Björn och svenskheten

Av , , Bli först att kommentera 6

Björn Söders(SD) uttalande om att judar och samer inte är svenskar har stått i fokus den senaste veckan. Söder menar att tillhör man en nationell minoritet så kan man inte vara svensk vilket möts av skarp kritik.

Mm men notera nu också vad Björn Söder inte säger. Den här debatten handlar egentligen om mer än nationella minoriteter.

En invandrare kommer nämligen med Söders resonemang aldrig kunna bli svensk. För om inte judar och samer kan ”assimileras” efter så många hundratals och tusentals år, hur ska då en invandrare eller flykting kunna göra det? Svaret är att det kommer den inte.

För Sverigedemokraterna är huvudkonflikten att värna svenskhet och svensk kultur. Om Sverigedemokraterna styr Sverige kommer det därför att bli viktigt att definiera vad svenskhet och svensk kultur är för något på någon form av myndighetsnivå. Nu talar vi inte om att man är svensk om man har medborgarskap eller att medborgarnas kulturyttringar ska få stöd, utan här talar vi om att man måste definiera vad svenskheten är och vad svensk kultur är.

Svenskheten tänker man sig lösa genom stängda gränser. De som redan är här, som romer, judar, tornedalningar och andra ska hållas separerade i sina tydligt ritade rutor. Invandrare som inte kan slängas ut på olika sätt får i brist på annat får veta att de ”ska veta sin plats”.

När det gäller svensk kultur blir det knepigare. Här kan inte tillåtas yttringar som ger ingrepp i den svenska kulturen. Stopp för slöja och nej till den lokala moskén är bara början. Kulturdepartementet ges snabbt i uppdrag att definiera svensk kultur och denna ska sedan premieras i form av stöd och bidrag. Kultur som inte anses ”svensk” ska inte uppmuntras eller stöttas.

Staten börjar således reglera vad som är svensk kultur och vad som ska stöttas och inte. Det visar sig vara ett tålamodskrävande arbete. Och dyrt blir det också.

Men nu har ett problem uppstått.

Kalle Karlsson tycker svensk folkmusik är tråkigt. Han vill lyssna på amerikansk hårdrock. Maria Andersson vill att kommunen ska stödja en internationell matfestival ekonomiskt. Och Stina Johansson tycker det är konstigt att hon inte får bära slöja om hon själv vill det.

Näringslivet har dessutom börjat klaga på svårigheten att ta hit högspecialiserad arbetskraft, då Sverige börjat anses vara ett land som inte ger ett välkomnande intryck.

Försöken från den Sverigedemokratiska regeringen att på något sätt stoppa tiden till 50-talet visar sig bli svårt. Medborgarna är inte ett dugg tacksamma, utan verkar snarare upprörda för att deras frihet att uttrycka sig begränsas och regleras.

För så är det ju. Svensk kultur och svenskhet är begrepp som är i ständig förändring. Vissa delar överlever tidens tand och blir till traditioner, värderingar och normer.

Det som kännetecknar svensk kultur är de uttryckssätt som befolkningen i vårt land vill ha. I smältdegeln mellan olika kulturella uttryck så formas en slags samsyn om vissa delar som sedan blir våra sedvanor och traditioner.

Betyder det då total kravlöshet på den som kommer? Nej det betyder det verkligen inte, för den som kommer hit är det självklart viktigt att veta vad som gäller i vårt land och hur vi fungerar. Och du förväntas också om du är arbetsför att skaffa en egen försörjning och bidra till samhällsbygget.

Men att ha värnandet av ”svenskheten” som utgångspunkt leder till att det blir både kostsamt och dåligt. Staten ska inte reglera vilka människorna är och vilka traditioner man ska ha. Herregud folk i allmänhet har ju nog med parkeringsvakter och besök från radiotjänst, är ganska säker på att kulturpolis inte står högst på önskelistan.

Så om vi accepterar att folket och inte staten ska få bestämma så blir det snarare intressant att diskutera vilka förutsättningar folket har att kunna forma sin kultur.

