rektortornberg

Tankar från en framtidsverkstad

En del av vårt jobb

Av , , Bli först att kommentera 7

I veckan har ca 50 skolpersonal i Nordmaling skrivit under ett öppet brev till våra Västerbottniska riksdagsledamöter om en del av vår vardag och våra tankar kring det. Här får du också chansen att ta del av det:

 

Öppet brev från personal vid skolor i Nordmaling

 

De flesta av oss har jobbat många år i skolan. Ett fantastiskt arbete där vi får vara med och lägga grunden för barns och ungdomars framtid. Det är inte alltid det “går på räls”. Det är konflikter som ska hanteras och redas ut, lärmiljöer och lärsituationer som ska tillrättaläggas, ungdomar som behöver stöd pga sitt mående, föräldrar som är oroliga, pengar som ska sparas… Det är saker som tillhör jobbvardagen. Vi är vana att vi har ett regelsystem och ett omgivande samhälle att samarbeta med och som gör det möjligt att lyckas ge våra barn och ungdomar den chans de har rätt till.

 

Sedan ett drygt år har vi dessvärre fått uppleva att dessa spelregler förändrats. Plötsligt har vi ett samhälle som motarbetar oss i vårt arbete.

 

Under många år har vi, liksom många andra skolor, med öppen famn tagit emot många ensamkommande barn och unga. Det har gått bra. Många av dem lyckas väl i skolan och i livet. 2014-15 tog vi emot extra många ensamkommande barn, de flesta från Afghanistan. På grund av den extremt långa handläggningstiden och en åldersbestämning där många, på starkt kritiserade grunder, skrivits upp i ålder, har majoriteten hunnit bli 18 år innan prövning skett. Som motvikt till den långa handläggningstiden har de sen blixtsnabbt fått utvisningsbesked till ett land som många av dem aldrig bott i, än mindre har kontaktnät i. Ett land med den ena blodiga attacken efter den andra och där striderna mellan Talibaner och säkerhetsstyrkor hela tiden trappas upp och där antalet civila offer är rekordmånga.

 

De här ungdomarna är våra elever. Ungdomar som vi sett växa, lära sig och utvecklas till goda samhällsmedborgare. Ungdomar som kommer att kunna bidra till ett gott och välmående Nordmaling, Västerbotten och Sverige. Enligt beräkningar ekonomiskt mindre kostsamt än elever som fötts i Sverige.  Ungdomar som kommer att behövas på arbetsmarknaden om några år. Ungdomar vars liv vi numera är en del av och vars kunskaper och värderingar vi enligt skollagen förmedlat till dem.

 

Istället för att känna framtidstro ser vi dem nu brutna och vilsna. På en helt annan nivå än den vardagsproblematik som hör till i skolan. De som redan nått den gräns då de inte får vistas i vårt land får börja planera för ett liv i skräck och förföljelse igen. För viljan att leva är ändå stor och för dem som sett botten på sin flykt till Sverige  vet att livet är värt att kämpa för.

När de flesta av våra elever går ut till ett sommarlov och en hoppingivande framtid går dessa elever ut med en ovisshet som är svår att sätta sig in i.

Den möjlighet till tillfälligt uppehållstillstånd riksdagen beslutat hjälper kanske några, men långt ifrån alla. Det är bra, men inte tillräckligt.

Vi i vår roll som lärare och annan skolpersonal kämpar varje dag tillsammans med att ge alla våra elever inklusive dessa ensamkommande barn (Ja, vi och de själva ser dem som barn, även om migrationsverket har sagt något annat) en god grund för en god framtid. Det är vårt jobb.

Vi tänker att ert jobb är att skapa förutsättningar för att vi ska kunna göra vårt jobb och vill därför uppmana er att arbeta för en mänsklig behandling av de barn som har kommit till Sverige som ensamkommande och för de barn som befinner sig på flykt i Europa och övriga världen. De blir fler, inte färre.

