eloge till kvartersvärdarna och de som jobbar med utomhusmiljön på Ålidhem. Det har skett en otrolig uppryckning jämfört med hur det såg ut för 10 år sedan. (Även om en fin utomhusmiljö inte räcker som en motvikt mot sociala problem)
2) Vad händer med Ålidhems Centrum? Planerna på en ny COOP-butik på Carlslid kan tömma centrum ännu mer. Redan idag ger centrum ett tråkigt intryck med ständigt tomma lokaler och butiker som håller några månader innan dom går i konkurs. Tyvärr påminner centrum ibland om några av de mer förfallna förortscentra som ligger utanför Stockholm.

 

MITT SVAR TILL KOMMENTARENS TVÅ FRÅGOR
Först: Jag håller med vad gäller kvartersvärdarna. Och när det gäller Bostadens servicepersonal över huvud taget. Jag bodde i en och samma lägenhet (Bostadens) under 36 år och 2 månader. Och de som servat och lagat har varit både duktiga och tillmötesgående under hela denna långa period.

 

I. Över till din huvudfråga.
Min uppfattning är denna: Ålidhem har drabbats av den bristande kunskap vad gäller ekonomisk tillväxt som utgör en del av problemet hos dagens politiska makthavare. Jag tänker gå in på detta utförligt eftersom och detsamma gäller frågan om Ålidhems centrum – som jag borde ha tagit upp själv.

 

II. Men först en del viktig historia
Dagens Umeå är väldigt mycket större än Härnösand. Men dessa två städer liknade varandra – och dominerades av skolor, regementen och länsstyrelsen – innan Umeå fick regionsjukhuset (NUS) och Umeå universitet (senare tillkom även skogshögskolan – ett andra mindre universitet). Däremot var det mer tunnsått med industrier.

Lokaliseringarna av regionsjukhuset (NUS) och universiteten skapade en ”god spiral” uppåt för Umeå. Dessa innebar en väldig massa jobb, och ännu fler människor, bland annat genom studenterna. Detta gjorde i sin tur att företag gärna etablerade sig här. Man lokaliserar sig hellre i en stad där antalet människor växer än krymper.

Men den dagen kom då ”tillväxtmotorerna” (NUS och universiteten) inte längre räckte till. Kom ihåg en viktig sak: den positiva utveckling som har gjort att Umeå har vuxit med i snitt 1000 invånare under 50 – 60 år beror på politiker som började arbeta för lokaliseringen av regionsjukhuset redan på 1940-talet! En av de viktigaste hette Gösta Skoglund, S, som i sin egenskap av medlem i regeringen arbetade väldigt mycket för just Umeå … Men det fanns en hel generation av framsynta politiker som drog åt samma håll. (De funderade även tidigt på att Norrlands universitet borde ligga i Umeå).

Dagens politiker har under många årtionden levt på lånade meriter. Men vid millennieskiftet började det bli kritiskt. De två regementena försvann och Volvos framtid blev mindre säker – jobb har försvunnit. Det ”egna tänkandet” har lett till två katastrofer!

Voo Doo ekonomi nr I: tron på den kulturdrivna tillväxten.
Vi behöver alla kultur. Jag vet inte hur det är idag men under en period avsattes två procent av landstingets budget till kultur eftersom fina målningar, en lugn och vacker park med en damm (hotad), ansågs läkande. Detta är normal ”kultur-konsumtion”. Och den måste vi ha och den måste få kosta. Men umepolitikerna trodde på Voo Doo – att det fanns något mystiskt väsen som gjorde att kulturen skulle generera tillväxt – precis som jordbruk och industri!

Därav följde satsning på kulturhuvudstadsåret 2014.

För att erhålla detta krävdes att Umeå lovade EU att göra investeringar på sju MILJARDER (inte miljoner utan miljarder). Det var i denna stämning av storhetsvansinne som Kulturväven och Äventyrsbadet tillkom (och detta löfte till EU låg också bakom den miljömässigt idiotiska placeringen av badet – det skulle ligga centralt).

Naturligtvis kapsejsade detta projekt. Kulturen har inga övernaturliga egenskaper. Det räcker bra med att konstatera att människor behöver kultur – men vi måste erkänna att den kommer att kosta. Men någon tillväxtmotor som jordbruk och industri är den inte. Och dagens politiska makthavare är inte av samma kaliber som de på 1940-talet – de har ju fått ”ärva” framgången.

Voo Doo ekonomi nr II: tron på att bara vi ökar antalet köpcentra kommer detta även att öka tillväxten.
Först handlade umeborna i lokala butiker samt i centrala Umeå. Sedan började de ”externa” köpcentra växa fram under 1990-talet. Det finns hur mycket forskning som helst som visar att sådana – externa köpcentra – kan döda en stads centrum. Jag har själv sett många städer av Umeås storlek och mindre som har drabbats av detta fenomen då jag rest runt i USA. Jag har också läst om fenomenet som alltså är välkänt i hela världen – utom i Umeå.

Först ut var Ersboda och området kring Coop. Sedan kom Strömpilen. Slutligen var det tänkt att Klockarbäcken skulle bli det tredje och sista externa köpcentrat. Men detta lyfte alldrig riktigt. Så kom IKEA/Avion. Här började butiksdöden på allvar. En bidragande faktor var, naturligtvis, den utdragna ombyggnationen av Umeå centrum. Idag drabbar butiksdöden allt och alla. Och det är så oändligt förutsägbart. I hela världen – utom i Umeå. Butiksdöden började slå mot närbutiker, spred sig till Umeå centrum, därifrån till Strömpilen, IKEA/Avion, Klockarbäcken.

Hur det är på Ersboda vet jag inte. Men om det byggs ett nytt köpcentra, på andra sidan av vägen, måste detta drabba butikerna på Ersboda. Hårt. För trots att denna våg av butiksdöd planeras nu ett område för ytterligare ett köpcentra, dubbelt så stort som IKEA/Avion, på I 20 sidan av vägen mot Botsmark (364) – mitt emot Ersboda.

 


III. Ytterligare ett hot mot Ålidhem.
Denna utveckling av butiksdöd slog även mot lokala köpcentra – som Ålidhems centrum! Alltså låt mig repetera: Dagens politiska makthavare planerar just nu, på I 20 -sidan av vägen till Botsmark, som går förbi Ersboda att bygga en YTTERLIGARE ett köpcentra på en yta DUBBELT så stor som ”flygfältet” där IKEA/Avion ligger.

Men precis som kultur inte skapar tillväxt så innebar ständigt nya köpcentra inte mer pengar att dela på för affärerna. Det är klart att affärerna i sig behöver personal. Men idag innebär nya butiker och jobb på ett ställe att andra butiker och jobb försvinner på ett annat ställe. Men trots detta ska alltså detta nya köpcentra byggas. Om dagens politiska makthavare får bestämma.

Hela denna utveckling innebär ett hot mot Ålidhems centrum och därmed mot hela stadsdelen.


IV. Ett nedgånget centrum riskerar att dra med sig hela bostadsområdet nedåt!
Det var bra att du tog upp frågan om Ålidhems centrum. Detta centrums framtid kan mycket väl vara det som tippar över utvecklingen åt fel håll. Däremot kommer det tyvärr inte att räcka med att ”rädda centrum” för att vända trenden till det bättre när det gäller hot mot den sociala stabiliteten. Ålidhems centrum är en enormt viktig fråga – för att inte utvecklingen ska gå åt fel håll.

PS. Tack för hjälpen. Och glöm inte att dagens politiker är INTE har samma insikter som de som ”drog igång” Umeå på 1940-talet. Dagens politiska makthavare är, minst sagt, sämre. DS.

 

 _________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition som bekämpar skrytprojekt och vill skapa personal- och medborgarmakt i Umeå. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra oss från att återväljas till kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att få 10 %  av rösterna – så att vi kan fortsätta att utmana de etablerade.

Ålidhem vid ett avgörande vägskäl – ökad social stabilitet eller inte

Av , , 18 kommentarer 56

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är detta som jag och vissa andra gör. Bland annat
__________________________________

 

I. Ålidhem vid ett vägskäl

Ålidhem blev inte som det var tänkt. Åtminstone inte som vissa hade tänkt.

Under hela bostadsområdet rinner en bäck. På vårarna, när vattenståndet var högt, brukade mina klasskompisar paddla kanot i den bäck som då mer påminde om en å. Tanken var, på vissa av ritningarna över Ålidhem, att denna bäck skulle ha fortsatt att ligga i dagen även sedan husen var byggda! Tänk vilken oas Ålidhem skulle ha varit om det ringlat en bäck igenom bostadsområdet, med träd vid strandkanten och folk som stått och försökt dra upp fisk med metspö. Då jag gick på Sofiehemsskolan fanns det nämligen även fisk i bäcken, som finns kvar än idag, nedgrävd, under Ålidhem. Det finns en oändlig potential när det gäller att utveckla Ålidhem. Men tiden håller på att rinna ut. Ett bostadsområde behöver dels en infrastruktur i form av vårdcentral, skolor, bussförbindelser och affärer. På tal om affärer. Den butiksdöd som nu drabbar både Umeå centrum och alla externa köpcentra riskerar slår även mot Ålidhems centrum som kan bli sunkigt och ett ”tillhåll”.

