29/1 2009
Är inne på tredje veckan med besök. Så vi badar, solar under parasoll, ger barn mat, dricker vin, skrattar, ger barn mat, softar, dricker svenskt kaffe, tjuvröker, ger mat barn, går inte ner i vikt, svettas, byter blöjor, njuter, skvallrar om gatans tredje inbrott, ger barn välling?.

27/1 2009
Igår kväll när jag satt och skrev somnade Pelle till i soffan. Steg upp halvdåsigt och började funderade högt ifall han nu skulle ha svårt att somna om då inbrottet ligger färskt i minnet. Han borstade tänderna lägger sig i sängen och snarkade gott inom två minuter?.måste funderat länge!!. Dessvärre väcker jag honom eller om sanningen ska fram så är jag helt medvetet lite högljudd då han både snott min kudde och mitt täcke (som egentligen bara är ett lakan) Pelle mumlar nått om resealarmet vi lånat och somnar om i samma stund som han lägger ner huvudet på kudden. Så jävla orättvist, jag kan aldrig somna så där snabbt oavsett inbrotts tankar. Efter en stund hör jag dock grannen prata med thai engelska "No have" med någon polis medan de strosar runt huset. Skönt grannen fixat polisbevakning måste vara för att han är polers med dem. Lägger ner huvudet för att sova gott och polisbevakningstryggt. Men då bankar det på dörren och en granne och en polis låter numera som en hel jädrans poliskår som stationerat sig utanför huset.. Mycket riktigt vi går ut på gården och hela Kamalas styrka så när på den som sitter kvar och bevakar själva stationen driver runt på gatan Grannen har haft inbrott!!! Andra huset på mindre än ett dygn, va står det skrivet på våra ryggar .."på vår gata kan man lätt göra inbrott, enkelt, så spill ingen tid". Hela grannsällskapet står ute och spekulerar metoder och motiv. Nu hade inbrottet skett när ingen var hemma men likt hos oss var de bara ute efter kontanter.

De flesta boende här bloggar i någon form men ingen tänkte skriva om det? Någon fantiserade om aftonbladets löp Inbrott hos småbarnsfamiljer i Thailand. Lägg till oroligheter, ekonomiska kriser och regn å Thailand blir ett minne blott. Nej nej det är helt okej här trots att vi bor inbrottstjuvarnas och depositernas land.

Va! de kunde bara putta upp fönstrena? Även huset på hörnet är drabbat, på 100 000bht oj vi förlorade bara 300bht eller rättare sagt vi förlorade helt saningsenligt bara 300bht.. Nä det borde ingå flyttskydd i försäkringen, skulle gärna bo där borta där de har murar och vakt?jaha 60 000bht för en månad, nämen vi bor kvar i vårt leksaks hus, med våra "obifintligalås" fönster.

När vi står där (alla svenska grannar) och begrundar situationen klockan ett på natten
ser vi plötsligt två moppar svänga in på vår lilla väg men att de vänder lika fort, då de får syn på poliserna. Vi hojtar till och förväntar oss en biljakt a´la actionfilm eller åtminstone en Beck rulle men nej då, vi tar det lugnt, röker lite och går ett varv till runt huset. Roliga var dom i alla fall, poliserna och de lämnade kvar två undangömda män av ordning i buskarna så att vi kunde sova tryggt. Tack Tack.

Kommentar: Våra vänner "magsjuk" landade idag och Pelle fick köra folk i skytteltrafik vilket innebar att jag agerade skyttelmamma. När Frida och Mattias kommer in med lilla tjejen på höften frågar Vigor "men var har ni era Vigor och Moa"? Han trodde att även de skulle komma med kompisar till honom och inte bara med ett (söt) fjuttigt barn

26/1 2009
Igår plöjde jag både igenom Marina Haags nya bok och såg på filmen 29 dresses. Båda passade min numera försvagade intellektuellt som handen i handsken. Det kan vara riktig underhållande att läsa lättsamma Martina och få skratta igenkännande, även om jag inte riktigt köper konceptet "vanlig tre barnmorsa" Filmen var även den rätt trevlig trots att den endast var baserad på en samling ripoffs och därför var så förutsägbar att både Pelle och jag satt och "smurfade" ihop med replikerna.
Skönt att förlusta sig i opretentiös dramatik.