 

Med vänliga hälsningar

Skolpersonal i Nordmaling

 

Bli först att kommentera

VK blundar för vetenskapen

Av , , Bli först att kommentera 14

hjarnaMin morgonläsning av lördagens VK höll på att ta en ände med förskräckelse då Stefan Åbergs krönika fick mej att sätta kaffet i vrångstrupen.

Under rubriken ”SVT blundar för biologin” och med utgångspunkt i rapporter om den ojämlika svenska skolan hittar han fram till idén att SVT, av oklara skäl, skulle blunda för att det biologiska arvet är en viktig faktor för intelligens. Han filosoferar vidare att denna koppling mellan arv och intelligens skulle var den främsta faktorn för ojämlika skolresultat.

Eeeh… och..?

Jag ser ingen anledning att försvara eller förklara SVT:s påstådda agerande och möjliga agenda men jag har rätt god insikt i både svensk skola och forskning kring skolframgångar.

Självklart har föräldrars (och då främst mödrars) IQ betydelse för avkommans IQ. Närmare bestämt mellan 40-60%. Knappast någon skulle ifrågasätta detta. Jämför gärna med den genetiska betydelsen av längd som är ca 80% och BMI som är 60-70%.

 

Åberg påstår att vi pratar för litet om det biologiska arvet. Jag säger – varför skulle vi det? Vad skulle det förändra? Skulle det betyda att vi ska mäta föräldrars intelligens och sen anpassa undervisningen till deras barn med detta som utgångspunkt? Eller ska vi helt enkelt slå oss till ro och ursäkta uteblivna skolframgångar med det biologiska arvet?

Åberg känner säkert till det där med 40-60 procentens betydelse för individen. Han verkar tycka att det är väldigt stor betydelse. Det betyder ungefär fifty-fifty mellan arv och miljö. Om vi inte kan påverka arvet så kan vi påverka miljön desto mer. Låt oss därför ägna energin åt att påverka miljön.

Det Åberg däremot inte verkar känna till är att intelligensen visserligen har stor betydelse för skol- och andra framgångar, men att det inte är det mest avgörande. Faktorerna för framgång är många och ofta komplexa. Nyare forskning (Duckworth, Klingberg m.fl.) visar med önskvärd tydligthet att den allra största betydelsen för individen är en sammanlagd förmåga av uthållighet, passion och att skapa målsättningar. Även dessa förmågor grundar sig till viss del på biologiskt arv, men kan precis som intelligens utvecklas i ett samhälle och en skola där förväntningarna är höga (oavsett föräldrar), där det finns en omgivning som både stöttar och utmanar, där hem och skola tillsammans förmedlar att bildning är viktigt.

Jag blir ledsen av att läsa Stefan Åbergs krönika. Den luktar unket trettital

Bli först att kommentera

Historien går igen

Av , , Bli först att kommentera 6

imageRätten till utbildning är djupt grundlagd i vårt samhälle. Det ingår i både de av FN fastlagda Mänskliga rättigheterna (artikel 26) och i vår egen grundlag (kap 2 §18).

I Sverige har vi haft en skola som omfattar alla sedan 1842, mao 175 år.

Tack vare skolan har inte bara individer getts en bättre framtid utan också vårt land.

Den gamla folkskolan kom till med syfte att fostra och bilda den svenska befolkningen. Än idag är det normer, värden och kunskaper som är huvudrubrikerna i skolans läroplan.

Stoff, pedagogiska & didaktiska modeller, bemötande och organisation har utvecklats. Ibland har skolan legat i bakvattnet av samhällsutvecklingen, ibland varit dess spjutspets.

1842 fanns många kritiska röster mot skolan. Utbildning var inte för alla, fostran togs bäst hand om av föräldrar var vanliga synpunkter. Även detta känner vi igen. Nya fenomen har alltid funnit belackare. Jag mötte den pensionerade rektorn som var elev på den tiden när man gick från reservoarpenna till kulspetspenna, han berättade hur förkastligt detta ansågs vara. Det är i grunden något bra, att vi har ett samhälle där alla har rätt att tycka till. Ett problem uppstår dock när skolans verksamhet och utveckling hämmas av tyckandet.

