20 minuter av hår-eufori

Av , , 2 kommentarer 16

Jag ska bygga en piedestal som når upp till himmelen och sen ska jag placera L’Oreals Casting Creme Gloss-hårfärgsserie på den. Sen ska jag vara den trogen tills den dör i en hemsk "L’Oreals-konkurrenter-skapar-en-bättre-hårfärgsserie"-olycka. 

Vadan denna eufori? Jo, som ni kanske minns köpte jag en förpackning hårfärg när jag var och shoppade i stan och har inte förräns idag använt den. Inte hade jag en aning om att när jag bröt förpackning att min syn på hårfärg föralltid skulle vara förändrad. Att jag skulle genomleva en sittning utan att färgen sved och kliade i min stackars hårbotten. Att färgen inte behövde sitta i en timma utan bara tjugo minuter. Sen slapp jag ha färg i hela ansiktet, öronen och i nacken för L’Oreals underbara färg var bara på själva håret! Och när jag skulle tvätta ur färgen hann jag inte ens få ont i nacken till skillnad från dom billiga märkena jag kört med förut där man får stå under kranen i nästan en kvart och färgen fortsätter ändå att rinna. Och när man ska sova måste man ha en handduk på kudden för att håret färgar av sig den första tiden. Urk.

Och sen vart jag småkär i den lilla minimalistiska burken som handskarna var i. Den har jag sparat för jag ska ha alvedon i den. Och efterschampot hade en återskruvbar kork (till skillnad från dom där #!@% små påsarna man ska "riva" (läs: slita/bända/bita) upp och ändå står det i bruksanvisningen att man ska använde den till två tvättar. Nej vet ni vad, jag sparar inte en halvt trasig liten påse med ett balsam som sipprar ut utan den kastar jag. Ahhh, nyfärgat hår luktar för en gångsskull jättegott!  Nej, kärlek till L’Oreals Casting Creme Gloss nummer 300. Jag kommer aldrig mer köpa eller använda billigt shit till mitt hår igen.


Bilden har ett blått ljus över sig, tack vare snön utanför.

Havregrynsgröten gör comeback

Av , , 4 kommentarer 15

Okej det var visst riktig snö som föll därute.

Fantastiskt att man kan känna sig som en helt ny människa tack vare några timmar sömn. Vaknade tio minuter före första larmet (prick 08:00) och upptäckte att jag sparkat bort alla tre filtarna från sängen. Inte undra på att jag vaknade, jag var helt gefroren! Efter att ha dragit min replik på dålig tyska laddade jag kaffekokaren, observerade att den första snön föll därute, kokade ett ägg, startade datorn och gjorde mig lite frukost. När det nu börjar bli kyligare klimat ute så bestämde jag mig för att återinföra havregrynsgröten på menyn (jag har svårt för att äta grytor, soppor, té och gröt på sommaren).
Serverade och åt vid frukostbordet min havregrynsgröt med en halv skivad banan och kanel* som garnering ovanpå mjölken. Till det åt jag en skiva fullkornsbröd med ett kokat ägg. Observerade medans jag tuggade att grannen har problem med sin bil, som om det inte räckte att det var en mindre snöstorm att sen bilen havererar kan inte vara alltför roligt. Stackarn.

Njöt av att se snön virla omkring därute, önskade att jag hade en bättre kamera som kunde fånga ögonblicket. Och på tal om det så behöver jag verligen en ny mobiltelefon, jag tycker jag laddar batteriet mer än jag använder den. Får leta efter en mobiltelefon med bra kamera så har jag löst problemet.

Blir det uppehåll ska jag ta en promenad på samhället, fortsätter det blåsa och snöa som det gör nu (dvs mini-storm) så stannar jag nog inomhus i min kammare hela dagen.