Men det var det enda som var rogivande med gårdagskvällen för natten bjöd på riktig dramatik. Som vanligt blåste det storm ute, det blåste så jädrans mycket att det känndes som om huset skulle börja ge vika?eller det är ett stenhus ?.som om fönstrena skulle blåsa in. Vaknade till under de värsta vindilen med en känsla av att något var fel?.det gör jag i och för sig lite nu och då, utan att det finns någon som helst substans i min irrationella misstro till mörkrets alla faror. Nu hörde jag dock att något måste vara öppet för att det var mer ljud än vanligt. Det var lika bra att stiga upp för att antingen få svar på oron eller som oftast avfärda min egen fånighet och somna om. Nu visade det sig att bakdörren stod på glänt. Jag väckte Pelle med ett "va fan dörren är öppen, du måste gå upp och reka" Nu stod ju både dator och kamera på sina synliga platser så jag hade redan intalat mig själv att ingen tjuv kunde ha opererat så dåligt.. Men det kändes ändå bättre om Pelle kikade under den 10cm höga utrymmet under sängen, bakom gardinen och i underklädeslådan. Somnade om lite smått frustrerad över att vi glömt haspen på dörren?.ingen tanke på att själva dörren faktiskt låstes.

Otippat värre, bajsar Hannes 0300 och Pelle går upp för att leta efter, dom alltid försvunna våtservetterna och kommer in mumlandes att han inte hittar babyväskan. Jag med mitt goda humör mumlar något om hur svårt kan det vara?den ligger ju i vårt "väldiga" vardagsrum. Ålar mig ner från sängen och ut ur rummet, ser ingen väska på soffan och vet med än gång att min tidigare farhåga var helt på sin rätt. Väska borta?plånböckerna borta ?vad mer. Fy fan vad otäckt springer och kollar barnen igen, Hannes vaken, bajsig och förvånad. Vi hittar väskan utanför dörren, där var den inte förra gången vi tittade ut. Plånböckerna tömda men passen kvar?tack vi kan resa hem igen. Ett av visakorten borta, men alla saker i huset kvar..misstänker ett nintendo för en stund men den visades sig var hos grannen. Väcker förövrigt grannen då vi inte, såklart, har fyllt på mobilen och dessutom inte har Internet. Ringer Sverige för hjälp att överföra pengarna till ett icke visakortskonto och spärrar kortet. Grannen åker ner till polisstationen och får med sig en egen csi agent tillbaka. Han värdelös på engelska vi lagom osammanhängande. Han ömsom skriver några rader?.ömsom låtsas skriva några rader. Tittar sömndrucket på dörren och vill ha något för fingeravtryck. Jaha vadå? Tittar i väskan, han eller hon har ju rotat igenom den, så lämnar min mer billiga och numera tomma plånbok. Polisen tar den enfaldigt nog med tumme och pekfingret och frågar efter en påse?vi ger den vi har, även den säkert helt utan fingeravtryck?!?, det blir en stor tvättpåse som plånboken drunknar i. Långt ifrån hur det fungerar på riktiga tv-serien CSI:-). Vi konstaterar att vi haft tur och att antingen jag eller sömngångaren Moa måste ha skrämt i väg tjuven i rättan tid. Barnen vet inget men förmodligen hela den svenska befolkningen av Kamala.

En olycka kommer sällan ensam heter det. Vi som skulle hämta vårt sista besök fick ett telefonsamtal i samma stund som vi satt oss i bilen för en färd mot flygplatsen. Frida hastigt sjuk med inte helt otippat – magen. Levererar i gaten och åker till sjukan. Vi får se när vi får hit våra efterlängtade vänner. Nu väntar vi bara på ett annat ordspråk "alla goda ting är tre?får gärna börja i morgon., Godnatt

24/1 2009
Lät lördagen bero. Att bara vara hemma kan verkligen vara riktig dejligt. Tremeningarna kom visserligen förbi för lek och potatislunch. Men att barnen leker bra och äter mycket är sånt man uppskattar som förälder:-) Gick inte ner till stranden förrän närmare tre men solen var fortfarande brännande. Åt middag ute och pratade med Sverige. För första gången, förutom ett ögonblick på nyårsafton, fick vi hemlängtan av ett telefonsamtal. När Vigor pratade med morfar sa han plötsligt "ni får gärna komma och hälsa på nån gång" Det var så jädrans fint att både jag och Pelle fick hjärtsnörp.