 

II. Ett bostadsområden behöver även social stabilitet. Det är denna som har underminerats på Ålidhem.
Det är den sociala stabiliteten som har underminerats på Ålidhem under en längre tid. Det som krävs är insatser som skapar en större andel boende som inte ser Ålidhem som ett genomgångsområde. Just detta – karaktären av genomgångsområde – var en av svagheterna när det gäller Ålidhems sociala stabilitet redan från första början. Detta berodde på den stora andelen studenter som bodde, och bor, på området.

Studenterna och universiteten (universitetet och skogshögskolan) har utgjort en oändlig tillgång för Umeå kommun. Och för stora delar av norra Sverige. Men ett mynt har två sidor. Det som är bra för Umeå kommun som helhet kan samtidigt göra ett visst bostadsområde sårbart.

Studenterna kommer till Umeå för att plugga. Sedan flyttar de oftast – antingen tillbaka till sin hemkommun eller till något annat ställe där de får jobb (ibland en annan stadsdel i Umeå). Studenterna var aldrig ett problem i sig då Ålidhem tog form. Men det som var nödvändigt, från allra första början, var att Ålidhem även hade ett betydande skikt av personer som inte såg Ålidhem som ett genomgångsområde. Detta innebar folk som har jobb, många av dessa familjer med barn. Det är dessa som skapar den sociala stabilitet som ett bostadsområde behöver.

Det som hänt är att de socialt rörliga studenterna har kompletterats med många arbetslösa. Samtidigt har de som utgör den stabila kärnan på ett bostadsområde (de med jobb varav många utgörs av familjer med barn) blivit för få. Ålidhem idag står vid ett vägskäl. Antingen kommer den sociala stabiliteten att börja öka. Eller så kommer den sociala stabiliteten att fortsätta att minska. Under våren skedde ett knarkrelaterat mord på Pedagoggränd. Detta mord ställde frågeställningen om Ålidhems framtid på sin spets.

Jag anser bland annat att antalet bostadsrätter måste öka. Detta som ett led i att dra fler med jobb, varav många familjer med barn, till Ålidhem. Jag anser också att det krävs en intensifierad ungdomsgårdsverksamhet. Utan denna, och andra typer av åtgärder, är det min övertygelse att den sociala stabiliteten kommer att fortsätta att gå åt fel håll. Återigen: Ålidhem står och väger. Stadsdelen kan utvecklas i en positiv riktning. Men inte utan kraftfulla insatser. Ålidhem kan också komma att präglas av ett ökat inslag av gäng och knark. Det utspelar sig en dramatisk dragkamp om områdets framtid just nu – under ytan.

Dessutom: Ålidhems centrum är en avgörande faktor: ska det bli ett sunkigt tillhåll för gäng – då kommer stadsdelen garanterat att gå åt fel håll. Den överetablering av butiker som skett, och som bara fortsätter, riskerar att få extra svåra konsekvenser på just Ålidhem.

 

III. Ålidhem har alltid varit omdiskuterat.
Det var det första större bostadsområde som byggdes i Umeå kommun under miljonprogrammets epok. Ålidhem skilde sig från andra bostadsområden i Umeå. Först rent fysiskt. Bostadslängorna låg ofta i fyrkanter till vilka man tog sig via (alltför) stora p-platser där man lämnade bilen och gick för att försöka hitta dit man skulle – om man inte hade varit där tidigare. Det fanns inga ”inre” vägar som i det traditionella Umeå. Ålidhem var också platt och tråkigt. Vilket alltså inte hade behövt vara fallet om bäcken, som jag berättade om inledningsvis, hade fått vara i dagen och sätta sin positiva prägel på hela området!

 

IV. Det var även på Ålidhem som den första segregeringen kunde anas mellan svenskar och invandrare.
De första större grupperna av flyktingar bosatte sig ofta på just Ålidhem. Många kom från Iran. Först flydde många från shahen under 70-talet. Den andra vågen kom sedan mullorna tagit över makten 1979. Sedan dess har många invandrare fortsatt att bosätta sig (eller ”bosättas”) på Ålidhem. Länge kunde flyktingarna finna jobb, i Umeå eller på andra ställen i Sverige (ofta efter att ha studerat vid Umeå universitet). Precis som andra umebor. Men idag har invandrare har en lägre andel sysselsatta än andra bosatta i Sverige. För många arbetslösa kommer att påverka ett bostadsområde, oavsett om det handlar om personer födda i Sverige, eller flyktingar. En högre arbetslöshet bidrar till minskad social stabilitet. Det krävs alltså även en satsning på att fler invandrare kommer ut i arbetslivet. Även kvinnorna.

V. De åtgärder som jag har nämnt är nödvändiga, men de tar tid. Vi måste börja omedelbart genom att reagera på det knarkrelaterade mord som skedde på Ålidhem under våren.

För detta mord antyder att knarkhandeln på allvar håller på att etablera sig på bostadsområdet. Jag vill därför uttrycka mig så här: Ålidhem står vid ett avgörande vägskäl.

 

Därför vill jag hälsa dig välkommen till en manifestation fredagen den 31 augusti.

Manifestationens paroll lyder: BEKÄMPA KNARKET – stötta missbrukaren.
Manifestationen är inte partipolitisk.

* Vi samlas på Rådhustorget 18.00.

* Det handlar om ungdomarnas framtid, Umeås framtid och även Ålidhems framtid.

* Återigen: Välkommen!

 _________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition som bekämpar skrytprojekt och vill skapa personal- och medborgarmakt i Umeå. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra oss från att återväljas till kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att få 10 %  av rösterna – så att vi kan fortsätta att utmana de etablerade.

Tillsammans måste vi bekämpa knarket – och stötta missbrukaren. Slut upp på manifestationen fredag den 31 augusti!

Av , , 6 kommentarer 67

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är detta som jag och vissa andra gör. Bland annat
__________________________________

Fredagen den 31 augusti är jag en av initiativtagarna till ett fackeltåg – mot knarket och för att stötta missbrukaren. Vi samlas på Rådhustorget kl 18.00 och marscherar en runda i centrala Umeå. Sedan återsamlas vi på Rådhustorget för tal. Du som läser bloggen är härmed inbjuden. Du kan även bjuda in andra genom det facebook-evenemang som du hittar på följande länk: https://www.facebook.com/events/2127681544180886/

 

Bakgrunden till fackeltåget den 31 augusti är följande.

Kampen mot drogerna måste intensifieras. Det pågår, just nu, en politisk strid om knarket i Europa och USA. På senare år har drogliberalerna vunnit mark. Idag har tio amerikanska delstater legaliserat försäljning av hasch över disk. I juni röstade det kanadensiska parlamentet Ja till att legalisera cannabis (hasch och marijuana). Drogliberalerna måste slås tillbaka.

Vi som vill bryta knarkets makt inom ekonomi och politik – och stötta missbrukaren – måste delta i uppbygget av en folkrörelse mot knarket.

Utvecklingen i USA och Kanada signalerar att politikerna har gett upp kampen mot knarket. Missbruksproblemen har blivit så stora att de genomsyrar allt. Detta är en skrämmande utveckling.

Trots detta finns det svenska ungdomsförbund som vill legalisera narkotika även i Sverige! Både Centerns ungdomsförbund (Cuf) och Liberalernas ungdomsförbund (Luf) vill att hasch och marijuana ska kunna säljas lagligt över disk. Luf går till och med längre än så. De vill göra det lagligt att inneha kokain, heroin, amfetamin, GHB och alla andra droger. För ”eget bruk”. Ja, det stämmer!

Skulle det bli lagligt att gå omkring med heroin och kokain på fickan, som Liberalernas ungdomsförbund vill, skulle knarklangarnas verksamhet underlättas enormt. Många som missbrukar dessa och andra droger langar ofta själva för att finansiera sitt missbruk.

Även andra partier vacklar i kampen mot knarket. Vänsterpartiet anser numera att det ska vara lagligt att vara narkotikapåverkad – men fortsatt olagligt att inneha droger. Men för att kunna bli narkotikapåverkad behöver man i regel först inneha narkotika…

 

Kampen mot knarket kommer att vinnas av den sida som får folkopinionen med sig.