* = kanel funkar ypperligt som sötningsmedel och alternativ till socker. Den är faktsiskt mer mångsidig än folk tror, den kan användas till mer än bara bullbak och risgrynsgröt. Den kan t.ex användas i fruktsallader, juice, té, kaffe och mustiga kötträtter som chili con carne eller köttfärssås. Kanel innehåller vattenlösliga polefenoler som lätt tas upp i kroppen och "lurar" levern att det finns mer insulin i blodet än det gör vilket gör att blodsockret kan tas upp utan alltför mycket insulin. Vad pratar du om? Kanske ni undrar, men är man GI-intresserad så borde detta vara intressant information eller redan bekant.
För en diabetiker kan ett intag på 2-3 gram kanel per dag ge närmare 20 procent lägre blodsocker samtidigt som blodfetterna förbättras.

Källa : Journal of Agriculture and Food Chemistry 2008;56(6), s. 1907-1911

 

En vimsig tisdag

Av , , Bli först att kommentera 33

Idag har varit en skön, aningen stressig och virrig dag. Jag råkade somna av igår på eftermiddagen i soffan och vaknade upp vid niotiden på kvällen med fastklibbade kontaktlinser och kaotiskt hår. Så för att vända tillbaka på dygnet bestämde jag mig för att vara vaken hela natten/dagen och sen köra en tidig kväll ikväll. Ägnade natten till att sortera papper och titta på lite ryslig anime. På morgonen kokade jag starkt kaffe och åt lite frukost framför datorn och ägnade en timma eller två till att blogga, läsa artiklar och titta på flashfilmer. Vid tiotiden reste jag mig ur min skinnsoffa och städade undan dom sista högarna med skoluppgifter och tidningsurklipp. Sen drog jag en runda med kökssprayen i köket och pysslade på med diverse inredningsdetaljer. Tillagade en enkel lunch och tog en snabb dusch. Bestämde mig för att skippa håret och köra på peruk. Jag ska färga håret imorgon och då rekomenderas det att inte ha nytvättat hår. Anyway. När jag bestämt kläder (svart midjekjol, blått linne, blåa strumpbyxor, blåa legoörhängen och ett blått diadem) tog jag en kafferast i fotöljen och stirrade lite håglöst ut i tomma intet medans kaffet kalnade i koppen.
Sen fick jag ett infall att fotografera mig själv med min mobilkamera och ägnade säkert fyrtio minuter till att ta en bild som jag var nöjd med som profilbild (se till vänster). Det var krångligt att få till bra ljus då mobilkameran saknar blixt och min lägenhet vid tillfället var kolsvart men till sist gick det att ta en bra bild.
Jag hade väntat att få besök vid tvåtiden men det sköts upp till kvällen så jag passade på att skriva en inköpslista och nyttja mina rabattkuponger från kooperativet. Jag hade lyckats städa bort min mp3 spelare på ett "smart ställe"* så jag fick gå musiklös ner på affären. Och kooperativet är så fint nu! Stort och rymligt, fin grönsaks-och fruktavdelning och bra belysning. Drog omkring min kundvagn och fyllde den med bananer, morötter, knäckebröd, skorpor, havregryn, kaviar, ägg och en massa annat.
När jag betalat och skulle packa ner mina varor i mina medtagna tygpåsar fick jag spela lite tetris med varorna för att dom skulle rymmas. Slutade med att jag fick bära brödpåsen utanför. Traskade hemåt och medans jag kånkade på mina påsar försökte jag komma på vad jag skulle laga till middag. Såklart när man har händerna fulla så ringer telefonen. Det var mamma som undrade hur det var och då hörde jag för första gången hur min röst lät. Hes och sprucken. Blä. Skyndade mig hemåt för att knarka värktabletter och ta något för halsen. Mamma hade gjort ugnspannkaka som jag fick hemkört och det smakade mycket bra. Vid sjutiden kom mitt väntade besök och jag hade tänt värmeljus för en mysig stämming och lagt på lite diskret The Cranberries i bakgrunden. En date? Nejdå, jag skulle bara visa upp min lägenhet. Bjöd på kaffe och wienerbröd och sen pratades det på i två timmar om saker jag såhär i efterhand inte kan erinra vad dom handlade om. Min hjärna är verkligen brylépudding just nu. Så fort sällskapet tackade för sig, blåste jag ut alla värmeljus, tog av mig peruken och tog mitt wienerbröd (jag har svårt att äta när folk ser på). Pust. Nu ska det bli skönt att få krypa ner i min leopardbäddade säng med Domo-kun.
(verkar något virrigt i blogginlägget som jag inte orkar läsa igenom så får ni ha överseende med min brist av sömn).