Pojkarna sov inom fem minuter efter det att vi kommit hem, så kvällen kunde ha blivit hur lugn som helst. Men då vi inte längre har en förnuftig sjuåring i hushållet utan en kär och trotsig tonåring går det livat till. Moa skulle få gå över till grannen när vi kom hem, men då de inte var hemma spelade vi lite spel istället. Med betoning på "istället" men för Moa var spelandet endast ett tidsfördriv i väntan på. Så fort hon hörde deras bil på uppfarten ville hon sväva dit på några rosa moln. Nu ansåg ju hennes rådliga föräldrar att klockan kanske var för mycket för att inleda någon lek med grannen. Moa förstörd, upprörd och i färd med att upplösas av hjärtesorg. Men så precis när vi beslutat om sängdags kom grannpojken förbi för att låna ett Nintendo och Moa återfick både energi och färg på kinderna. De vettiga men ibland helt okonsekventa föräldrarna släppte iväg en upprymd Moa för en stunds spel.

När tjafset med den yngste tonåringen var över kunde jag äntligen få avsluta Larsson trilogin. Böckerna var super men det känns nu skönt att få lämna Stockholms undre och övrevärld. Framförallt ska min nästa bok inte innehålla den minsta form av blodutgjutelse. Jag ska låna Martinas Haags senaste bok, så risken är väl inte så stor. Hennes första bok var som att läsa en 150 sidor lättsam blogg??jag är ju uppe i snart hundra?min man skulle varit kändis.

Kommentar: I morse svettade jag mig igenom en 45 minuters promenad och hade alltså 45 minuter på mig att tänka på hur jävla sur jag var över att jag helt misslyckats med målet att gå ner fem kilo. Inte bara misslyckat utan helt fallerat då jag dessutom hade gått upp ett kilo innan jul. Jag passerade restaurangen med 1 bht vågen men gick trotsigt förbi då jag vet att den med största sannolikhet kommer att visa ett irriterande resultat. Desto längre jag gick desto mer förargad blev jag på min oskyldiga man, för att han minsann inte gått upp ett endaste gram. Han som praktiskt taget är gift med bilen, dricker många fler kalorierika öl och har gått hela stranden endast en gång. Dessutom tar han som oftast en större glass och äter mer mat. Hans brunfärg gör bara att han ser mer och mer vältränad ut, kanske borde jag vara nöjd med att ha en snygg karl men jag skulle vara hundra procent mer nöjd om han hade en snygg och smärt fru. Han tycker, helt jädrans korrekt, att jag ser hur bra som helst. Men i det här läget skiter jag väl i det. JAG vill gå ner fem kilo för att JAG ska tycka att JAG är snygg, för mig själv.

25/1 2009
Det få förunnat att kunna tillbringa så lång tid med sina ljuvliga barn och dessutom göra det i paradiset!

22/1 2009
Värmen har tilltagit och luftfuktigheten ökat så det är svettigt igen. Det var faktiskt ett tag sen man gick omkring med ett konstant glansigt yttre, blankt hår och kletiga handflator. Undvek lite värme idag när vi åkte in till Patong under dagens hetaste timmar och gled omkring i airconditionerade affärer. Bhaten nere i 3.95 så jag shoppade endast ett par billiga solglasögon till Moa som har tappat sina.
Bjöd "norrlandsgästerna" på middag från våran favorit "hål i vägen hak" Gott och trevligt. I morgon bär det av till Kho khai, det ska bli super, fick ju lite blodad tand av ö livet häromdagen.

Så måste jag ju bestrida lite ihärdigt bloggande om vår enkla och glada bebis. Det är inte lite som ska tas tillbaka, utan varje liten bokstav om den leende sonen:-) Han har ett sånt jädra.. temperament att han kräver en vuxens handräckning nästan jämt. Ibland blir han visserligen nöjd med att bara finnas bredvid sina syskon i en falsk illusion om att han faktiskt är med i leken. Sitter där i lekrummet på golvet mellan Moa och Vigor men på ett betryggande avstånd från deras ej anpassade bebisleksaker. Men som oftast vill han göra exakt som dem. Ha deras saker och äta deras mat. Alltså bebis som inte vill utvecklas vill ändå att vi håller honom så att han kan röra sig framåt och gärna spela wii eller leka med Barbie. Bebis som håller på att kvälja ihjäl sig av ett riskorn blir vild och galen om han inte får ungarnas makaroner. Och han ska jag vara hemma med i sex månader till när vi kommer hem?.själv:-)