Idag flyttar drogliberalerna fram sina positioner samtidigt som viktiga insikter om missbrukets skadeverkningar håller på att gå förlorade. För 20-30 år sedan hade det varit otänkbart att föra fram krav på att sälja hasch över disk. På den tiden fanns det en stark folklig opinion mot knarket som byggde på att det fanns en förståelse för att försäljning av hasch över disk, i kombination med en avkriminalisering av heroin och kokain, kommer att skapa nya gigantiska problem i samhället. Missbruket av alkohol, som kostar samhället väldiga summor varje år, skulle inte försvinna om det blev lagligt att röka hasch. Istället skulle ett ökat missbruk av narkotika läggas ovanpå det redan existerande problemet med alkohol.

För min generation, som växte upp på 60-talet, är dessa insikter snudd på självklarheter. Vi är många som tvingats se kompisar gå under av knarket. Vissa knarkade ihjäl sig. Andra har knarkat sönder hjärnan och liknar idag zombies.

Tyvärr har drogliberalernas myter om att hasch och marijuana är ”ofarligt” börjat slå rot. Särskilt bland unga. Detta trots att forskningen idag visar att hasch kan orsaka permanenta hjärnskador, speciellt hos unga, och mångdubblar risken för psykoser.

Jag tror att en del i att drogliberalerna kunnat flytta fram sina positioner beror på en kombination av politisk feghet och en brist på kunskaper. Tillsammans leder detta till att exempelvis Socialdemokraterna är oförmögna att stå upp emot drogliberalerna. Det är skamligt att S och SSU inte gått till storms mot Centerpartiets och Liberalernas drogliberala ungdomsförbund. Och mot det vacklande Vänsterpartiet. Vissa politiker har troligtvis inte ens förstått att attityderna bland unga håller på att förändras. Andra politiker, de fegaste, har i tysthet anpassat sig till myten om de ”ofarliga” drogerna. Utvecklingen utgör ytterligare ett svek mot dagens unga.

Arbetarpartiet, tillsammans med andra, arbetar för att bygga upp en folkrörelse mot knarket. Våra huvudmotståndare är Cuf och Luf. Det som utgör ett fritidsnöje för dessa överklassare riskerar att, i kombination med en hög ungdomsarbetslöshet, sluta i en utdragen och för tidig död för arbetarungar. Kampen mot knarket är i stor utsträckning en klassfråga. Vi som vill bygga upp en folkrörelse måste klara av att hålla två tankar i huvudet samtidigt: Vi måste förena en hårdhet mot knarket, å ena sidan, med en bevarad respekt och nödvändigt stöd till den missbrukande individen, å den andra.

 

Slut upp på Rådhustorget – fredag den 31 augusti kl 18.00!

Jag ber därför alla att sluta upp på fackeltåget den 31 augusti, på Rådhustorget kl 18.00. Knarket och alla dess förespråkare bland politiker och affärsmän måste bekämpas. Och resurserna måste ökas så att missbrukare kan få hjälp att bryta beroendet.

 _________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition som bekämpar skrytprojekt och vill skapa personal- och medborgarmakt i Umeå. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra oss från att återväljas till kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att få 10 %  av rösterna – så att vi kan fortsätta att utmana de etablerade.

Kommunens ekonomi har blivit allt mer uppsplittrad mellan nämndstyrda verksamheter som har ansvaret för skola och omsorger samt de kommunala bolagen. I ett krisläge blir det extra viktigt att alla drar åt samma håll. Fullmäktige måste ta kontroll över hela verksamheten.

Av , , 5 kommentarer 67
Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är detta som jag och vissa andra gör. Bland annat
__________________________________

 

Detta blir åtgärd nummer 5 i Arbetarpartiets ensamma kamp mot de skrämmande årliga underskotten.
Denna gång tar vi oss an den allt tydligare uppdelning som skett av den kommunala ekonomin, mellan de nämndstyrda verksamheterna som skola och omsorger, och de för kommunens utveckling allt viktigare bolagen.


Fullmäktige måste återta kontrollen över bolagen

Den demokratiska kontrollen över skattemedlens användning, och därmed utvecklingen av Umeå kommun, håller på att gå förlorad. En avgörande orsak är att kommunens verksamheter har splittrats upp i två, från varandra, allt mer oberoende sfärer. Det är inte rimligt att det ska vändas på varje krona inom skola och omsorg samtidigt som bolag som INAB kan bolla med miljardbelopp. Detta nästan utan begränsningar när det gäller ekonomiska resurser och i stort sett utan insyn när det gäller hur pengarna används.
Den ena sfären består alltså av det som i dagligt tal kallas för ”kommunen”. Dess verksamhet består huvudsakligen av förskola, skola, äldre- och andra omsorger. Dessa styrs av politiska nämnder via förvaltningar. Den andra sfären består av byggande och förvaltande av bostäder, vatten och avlopp samt av energiförsörjning. Denna verksamhet är organiserad i form av bolag som ägs av kommunen och vars styrelser är politiskt tillsatta. Detta gäller även för hamnen, kollektivtrafiken och P-verksamhet. De kommunala bolagen bedriver ofta kapitalkrävande investeringar i infrastruktur.

Trenden är att den öppna debatten, för folkvalda och medborgare, begränsas till att handla om det som sker inom förskola, skola och omsorger.

Samtidigt minskar debatten i betydelse närdet gäller förskola, skola och omsorger i betydelse! Skälet är att då kostnaderna ökar snabbare än intäkterna binds nästan varje krona upp i form av, för alla partier, självklara utbyggnader av skolor och äldreboenden samt därav följande anställningar av personal. Resultatet blir att även budgetalternativen från de politiska motpolerna, Arbetarpartiet och Moderaterna, bara skiljer någon procent! Å ena sidan.

 

Å andra sidan ökar samtidigt betydelsen av det som händer i bolagen när det gäller utvecklingen för Umeå kommunen. Låt oss studera en uppställning över tillgångar som antyder bolagens ökande betydelse:

 

Tillgångar inom Umeå kommun

Bolagen                11 971 milj kr

Förvaltningarna      6 472 milj kr

Källa: Umeå kommuns årsredovisning 2017, Materiella anläggningstillgångar

 

De kommunala bolagens tillgångar är dubbelt så stora som kommunens.
Detta antyder deras betydelse för Umeås omvandling. Denna tyngdförskjutning mellan kommunen och dess bolag har inte alla partier fattat. Vissa partier har inte heller fattat att styrelsen står över vd:n även i kommunala bolag. Dessa partier klarar inte av att lägga fram egna förslag till ”ägardirektiv” som visar VD:n hur partiet vill att bolaget ska drivas. De partier som inte har förstått bolagens ökade vikt har satt svaga representanter i bolagens styrelser – som dessutom inte får nödvändig uppbackning av sitt parti. Turerna kring utförsäljningen av 1601 hyresrätter inom Bostaden är ett exempel på hur tyngdpunkten har förskjutits mellan fullmäktige och bolagen när det gäller debatt och beslut som berör kommunens utveckling.
Hade vissa ledamöter i AB Bostadens styrelse vågat använda sig av sin rätt att gå ut och starta en debatt om vad som var på gång skulle utförsäljningen av hyresrätterna inte ha kommit som en chock för så många.

Arbetarpartiet kommer att föreslå att investeringarna för kommunen och dess bolag i framtiden ska diskuteras samtidigt, då budgeten ska antas, för att olika behov ska kunna jämföras med varandra. Det är orimligt att skolan ”svälter” medan INAB hanterar miljardbelopp. I praktiken har INAB under lång tid kunnat göra vad de har velat, både utan märkbara ekonomiska begränsningar eller utan krav på insyn. Det är framförallt detta bolags självs-vådliga aktiviteter som kan medföra oförutsedda ökningar när det gäller exempelvis skuldsättning och borgensåtaganden.

Apropå det: Bertil Hammarstedt ska avgå som VD för INAB. Han ska helt och hållet koncentrera sig på båtäventyret Umeå-Vasa (eller Titanic som umeborna säger tillvardags). Det betyder att VD:stolen på INAB är ledig. Det är även Aidanpää. Då vi vinner valet den 9 september ska vi börja med att erbjuda henne denna VD tjänst. Vill hon inte jobba på INAB kanske hon vill bli Stadsdirektör. Vi kan ju alltid fråga henne.

I framtiden kommer vi att lägga fram ägardirektiv och se till att dessa styrdokument diskuteras. Förändringar är nödvändiga för att anställda och medborgare ska återfå kontrollen över utvecklingen. Umeå kommunfullmäktige har en skyldighet mot väljarna återta kontrollen över hela kommunens ekonomi och i den ingår även bolagen,

Ska den snabbt växande skulden, som vi har talat om i samband med att vi har presenterat våra åtgärder, sluta att växa måste hela kommunens ekonomi dra åt samma håll och ledas av av samma politiska organisationer. Vi kan inte acceptera några gräddfiler eller skilda agendor.