Just nu tycks det friskt och mycket om mobiltelefoner och andra digitala verktyg. Somt bygger på forskning men alltför mycket bygger bara på egna erfarenheter och farhågor.

Till exempel har förbud mot mobiltelefoner i skolan föreslagits. Det får mej att sucka tungt och ta mig för pannan.

Digitala verktyg har varit viktiga verktyg i skolan sedan 90-talet. I takt med nya möjligheter och ett alltmer digitaliserat samhälle är de alltmer självklara.

Digitala verktyg i skolan används och ska användas för att optimera lärandet.  Forskningen visar att t.ex. feedback är oerhört viktigt för att skapa kunskapsutveckling. Detta förenklas och möjliggörs genom att använda sig av internetbaserade verktyg.

Varierad undervisning vet vi  är avgörande för ökat lärande. Genom digitala verktyg kan vi ta in världen i klassrummet på ett helt nytt sätt.

Kollegialt lärande är det tredje riktigt stora området för att utveckla undervisning och därmed lärande. Idag mer än någonsin sker detta både i det lilla kollegiet på skolan men innebär med sociala medier så mycket större möjligheter, även globalt.

För den som inte jobbar i skolan är det lätt att tro att datorer mest används som ersättare till böcker eller papper och penna och att mobiltelefonen mest är en störningsfaktor. I verkligheten används både datorer och telefoner  på så oerhört många sätt. Att få syn på egen fysisk utveckling i idrotten. Att skapa på nya sätt i bild, musik, slöjd. Att organisera sina skolarbeten i alla ämnen. Som hjälpmedel för elever med språksvårigheter, annat modersmål eller neuropsykiatriska funktionshinder. För att synliggöra lärandet för elever och vårdnadshavare…

Men en digital skolvardag handlar förstås inte bara om att vi fått nya verktyg som optimerar lärandet. Det handlar i kanske ännu större grad om att bilda och fostra våra barn och unga på ett sätt som gör att de kan möta framtida utmaningar i just det digitaliserade samhället.  Redan idag visar undersökningar att unga är duktigare på att värdera, söka och granska det de läser och upplever på internet än vuxengenerationen.  De behöver även förstå kraften och grunderna i programmering, att förstå datalogiskt tänkande/problemlösning.

Det här är så självklart, och också stipulerat i läroplanen.

Jag tycker att det är fint att det kommer synpunkter på skolans digitalisering men jag begriper för mitt liv inte hur vi ska kunna fostra och bilda framtidens medborgare om vi inte ska använda digitala verktyg fullt ut. I digital kompetens ingår också att använda rätt verktyg vid rätt tillfälle och använda andra verktyg när de är de bästa. Jag vet att mina lärare vet när och hur de ska använda rätt verktyg. Jag litar på deras ledarskap i klassrummet. Jag önskar att också alla tyckare utanför skolan litar på det. Jag är dock mycket glad över de positiva hejjarop föräldrarna på Artediskolan ger oss när vi tillsammans med våra elever utvecklar vårt lärande om och med digitala verktyg.

Rätten till utbildning är inte bara rätten till en plats i en skolbyggnad den är också rätten till en relevant och framtidsinriktad fostran och bildning.

Bli först att kommentera

Nytt år i framtidsverkstan

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Trots mina 57 år har jag alltid samma fina känsla inför ett nytt år. Känslan att få lämna det som misslyckats bakom sig och ta med lärdomar och positiva erfarenheter in i det nya oskrivna året.  Att  uppdatera, omstarta och ta vara på nya möjligheter.

Att få göra det tillsammans med personal och elever på Artediskolan är en ren ynnest eftersom personalen alltid är på tå för att utveckla verksamheten och där vi tycker att den viktigaste utvecklingen är elevernas. Den utveckling som sker och syns dagligen och stundligen i klassrum och korridorer. Den utveckling som är själva drivkraften för oss som jobbar i skolan.