Dessa barn?man skulle ju kunna skriva en bok om barns alla frågetecken, roliga uttalanden och allt annat som kommer ur barnasinne. Moas sällsynta men helt absurda utbrott för ingenting tar mig på sängen nästa varje gång. Ibland kan man skratta åt det men ibland blir man barnsligt arg över hennes irrationella utspel. (hade ett om ett äpple innan sängdags)

Det bästa med att man är här, är väl just det att känslan av stress, hjälplöshet och frustration bara infinner sig korta stunder och få gånger. Man har ork och tid för ungarnas alla sidor. Vi kan som oftast se det roliga och charmiga i deras kamp att utvecklas och testa gränser.
Att tillbringa ett halvår med barnen är lika fantastiskt som arbetsamt. Här är vi nästan bara föräldrar, på gott och ont. Men samtidigt stöter inte föräldrarollen på så många patruller, då vi endast har byggt livet här efter föräldraskapet. Det finns inget som kräver något annat. Förutom oss själva så klart som önskar vara bara man och kvinna för ett ögonblick. Jag tror det skulle vara tuffare hemma, där det finns så många andra roller som vill ta ens tid i anspråk. Nu är vi här och nu som en familj på fem. Hemma är jag återigen någon som vill vara mycket mer än mamma, här är det svårt och överflödigt att vara något annat:-)

23/1 2009
Vi fick upp ungarna halv sju i morse, trots att vår enda väckarklocka (telefonen) inte fungerar. Eller rättare sagt vår mobil har spelat ut sin rätt och gör numera bara som den vill. Och den vill absolut inte ställa om alarmtiden, som tur är den inställd på vardag/skol tid 0700.

Det var en bunt förväntansfulla barn som steg på minibussen på väg till dagens snorkling utflykt. Att åka en större speedbåt var ingenting i jämförelse med vår svajiga longtail tur häromdagen. Vi stannade som hastigast till vid Khai Noi och snorklade i vågorna. Hannes sov som en stock och Vigor avböjde det snabba doppet. Men Moa var på, även om hon inte riktigt fann tjusningen i ett guppande hav. När vi kom fram till Khai Nok var det inte alltför mycket folk och stranden var inbjudande och vit. (vid hemresa var ön full av enögda turister) Ungarna kunde bada och bokstavligen sitta i fiskstimmen. Till och med Hannes försökte smaka på lite nemofiskarna. Det var skönt att ta en planerad turistrutt, men varmt. Vid två blir det numera sådär panikvarmt att man inte ens vill ha bebis under bara ett parasoll. Vi satt i "restaurangen" och lekte med honom i slutet. Snorklingen var bra men det var mer avkopplande på Coral island. Vi åkte hem i rasande takt med båten för att sen smyga fram i trafiken. Lugn kväll med pasta middag ett glas vin hos grannen och sängliggande ungar vid?nio?när man tänkt en tidig kväll går tiden fortare än vanligt och barnen själva märks inte av.

19/1 2009
Besöket från gråa Stockholm dök upp på eftermiddagen i lördags och trots många timmar på Arlanda var de vid gott mod. Vigor där emot kom hem illamående med för lite vätska i kroppen. Välkomnade herrskapet med att spy över köksgolvet. Inget överdrivet, drack några glas juice och var sen åter på banan.

Vi drog på stort och åkte redan dagen efter till Rawai och därifrån med longtail till coralisland. Det var blåsigt så båtturen blev löjligt blöt och skakig, men väl på plats var det helt underbart. Perfekt för småbarnsfamiljer att kunna snorkla direkt från stranden. Moa blev helt biten av att snorkla, nu när hon fick se riktigt färgglada fiskar och andra havsdjur istället för några fjuttiga gråfisksstim. Hon ville snorkla med sin morbror mest hela tiden. En morbror som var mer röd än brun när vi återvände:-) Idag har vi hängt på norra delen av Kamala och solen fått gassa på våra röda och bruna yttre.

Imorgon åker brorsan med tjej vidare till Kaohlak, det har varit trevligt att ha dem här. Ganska lugnt att inhysa dem i rummet bredvid och ha alla ungarna hos oss.

