Fredag eftermiddag. Matte hämtar Teo på dagis.

Matte: ’Du får följa med mig en sväng Teo, vi ska åka och handla lite’.
Teo: ’ÅH NEJ jag VILL inte följa med på bolaget’.

Hmmm.

Jag har bara orkat bråka lite med Dell idag (som jag annars pepprar med sura mejl varje dag nu)… Sist så svarade min ’stackars’ säljare i en i mina öron lite trött ton ’Jag vet att du är arg men jag vet inget nytt’….

Ta reda på det då.

Men jag tycker nästa liiite synd om honom. Men bara lite.

Jag ska sluta tjata om det där skitföretaget nu. Men eftersom jag fått veta att Sverker inte tar upp företagare i programmet så måste jag ju slänga lite skit själv då.

Föresten så köpte jag en ny klänning igår. En brun. Som jag inte hade råd med. Skitsnygg. På galgen.
Jag såg ut som en jaa… va ska jag kalla det… en choklabrun korv med gälar. Gälarna bestod i fullkomligt onödiga fickor på sidorna. Utan dem hade det varit rätt ok ändå.

Annat jag gjorde igår var att vardagslyxa ordentligt. Jag fick massage. Helt fantastiskt. Så i morse vaknade jag och kände mig nästan helt avslappnad i huvet. Och idag har jag klarat mig med endast EN Ipren! Och den behövde jag inte ta förrän alldeles nyss. Och då mest i förebyggande syfte faktiskt.

…Är man tablettmissbrukare då?

Nu funderar jag som bäst på vilka kläder jag ska ha imorrn-nu när jag inte har det bruna fodralet att ikläda mig.

Blir väl nå svart kan tänkas.

Man hinner knappt vakna så är det kväll igen. Måndan hinner knappt avslutas så är det onsdag. Vart tar dagarna vägen I wonder. Och jag håller på att bli mer och mer brittisk. Wonder why. Kanske är det så att Gertrud & Gertrud egentligen är ett internationellt bolag… Maybe so.

Jag har i samma veva bytt namn på Dell till Hell vilket gör att datorsoppan faktiskt känns lite bättre, bara därför. Vi hade ett samtal med försäljningschefen from Hell igår och det fick mig att till slut bara ruska på huvet. Hur kan han som skäl till allt vårt strul säga citat: ’Vårt ordersystem måste ha fått hicka’. Slut citat.

Ja men va svarar man på det? Sverker, jag KOMMER att ringa dig.

Nåväl. Jag ska försöka undvika hjärtinfarkt och hjärnblödning på grund av ilska så jag blickar nu framåt mot lite roligare saker istället.

Helgen som kommer till exempel. Cykelfesten i Ersmark är nämligen väldigt, väldigt rolig. Det bli av på lördag. Det innebär att jag o Matte ska göra efterrätt till sex personer. Personer som vi inte på förhand vet vilka de är.

Någon som har ett förslag på efterrätt jag kan göra?
Inte för svårt. Gärna gott. -Meddela mig gärna.

Ha en lite roligare dag.

Men alltså. Jag tror att jag blir vansinnig. Just nu råder jag precis ALLA som eventuellt funderar på att köpa ny dator att vända sig till vilket företag som helst förutom detta som vi haft kontakt med.

Undrar om det ens är lagligt att kräva förskottsbetalning och sen inte leverera produkterna… Sitta med nån annans pengar på kontot i över sextio dagar utan att leverera! Jag blir tokig. Och för övrigt helt flammig i ansiktet av ren ilska.

Undrar om det är lagligt att efter ett irirterat klagomål från Kund helt sonika AVBOKA denne kunds beställning… Och sen INTE BERÄTTA det för den redan ganska så rasande kunden!

Fortfarande behållandes kundens pengar! Och sen efter påtryckning hävda att det är en komponents fel att avbokningen var nödvändig. ’Men vi har gjort en ny’.

Det jag vet med säkerhet är att det inte på nåt sätt är kundvänligt och får rätt så allvarliga konsekvenser vad gäller deras trovärdighet och seriositet. De har en hel A4 sida med pytteliten, väldigt kursiv text ang kundens ansvar gentemot dem. Mycket litet står det om kundens rättigheter.

Säljarens svar på mitt krav på kompensation, det slår alla rekord:
’Nä vi ger inte kompensation. Men när du handlar av oss nästa gång kan vi göra något’.

Eh. Tror de på allvar att de får tillbka mig som kund? Eller att nån jag känner som får höra den här historien till fullo kommer att göra det?

