Vad ska du göra i helgen? Denna ständiga fråga.
Vaddå göra? Måste man GÖRA saker hela tiden när man är ledig? Helgen ska man ju ägna sig åt vila och energipåfyllning. Så den här helgen ska jag inte göra ett dugg.
Bara lite lätt dammsugning. Matlagning förstås.
Kanske läser jag en bok. Eller kommer ikapp med tidningarna jag envisas med att prenumerera på men sällan hinner läsa under veckan.
Toaletterna borde också städas. För att inte tala om garderoberna som för länge sedan skulle behöva rensas. Och tvätten! Herregud den måste jag ta nu. Duschen har nån form av halkig beläggning på golvet nu också så det är nog tid att skrubba den ordentligt.
Jag har foton motsvarande 5 år liggandes i lådor som borde få komma in i nån form av album också… Och alla människor vi borde bjuda hem på middag. Och så skulle jag försökt mig på lite sån där riktig kvalitetstid med barnen också, lägga en pärlplatta eller spela nåt spel eller gå ut i skogen kanske? Åka till Skulpturparken med lite picknick som vi pratat om… Och så borde jag ringa lite folk, gratta lite folk, uppvakta lite folk. Och spela golf. Jisses nu är det säkert två veckor sen igen. Och snart är det vinter.Jag kanske plockar ihop utomhus lite grann, rensar inför hösten i rabatterna. Måste ta en långpromenad också. Det var hemskt länge sen nu. Och så…
GAHHH! När är det måndag igen?

Har precis betalat månadens vidriga höööög med räkningar. Sablar vad mycket det var. Den här månaden också. Och en del känns alldeles fruktansvärt onödiga. Som Radiotjänst tex. De kan hota med hur många sniglar som helst på mina ögon, jag fattar ändå inte varför de ska ha så mycket betalt av mig som bara glor på banal-TV om folk som går ner halva sin vikt i potatismos på åtta veckor. Inte så kultiverat kanske , men oh så avkopplande.

Jo när jag nu ändå var inne på hus och måleri så kom jag att tänka på en sak. Det är faktiskt inte så himla konstigt att folks husfärg ramlar av och håller på att mögla o så. Jag vet nu varför. Åtminstone en teori.

Vi är alltid lite långsamma i starten i vår familj när det gäller det mesta, särskilt förändringar. Så vi tänkte att om vi börjar NU med att leta rätt färg till vårt hus så kanske vi kan komma igång någorlunda snabbt nästa vår.
Mathias tog därför resolut bort en plankbit från huset och åkte till närmaste färgaffär:
’Vad ska jag ha för sorts färg, frågade han honom i butiken, olja eller akrylat’?
’Självklart akrylat, för det ser man så här’, sa personen i butiken och visade med nåt lösningsmedel på plankan hur man såg det.
Jahapp tänkte Matte, det var ju bra det, men jag åker nog till ett ställe till o hör med dem.
’Olja eller akrylat’?
’Inget annat än olja min vän’, blev svaret därifrån. Och så gjorde han också en sån där liten målarfärgsexpertstest han också och förklarade varför.

Hmmmmmmm? Sa vi.

När man nu får två HELT skilda svar från två experter, är det då så himla konstigt att folk i allmänhet målar fel färg på sitt hus? Kanske bara frågar på ETT ställe, (vilket ju i rimlighetens namn borde räcka) nöjer sig med det svaret och kanske precis just därför får ett uselt resultat?

Så typiskt! Grannarna har nu skaffat den röda garagedörr som VI har tänkt skaffa. Typ nästa år. Eller året efter det. Jag har drömt om röda dörrar på hela huset sen vi flyttade in här för ungefär 6 år sen, men tänkt att det tar vi när vi målar om allt om ett par år. Men se målarfärgen på vårt hus är nog av en alldeles speciellt miljökrisig sort för den håller så himla bra! Det är fantastiskt egentligen. När vi säger till folk att vi tänker måla om nästa år undrar de på allvar varför. Men jag vill verkligen ha mina röda dörrar. Synd bara att grannen hann först. Nu tror de säkert att vi härmas när vi så äntligen får tummen ur… Men jag lovar! Jag tänkte på det FÖRST!

04.35. Teo kommer till vår säng och gosar ner sig under täcket så nära mig som han bara kan.
(Varför ligger aldrig hans himla täcke kvar på honom hela natten)?
Mjuk barnhand mot min kind.
’Mamma’ viskar han. Jag kisar o ser att han ligger med vidöppna ögon och ler.
’Mmm’? (Orkar överhuvudtaget inte få fram något rent ord vid den här tiden på dygnet och det är med möda jag lyckats få upp ögonen en bit)
’Jag drömde. Vet du vad jag drömde’?
’Äää’. Låter jag.
’Jag drömde att jag var på restaurang och beställde mat och jag fick allt som jag ville. Allt’!
’Vad bra gubben. Sov nu. Det är natt’. (Talcentrat något uppvärmt nu).
’Mamma?’
’mmmmmm’
’Jag är hungrig’.