Såhär söt kan jag se ut när jag går och handlar. Jag hade min 2:- kavaj och min halsdukskrage samt min nya vintermössa från H&M på mig.

* = "ett smart ställe" är ett ställe man lägger undan/gömmer något på för att några minuter senare förpassa längst bak i minnenas korridor. När du sen ska ha det du la undan/gömde så kommer du aldrig på var det s.k. "smarta stället" var. Inträffar oftare än man tror.

Dolores & Spotify

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag har aldrig koll på något. Jag skyller på att jag inte äger en tv eller har råd att premunera på glassiga musiktidningar att jag missat att Dolores O’Riordan släppt en ny skiva. Jag föll direkt för The Journey som jag misstänker kommer att spelas en hel del i veckan.

Idag lyssnar jag förövrigt på den här spotify-listan

Planerad oplanering

Av , , 1 kommentar 20

Jag är less på att jag alltid gör upp planer på hur dagen ska bli, skriver en lång lista i mitt huvud vad jag ska hinna med under dagen. Men det slutar oftast med att jag gör något helt annat. Ska jag tvätta kläder byter jag gardiner istället. Eller ska jag färga håret bakar jag scones. Och sen grälar man på sig själv för att man "inte hann" göra det man skulle. Så idag tänkte jag prova något nytt. Nämligen skita i alla planer och ta det som det kommer.

Organiserat kaos

Av , , Bli först att kommentera 29

Innan jag somnade i soffan och fick nackspärr och märken efter mitt spiralblock på armbågen var jag riktigt duktig. Fick ett ryck strax innan lunch att jag skulle röja i köket, rensa undan reklamblad, torka upp smulor bakom brödrosten, vattna bortglömda kaktusar, ändra ording i kökshyllorna efter färg och så vidare. När jag höll på och skrubba bort nåt oidentifierbart på diskbänken kom jag på att  kanske borde jag städa kylskåpet, för-vem-vet-när jag gjorde det sist?. Det gick bra att plocka ur alla hyllor från kylskåpet och diska dom, för det är ändå tomt därinne. Eller nej, jag har margarin, ekologisk hallonsylt, kethup, senap och en sönderkramad tub med vegetarisk pastej (jävligt god). Efter att ha diskat och skrubbat alla skåpluckor sorterade jag alla #!@% papper som legat ett skåp. Men sen tog det stopp. Vad gör man sen? Just nu har jag små högar med papper, fotografier, ritblock, pyssel, gamla skoluppsatser, tidningsurklipp, dikter runt hela vardagsrumsgolvet. Det ironiska är att jag äger en cirka tio pärmar men ingen hålslagare. Skit.

En stiltje natt med fruset regn

Av , , 7 kommentarer 44

När jag tittade ut genom fönstret såg jag inga löv på trädgrenen och fick känslan av att det skulle vara snö på marken. Jag vart besviken när jag såg den gråa asfalten.
Höst är vackert när löven skiftar färg och hela naturen står i brand, men så fort löven ramlat ner kan man vrida på årstiderna och göra det till vinter på en gång. Hösten är en färskvara, när dom röda-orangea färgerna försvunnit från träden är det bara grått och svart som återstår. Sen kommer lite vit snö som snabbt blir slask och smuts. Träden är nakna och olycksbådande, det faller snöblandat regn, alla fryser, alla blir kroniskt deprimerande. Konsumtions-Sverige försöker muntra upp alla deprimerande svenskar genom att pracka alla skyltfönster/kataloger/butiker fulla med julprylar fast det bara är början på november. Jag älskar jul men jag blir inte alls glad av att man tjuvstartar med julpynt. Vem blir glad av att fälla upp en solstol i trädgården i februari så att man kan "se fram emot semestern"? Nej jag trodde väl det.