Sen har vi de där andra utvecklingsperspektiven. 2018 är t.ex. året då läroplanen har fått nya skrivningar kring digitalisering. Vi har fått ett tydligare uppdrag att undervisa utifrån vad det innebär att leva i ett digitaliserat samhälle, att förstå programmering, källkritik, säkerhet, och trygghet på nätet. Allt det som kallas digital kompetens. 2018 går vi också in i ett stort samarbete med Skolverket för att jobba med språkutvecklande arbetssätt, systematiskt kvalitetsarbete, normer & värden och andra spännande områden med inriktning på nyanlända och andra elevers lärande.

Som rektor har jag ett alldelens särskilt fint uppdrag att utveckla och skapa förutsättningar för lärarna och övrig personal att utbilda våra elever. Det betyder att jag måste hålla blicken fäst både nära och långt bort. Efter snart 15 år som rektor vet jag dock att nära-perspektivet tar nästan all plats. Att tillvaron  styrs av mer eller mindre akuta och oförutsedda händelser. Det är en konsekvens av att arbeta med människor och kan inte byggas bort hur mycket vi än försöker. Det gör att en lätt tappar fokus på det där långt-bort-perspektivet. Men min nyårsambition är att höja blicken så ofta som möjligt och hämta näring ur forskning, framgångskoncept, spaningar och kloka människors idéer och tankar.

Angela Duckworth är en sån klok människa. Angela är lärare och psykolog som forskar kring neourobiologi. Framförallt har hon fördjupat sig i begreppet GRIT. Hon menar att hur mycket GRIT en person har är mer avgörande än t.ex. IQ, talang eller sociala förutsättningar, och att GRIT dessutom kan utvecklas. Enklaste och kortaste sammanfattningen av GRIT är uthållighet, passion och syfte. Jag tänker att det är en viktig sak för både oss som jobbar i skolan, för eleverna och för föräldrarna att känna till. Vi behöver hjälpa våra ungdomar att träna sig i uthållighet, att hitta sin passion och att förstå sitt syfte. Kolla gärna in Growingminds film som ger ett litet smakprov. 

Just nu försöker jag fördjupa mig i en klassrumsstruktur vars syfte är att skapa fördjupat lärande genom att öka samarbete, elevaktivitet och motivation i klassrummet. Det jag läser bygger på forskning och hämtar sin grund hos tänkare som Lev Vygotskij. ”Metoden” kallas kort och gott Kooperativt lärande (KL). Delar av det praktiserar redan många lärare och jag tänker att det är en arbetssätt som inte bara ökar ämneslärandet utan också skapar ett gott klassrumsklimat och därmed trygghet.

Vi kommer att fortsätta använda våra väl beprövade arbets- och förhållningssätt som formativ bedömning,  feedback, digitala verktyg och  gemensam klassrumsstruktur, liksom dem vi tillförskansat oss på senare år som pulsträning, lågaffektivt bemötande, pedagoghunden och kamratstödjarna. Jag tänker att inte bara eleverna utan också vi vuxna har mycket kvar att lära oss. Kanske blir just GRIT och Kooperativt lärande nya viktiga verktyg i vår framtidsverktygslåda

 

Bli först att kommentera

Var dig själv – alla andra är upptagna!

Av , , Bli först att kommentera 8

ArtediVar dig själv – alla andra är upptagna!

Det var kanske det viktigaste budskapet våra åttor och nior på Artediskolan fick med sig i fredags när Tomas ”Håkki” Eriksson mötte dem.

Ja, vem bestämmer vad och vem som är cool? Vad som är töntigt? Vem som har makt och vem som inte har det? Håkki själv gjorde som konststudent en resa som kan inspirera vem som helst, men kanske mest oss som växt upp och växer upp i en landsbygdsmiljö.