20/1 2009
Inget Kaohlak för gästerna idag, byttes ut mot ett illamående tillstånd i sängen. Brorsan tjej hade magbekymmer redan under gårdagskvällen men det förklarades bort med en känslig mage och möjlig dålig frukt på stranden. Men övriga familj inkluderad bror själv vaknade upp i morse efter en magont natt. Till och med Hannes hade trillat dit. Pelle hade lindriga känningar och fick anses frisk i det annars så sjuka sällskapet men Vigor har mått prima hela dagen. Denna hastiga diareeepedimi gjorde att vi heller inte fick till en efterlängtad "släktträff" idag. Moster och kusin med familjer anlände till ett hett Kamala men får förhoppningsvis träffa delar av oss i morgon. Moa är den som utökat sjukdomsbilden med att ha fått feber, få se när hon kommer på benen igen. Bror som helt orutinerat bränt sig fånigt mycket, led ingen förlust av en inomhus dag med syskonbarnen. Har lite svårt att tro att han är en globbertrotter som belägrat många varma länder under sina resor:-)
Men men allt går, nu har vi haft magsjuka ihop med våra inhysta gäster och dessutom delat en toalett på sju:-).

Kommentar: Våra grannar, trebarnsfamiljen reste hem i förrgår och efterlämnade en tvillingsulky. En vagn som Pelle direkt blev kär i och gärna kör runt på. Vigor tycker det är häftigt att åka tillsammans med sin bror, men har svårt att lämna Hannes ifred och gästar honom gärna med både fötter och händer på hans sida, vare sig han är vaken eller inte. Vagnen är inte i bästa skick men uppskattas till tusen, kanske får den se vårens ljus i Umeå en dag
I alla fall bytte vi mailadresser med dem och har redan lite frågor om hur det var med utstädning osv.
Men så kom det en magsjuka i vägen och orsakade hastig städning med en spårlös lapp som följd. Så om ni läser detta, maila oss:-)

21/1 2009
Äntligen fick barnen träffa sitt efterlängtade "barnbesök". Redan kvart över nio var vi på stranden och stampade i sanden i väntan på familjen Lindgren, som turliges var uppe i tid:-)
Det blev badlek på förmiddagen och lyxig makaronilunch hos oss på eftermiddagen. Ungarna leker superbra så där kan man dra till med att de genom släktskap är gjorda av "samma skrot och korn" och att "lika barn leka bäst". Hannes var dock på humör, är helt galet envis och vill vara med barnen på deras villkor hela tiden. Egentligen borde vi spela med på hans ihärdighet och låta honom ligga på golvet lite mer. Även om golvläge genererar ett tjurigt gnällande så kanske han skulle använda sin tjurighet till att faktiskt lära sig något nytt. Men då vi har besök känns det ingen kul att ignorera högljudda protester från en lat Hannes.

Vi har i alla fall planerat veckan lite. Imorgon blir det Patong utan män och barn, på fredag en tur till Kaiisland och snorkling Som svar på "tjejshoppingen" kanske papporna tar en fisketur, senare i veckan. Utöver det blir det självklart bad och lek.

16/1 2009
Genomförde vår strandträff idag, uppslutningen halvdan men inget oväntat. Ungarna hade i alla fall kul i sanden och lekte vattenkrig. Några nya och några gamla familjer, angenämt, men man saknar sina opretentiösa och lättsamma vänner och familj. Tiden rann iväg, vilket den alltid gör och vi borde kunna kalkylera med det vid det här laget. Men nu var vi hemma med ett gäng soltrötta barn, sådär en halvtimme innan Moa skulle infinna sig på skolan inför Kamalparaden. Moa som så klart ville ha med sig mamma till skolan då de skulle fixas fina inför festivalen. Lovade Moa lite glitter på kinderna, eftersom jag hört att lite smink skulle användas. Hittade dock tjejerna på kö under dagsitaket. Här snackade vi inte lite skojrouge utan det sminkades som om det skulle vara med i en amerikansk beuty pattern. De blev i alla fall hur fina som helst, trots utkletat läppstift och runnen mascara. Var lite orolig innan då Moa kände sig snefördelad eftersom några andra tjejer fått välja färg på sina klänningar dagen innan medan hon blivit tilldelad en gul. Nu visade det sig att de flesta inte hade rosa och Moa blev ursöt i gult. Så jag fick äta upp mitt gnällande missnöje över orättvisa. Har ju en tendens att reagera på en gång:-) Barnen var tappra som gick hela paraden runt Kamala, så trots festivalstämning och raketer lämnade vi tillställningen lagom sent.