 

 _________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition som bekämpar skrytprojekt och vill skapa personal- och medborgarmakt i Umeå. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra oss från att återväljas till kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att få 10 %  av rösterna – så att vi kan fortsätta att utmana de etablerade.

Ja till färjetrafik – nej till skrytbåtar. VD:n Hammarstedt har till finska YLE sagt att det vore en fördel om båten byggdes i Finland. Vi frågar oss om detta innebär att ett kommualt bolag i Umeå försöker ”smörja” finska staten för att få med den i projektet?

Av , , 6 kommentarer 56
Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är detta som jag och vissa andra gör. Bland annat.

_____________________________________________________________

 

I vår kamp för att undvika det skräckscenario som vi tidigare talat om – med ett samlat underskott för kommunen på 7,5 – 10,0 miljarder kr i underskott 2028 fortsätter vi med att varna för att skrytprojekt riskerar att drabba vardagsverksamheter. Detta utgör det fjärde avsnittet. Idag handlar det om den exklusiva färjan Umeå-Vasa.


Ja till färjetrafik – nej till skrytbåtar

Symbolen för alla skrytprojekt, Kulturväven, doldes bakom en direkt lögn från makthavarnas sida – lögnen om att Stadsbiblioteket behövde nya lokaler – trots att den byggnad där stadsbiblioteket var inhyst vid Vasaplan var konstruerad så att bibliotekets yta kunde ha ökats med 50 procent (från 7000m2 till 10500 m2).

Idag döljs planen på att bygga en onödigt dyr skrytfärja mellan Umeå-Vasa bakom påståendet att alla andra tänkbara alternativ än just den, redan från första början, valda utformningen av motorer drivna med flytande naturgas (LNG) innebär en nedläggning av all färjetrafik mellan Umeå-Vasa.

 

Det politiska etablissemangets ursprungliga budget för den nya färjelösningen presenterades på nedanstående sätt:

Ny exklusiv färja                                 1100 milj

Ombyggnation av                          700-900 milj
hamnarna i Umeå och Vasa

Totalt                                  c:a 1800-2000 milj

 

Ursprunglig finansieringsplan

Svenska staten                       350 milj

Finska staten                          350 milj

EU                                         400 milj

Övrigt (företag, kommuner,
regioner plus upplåning )      838 milj

Summa                          c:a 2000 milj

Källa: Umeå kommun, Totalt Umeå(8/12 2016)

 

Men det politiska etablissemanget visade sig ha byggt sin budget på glädjekalkyler. De stora bidragen till finansieringen föll bort:

– svenska staten sa nej:         -350 milj

– finska staten sa ”kanske”     -350 milj

– EU sa nej:                           -400 milj

Totalt ”tapp”:                        -1100 milj

 

Om vi jämför det ekonomiska tappet med den ursprungliga budgeten (i dess billigaste variant) så föll hela 61 procent av finansieringen bort!

 

Då det stod klart för järngänget kring det kommunala bolaget INAB, plus ett mindre antal heltidspolitiker, att deras förhoppningar om att få bidrag på 1 100 miljoner (1,1 mrd) inte skulle komma att infrias hade det enda ansvarsfulla från deras sida varit att förklara för allmänheten vad som hänt. De kunde ha sagt något i stil med:

”Vi har gjort vad vi har kunnat för att få bidrag till den framtida lösning på färjetrafiken mellan Umeå-Vasa som vi ansåg vara bäst. Men den byggde på stora bidrag på 1100 miljoner från svenska och finska staten samt från EU. Men sedan infrastrukturminister Anna Johansson i samband med sitt besök i Umeå den 28 november 2016 förklarat att ’Staten inte finansierar fartyg i gränsöverskridande trafik’ har vår ursprungliga finansieringsplan gått om intet. Till detta ska läggas att de lokala företagens intresse har varit ljumt för just denna lösning – de är nöjda med en bättre begagnad färja. Därför måste vi hitta en annan lösning. Exempelvis i form av en bättre begagnad färja”.

 

Arbetarpartiets billigare alternativ

En plan B borde hela tiden ha funnits med i bilden i form av en bättre begagnad färja.
Men ”järngänget” förklarade frankt att någon sådan inte finns. Inte i hela världen! Detta ursprungligen beroende på isklassificeringen. Den färja som går över Bottenviken måste ha vissa ”isbrytaregenskaper”. Men sådana kan även uppnås genom att uppgradera en befintlig färja. Eckerö Line gjorde detta med en färja som de satte in på linjen Helsingfors-Tallinn. Denna färja fick isklass ”1A” vilket är vad som krävs i Bottenviken. Vi har svårt att tro att detta inte skulle kunna göras även på en färja på linjen Umeå-Vasa.

 

Miljöargument utan trovärdighet

”Järngänget” för nu plötsligt fram miljön som ett argument för sin färja – en fråga i vilken de saknar all trovärdighet. Den nya exklusiva färjan ska alltså drivas med miljövänligt s.k. LNG-bränsle som utgörs av flytande naturgas. Men LNG-bränsle kräver dyra motorer och ny infrastruktur för lagring, transporter, m.m. Stena Line har istället valt att konvertera sina fartyg till metanoldrift. Miljövinsterna med metanol är desamma som med LNG – men till en lägre kostnad och med möjlighet att använda befintlig infrastruktur. Även detta vore möjligt på en färja mellan Umeå-Vasa.

Som då skulle bli billigare!

 

Men ”järngänget” har hela tiden varit helt låsta vid sin exklusiva färjelösning.
Så istället för att erkänna sitt bakslag, och göra ett omtag, presenterade de snabbt en ny, och glad, budget som utgår ifrån att övriga politiker, media och allmänhet glömt bort att färjelösningen ursprungligen byggde på bidrag för 1,1 miljarder kr. Den nya finansieringen innebär att:

– INAB säljer ut mark och byggnader till ett värde av 100 miljoner kr,

– INAB och färjebolaget tar upp nya stora lån, vilket ökar de kommunala bolagens skuldsättning med uppåt 450 miljoner kr,

– Ursprungligen presenterades anpassningen av hamnarna som en del av färjelösningen och uppgick till 700-900 miljoner kr. Idag presenteras dessa kostnader istället som något som ändå skulle ha gjorts – oberoende av färjan.

(Enligt VK 13/7 har den finska statens ”kanske” nu bytts ut mot ett bidrag på 25 miljoner euro).

 

De beskrivna turerna innebär tre förändringar av beskrivningen av verkligen:

Den första förändringen.
Tidigare beskrevs kostnaden för upprustningen av hamnarna i Umeå och Vasa som något som var en konsekvens av den nya exklusiva färjan inte minst kopplat till de motorer som . Men i ett svar på vår enkla fråga på fullmäktige i januari sa Hans Lindberg att de land-investeringar som planeras för färjan plötsligt endast låg på c:a 100 miljoner. Men samtidigt ökade plötsligt renoveringsbehoven i hamnen till 800 miljoner kr!

Den andra förändringen.
I en intervju i Totalt Umeå (dec 2016), sa Hans Lindberg: ”Vi söker stöd, men får vi inte det och det är bara Umeå och Vasa kvar, då måste vi lägga ner Kvarkentrafiken”.
Vi tolkar detta uttalande som att Lindberg försökte idka utpressning mot regeringarna i Sverige och Finland. Men den 18 januari i år hade Lindberg återigen gjort en 180-graderssväng. Nu var hans budskap detta: ”Oavsett beslut så tuffar vi vidare för att hitta lösningar”.

Den tredje förändringen.
Trots förlusten av 1 100 milj i bidrag, och att det bara var Umeå och Vasa kvar, skulle ändå den ursprungliga färjelösningen förverkligas. Nu finansierat med betydligt större låneandel än som ursprungligen var tänkt. Och det vore en fördel, sa Bertil Hammarstedt, om båten byggdes i Finland. Detta sagt till finska YLE (den 15/2-18).

Om det är denna åsiktsförklaring, att det vore en fördel om båten byggdes i Finland, som nu fått den finska staten med på projektet kan vi inte bevisa. Men vi har under en längre tid befarat att så varit fallet. Om så är fallet skulle detta kunna förklara den orubbliga hållningen när det gäller vilken vilken typ av färja, motorer och bränsle som ”båten” ska ha samt vara utrustad med. Det skulle också förklara det påfallande ointresset för alla andra, billigare, lösningar.

Skulle det vara så att Finland måste ”smörjas” vilket vi inte kan bevisa”men länge funderat över” så skulle detta måste anmälas och undersökas för att utröna om detta följer de lagar och regler som gäller vid upphandlingar!

_______________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition som bekämpar skrytprojekt och vill skapa personal- och medborgarmakt i Umeå. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra oss från att återväljas till kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att få 10 %  av rösterna – så att vi kan fortsätta att utmana de etablerade.