Han, som många av oss, möttes och möts av fördomar utifrån sitt ursprung. Det kan handla om rena dumheter, taskiga skämt eller faktiska fördomar. Om att vara mindre vetande, tjuvskytte, att bli kallad lappjävel, hembränning… U name it. Håkki tog vara på allt detta, hela sin uppväxtmiljö, sina entreprenöriella förmågor/kreativitet (formade av just miljön), skippade offerkoftan och startade ett företag som inte bara blev framgångsrikt utan också bidragit till utveckling av hans hemort.

I vetenskapliga sammanhang pratas det alltmer om den urbana norm som råder, och jag är tacksam över att det fått sätta ord på just den upplevelse som jag delar med så många andra. Att växa upp och veta ”allt” om hur det är i storstan och utgå från att det är det rätta sättet att leva, samtidigt som storstadsbor inte vet annat om livet på  landsbygden än det som förmedlas i upplevelse/turistsammanhang. Just det urbana perspektivet  i relation till landsbygdens upplevelser har både minskat och ökat. Förr var det kanske ett problem att söndagens papperstidning inte kom i brevlådan förrän på måndag, men genom digitaliseringen (som ofta går snabbare på landsbygden, än i storstan) har vi exakt samma tillgång till information och kunskap. Viktiga företeelser i sociala medier som t.ex. #metoo och #jagärhär får kanske större genomslagskraft i och med att gränser och grupperingar i den analoga verkligheten inte är så skarpa på mindre orter. Världsnyheter om läget i Katalonien, Sydsudan och Syrien når oss lika snabbt var vi än bor. Internet lämnar fältet öppet för handel, företagande, kommunikation & kunskap oavsett geografisk ort. Samtidigt som den urbana normen får starkare fäste (om vi inte är med och bygger omvärldens bild av landsbygden) Problemet blir uppenbart eftersom identitetsskapande är lika viktigt som någonsin. Inte minst för ungdomar på högstadiet.

Just därför är jag så himla glad över att våra fantastiska ungdomar fick lyssna på Håkki. Att de får reflektera över alla fördelar med att växa upp och bo i en mindre ort och alla de möjligheter det för med sig. Möjligheten till mötet med alla generationer  och intressesfärer. Möjligheter att utveckla intressen som fiske, jakt, friluftsliv, hantverk, djur & natur, motor/fordon. Att få utveckla sin kreativitet på ett sätt som är omöjligt i storstan. Och samtidigt enkelt ha tillgång till det som storstadsbor har.

Nordmaling är en fantastisk kommun att bo och att växa upp i. En kommun präglad av landsbygd, småort, bruksort men också mångkultur (som så många mindre orter är andelen med annan kulturell och etnisk bakgrund stor) och med pendlingskommunens alla möjligheter. Här finns ett starkt civilsamhälle. Här finns så mycket att ge men också att bidra till. Här finns så många goda exempel på att den urbana normen går att bryta. Jag tänker på KF -huset Klöse, klustret med spännande företag i Olofsfors, byaföreningar, företagsklimatet, våra skolor, engagemanget i idrottsföreningar. Hjälp mej gärna bygga på den listan.

Och hur var det nu då? Vem är det då som bestämmer vad som är coolt och vad som är töntigt? Låt oss komma överens om att det är vi själva, så länge det inte skadar nån annan. Så var dej själv – alla andra är ju ändå redan upptagna!

 

 

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Sommar. Lov.

Av , , 1 kommentar 4

Sommar-lov. Ett fint ord. Lov att få litet mer frihet. Lov att få njuta av sommar och sol. Lov att vara nöjd med årets skolarbete.