17/1 2009
Brorsan sex timmar sen med flyget så vi tog en snabb vända till stranden åt frukost och mådde bra. Jag vågade mig på en klippning för 300bht och blev super nöjd. Tänkte att om det är några som kan med uber rakt hår borde det vara thailändarna:-) Men han eller hon menar jag? uttryckte snabbt att jag hade väldigt rakt hår?.
Ska bara kolla av lite mail lägga ut bloggen, sen måste Pelle åka hämta långresarna. Är verkligen en bilkruka när det gäller att åka på okänd mark. Får vara hemma och bädda om i sängarna i stället:-)

14/1 2009

Lugna och kostnadslåga dagar flyter förbi och veckorna går så fort att vi inser att hemfärden inte längre ligger så långt fram i tiden. Nu har vi ett flyg bokat till den 4 mars men vi vill komma hem till slutet av Stockholms sportlov, för att sedan landa lagom till att Umeå påbörjar sitt lov. Då var det bara den där lilla detaljen, ni vet den, att förmedlaren stuckit med depositen och att vi därför inte betalat en hel hyra den här månaden. Just nu har vi alltså inte förlorar något, men alla fler inbetalningar innebär en risk att de inte återbetalas. Kanske står vi och huttrar på Arlanda redan i mitten av februari:-)

Men trots det orosmolnet har vi det alldeles förträffligt. Det har vi ju för det mesta, även om jag beskriver olika tillbud i vardagen.
Så på tal om dem. Idag vaknade jag med en särskilt ömmande rygg och en stel nacke. Vår yngste goding, han som ibland velat snutta lite på natten, har bestämt sig för att det inte längre är helt nödvändigt. För det direkta suget passar välling utmärkt under förutsättning att han sen får ligga väldigt nära mig?. gärna, halvt på mig faktiskt?.vi kompromissar?han ligger under min arm och jag ligger vänd mot honom. Fantastiskt obekvämt och sängens nackdelar gör sig ännu tydligare. Så direkt vid frukost i morse redogjorde jag för vad 300 av dagens 1000bht skulle användas till – En massage. Inte en av de avkopplande och väna massagerna, utan den mer kiropraktiska och hårdföra varianten. Jag la mig avslagen på britsen och det knakade i leder och muskler vid minsta beröring. Redan efter fem minuter byttes massösen ut till en mer "få ut knutor och andra missöden i en trebarns mammas klena rygg" expert. Hon tog i för kung och fosterland, så där fast att njutningen helt föll bort. Massagen gav å andra sidan en mer befriande känsla, kroppen blev helt enkelt mer rörlig och följsam.

Då det blåste mindre orkanvindar vid stranden blev massagen förmiddagens enda sysselsättning. Eller om vi bortser från att vi bjöd in oss själva på kaffe hos grannen, då vårt är slut. Där knopade vi hop en inbjudan till en strandträff, åt kaviarmackor och hindrade Vigor från att äta fler än 10 kakor. Sen tillbringade vi eftermiddagen hos en ny familj i Bangtao och badade pool och drack kaffe igen. Så vi får se vem vi ska våldgästa i morgon ?.går ju riktigt bra det där med budgetmål:-)
Den nya familjen , även dom från skåne, är förövrigt jättetrevliga och har en flicka i Moas ålder. Men även dem har upplevt samma olust kring barnens bemötande mellan varandra och avsaknaden av "gathering" på skolan. Att det ska vara så j?la svårt. Jag har i alla fall sagt att jag kan vara behjälplig och har redan tillbringat en dag på skolan. Nu ordnar vi ju även med en "samkväm" på stranden det är väl så långt min behjälplighet orkar sträcka sig, sen får vi hålla oss till de våra:-)

Nä dags att springa och hämta över Vigor som för tredje gången idag hänger hos grannen och frågar vad de heter i efternamn. Det är om inte annat läggdags för honom nu, men jag vet att han kommer att, efter ett högljutt, motstånd försäkra sig om att han bara ska hem och mysa inte sova. Vigor har utvecklat sitt språk så mycket att det imponerar. Inte uttalet utan hans uttrycksfullhet och meningarnas längd hör inte en tvååring till vanligheten.
"jag tyckte det var riktigt kul att hälsa på hos Tilda idag
"jag vill äta med en sked iställe,t det blir mycket enklare då"

Parantes: Tänkte pojkarna skulle få en varsin bloggredogörelse när de blir äldre, då de inte kommer att minnas eller erinra sig om vistelsen här i Thailand överhuvudtaget. Därav alla anekdoter och barncitat.