Dell. Ni kan få köpa en liten kurs om kommunikation av oss. Till ett ytterst facilt pris som vi naturligtvis skickar förskottsfaktura på. Eventuellt kommer vi att kunna leverera det ni betalat för. Men vi säger inte när. Det kan vi inte ge några garantier på.

Denna vackra höstdag har jag varit i skogen!

Naturligtvis tack vare J o hennes familj, annars hade det aldrig hänt. De skulle åka ut och skogspicknicka så då följde jag o barnen med.

Egentligen hade jag hellre legat i soffan och masserat mina rödvinspåverkade tinningar men jag tog mig i kragen, det gjorde jag.

Så nu har vi grillat korv och strosat på i godan ro. Druckit kaffe och kastat pinnar i vatten. Kommit hem och stinkandes rök tvättat korvflottiga händer och gnuggat sot från näsan.

Aldrig känner man sig så föräldraduktig som en sån här gång.

Teo stannar upp mitt i en påklädning. Tittar på mig förvånat som om något mycket underligt precis slagit honom.
’Men mamma! Vem var din mamma o pappa när du var liten?’
Mamman något förvånad.
’Vem TROR du att det var, om du tänker efter ordentligt’
Han lägger bokstavligen pannan i djupa veck…
’…Farmor och farfar’?

Hope not.

Teo har tappat sin första tand idag och läspar stolt. Tappade tänder är lite av milstolpar ändå. Som öm moder får man lite hjärtsnörp trots allt-lille, lille Teo, min bebis, snart med vuxentänder i hela munnen.

…Och om knappt ett år ska han cykla med Wilma till skolan!
Visserligen ’bara’ till sexårs -men i alla fall… GAHH!

Förra veckan försökte han lite smidigt och vänligt få mig att förstå att han klarar en hel del nu:
’Mamma, vet du, nu skulle jag vilja att vi började göra som vi gör på dagis’
’Jaha, hur då menar du’?
’Jo om jag vill ha en macka så ber jag dig SKICKA smöret istället och så brer jag den mackan själv. För vet du, jag KAN det’.

Så sant. Blir lite halvjobbigt att följa med till skolan för att bre hans mackor till lunchen.

Idag har vi tagit emot vårt första samtal från en människa som vill köpa våra tjänster!
Ha! Så otroooligt coolt att bli UPPRINGD och inte uppsöka! Särskilt som vi inte ens börjat marknadsföra oss ännu! Hihi. Känns hur bra som helst.

Annat som känns bra är att jag nu också tagit steget. Det steg som största delen av världen verkar ha tagit för massor av tid sedan…

Jag har regat mig på Facebook.

Trevlig helg då!

Jag och J skjutsade tjejerna till deras dansträning ikväll. Det är ganska trevligt att sitta i det lilla caféet och småkika lite på dem när de övar. Smarta videokameror sitter nämligen uppsatta i salen, till nyfikna föräldrars lycka.

När vi som bäst sitter där säger vi båda nästan med en mun att det ser rätt roligt ut.
Det där med dans. Kanske man skulle…

Skulle vara himla kul att själv gå en kurs i…ja men typ showjazz eller nåt annat med rätt så yviga rörelser och fina snurrar. Smyga iväg och öva samtidigt som tjejerna. Men inte säga nåt hemma. Utan ha det lite som en överraskning så där.

För sen vid uppvisningen skulle inte bara tjejerna stå där på scen-utan VI också!

Och få se hakorna på våra respektive män falla ner till fotknölarna…

Tänk en sån överraskning…

’Ah’! sa J, ’jag blir nästan tårögd NU när jag tänker på det’.

Baksidan är väl att kanske skulle vi få flytta då. Jag och J.
Kanske till och med emigrera.

Alltså det finns saker att skratta åt och så finns det saker att skratta åt. Jag hade hysteriskt roligt åt Annelies samtal idag när hon ringde till det största telefonbolaget här i Sverige. (Som för övrigt INTE kunde skicka kreditfakturor… Ah så det är SÅ de tjänar alla sina miljoner)… Jävla skitsnack. Vore det inte för att de har bästa täckningen så skulle vi INTE anlita dem.

Det var en sån där röst du vet, som ber en att SÄGA det man vill prata om och säga det till en maskin. Nu låter det jättetöntigt när jag ska försöka skriva det här men ändå. Det blir så konstigt och så väldigt roligt, när en människa lite extra högt och extra tydligt säger enstaka ord som EN FAKTURA. MOBIL. ABONNEMANG.
Och maskinrösten bekräftar genom att säga: ’Ah du vill åka till ARBOGA’.

Fast det där sista hände bara i mitt huvud. Kanske har jag sett lite för mycket på Hipp hipp eller nåt, men det blev riktigt kul. Där och då.