Själv är jag inte där riktigt ännu. Just nu handlar rektorsjobbet  mest IMG_1170om att reflektera kring årets insatser och resultat, och utifrån det planera för nästa läsår. Sen finns också den där långa göra-listan över allt som inte hunnits med…

Mina reflektioner är många och jag är grymt imponerad över allt gott arbete som görs. Lärare som får eleverna att säga ”du har fått mej att tycka att det här är roligt”. Lärare som tillsammans utvecklar arbetssätt som får eleverna motiverade och nå kunskapsnivåer över förväntan. Elever som tillsammans med vuxna utvecklar elevrådsarbete. Elevhälsopersonal som skapar koncept för att minska plugg-stress. Samverkan med alla kloka föräldrar. Samarbete mellan lärare, studiehandledare och elever som lett till att flera av våra nyanlända elever fått gymnasiekompetens. Speciallärare och specialpedagoger som hittat okonvetionella sätt att stötta upp elever som behövt litet extra. Lärare som satsar extra tid för att få med alla elever…

Mitt svåraste arbete är nu att klura ut hur vi ska få tid och möjlighet att ta allt detta goda arbete vidare och fortsätta utvecklas. Skolan har ett brett och komplext uppdrag. Inget av det kan vi avsäga oss. Men tyvärr har vi varken tid eller råd att utveckla allt. Åtminstone inte samtidigt. Det som inte ryms nu kommer jag att spara i en virtuell skattkista att ta fram när det som mest behövs. Olåst.

1 kommentar
Etiketter:

På värdegrund ger vi inga betyg…

Av , , 1 kommentar 7

Skolan är en fantastisk plats. Platsen där alla barn och ungdomar, oavsett bakgrund, form och färg samlas, (med eller mot sin vilja)  för att skaffa sig framtidskompetenser. Från de första ihopljudade orden till att kunna läsa mellan raderna och analysera vad de läser. Från den första fingervirkningen till klädesplagg som kan tas för ”köpes”.

När vi tänker framtidskompetenser tänker vi ofta grundläggande kunskaper och viktiga förmågor. Men i skolan finns också ett lärandeuppdrag som inte betygssätts. Artediskolan, precis som hela svenska skolan har ett tydligt uppdrag – att lära ut och leva en värdegrund. Hela första kapitlet i Läroplanen är full av beskrivningar av vad den värdegrunden står för. Vad sägs om “Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser” Ingen elev i skolan, eller någon annanstans, ska mötas av intolerans pga kön, etnicitet, religion, funktionshinder, sexuell läggning eller könsidentitet.

En av nutidens största utmaningar är den polarisering vi ser. Där vi översköljs av information, desinformation och missinformation. Allt detta sammantaget innebär att Läroplanens (och skollagens för den delen) skrivningar får större betydelse och plats. de grundläggande värderingarna t.ex. mänskliga rättigheter ska synas både i undervisningen och ordningsreglerna.

Hur gör vi då detta? Och hur borde vi göra detta? En av de mest grundläggande sakerna är faktiskt att låta elever ta ansvar. För sig själva. För sitt eget lärande. Forskning visar att ungdomar som tar mer eget ansvar är mindre benägna att kränka andra.

Skolan är ingen värdeneutral plats. Både läroplan och skollag är glasklara på den punkten.  Uppdraget är inte förhandlingsbart och nolltolerans måste råda mot rasism och diskriminering och  vi kan bemöta rasism på olika sätt. Inte många ungdomar omfattas av en rasistisk ideologi, men det är tyvärr ganska vanligt att dela in människor i olika kategorier där man ger olika värde åt personer utifrån vilken kategori man placerat dem i och där den kategori som utgör norm har företräde, ges makt, status, möjligheter och anses bättre.

Vårt viktigaste verktyg är utan tvekan kunskapsutveckling – Att utmana rasism och andra fördomar genom att utveckla kunskaper – och att vi sätter in den kunskapen i ett både lokalt och globalt perspektiv. Att vi förhåller oss till både historien och det dagsaktuella. Att vi lär oss, analyserar och agerar.

Ett annat är att vi utvecklar elevernas källkritiska förmåga – att de lär sig att ställa frågorna – vem står bakom informationen? Vilket syfte och vilket budskap har informationen? Vilken tillförlitlighet har informationen?

Om vi vill ha ett omsorgsfullt samhälle måste vi ha en omsorgsfull skola. Det betyder att vi bryr oss om våra elever, visar respekt för dem och skapar en positiv gemenskap. Vi är också goda förebilder och har en dialog med ungdomarna med utrymme för reflekterande samtal.