15/1 2009
Hannes åtta månader – grattis
Han har tillbringat sin åttåmånadersdag med att leka vid strandkanten, skrattat hysteriskt åt Vigor, ätit ananas, bara velat vara i närheten av sina syskon, skrikit efter Vigor, velat ha Moas petshop, suttit en liten stund men definitivt inte velat jobba på rörligheten. Jag var en aning orättvist där, då han visst kan åla – lite – bakåt. Bakåt ålning brukar ju visserligen ligga närmare halvårsbebisen än en åtta månaders och då är det väldigt sött. Nu är Hannes så stor att han faktiskt ser ut som om han skulle kunna resa sig upp och gå, så hans ålningsförsök ser faktiskt väldans tafatt och lite småkorkad ut. Förlåt Hannes du är ändå värdens sötaste 🙂
Sen har han smakat lite choklad glass- vi vet, urusla föräldrar men till vår ursäkt har vi?..tre stycken:-)
I morgon är det Kamala festival och sen får vi besök i flera veckor framöver. Insuper lugnet, äter rostade mackor och läser den överdimensionerade "luftslottet som sprängdes".

Parantes: Hade Yoga med Chatrine, själv idag. Chatrine, en viril, spenstig och barnlös globetrotter i sina sena femtio som "Yogat" över hela världen. Hade alltså en session med henne upp i de thailändska bergen under solnedgången, som jag i och för sig knapp såg, men ändå. Det är egentligen hur coolt som helst.

11/1 2009
Redan efter tre dagar tyckte Pelle att det var urtråkigt med vårt budgetmål, att leva på, inklusive allt, 1000bht per dag. Låter kanske som fullt tillräckligt, men inte att förglömma; vi har tre barn så det är tvätt, blöjor myggsprayer och mycket mera som storfamilj fordrar. Vi har därutöver varit restriktiva med sysselsättningen på eftermiddagarna, då Vigor fortfarande är på "ingen dag sovnings" avvänjning och därmed inte klarar av en vagn eller bilfärd efter klockan tre på eftermiddagen utan att somna. Jag tycker faktiskt att det har varit riktigt avkopplande att tillbringa mycket tid "hemma". Är inne på del två av Stieg Larsson trilogin, Pelle sett klart på tredje säsongen av Hero, Moa är en jäkel på MarioCart, Vigor funnit leken med Petshop otroligt roande och Hannes har?..fortfarande inte lärt sig något nytt, framförallt inte att åla.
Nu kommer vi ju dock behöva bryta 1000bht trenden och åka in för storhandling, då både kyl och skafferier visar upp en knaper samling specerivaror. Just nu kan vi varken trolla fram några fler luncher eller frukostar.

Tråkigt nog har Moa slagit sig mer än vad hon någonsin gjort tidigare, det säger kanske inte allt för mycket, då hon inte fick sitt första blåmärke förrän hon var närmare tre år. Men nu har hon faktiskt ramlat på vår betongväg utanför huset och skrapat upp både knän och armbågar ordentligt. Vi hade som tur är både sårtvätt och förband, men hon måste nog få på lite joddlösning så att det får chansen att läka i värmen. Vår lilla dam som alltid gråter för minsta lilla har tagit det med bravur och stapplade tappert runt här igår, när vi hade vänner över på middag. Inget bad för oss på ett tag alltså, ja på eftermiddagarna vill säga Moa går ju i skolan. Det är inget större avbräck, huvudsaken det läker innan vi får besök.

Vi har minsann varit på stranden en hel del och haft det riktigt bra, Hannes vill sitta i strandkanten och njuta av att vågorna sveper över hans ben och mage. Vigor går runt och "skriver" allt möjligt på sanden Och jag och Pelle har funnit det underhållande att ligga och titta på alla olika människor och pratar så klart med en del. I några dagar har vi hamnat bredvid en rysk liten familj som inte kunnat ett ord engelska, men som gärna suttit bredvid och försökt att få barnen uppmärksamma på varandra. De har en ettårig liten flicka som de är så fantastiskt härligt upptagna i. Pappan gör allt för sin dotter, hämtar nytt vatten i en liten bassäng ett dussintals gånger, leker häst och andra djur helt ogenerat över hela stranden och gör små sandbollar till både Vigor och henne i överflöd. Han ser ut som en blandning mellan en rysk militär från en 30 tals propaganda film, uppställd för fysisktträning i ett par vita shorts och en man direkt tagen ur ett avsnitt av saltkråkan. Ni vet en spenstig och kortklippt uppvaktare av sockersöta Malin. Och med närmare eftertanke ser mamman ut som en mörkare och modernare version av just Malin. Hon finns där leende och kärleksfullt ömt bredvid sin lekande man och dotter. Underbart att se.