Var på café idag och hamnade precis vid dörren till ställets kundtoalett. Jag blev sittande ett ganska bra tag med en del jobb och hann på den här tiden se mycket märkliga händelser vid denna dörr.
Det var en strid ström av nödigt folk. Och vissa hade minsann inte tid att vänta på sin tur.
En dam, som såg ganska stor o stark ut slet så hårt och länge i dörrhantaget att jag var säker på att hon skulle lyckas slita bort hela dörren med bara händerna. Nu lyckades inte det, men hon gav sig inte utan gick tydligen och hämtade nån form av verktyg, vred med detta om låset och öppnade dörren, varpå hon förskräckt utbrister ’Oh! Sorry’! när det går upp för henne att det sitter nån därinne.
Nej men! En låst toalettdörr, vad kan det betyda? Välkommen in? Skulle inte tro det.
Jag satt storögt och tittade på spektaklet som var så ofantligt omöjligt att jag inte förmådde mig att säga nåt alls.
Efter en stund kommer NÄSTA människa och sliter lika obarmhärtigt i dörren, som nu är låst igen och därmed UPPTAGEN av någon annan. Den här gången är det en man som struntar helt i verktyg och går direkt på låset. Använder sina egna fingrar för att vrida upp låset utifrån och åter öppnas dörren för nån stackare som står o pinkar.
Pinkande mannen har ryggen mot dörren och märker barmhärtigt nog inte att han blir sedd därinne. ’Uppbrytaren’ blir lika förvånad som den tidigare damen och hoppar till av förvåning över att nån faktiskt är där inne och smyger igen dörren efter sig och låtsas som om det regnar.
Jag tror vid det här laget att jag är mitt uppe i Dolda kameran, för nåt sånt här kan bara hända EN gång. Men se där har jag alldeles fel. För en TREDJE person kommer efter ett tag och rycker i dörrhantaget både en och fyra gånger, med beundransvärd frenesi faktiskt, och börjar också hon pilla på låset utifrån.
’Det är UPPTAGET’. säger jag mycket tydligt och långsamt. Damen ser oförstående ut och jag provar en annan variant: ’It´s occupied’!
’OH! I´m sorry’! Säger hon så men ser väldigt förvånad ut hon också.
Jag fattar verkligen ingenting. Vart har jag kommit? Vad är det här för skämt? Är det bara jag som anser att en låst toalettdörr INTE betyder ’kom in vetja så pinkar vi i kors’. Jag är så förbluffad!

Efter jobb igår var jag och A på bio. Martina Haags film som var lika bra som boken. Vi fick leta ett tag innan vi hittade salongen. Jädrar vilken Filmstad. Massor med filmer som visas samtidigt i samma hus. Vi hade letat bland biograferna i stan innan och tänkt att NÅNSTANS borde de visa den här filmen när VI vill gå.
’Kl 19.23 skulle passa oss bra’
Det finns ju massor med biografer här! Men av nån konstig anledning så hade alla SAMMA tider. Det tyckte vi var mycket märkligt. Och irriterande för oss eftersom det innebar att vi fick gå kl 21. Vid det laget hade vi varit vakna o i farten i sjutton timmar och det var inte helt utan fniss som vi satte oss. Som två tanter – fyrtifem minuter innan bion skulle börja, med handväskor och mineralvatten i knät.
Det har blivit så att jag o A gör det mesta tillsammans, så ofta att det händer att folk tom blandar ihop oss. (Vilket är jättekonstigt eftersom vi inte är särskillt lika. Mer än till längden då kanske. Eller ’korten’ kanske jag borde säga)… Nåväl.
Så när vi då satt oss i salongen och insåg att vi valt och bokat platserna i en sån där parsoffa, som väl mest är ämnad för just nykära par så var det omåttligt roligt.
När vi lyckades leta oss ut ur biografen efter filmen var det verkligen bara hem o sova som gällde.
Det valde däremot att göra i varsin säng.

Har varit i Hufvudstaden idag. Och är kvar där.
Ringde hem i kväll och pratade med Teo:
’Hej mamma var är du’?
’Jag är i Stockholm’.
Tystnad.
’Men-har de telefoner där då mamma’?
’Eh?! Ja. Vännen. Det har de’.
En 4 årings tankar är outgrundliga. Och underbara.

"Vänta nu?beställde inte du kläder igår"?
Mathias tittar mycket misstroget på min alldeles nyinköpta tunika som utprovas.
"Jo?"
Vad menar han? Så? Och? Om jag beställde lite kläder på postorder igår – för att det är så otroligt praktiskt och man slipper stå i blåljuset i nån provhytt och det var faktiskt nästan mest till barnen- betyder väl inte att jag inte kan köpa en tröja idag? Eller?
Tur att mamma är här och backar upp mig lite:
"Åh så fin och den var ju inte alls dyr heller, du klär verkligen i brunt. Du är en brun människa du"! Säger hon med sån där ordentlig emfas och i ett enda andetag. Tack mamma.
Matte säger inget mer.
Köptorsk kanske jag är. Men så är jag ju som sagt Oxe också. En karaktärslös sådan dessutom… Imorgon ska jag till Stockholm. Där har de MÅNGA butiker…

Läste mitt horoskop i tidningen i morse. Som så många mornar förut. Brukar vara en rätt lättsam läsning som jag så klart inte alls tar på allvar. Inte alls. Utan bara sveeeper förbi med blicken lite nonchigt sådär…
Idag stannade jag till ordentligt. Olycksbådande ord stod för Oxens tecken: "Om möjligt så stanna hemma idag".
Vad är det för hot egentligen? Ribban är liksom satt. Dagen är utstakad. Jag kommer alltså att ha en vidrig dag på jobbet med massor av hälsovådlig stress, eller köra i diket med min skruttiga bil eller framkalla magsjuka frampå eftermiddagen.
Eller – mest troligt – så händer alltihop.
Jag låtsades sen att jag inte hade läst det där alls. Försökte med mental kraft att liksom erase and rewind, men gjort är ju som bekant alltid gjort. Så nu har jag gått här nästan en hel dag och varit nervös för att hemska saker ska hända. Men det har varit en riktigt bra dag hittills. Faktiskt helt utan missöden. Åt dessutom en riktigt god lunch- som jag inte hade fått om jag lytt rådet att stanna hemma- så egentligen ligger dagen helt o hållet på plussidan!