Just samtal är ett annat viktigt inslag. Samtal kan se ut på många sätt, men om vi verkligen vill skapa en fördjupad förståelse och en god värdegrund krävs att vi håller autentiska, inlyssnande samtal. Att vi tar tillvara elevernas frågor och strävar efter att skapa förståelse för olika synsätt. Ibland använder vi också det vil kallar för transformerande samtal – samtal där den som uttalat sig också avkrävs ett ansvar för det den säger.

Här, liksom i annat lärande, är sätten och verktygen många men alla syftar de till samma sak – att våra ungdomar utvecklar en värdegrund där det är otänkbart att kränka andra människors värde.

“Morality lika art, means drawing line someplace”

 

1 kommentar
Etiketter:

Med läslust som verktyg

Av , , Bli först att kommentera 6

IMG_1030IMG_1027

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Årets tredje skolvecka på G och i framtidsverkstan är det full rulle.

Sedan flera år startar vi upp vårterminen med Läsdagar. Vi varvar högläsning med tyst läsning, boksamtal och en del praktisk undervisning. Det är oerhört viktiga dagar. Vi vet att läsandet tyvärr minskar, både till mängd och kvalitet. Det är mycket oroande. Vi vet att läsförmågan blir allt viktigare i vårt informationstäta samhälle. Men läsning är mycket mer än så. Läsning utvecklar språket, ger kunskap och förståelse, utvecklar empati liksom både förmågan att tänka abstrakt och förmågan till kreativitet. Att det sen är en ren njutning att hamna i en spännande, rolig och/eller intressant historia är kanske mest en bonus. Av de här anledningarna vill vi ge våra ungdomar läslust, och läslust utvecklar man bara om man får en tillräckligt  bra bok i händerna. Tack till vårt fina bibliotek och våra duktiga lärare för att ni gjorde veckan till en möjlighet att hitta sin läslust!

Veckan som följde har vi ökat tempot och mångfalden i undervisningen, men också uppdaterat korridorerna litet. En scen har kommit på plats i övre cafeterian – ett ställe där vi vill se många spontana och planerade uppträdadande. Invigning med öppen scen blir det fredag 3/2. Slöjden har införskaffat en 3D-skrivare – ger nya möjligheter och nya sätt att skapa och slöjda. Ett vattenspel har också kommit på plats vid Centralhallen. Vackert att se på och avkopplande att lyssna till. En skolbyggnad kan och ska väcka många sinnen och ge många möjligheter. I fredags passade vi på att fira att vi får vara några av de 10 miljoner svenskar som får leva i vårt fina land.

Veckan som kommer avslutar vi med att uppmärksamma Förintelsens minnesdag 27/1. Viktigare än någonsin i tider när nationalismen växer i världen. En nationalism som var roten till förintelsen. Alla dagar är viktiga i skolan, men kanske är dagar som 27/1 viktigare än andra.

IMG_1036

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Skolan i fokus

Av , , Bli först att kommentera 5

Det har varit mycket fokus på skolorna ett tag. Positivt fokus. 13139155_2044056725819524_2246851756125336240_nDet är de två stora undersökningarna TIMSS och PISA som varit på tapeten. Som skolledare blir jag glad men inte förvånad över att resultaten äntligen stigit. Det har gjorts stora åtgärder. Ibland kanske onödigt panikartade och ibland bara onödiga.

Jag tänker att de främsta orsakerna att resultaten förbättrats faktiskt är samma orsaker som inneburit att vi på Artediskolan i Nordmaling höjt våra resultat. Vi har helt enkelt tittat på vad modern skolforskning visar. Det handlar om undervisning, undervisning och undervisning. Undervisning som vi utvecklar tillsammans genom  kollegialt lärande – där vi utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet lär tillsammans, prövar, reflekterar och prövar igen. Undervisning som är varierad. Undervisning där  formativ bedömning har stor plats (att eleverna känner till målen och får feedback på sitt arbete och förstår hur de ska ta sig vidare).