Slutligen för idag, så kan jag avisera, att vi eller våra hyresvärdar förmodligen kommer att bli lurade på depositen. Den svenska förmedlaren går inte att nå av någon och det är många här som har en relation, affärer eller kunskap om henne. Det känns ju självklart urtrist, men vi är som sagt inte helt säker på att det är vi som drabbas, då vi har kontrakt på att vi ska få tillbaks pengarna av våra thailändska hyresvärdar. Så även om det är Gerd (svenskan) som sitter på depositen bör vi ha rätt till den av hyresvärden. Nu har våra grannar goda kontakter med polisen här i Kamala och Pelle var med och drack öl med polisgänget och dess högsta chef igår så det kommer säkert att kunna lösa sig utan att vi blir utkastade ur huset eller något liknande:-). Jag återkommer väl i ärenden. Men i dagsläget skulle jag inte hyra något från Gerd, Kamalarentahouse. Även om den just nu sköts av en stackars Thailändsk man, Mr Wut som olyckligen får ta emot mycket ris för tillfället.

Kommentar: ibland bara älskar jag den här tillvaron, kom från en promenad på stranden under en solnedgång?..

12/1 2009
Jag, Hannes och Vigor satt i sängen, lekte och konverserade.

Mamma: Hur gammal är du Vigor?
Vigor: Två år
Mamma: Och vet du hur gammal Hannes är?
Vigor: Två år men liten två år (visar liten med fingrarna. Jag fortsätter
Mamma: Är du en pojke eller flicka
Vigor: Pojke
Mamma: Och Moa
Vigor: flicka
Mamma: och Hannes
Vigor: en bebis
Mamma: Ja ha men vad är pappa
Vigor: En gubbe
Mamma: och vad är jag
Vigor: En mamma?..(Funderar en stund) en flicka mamma
Mamma: Och vad är då Hannes
Vigor: En prinsessa
Jag klarade upp genusfrågan och Vigor fortsatte att prata om familjen, vilka han tycker om, som är alla såklart och summerade sen stolt:
Mamma är flicka, Pappa pojke Moa flicka Vigor pojke och den där (pekar på Hannes) är en Hannes

Kommentar: Idag fick vi en brödrost av våra underbara grannar. Det för att vi barnvaktat lite Sånt tycker inte jag behöver "betalas" tillbaka med en brödrost men den är otroligt uppskattad, (just det, inte glömma köpa bröd mig nu när jag går?.mmm)

7/1 2009
Sju dagar in i det nya året och inget brutet nyårslöfte?..lätt då vi inte hade några, men jag har dock sagt, i ett svagt ögonblick, att jag skulle gå efter nyår varje dag tills vi åkte hem och det har jag alla fall hållit, även om det är en sanning med modifikation. Jag hade tänkt gå innan frukost minst en timme?. Promenaderna har inte alltid varit före frukost och legat långt under en timme. Idag gick jag mindre än en timme, men å andra sidan vandrade jag vägen upp till Leam beach (vägen går upp först) där jag mötte upp Pelle och pojkarna. Sen knallade vi ner den branta stigen till stranden och var först på den annars helt hysteriskt populära strandplätten. Vid tolvtiden var den full och vi solskygga småbarnsföräldrar packade ihop och kämpade oss upp till bilen.

Nu har vi alltså varit här i mer än tre månader och det är just vid tre månader det ska införlivas en känsla av hemlängtan?alltså bara ett uttryck, men lite stämmer det väl. Efter exakt tre månader fick vi känslan av "been there done that", men det betyder inte att vi längtar hem till ett minuskallt norrland men hade det varit en vårmånad nu, hade vi säker avvägt att åka hem tidigare.

Nästa vecka får vi besök igen och det blir kul. Snålar som bara den för att kunna leva lite enklare när besöken kommer. De har ju semester och semester slukar pengar, tyvärr går det nästan lika mycket genom att bara umgås med människor som har semester, vi vet det har med dålig karaktär att göra 🙂