 

Kostnaderna för Väven och Navet tar 100 miljoner/ år från utbildning och omsorger! Men dessa verksamheter förlorar ytterligare 300-400 miljoner/ år då den kommungemensamma förvaltningen avvecklas

Av , , 4 kommentarer 79
Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är detta som jag och vissa andra gör. Bland annat.

_____________________________________________________________

 

Här följer åtgärd nr 3 – för att förebygga skräckscenariot att stå med ett underskott på 7,5-10,0 miljarder kr i underskott 2028: Det handlar om att inse att vardagsverksamheter måste gå före skrytprojekt.

Vi kommer att nämna ytterligare exempel på att vardagsverksamheter måste gå före skrytprojekt i nästa blogg. I detta blogginlägg påminner vi om de, vid det här laget, klassiska exemplen Kulturväven och Äventyrsbadet. I nästa del varnar vi för kostnaden som en onödigt dyr färja mellan Umeå och Vasa kommer att medföra.

 

Men tillbaka till ”Väven” och ”Navet”.

De två senaste mandatperioderna, åren 2010-2018, har det skett en våldsam satsning på olika skrytprojekt i centrala Umeå. De två dyraste skrytprojekten blev kulturhuset Väven och äventyrsbadet Navet.

 

A. ”Kulturväven” vid kajen borde aldrig ha byggts.
Stadsbibliotekets gamla läge var perfekt. Huset var byggt så att dess yta kunde ha ökats med hela 50 % vid behov!. Detta verkar Lennart Holmlund ha glömt bort. Eller så har han aldrig känt till detta. Stadsbiblioteket kunde sedan ha byggts ihop med Folkets hus för samordning av lokalerna i dessa båda byggnader. Lägg sedan till närheten både till biograf Royal (också vid Vasaplan, där Folkets bio kunde ha inrymts) och till Norrlandsoperan.

Alla som vill se sanningen kan se den.
Centrala Umeå hade redan ett helt kulturkvarter – vid Vasaplan (”navet” för busstrafiken). Bygget av ”Väven” innebar att detta kulturkvarter sprängdes. Kulturväven kostade över en miljard (varav kommunens andel blev hälften). En mycket dyr satsning – en satsningen som överhuvudtaget inte var nödvändig – utan som (trots sin gigantiska kostnad) försämrade situationen för stadsbiblioteket – vars behov utgjorde det ursprungliga motiv som angavs för att kulturväven var nödvändig.

 

B. Äventyrsbadet placerades på helt fel ställe.
Den ekonomiska kalkylen utgick ifrån 375 000 – 380 000 besökare / år. Annars skulle det ekonomiska underskottet bli ALLTFÖR stort. Med så många besök krävs bilburna besökare från när och fjärran – med ytterligare försämringar av centrala Umeås redan skadliga luft som följd.

Kostnaden för det s.k. navet blev 400 miljoner – cirka tre gånger dyrare än vad vissa andra kommuner kan bygga bad för. Men eländet slutar inte där. Eftersom antalet besökare inte alls har uppgått till 380 000 / år kommer bygget att bli ännu dyrare. Vattnet ”sinar” i detta bad om inte ytterligare skattemedel tillförs.

Även här kördes medborgarna i Umeå över.

 

Dessa två projekt – Väven och Navet – innebär att Umeå kommun har dragit på sig ca 100 miljoner kr / år i onödiga kostnader. Pengar som nu tas från bl a skola och äldreomsorg. Till detta kommer ett fulare centrum – med ytterligare försämrad luft!
Lägg sedan till detta de 300-400 miljonerna som förloras varje år genom att den kommungemensamma förvaltningen plockas bort.

Hur är det möjligt att fatta så många undermåliga, nästan katastrofalt dåliga, beslut på så kort tid? Svaret är att det råder ett demokratiskt underskott inom Umeå kommun. Sådana katastrofala beslut hade knappast varit möjligt om det funnits mer av personal- och medborgarinflytande inom Umeå kommuns verksamheter.

 

Det behövs ett ökat personal- och medborgarinflytande

Satsningarna på skrytprojekten har satt en väsentlig fråga på dagordningen: Hur mycket ska politikerna och direktörerna i Stadshuset bestämma i förhållande till de kommunanställda och medborgarna?

Vi har hittills talat om de dyra skrytbyggena i centrala Umeå. Låt oss nu se på hur kommunen agerar i förhållande till sina anställda och hyresgäster. Vi tänker på införandet av heltidsmodellen och på försäljningen av AB Bostadens hyresrätter.

 

1. Det är något i grunden positivt att få ett erbjudande att jobba heltid och kunna leva på sin lön-
om man vill och orkar. Men det sätt på vilket bossarna (politiker såväl som tjänstemän) ursprungligen lade fram den nya heltidsmodellen innebar att de förvandlade något positivt till ett hot. De anställda ställdes inför valet ”skriv på inom fem arbetsdagar eller riskera uppsägning p g a arbetsbrist”.

Detta visar på en brist på respekt för personalen och även en bristande vilja att behålla densamma.

 

2. Ett annat exempel på etablissemangets arrogans är utförsäljningen av AB Bostadens hyresrätter.
Allianspartierna har föreslagit att en tredjedel av lägenheterna ska säljas ut. Många uppfattade därför Socialdemokraternas uttalande före valet 2014, mot en utförsäljning, som en garant för att så inte skulle ske. När utförsäljningen plötsligt kom, utan föregående debatt, uppfattades den som en ”kupp” av många. Stor oro har uppstått för nya utförsäljningar. Många känner sig svikna av S.

Allt kan naturligtvis behöva omprövas.
Men S borde öppet ha fört ut sin nya uppfattning, och skälen till denna, redan i mars 2017. En utförsäljning av 1601 hyresrätter berör nämligen alla. Hyresgästerna och Bostadens anställda berörs på ett direkt sätt. Men en utförsäljning av kommunala lägenheter är en principfråga – och berör därför också alla andra i kommunen. Vi i Arbetarpartiet är kritiska mot hur utförsäljningen gick till. Vi uttalar oss inte här om det rent affärsmässiga när det gäller utförsäljningen.

Däremot anser vi att utförsäljningen understryker den arrogans som präglar etablissemanget i kommunen. Den arrogans som alltför ofta ger utslag i form av ett demokratiskt underskott.

 _________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition som bekämpar skrytprojekt och vill skapa personal- och medborgarmakt i Umeå. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra oss från att återväljas till kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att få 10 %  av rösterna – så att vi kan fortsätta att utmana de etablerade.

 

Behåll den kommungemensamma förvaltningen – och tjäna mellan 300-400 miljoner kr per år i kampen för att förebygga ett gigantiskt underskott 2028

Av , , 2 kommentarer 65


Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är detta som jag och vissa andra gör. Bland annat.

_____________________________________________________________

 

Här följer åtgärd nr 2 för att förebygga skräckscenariot med ett budgetunderskott på mellan 7,5 – 10,0 miljarder kr.
Det handlar om att bevara den kommungemensamma förvaltningen.

 

”Styrkan från golvet” har sin motsvarighet inom tjänsteorganisationen.
En god ledning som strävar efter bra personalpolitik skapar stark uppslutning kring behovet att minska budgetgapet. Med detta övergripande mål stadigt förankrat blir det lättare att få alla att dra åt samma håll och skapa delaktighet, samverkan, flexibilitet samt rensa ut dubbelarbete (luft) ur verksamhet och organisation och ersätta individuellt revirtänkande med en gemensam helhetssyn.

En uppslutning kring behovet att minska budgetgapet kommer också att bidra till att öka resurserna till bl a förskola, skola och omsorger.

Året 2009 beslöts att Umeå kommun skulle omorganiseras. Tolv förvaltningar skulle ersättas av en enda kommungemensam förvaltning. Arbetet med att skapa denna sjösattes år 2010. Efter ett antal år som präglats av oundvikliga inkörningssvårigheter har den gemensamma förvaltningen börjat fungera allt bättre. Tanken var att den skulle spara in 100 miljoner/år i form av uteblivna kostnadsökningar. Detta har uppnåtts flera gånger om.

 

I samband med budgetupptakten i februari i år kunde dåvarande ekonomidirektör Susanne Aidanpää rapportera att vinsten med den nya kommungemensamma förvaltningen – jämförd med prognosen för den tidigare organisationen bestående av tolv separata förvaltningar – uppgick till 210 miljoner i form av uteblivna kostnadsökningar. Men inte nog med detta. Susanne Aidanpää kunde också rapportera följande: ”Umeå kommun [har] dessutom gjort ökade satsningar på kollektivtrafik, kultur, fritid, näringsliv mm med mer än 200 miljoner kr/år inom befintlig budgetram.” Denna vinst har kommit bl a skola och omsorger till godo. Jag såg länge snett på den kommungemensamma förvaltningen. Men har man fel så har man. Och eftersom ingen, någonsin, har försökt ifrågasätta Aidanpääs siffror så gjorde inte jag det heller.