Då kan man tänka sig att man till skillnad mot Sverigedemokraterna gör som Socialdemokraterna och satsar på stöd till kulturföreningar och studieförbund. Stöd till folkrörelser gör att många får vara med och tycka till och forma sitt och andras liv. Utgångspunkten blir att alla ska få tillgång till kultur och kunna välja hur man vill leva sitt liv.

Det låter också som en betydligt rimligare och mer demokratisk form av kulturpolitik. Och en sak är då helt säker. Vad vi inte behöver är inrättandet av kulturpoliser och en stat som vill bestämma över din och min frihet.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden

Bli först att kommentera

Titta noga…

Av , , Bli först att kommentera 4

Nu vill jag att ni ska titta noga. Det här är ett utdrag ur dagens Folkbladet om socialtjänsten i Vindeln som har en prognos på -16 miljoner i år. Översatt till Umeå skulle det handla om nästan -400 miljoner.

Som ni ser på bilden så är det assistansen som orsakar dessa ekonomiska problem. Det ser likadant i Umeå. När försäkringskassan skjuter ned kostnaderna på kommunen för assistansen så havererar förutsättningarna för kommunernas socialtjänst. Följden blir att äldreomsorg och IFO-verksamhet ställs inför orimliga besparingar då det inom assistansen inte går att göra effektiviseringar.

Den här situationen leder inte bara till ekonomiska problem utan även planeringsproblem och bristande kvalitet. Här måste landets kommuner, SKL, funktionshinderrörelsen, Kommunal och vårdföretagarna göra gemensam sak och skicka en tydlig signal riksdagen:

Assistansen måste få ett statligt huvudmannaskap.

 

assistansen

Bli först att kommentera

Elda under vreden

Av , , Bli först att kommentera 4

I dagens Folkbladet skriver jag om en starkare socialpolitik:

Vad vi behöver mer än någonsin är en levande debatt och forum som samlar människor arga över allt från försämringar inom LSS till upprördhet över villkoren för socialarbetarna. Vi behöver exempelvis föra upp den sociala barn- och ungdomsvården högst på dagordningen. Tragedin över alla fattiga barn som döms till sämre skolresultat och hälsa borde väl ändå stå i centrum för all debatt?

I Umeå har teatergruppen Tro, hopp och mod tillsammans med Kärnhuset, socialpolitisk förening och flera med dem tagit ett stort ansvar för att skapa just en sådan plattform för socialpolitisk diskussion. Det engagemanget är helt centralt för att åter skapa kraft bakom socialpolitiken. Men än viktigare, se till att utsatta människors uppmärksammas och resurser avsätts. Det kan ingen enskild förtroendevald, parti eller ordförande i socialnämnd åstadkomma på egen hand.

Men om man inte tar sig till tandläkaren då?

Ett bra exempel på hur denna dialog kan ge resultat såg vi när Individ- och familjenämnden nyligen beslutade om att satsa på tandvård för utsatta. Här hade medlemmarna i Tro, hopp och mod tillsammans med andra intresserade samlat politiken till Kärnhuset för att kräva svar.

Visst är det bra att man kan få hjälp med tandvård, men om man inte tar sig till tandläkaren då? Eller socialtjänstens handläggning tar för lång tid?

Dessa synpunkter och krav från verkligheten gjorde att vi sedan i politiken kunde lägga ett förslag i nämnden om att hitta nya arbetssätt. Det ska inte synas i munnen på dig om du är fattig.

Politikens roll i detta blir att delta och lyssna till de människor som lever i effekterna av samhällets brister. Det innebär inte alltid att vi kan tillmötesgå kraven, men engagemanget för socialpolitik är helt avgörande för att vi ska bryta orättvisorna och belysa systemens brister. Vi behöver mer upprördhet, inte mindre.