även om detta är de viktigaste åtgärderna finns förstås inga enkla lösningar utan svaret är mer komplext än så. Det handlar också om ett starkt elevhälsoarbete, en trygg skola där vi bygger goda relationer och där eleverna är delaktiga. Det handlar om tusen små och stora saker som till exempel att det finns tillräckliga resurser och hur vi använder de resurser vi har, att vi arbetar tillsammans med hemmen och omgivande samhälle, att vi använder digitala verktyg på ett optimalt sätt. Det behövs också kringresurser som goda och näringsriktiga skolmåltider och välstädade och välutrustade lokaler.

I glädjen över att lärares och elevers hårda arbete gett resultat ser vi  att vi måste fortsätta på den inslagna vägen men också att vi måste fundera på och åtgärda problemet att klyftorna mellan elever ökar. I vår förra skollag fanns ett tydligt kompensatoriskt uppdrag inskrivet. Uppdraget finns kvar men är inte tydligt formulerat i skollagen. En skrivning borde inte ha så stor betydelse, men om detta är viktigt tänker jag att vi borde börja där. Framtiden har inte råd att förlora någon enda av våra barn & ungdomar.

 

 

Bli först att kommentera

Vilken (bra) vecka!

Av , , 2 kommentarer 3

IMG_0976

Vilken vecka! Vilken rolig, inspirerande, lärorik och viktig vecka. Våra nior har haft arbetslivsdagar. Dagar då de mer än i vanliga fall fått möta människor och tankar. Människor och tankar som både utmanat och inspirerat. Det började med Jonas Fröberg som delade med sig av viktiga livsval och sin reportageresa med Gula båtarna. Sen var det Christoffer Öberg, korad till årets unga ledare och VD för Nyåkers pepparkakor och Ann-Margreth Nilsson som berättade om vilket fantastiskt yrke lärarjobbet är. Christina Rickardsson trollband med sin livshistoria och hur hon gått vidare utifrån det. Och däremellan inspel och besök med alltifrån gymnasieskolor till Ung företagsamhet.

Tyvärr har jag bara hunnit vara med på delar av allt detta. Jag började istället veckan på Internetdagarna 2016. Dagar som styrkte mej i att vi satsar rätt när vi utvecklar arbetet med digitala verktyg. Jag fick med mig spännande tankar om hur vi t.ex.  kan använda VR (Virtual Reality) för att levandegöra och variera undervisningen. Men även hur oerhört viktigt det är att våra ungdomar får träna sig i att värdera det de får från Internet. Vem är avsändare? Vad har avsändaren för syfte? Hur förhindrar vi och arbetar med mobbning och hat på nätet?

I onsdags stod det elevhälsa på dagordningen. SPSM (specialpedagogiska skolmyndigheten) samlade drygt 200 skolledare och elevhälsopersonal. Vi från Artediskolan och Nordmaling fick äran och förmånen att berätta om vårt utvecklingsarbete kring elevhälsan. En sammanfattning av dagen skulle kunna vara ”Det som är nödvändigt för några är bra för alla” Det betyder att vi behöver planera för undervisning där vi ger förutsättnignar för alla elever att få stöd och utmaningar utan att individualisera för mycket. Till exempel är studiero, struktur och tydlighet i genomgångar och uppgifter nödvändigt för dem som har problem att koncentrera sig, men det är samtidigt bra för alla som inte har dessa problem.

Efter att ha ägnat ett par tråkiga men nödvändiga timmar åt att leverera statistik till SCB ser jag att SKL publicerat sin årliga ranking (som tidigare kommit på våren) och gläds åt att vi ligger i övre skiktet och bland de bästa i Västerbotten.

Veckan och denna bloggning får avslutas med ett citat från Christina Rikardsson. Ett citat att använda i uppför- likväl som i nedförslut. Hur jobbigt det än är så blir det bättre. ”Sluta aldrig gå”

2 kommentarer