Betydelsen av de siffror som Aidanpää presenterade är att Umeå kommun tjänar mellan 300-400 miljoner per år, i uteblivna kostnadsökningar, på den kommungemensamma förvaltningen. Man måste ju vara ett riktigt politiskt stolpskott för att medvetet kasta bort 3-4 miljarder av umebornas skattepengar, under en tioårsperiod, för att inte behålla denna förvaltning.

Jag blir mörkrädd för hur Umeå kommun ska klara sig utan Susanne Aidanpää, Jonas Jonsson och Lennart Malm. Tre musketörer jag verkligen respekterar. 

Arbetarpartiets  uppfattning är denna: den kommungemensamma förvaltningen måste få längre tid på sig för att kunna utveckla sin fulla potential. Det har hela tiden funnits ett mer eller mindre aktivt motstånd från de som vägrar att acceptera att släppa sina inpinkade revir. Och det är inte förrän alla har lärt sig att acceptera att helheten går före det egna reviret, som den fulla vinsten med den nya förvaltningen kan utvärderas. Vi tror dessutom att vinsten kommer att öka ju större kommunen blir.

 

Konsultfirman som gjorde en utvärdering åt Umeå kommun, formulerade sig bl a på följande sätt rörande den kommungemensamma förvaltningen.

”PwC anser inte att kommunen bör gå tillbaka till en organisation med flera förvaltningar. Istället bör fokus läggas på att fokusera på ett antal förbättringar på kort och lång sikt i det fortsatta arbetet.”

Firman gav alltså stöd åt de som ville behålla den kommungemensamma förvaltningen. Till dessa hörde ”Team Aidanpää”. Med flera. Men inte partier som Moderaterna, Socialdemokraterna, V och MP, med flera.

Apropå det: Det var Anders Ågren (M) som inledde angreppet på den kommungemensamma förvaltningen. Snart stod hela Alliansen bakom. Vänsterpartiet anslöt sig! Denna oheliga koalition visade sig däremot vara villiga att slänga 300-400 miljoner per år i sjön. Eller i Umeälven. De heroiska Socialdemokraterna försvarade förvaltningen – i en hel vecka – innan de gav upp.

Med tanke på att kostnaderna överstiger intäkterna varje år var beslutet att skrota den kommungemensamma förvaltningen troligtvis det mest ansvarslösa beslut som överhuvud kunde ha tagits. Jag tror S:t Per förlåter mig om jag säger att det var så in i h-vete dumt.

Dessutom: Förutom den gigantiska ekonomiska förlusten på 3.4 miljarder är det nästan osannolikt ansvarslöst att nöta ut personalen i tjänsteorganisationen genom att kasta in dem i ännu en uttröttande omorganisation.

Herregud.

 

 _________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition som bekämpar skrytprojekt och vill skapa personal- och medborgarmakt i Umeå. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra oss från att återväljas till kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att få 10 %  av rösterna – så att vi kan fortsätta att utmana de etablerade.

Åtgärd 1: En miljard är inte alltid en miljard – en bra personalpolitik ”som släpper loss styrkan från golvet” kan öka resurserna och därmed förändra förutsättningarna i positiv riktning

Av , , 2 kommentarer 64
Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är detta som jag och vissa andra gör. Bland annat.

_____________________________________________________________

Ingress
I en tidigare blogg har jag redovisat prognosen för stort underskottet beräknas bli fram till år 2028. Detta utifrån att kostnaderna beräknas öka snabbare än intäkterna, år för år, under tio-årsperioden 2019 – 2028.

Jag har också förklarat skälen till varför kostnaderna beräknas öka snabbare än intäkterna.

Jag har även visat hur skrämmande stort underskottet kommer att vara år 2028 om alla underskotten läggs samman, år för år, under de tio aktuella åren. Något som kommer att hända om inget av de idag dominerande partierna varken vågar erkänna att kostnaderna verkligen ökar snabbare än intäkterna, eller klarar av att lägga fram ett åtgärdsprogram för att förhindra att detta skräckscenario blir verklighet.

Det rör sig om den fruktansvärt stora och skräckinjagande summa på mellan 7,5 miljarder och 10,0 miljarder kronor.

Jag ska nu visa en väg framåt, både för kommunanställda och för umebor i övrigt, för att förhindra detta från att hända. Något parti måste ta detta ansvar.

I samband med budgetdebatten den 18 juni vägrade både de fyra partierna i Alliansen och Socialdemokraterna (med stödpartierna MP och V) att tala om det hotande underskottet på mellan 7,5 – 10,0 miljarder. De vägrade också att presentera något handlingsprogram för att förhindra detta underskott från att bli verklighet.

 

Metod.
Utgå ifrån behovet att stoppa underskottet 2028 från att bli verklighet – och se budgeten för 2019 som steg ett.

När vi i Arbetarpartiet lade fram vår budget för 2019 hade vi läget år 2028 i åtanke. För oss utgjorde budgeten för 2019 inte en ett-årsbudget. Vår budget för det kommande året ska ses som det första steget i en lång och krävande stege. Vår budget för år 2019 utgör alltså den första delen av en plan som syftar till att förebygga de underskott som annars kommer att slå sönder kommunens verksamheter.

Det vi nu kommer att presentera är ett antal åtgärder som tillsammans syftar till att minska klyftan mellan kostnader och intäkter – och därmed till att stänga krokodilens underskottsgap. Det handlar alltså om att förebygga det skräckscenario som övriga partier – exempelvis Socialdemokrater och Moderater, Centern och V – inte ens vågar tala om.

Den första åtgärden utgör dessutom även ett av våra viktigaste ideologiska mål i sig – att öka personalinflytandet.

 

Åtgärd 1: En miljard är inte alltid en miljard – en bra personalpolitik kan förändra förutsättningarna

Arbetarpartiet är övertygat om den positiva kraft som finns i ”styrkan från golvet”. Om denna styrka används rätt kommer varje arbetad timme att innebära mer – mer produktion, mer trivsel, större trygghet och mindre sjukfrånvaro. Detta gäller både för anställda och för elever, äldre och övriga umebor. ”Styrkan från golvet” gör att vi starkt betonar behovet av att öka personalinflytandet. Alltför ofta handlar debatten i och utanför kommunfullmäktige om huruvida verksamheterna ska toppstyras av politiker (S+V) eller om en större andel av verksamheterna ska utföras av privata huvudmän (allianspartierna). Arbetarpartiet intar här en tredje ståndpunkt.
Arbetarpartiet vill öka personalinflytandet!
Detta gäller både på golvet och längre upp i organisationen. En miljard är inte alltid en miljard – den kan både vara större eller mindre. En personalpolitik som tar vara på ”styrkan från golvet” kan få ut produktion i form av bl a utbildning, barn- och äldreomsorg som motsvarar insatta resurser för 1 250 miljoner!

Låt oss ta Äldrenämnden som exempel. Denna nämnd behöver i dagsläget ungefär resurser på en miljard årligen för att utföra sina uppgifter. Men om personalen ges ökat inflytande över personaltäthet, schemaläggning och arbetsmiljö – kort sagt ges större möjlighet att påverka sin arbetssituation – kommer motivation och trivsel att öka, sjuktal och personalomsättning att minska.


En personalpolitik som bygger på ökat personalinflytande, som släpper loss styrkan från golvet,

en sådan personalpolitik kan få en budget som innehåller resurser för en miljard att producera utbildning och äldreomsorg som om resurserna motsvarade en storlek på 1,25 miljarder!


Tyvärr gäller detsamma även i motsatt riktning
.
En dålig personalpolitik, präglad av toppstyrning, riskerar att öka såväl sjukfrånvaro som personalomsättning, minska trivseln och motivationen. En förtryckande personalpolitik – ”management by fear” – riskerar att devalvera värdet av resurserna. Detta kan leda till att resurser som borde skapa produktion för en miljard endast ”producerar” omsorg eller utbildning som motsvarar resurser för 750 miljoner!

Insikten om att ”styrkan från golvet” måste tas tillvara genom en bättre personalpolitik, bland annat i form av ett ökat personalinflytande, utgör både en avgörande åtgärd i vårt program för att förebygga hotet från ett skräckscenario på ett samlat underskott på mellan 7,5 – 10,0 miljarder året 2028.

Det utgör samtidigt en av våra viktigaste ideologiska målsättningar i sig.

 

 _________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition som bekämpar skrytprojekt och vill skapa personal- och medborgarmakt i Umeå. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra oss från att återväljas till kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att få 10 %  av rösterna – så att vi kan fortsätta att utmana de etablerade.

 

 

Rasbiologi och hets mot folkgrupp har tillåtits på Umeå kommuns hemsida i fyra år. Men frågor från Arbetarpartiet och V som kritiserar behandlingen av Aidanpää stoppas. S, M och C anser att dessa frågor är farligare för dem själva än nazi-medlöparen Agerhälls rasbiologi!

Av , , 6 kommentarer 70
Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är detta som jag och vissa andra gör. Bland annat.

_____________________________________________________________

 

Del.

Interpellationer och enkla frågor kommer inte längre att publiceras på Umeå kommuns hemsida.

Bakgrunden till denna ytterligare inskränkning av demokratin i Umeå kommun är de frågor som Arbetarpartiet och Vänsterpartiet har ställt med anledning av hur illa ekonomicheferna Aidanpää och Malm har blivit behandlade av en majoritet i ledningen för Umeå kommun.

Jag skrev min första blogg, och mina första frågor, till Hans Lindberg i april denna vår. Sedan dess har jag fortsatt att blogga och skriva frågor och interpellationer. Samtidigt har även Vänsterpartiet skrivit frågor och insändare. Både Arbetarpartiet och Vänsterpartiet är ytterst kritiska till hur Aidanpää har blivit behandlad.

Hon har nämligen blivit vedervärdigt behandlad.

 

För att kraftigt försvåra för umeborna från att ta del av frågorna från Arbetarpartiet och Vänsterpartiet har nu en majoritet av kommunfullmäktiges ledning – främst Socialdemokraterna och Moderaterna förstärkta med Centerpartiet – beslutat att interpellationer och enkla frågor inte längre ska publiceras automatiskt på Umeå kommuns hemsida – som förr.

Den officiella förklaringen till detta är att ”det förekommit interpellationer och frågor vars innehåll kan definieras som förtal av enskilda personer eller hets mot folkgrupp” skrivs det av SvT i en hänvisning till VK.

Centerpartiets Sven-Olov Edvinsson jämställer de frågor som Arbetarpartiet och Vänsterpartiet ställt – under april, maj och juni –  rörande behandlingen av Aidanpää med de frågor som den nazistiske medlöparen Henrik Agerhäll har tillåtits publicera på Umeå kommuns hemsida under 4 år, frågor som Sven-Olov Edvinsson själv kallat för ”rasbiologiska” och ansett utgjort ”hets mot folkgrupp”.

Men Agerhäll fick vräka ur sig sitt hat mot invandrare under hela fyra år. Hans interpellationer och enkla frågor förringade Förintelsen och han tillåts publicera att svenska ungdomar tappade viljan att bekämpa sin egen undergång, mm, mm.
VI TALAR OM EN NAZISTISK MEDLÖPARE – OCH ETT VERKLIGT HAT MOT INVANDRARE.

 

JAG REPETERAR.

* Den nazistiske medlöparen Agerhäll fick publicera sin rasbiologiska hatpropaganda och sin hets mot folkgrupp under 4 år.
* När vi började kritisera behandlingen av Aidanpää togs möjligheten bort att lägga ut våra frågor på hemsidan bort – efter tre månader!

 

SLUTSATS.

Socialdemokraterna, Moderaterna och Centern, med flera, anser att Arbetarpartiets och Vänsterpartiets kritiska frågor om hur Aidanpää har behandlats är farligare för dem själva än Henrik Agerhälls rasbiologisk hatpropaganda och hans hets mot folkgrupp.

Ni har just tagit bort ytterligare en demokratisk rättighet i Umeå kommun.

Del I.

För att rädda ert eget skinn har ni berövat umeborna ytterligare en rättighet.

* Och frågan om att klarlägga hur fel ni har behandlat Aidanpää blev just ännu viktigare,
* Det pris som du Anders Ågren, och du Hans Lindberg, och ni andra Ja-sägare, kommer att få betala
för att ni bestraffar umeborna för att Arbetarpartiet och V vill reda ut vad ni sysslar med när det gäller ekonomicheferna blev just ännu högre.

Tro mig, Hans Lindberg, du som leder ett parti som missbrukar facket som om det vore er privata valapparat.

Tro mig, Anders Ågren, som tog initiativet till det enskilt mest destruktiva ekonomiska beslut sedan millennieskiftet – ett beslut som kommer att kosta umeborna 300-400 miljoner kr / år – du som låtsas ha råd att sänka skatten och införa en friskvårdstimme.

PS. Låt oss nu alla tillsammans kolla om Lennart Holmlund återigen börjar ”skrik-skriva” om ”vad som flugit i Jan Hägglund”?
Nu när jag åter har angripit hans kompis – Anders Ågren. Jag syftar alltså inte på Hans Lindberg. DS.

__________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition som bekämpar skrytprojekt och vill skapa personal- och medborgarmakt i Umeå. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra oss från att återväljas till kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att få 10 %  av rösterna – så att vi kan fortsätta att utmana de etablerade.

Mellan 3 – 4 miljarder av umebornas pengar kastas bort under tio år då storförvaltningen avskaffas. Läs vilka partier som är ansvariga

Av , , 3 kommentarer 69
Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är detta som jag och vissa andra gör. Bland annat.

_____________________________________

 

 

Idag är det två månader – minus två dagar – kvar till valet och jag ska börja redovisa vårt alternativ.

Och därmed ta striden mot Lindberg, Holmlund, Ågren och andra

Jag och en partikamrat har just färdigställt den andra, utökade, versionen av vårt Valmanifest. Det är inget inställsamt litet material vi framställt utan en mindre bok på 20 sidor. Vissa sidor är svåra, medan andra är mindre svåra. Verkligheten är svår – men i vårt manifest går den att förstå bara du koncentrerar dig. Med detta material som grund är vi redo att styra Umeå – tillsammans med insiktsfulla i andra partier. Följ med. Jag ska förklara de skrämmande läget för de kommunala verksamheterna.

 

I.    Problemformulering
Arbetarpartiet utgår ifrån ”Team Aidanpääs” problemformulering.
Under perioden 2019 – 2028 (och troligen även under ytterligare många år framöver) ökar kostnaderna i Umeå kommun snabbare än intäkterna. Detta beror på att antalet umebor som arbetar och betalar skatt minskar – som andel av kommunens befolkning. Samtidigt ökar antalet barn, skolelever och äldre (80 år och uppåt) – som andel av kommunens befolkning. Det är detta som innebär att kostnaderna ökar snabbare än intäkterna. Detta kommer att hända även om kommunen inte gör några nya satsningar exempelvis på minskade barngrupper- eller klasstorlekar.

I.I.   Underskotten som sänker Umeå
Då kostnaderna ökar snabbare än intäkterna uppstår underskott. Dessa underskott ökar på följande sätt:

 

År              underskottens storlek

2019:         ca 149 miljoner kr
2020           större än föregående år

2021           större än föregående år
2022           större än föregående år

2023           ca 746 miljoner kr

2024            större än föregående år

2025            större      – ” –

2025            större      – ” –

2026             större     – ” –

2027             större     – ” –

2028           ca 1673 miljoner


Summa:     7,5 – 10, 0 miljarder kr (inte miljoner) i underskott.

 

I.2.   Kommentarer
A.     Då det handlar om så stora underskott, och under så många år, går det inte att ange en exakt siffra då de tio årens olika underskott läggs samman. Vi måste göra som Statistiska centralbyrån (SCB) brukar göra och ange framtidsprognosen i form av intervall mellan den högsta och lägsta tänkbara siffran. Våra matematiker har enats om att det totala underskottet, om vi lägger samman de tio åren (2019 – 2028), kommer att uppgå till ett intervall på mellan 7 500 miljoner och 10 000 miljoner (alltså mellan 7,5 miljarder och 10,0 miljarder)!

B.     Om ett underskott i denna storlek skulle tillåtas bli verklighet innebär det att Umeå kommuns verksamhet skulle slås sönder, bland annat barn- och äldreomsorg, skola, bostadsbyggande och kollektivtrafik, underhåll av gator, fastigheter, parker och idrottshallar och kulturcentra.

 

II.    Definiera problemen
Det är ett absolut krav på de partier som gör anspråk på att styra Umeå kommun att klara av att se – och formulera det katastrofalt växande underskottet som den första, största och viktigaste uppgiften.

Därför borde det ha varit alla partiers allt annat överskuggande uppgift, i samband med debatten i juni i år om vilket partis budget som skulle antas, att lägga fram sina förslag till hur detta förödande underskott på mellan 7,5 – 10,0 miljarder skulle förhindras från att bli verklighet.

Alla partier som vill styra Umeå kommun måste:
* för det första att klara av den absolut viktigaste uppgiften – och det är att våga förstå den hotande faran i form av ett skenande underskott. Detta kräver mer av politiskt mod än av personlig förmåga att förstå att stora siffror i detta fall är farligare än små,
* för det andra att utarbeta ett åtgärdsprogram för att minska underskotten – vilket endast kan betyda att öka intäkterna och minska utgifterna. Och detta är inte möjligt för ett parti som inte klarar av att fatta obekväma beslut – och släppa sina egna favoritprojekt.