Vintern är min favoritårstid. Jag blir alldeles drömmig av att tänka på vintern. Åh. Och snön! Ge mig snö. Vindstilla nätter med stjärnfall och stora snöflingor som faller ner i sken av en lyktstolpe. Man sitter vid fönstret och försöker fästa blicken på en snöflinga och följa den hela vägen ner mot marken. En lek man kan leka hur länge som helst.
Det är så tyst på natten att trots att du aldrig hör något i vanliga fall så kan du höra det knarrande ljudet från kängorna som trampar nya fotspår på den oplogade vägen. Träden är tunga av snö och lyser upp mörkret så då gör det inget att lyktstolpen aldrig blir lagad på hela vintern. När man väl är hemma virar man av halsduken som ligger runt halsen i flera varv, blöt av andedräkt och snö och man ser fram emot att få krama om den varma koppen med kanelté och värma dom frusna fingrarna. Helst lillfingret som alltid domnar bort. Och medans du sitter med knäna uppdragna och försöker strunta i att dom hemmagjorda sockarna kliar något så förskräckligt ser du fram emot dom riktigt kalla nätterna. För då kommer det vackraste i världen fram. Norrsken! Jag är decemberbarn och varje år önskar jag mig samma sak. Nej inte pengar och smink som många tror utan snö och norrsken.
Jag hoppas snön kommer fort i år.


Folk som undrar varför man har paraply när det snöar vet ingenting om livet.

 

Fantastisk animering om hämnd, alkemi & syskonkärlek

Av , , Bli först att kommentera 28

Animen "Le Chevalier D’Eon handlar om den unge mannen D’Eon som är riddare i kung Louis XV’s tjänst och även medlem av den hemliga polisen som arbetar i skuggan för att hålla freden säker i det franska samhället. När hans äldre syster plötsligt blir funnen flytande i floden Seinen död i en kista med ordet "Psalms" skrivet på locket kastas D’Eon in i en kamp med revolutionärer och paranormala krafter i jakten på sanningen bakom systerns död. Historian tar sin början i Versailles och sträcker sig från Frankrike vidare mot Ryssland och sedan England.


                  Scener ur första avsnittet av serien Le Chevalier D’Eon

Animen Le Chevalier D’Eon är löst baserad på den verkliga personen, Charles Èon de Beaumont och utspelar sig under 1700-talets Frankrike. I det verkliga livet var Èon de Beaumont en diplomat som arbetade under kung Louis XV’s hemliga dimplomati Secret du Roi och ett av hans mest kända dåd är när han återupprättade den diplomatiska förbindelsen i S:t Petersburg mellan det ryska och franska hovet. Han säkrade Frankrikes allians med Ryssland strax inför utbrottet av sjuårskriget.

I serien finner man spår av historiska händelser och verkliga personer vilket är ett stort plus för den som är intresserad av historia och serien har lovordats av kritiker för dess fantastiska animeringsstil och design. Musiken komponeras inte mindre av Michiru Oshima, en personlig favoritkompositör som bl.a har gjort musiken till Legend of Zelda – Twilight Princess, Memories of Tomorrow & Full Metal Alchemist.

Jag såg den här serien för fem år sen och den är och förblir den allra första historiska animen jag sett så den har en kär plats på min topplista. Visserligen tyckte jag då att den var lite udda eftersom den utspelade sig i Frankrike, jag hade bara sett serier om samurajer, japanska skolungdomar i uniform, gigantiska robotar och monster av diverse slag som bekämpade varandra i häftiga strider. Så Le Chevalier D’Eon var verkligen något annorlunda då den genomsyrades av historia, politik, svärdfäktning och alkemi följt av hovdamer i vackra klänningar, klassisk musik, Versailles fontäner och Louis XV’s snygga peruk.

Betyg: 7 vodkaflaskor av 10

Till den här rescensionen har jag använt mig av wikipedia och wikipedia, mina egna reflektioner och bilderna är skärmbilder som jag tagit från första avsnittet.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv