När Umeå kommun gjorde bort sig

Av , , Bli först att kommentera 2

 Det var ett intressant och smått rörande reportage om Eilert Laestadius i Folkbladet 27 november. En läsning om en mans resa från livets botten till en formidabel revansch; från alkoholismens bakgård till upprättelsen som föreståndare vid missbrukshemmet Blåsippan i Umeå.

När storyn om Eilert var glödhet i mitten av 1990-talet, var jag en av Folkbladets journalister som kom att följa dramat. Det var ett av de uppdrag som jag minns allra bäst och som upprörde mig mest. Eilert var ensam mot kommunens höga tjänste- män och den tidens framstående politiker. Det är troligt att han även dömdes i allmänhetens ögon – varje fall i början. Förmodligen vände det när historien rullades upp och sanningen berättades. Folk gillar en människa som kämpar.

Eilert slogs mot den obotliga sjukdomen alkoholism. Men okunskapen kallade detta för ”en människa med taskiga karaktärsdrag”. För Eilerts handlade det om liv och död. Det var därför som han sökte vård – han ville leva. Jag fick intrycket att många av tjänstemännen och politikerna var livrädda för Eilert; dels för att han var en stark man, dels för att de insåg att de själva handlat fel.

Skandalen var att han trots genomgången rehabilitering fick sparken. En dyrköpt och dum åtgärd för de ansvarig i Umeå kommun. Den fatala missbedömningen gav Eilert en miljon kronor i skadestånd. En summa som han var värd, vartenda öre. Kommunen hade inte bara brutit mot arbetsmarknadens regelverk, man hade även agerat uselt mot en människa i nöd. Det var en skandal.

Jag brukar då och då stöta på Eilert. Han är en man som nu funnit lugnet och han är inte heller bitter – något som märks i hans ögon och hörs på hans hjärtliga skratt. Han har för länge sedan kommit till AA:s tolfte steg som i korthet går ut på att hjälpa andra alkoholister att bli friska och leva ett sunt liv. Genom att göra det så håller han sig själv nykter.

Visst är det fantastiskt när det går bra för oss människor. Säger bara: Karma!

God Jul!

Kent Lundholm

Inga sociala skyddsnät

Av , , Bli först att kommentera 2

Det handlar om ett slags Moment 22 i den oförsonliga arbetslinjen som håller på att dräpa vanligt, hederligt folk. Jag skrev nog i rena ilskan, vilket torde vara en sund reaktion på grund av ämnesvalet. I vilket fall som helst ledde det till att många hörde av sig, inte minst de som saknar röst och som blivit dubbelt straffade för att de är sjuka. En människa som blivit vingklippt saknar ork att slåss mot det väloljade maskineriet. Det är lätt att krypa ihop och bli rädd, när man ser hur cancersjuka anses vara arbetsföra – bara för att det står så i någon idiotisk paragraf.

Härförleden var jag på fest med medelklassen.

Om och om igen fick jag höra: Det ska löna sig att arbeta. Jo, det låter väl rimligt, men det är också en förtäckt form för att säga att de sjuka och arbetslösa är latoxar. Han som gapade mest på festen var något korpulent, rödbrusig i ansiktet och flåsade av upphetsning. Detta tydde på högt blodtryck och en begynnande diabetes. Inom kort kommer denne medelklassens agitator få veta hur det är att etablera en kontakt med Försäkringskassan, leva på korpsmulor och tvingas se på när banken tar tillbaka det den äger. Ett enda felsteg och fallet blir högt. Räkna inte med några sociala skyddsnät, för dem har några idioter monterat ner.

Men för helvete, vakna upp!

Återigen har vi fått läsa om hur politiker sett till att skaffa sig förmånliga pensioner. Dessa pensionsutbetalningar kommer att kosta kommunerna miljontals kronor. Vilka grupper i samhället har möjligheten att själva besluta pensionens utformning, längd och summa? Ett klubblag och så är det klart. Dock inte glömt!

Tänk på vilka krav som politikerna i dessa tider ställer på medborgarna. Det är många som går på knäna i sina försök att överleva. Nä, dom ska skämmes å lugges! Kanske ska vi låta de politiska pensionärerna byta med sjuklingarna som blivit utförsäkrade? En ny realitysåpa! Några av stadens skämtare kan leda tävlingarna: Köpa billigaste möjliga barnblöjor, sälja älsklingscykeln till underpris, rea ut skivsamlingen och som avslutning äta så mycket havregrynsgröt som möjligt. Under tiden får de sjuka ta plats i kommunfullmäktige och fatta beslut. Men då kommer väl Försäkringskassan och hävdar att de sjuka simulerat och ska bli av med all ersättning. Hur kan de annars sitta där och fatta beslut? En sjukling ska ligga på rygg och stirra i taket!

Det har blivit populärt att sända oändligt långa tv-serier i ämnet ockulta fenomen. Folk viger sina liv åt att jaga Träskapan och Bigfoot. Andra påstår sig kunna tala med andevärlden. De står där och himlar med ögonen och säger sig kunna känna märkliga energier. Allt för att skrämma skiten ur någon gammal tant som hört knackande ljud från vattenledningen.

Det måste finnas ett stort tomrum hos dem som jagar skuggor – och vad är det för fel på dem vill se på eländet?

För övrigt håller polarn Kenneth med mig.

Kent Lundholm