Min morgonläsning av lördagens VK höll på att ta en ände med förskräckelse då Stefan Åbergs krönika fick mej att sätta kaffet i vrångstrupen.

Under rubriken ”SVT blundar för biologin” och med utgångspunkt i rapporter om den ojämlika svenska skolan hittar han fram till idén att SVT, av oklara skäl, skulle blunda för att det biologiska arvet är en viktig faktor för intelligens. Han filosoferar vidare att denna koppling mellan arv och intelligens skulle var den främsta faktorn för ojämlika skolresultat.

Eeeh… och..?

Jag ser ingen anledning att försvara eller förklara SVT:s påstådda agerande och möjliga agenda men jag har rätt god insikt i både svensk skola och forskning kring skolframgångar.

Självklart har föräldrars (och då främst mödrars) IQ betydelse för avkommans IQ. Närmare bestämt mellan 40-60%. Knappast någon skulle ifrågasätta detta. Jämför gärna med den genetiska betydelsen av längd som är ca 80% och BMI som är 60-70%.

Åberg påstår att vi pratar för litet om det biologiska arvet. Jag säger – varför skulle vi det? Vad skulle det förändra? Skulle det betyda att vi ska mäta föräldrars intelligens och sen anpassa undervisningen till deras barn med detta som utgångspunkt? Eller ska vi helt enkelt slå oss till ro och ursäkta uteblivna skolframgångar med det biologiska arvet?

Åberg känner säkert till det där med 40-60 procentens betydelse för individen. Han verkar tycka att det är väldigt stor betydelse. Det betyder ungefär fifty-fifty mellan arv och miljö. Om vi inte kan påverka arvet så kan vi påverka miljön desto mer. Låt oss därför ägna energin åt att påverka miljön.

Det Åberg däremot inte verkar känna till är att intelligensen visserligen har stor betydelse för skol- och andra framgångar, men att det inte är det mest avgörande. Faktorerna för framgång är många och ofta komplexa. Nyare forskning (Duckworth, Klingberg m.fl.) visar med önskvärd tydligthet att den allra största betydelsen för individen är en sammanlagd förmåga av uthållighet, passion och att skapa målsättningar. Även dessa förmågor grundar sig till viss del på biologiskt arv, men kan precis som intelligens utvecklas i ett samhälle och en skola där förväntningarna är höga (oavsett föräldrar), där det finns en omgivning som både stöttar och utmanar, där hem och skola tillsammans förmedlar att bildning är viktigt.

Jag blir ledsen av att läsa Stefan Åbergs krönika. Den luktar unket trettital