Andreas Lundgren (S)
ordförande Individ- och familjenämnden

Bli först att kommentera

Så sönderslagen att hennes syster inte kände igen henne

Av , , 3 kommentarer 7

Jag minns manifestationen för två år sedan. Lotta Rudholm hade mördats sommaren 2016 i Stockholm av en våldsam pojkvän. Så sönderslagen att systern inte kände igen henne på sjukhuset.

Så stod vi där på Renmarkstorget med föreningen Hand i hand för kvinnofrid i manifestation och fördömde det hela. I min appell nämnde jag att vi gjort samma fördömanden ett år tidigare. Då gällde det journalisten Elin Falk i Lycksele som slogs ihjäl. Den här kraften och vreden som många kände behövde också resultera i något mer än ord.

Vi har försökt se till att det inte bara stannar vid ord. Under den här mandatperioden har  den socialdemokratiska gruppen i Individ- och familjenämnden arbetat för att stärka skyddet till våldsutsatta i Umeå. Jag vill ge er några exempel:

  • Vi har fått loss fler lägenheter från AB Bostadens bestånd till våldsutsatta.
  • Vi har sett till att kvinnofridsmottagningen har fått fler sökmöjligheter på AB Bostadens bestånd vilket underlättar att få fram en anpassad bostad
  • Vi har sett till att Kvinnojourerna i Umeå får numera sina bidrag uppräknade varje år för löneökningar och index.
  • Vi har initierat att ett kommunalt skyddat boende ska byggas. Umeå ska ta ansvar för sin del att samhället kan erbjuda ett professionell kompetens och inte bara förlita sig på heroiska frivilligkrafter eller köpa tjänster av företag. Detta skyddade boende ligger nu i investeringsplan och blir klart 2021.
  • Vi har utökat resurserna till Centrum mot våld för att kunna erbjuda fler stöd. Inom kort kommer vi att anta ett nytt avtal med landstinget som gör att detta går mot att fler kommer att få hjälp där. Förutom kvinnor och barn ska även våldsutsatta män kunna få ett stöd.

Vårt och nämndens arbete kommer att fortsätta oförtrutet. Nästa stora steg blir antagandet av handlingsplanen mot våld i höst.

Det här handlar i ordets rätta bemärkelse om liv och död. Ta 4 minuter och se skådespelaren Terry Crews berätta om hur det var att växa upp med en våldsam pappa:

3 kommentarer

Budgettider

Av , , Bli först att kommentera 8

I Umeå kommun har vi en budgetmodell där det ledande partiet först lägger sin budget. Det är ett arbete som kräver stor kunskap och är ett hantverk i sig. Ta Lennart Holmlund som exempel som lärde sig kostnadsutjämningssystemet i detalj och hur det fungerar för att kunna räkna på siffrorna.

Därefter när det ledande partiet lagt sitt förslag så kan övriga partier utgå från detta förslag som mall när man lägger sina budgetförslag. Det gör att dessa partier kan ”surfa” på majoritetens know how och föreslagna ökningar och hanterande av medel. Därefter kan oppositionen göra mindre justeringar runt sina hjärtefrågor och säga att man satsar mer på kultur/välfärd/sänkt skatt etc.

Vi behöver självklart inte göra så här från socialdemokraternas sida.

Nackdelen med detta är så klart för (s) att man ständigt får kritik för att man satsar mindre på X eller Y när man i själva verket lösgjort medel för satsningar på välfärden än annars politiken hade diskuterat.

Fördelen för Umeå kommun är att detta tillvägagångssätt gör att inte partiernas budgetförslag spretar lika mycket utifrån partiets grad av ”know how”. Utan snarare gör budgetprocessen tillgänglig för fler. Det är viktigt ur en demokratisynpunkt. Och det innebär också att du som kommunmedborgare kan lita på att något parti faktiskt tar ett helhetsansvar.

Jag gissar att detta hade du som medborgare ingen aning om. Inget oppositionsparti kommer heller tala högt om att de får hjälp. Kan vara värt att tänka på nästa gång du hör anklagelser om bristande öppenhet eller att Socialdemokraterna satsar för lite på välfärden.

Bli först att kommentera
RSS Nytt från vk.se