 

III.   Intäkterna måste öka.
Detta kan bland annat, till en liten men dock märkbar del, åstadkommas genom en skattehöjning.
Även om en skattehöjning inte löser de långsiktiga, djupgående, problemen kan en skattehöjning vara berättigad som en akut åtgärd för att vinna tid – tid som sedan måste används för att genomföra strukturella förändringar.
Men det snabbaste och överlägset mest effektiva sättet att öka intäkterna är också det enklaste: behåll den  kommungemensamma förvaltningen! Denna åtgärd, ensam, skulle innebära att Umeå kommun skulle tjäna mellan 300-400 miljoner /år – detta i jämförelse med den situation som rådde då kommunen hade tolv förvaltningar.
Ta sedan summan 300-400 miljoner tio gånger. Alla förstår det fantastiska! Umeås kommuns makthavare kan halvera det skenande underskottet endast genom att ge fan i att sabotera för sig själv. Allt de behöver göra är att inte göra något.
Allt de behöver göra är att låta den kommungemensamma förvaltningen vara ifred.

Ändå skrotas den kommungemensamma förvaltningen i ett läge med ett skenande ekonomiskt underskott. Detta är nog det absolut minst intelligenta beslut som tagits sedan jag tog plats i Umeå kommunfullmäktige 1991. Vilka partier är ansvariga:
De partier som inledde attacken var Moderaterna, Centern, Liberalerna, Kristdemokraterna under ledning av underfurir A. Ågren. För att straffa Socialdemokraterna, som Vänsterpartiet var sura på, anslöt sig V till Alliansen.

Men Vänsterpartiet straffade inte S. V straffade umeborna. Men mellan 3-4 miljarder under en tioårsperiod. Arbetarpartiet är ofta ursinniga på Socialdemokraterna. Men detta innebär inte att vi straffar umeborna.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet röstade först för att behålla den kommungemensama förvaltningen. Det var ju bl a deras ”baby”. Men efter en veckas strid gav S och MP upp och anslöt sig till falangen som ville avskaffa den kommungemensamma förvaltningen. Och därmed slänga mellan 3,5 miljarder och 4,0 miljarder kr i sjön på en tioårs-period.

De som därmed är skyldiga till detta groteska misstag är: M, C, L, KD, + V, S och MP.
Vi som vill rädda mellan 3,5 och 4,0 miljarder kr på, tio år, endast genom att inte bete oss som idioter är Arbetarpartiet.
Slutligen vet jag inte hur Petter Nilsson (SD) och Sasha (FI) har agerat i denna fråga?
IV.    Kostnaderna måste minska.
Detta måste ske genom att gamla skrytbyggen stegvis avvecklas – som kulturväven. Och nya skrytbyggen skrinläggs. Bron över älven till Bölesholmarna är helt sanslös – sedd utifrån behovet att minska kostnaderna. Löften om att minska grupp- och klasstorlekar kan inte genomförs innan trenden av ständigt växande underskott har brutits. Därför måste sådana skjutas på till nästa mandatperiod (2022-2026).

Bara om budgetdebatten i juni hade handlat om detta hade den varit värd något. Men det var endast Arbetarpartiet som tagit fasta på prognoserna rörande det – likt en dödlig tsunami – växande underskottet. Detta kunde vi tack vare ”Team Aidanpääs långsiktiga prognoser. Denna demokratisering av kunskaperna tror jag var ett av hennes största ”brott” i det Social-Moderata partiets ögon.

 

V.     Socialdemokraterna och Alliansen, V och MP visar att de inte förstår hotet.
Budgetalternativet från M, C, L och KD innehöll en skattesänkning. Innebär en skattesänkning innebär att intäkterna krymper samtidigt som kostnaderna inte minskar. Resultatet blir att en skattesänkning ökar underskottet.
Socialdemokraterna och övriga partier lovade nya kostsamma reformer. Även en onödigt dyr färja mellan Umeå och Vasa ska byggas.

Detta innebar att alla partier, utom Arbetarpartiet, låtsades som om hotet från det tsunami-liknande underskottet inte existerade. Detta innebar att det som ställdes mot varandra i budgetdebatten endast var värdelös önskelistor. Socialdemokraterna, med sina stödpartier MP och V, argumenterade och budgeterade som om det inte fanns något hotande underskott. Detsamma gällde för (M)odsen och deras stödpartier C, L och KD.

 

VI.    Den första, största och viktigaste uppgiften togs upp av Arbetarpartiet – ensamt
Jag syftar alltså på underskottet som hotar att krossa Umeå kommun. Det främsta syftet med Arbetarpartiets budgetförslag är alltså att få kontroll över det skenande underskotten. Vi fick visserligen beröm av Centerns gruppledare Mattias Larsson och av S-kommunalrådet Margareta Rönngren. Men i omröstningarna följde dessa sitt eget partis, och även sitt politiska blocks, handlingslinje.

Det var synd för umebornas del.

Därför blev det ingen debatt om hur kommunfullmäktige skulle kunna stoppa skräckscenariot på ett underskott på mellan 7,5 – 10,0 miljarder år 2028. Inte ens faran av underskottet, och därmed behovet av att öka intäkterna och minska kostnaderna, erkändes. Och diskuterades. Debatten höjde sig aldrig över nivån av att diskutera valfläsk:
* Socialdemokraternas genom att lova mindre barngrupper – på kort sikt,
* Alliansen genom behovet att lova skattesänkningar – på kort sikt.

Jag återkommer med vår handlingsplan för att bryta trenden av växande underskott – och ta kontroll över Umeå kommuns ekonomi.

VII.   Men två saker lovade även vi:
a) att alla som vill jobba heltid också ska få det. Men detta kommer att kosta. Vi tillhörde ett av de få partier som kunde visa hur detta kan finansieras,
b) att underlätta att värva, och behålla, personal till äldreomsorgen och hemtjänst. Detta genom att införa en ”karriärstege” där alla ska ges utbildning och där undersköterskorna ska kunna specialisera sig.

Vårt viktigaste bidrag var dock att vi satte fokus på den skenande skulden i samband med debatten i juni om budgeten för nästa år – och att vi visade att skulden växer likt en kraftfull tsunami strax innan den träffar land.

Under mandatperioden 2018-2022 kommer vi att försöka rädda så många väsentliga kommunala verksamheter som möjligt – upp på högre och tryggare finansiell mark – så att inte Umeå kommuns verksamheter (och umeborna med dem) sveps bort på grund av vilseledande information från de partier som inte vågar gripa tag i problemet med det växande skuldberget.

Under valrörelsen, och även därefter ända fram till 2026, kommer vi att varna umeborna för opålitlig information från strandvakterna ”Bill och Bull”. Dessa två ansvarslösa Baywatch-kopior uppmanas befolkningen i Umeå att fortsätta att bada och skratta, sorglöst, intill stranden som om det inte fanns något att vara rädd för – samtidigt som tsunamin växer vid horisonten.

 

VIII. Skuldberget hotar att sopa bort barn- och äldreomsorg, förskola och skola, kollektivtrafik och bostadsbyggande, samt underhållet av fastighetsbestånd, gatunät och parker.

I denna valrörelse kommer det att bli Arbetarpartiets viktigaste uppgift att visa på den hotande katastrofen som KOMMER att ske, om ingen konstellation av partier tar itu med att bygga vallar och fördämningar, INNAN jättevågen slår in över strandkanten. Med vallar menar vi ökade intäkter. Med fördämningar menar vi minskade kostnader.

Vi kan även lära folk att simma – till skillnad från Baywatch-kopiorna Bill och Bull.
Fråga: Vem är stygge Måns – folk har hört av sig om detta?

 

IX.    I kommande bloggar ska jag redovisa våra åtgärder för att komma tillrätta med underskottet – som alltså beror på att kostnaderna ökar snabbare än intäkterna. Detta beror i sin tur på att den andel av befolkningen som arbetar och betalar skatt minskar, samtidigt den andel av befolkningen som består av barn, skolelever och äldre (80 år och mer) ökar.

*Det är detta som utgör problemformuleringen för vårt kombinerade Handlingsprogram och Valmanifest.
*Vi ska även visa en väg framåt, både för kommunanställda och umebor i övrigt, oavsett om de kan simma eller inte.

När vi styr Umeå kommer, dessutom, alla att få lära sig att simma. Om inget annat hjälper mot tsunamin

________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition som bekämpar skrytprojekt och vill skapa personal- och medborgarmakt i Umeå. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra oss från att återväljas till kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att få 10 %  av rösterna – så att vi kan fortsätta att utmana de etablerade.