Kategori: bara vardags

Kan det verkligen stå potatispizza?

Av , , 2 kommentarer 4

Potatispizza? Kan det verkligen stå potatispizza på matlistan? Dettafrågade jag mig själv när jag skulle laga mat och läste vad som stod på matlistan för ngn dag sen. Ett kort ögonblick trodde jag att jag hade läst fel. Men nej! Frun hade skrivit rätt. Hon hade hittat ett recept i boken ”portionen under tian” som jag då fick i uppdrag att laga, och jag måste säga att det blev riktigt gott. Vem skulle tro att man kunde ha potatis på pizzan?

pizza1

Såhär ser den ut när den är klar. Den var riktigt god

pizza2

Man börjar med att skära potatis i tunna skivor. Potatisklyftorna får koka i ett par minuter. man skivar också rödlök och delar kronärtskockor (en halv burk)

pizza3

Den andra halvan i kronärtskocksburken använder man till såsen. Istället för tomatsås så mixar man en halv burk kronärtskockor och blandar det med 3 matakedar creme fraiche. Sen så her man såsen på den färdiga degen

pizza4

Sen så her man potatisskivorna, rödlöken och kronärtskockorna

pizza5

Efter det så her man 2 dl riven ost, flingsalt, peppar och 2 teskedar timjan, tror jag det var

pizza6

Och den här är boken. Finns massa bra billiga recept

2 kommentarer
Etiketter: ,

Ett elcykeläventyr

Av , , Bli först att kommentera 7

felizNu ska ni få läsa om ett litet äventyr jag hade häromdagen. Beredningen för folkhälsa och demokrati, som jag är ordf för, har fått i uppdrag att utifrån ett medborgarperspektiv belysa hinder och goda exempel på övergångarna mellan sjukhusvård och kommunal hemsjukvård. Som ett led i detta var min kollega från beredningen Mariam Salem och jag på umedalen i onsdags och intervjuade en person som ville lämna synpunkter på hur övergången från sjukhusvård till hemsjukvård fungerar.

Intervjun gick kanonbra och vi fick mkt värdefull information. Men sen när jag skulle hem frågade jag Mariam på skämt om hon kunde skjutsa mig till busshållplatsen och så pekade jag på cykellådan. Hon skrattade inledningsvis, men sedan svarade hon ja och vi bestämde oss för att testa.

vasaplan

paisaje3Jag var skeptisk då jag tyckte att jag var för tung för det, men jag satte mig i cykellådan i alla fall och hon trampade på. Hon tog en genväg genom skogen och det slutade med att hon cyklade vilse och ingen av oss visste hur vi skulle ta oss därifrån. Gps:en var förstås inte så tydlig heller. Men det var en elcykel så det gick väldigt fort och eftersom hon cyklade motvinds så kände jag vinden blåsa mot mitt ansikte, vilket var så skönt. Utsikten var också väldigt fin. Jag borde låta mig skjutsas oftare av folk på elcyklar som cyklar vilse i skogen, tänkte jag. Jag kom att tänka på när hundar alltid vill titta ut genom bilrutan när bilen kör. Att känna vinden blåsa mot ens ansikte är väldigt skönt, framför allt en varm och solig dag som det var i onsdags. Jag önskade att vi hade cyklat runt i skogen en längre stund, men tyvärr hittade vi rätt till sist.

När vi väl kommit till busshållplatsen säger Mariam att om jag vill så kan hon skjutsa mig till stan istället. Yes!! Skit i busshållplatsen och kör till stan, sa jag. Och det blev början på en av de skönaste och vackraste utflykterna jag har gjort i Umeå.

paisaje4y5Väl framme på vasaplan, träffade vi en gammal kamrat jag hade från tiden på Kommunal, som förstås påpekar att vi inte har hjälm på oss. Ajabaja! Jag borde veta bättre ;).

Sommaren har sin charm.

 

Alejandros svarta änka

Av , , Bli först att kommentera 6

Nu är sommaren här och det innebär att La cuisine d’Alejandro är tillbaka 😉. En gång i veckan har jag tänkt blogga om mat och lägga upp ett recept på ngn av mina delikatesser. Eller ja.. försöka i alla fall. Blir det bra väder, så kanske jag hellre far ut på stranden och badar. Men förhoppningsvis lyckas jag med det här en gång i veckan.

ruttna matbananerNi som följer mg på bloggen kanske minns mina Patacones à la kommunalare, som jag skrev om för två och ett halvt år sen. Veckans recept bygger vidare på den. Eller nej förresten, den utgör snarare en mer spännande variant. När jag handlar matbananer på stan för att göra patacones, brukar jag ta ett par fler än vad jag faktiskt behöver. Sen låter jag dem bara va’, tills frun efter flera veckor påpekar att de har ruttnat och börjar ställa frågor om när jag har tänkt slänga dem i soporna. ALDRIG!!! – ska man svara om man får en sådan fråga. De behövs för att laga en av de läckraste delikatesser mänskligheten någonsin skådat. Jag brukar kalla den för: Svarta änkan.

Svarta änkan (eller plátano maduro frito, som den tråkigt nog egentligen heter) skulle kunna sägas utgöra den vegetariska motsvarigheten till surströmming. Skillnaden är att istället för fisk, så är det matbananer. Istället för surt så är det sött. Och istället för ruttet, så är det gammalt. Ni som funderar på att sluta läsa, kan därför chilla. Till skillnad från surströmming, så stinker inte svarta änkan. Den doftar friterad banan, och den smakar gott. Men för att laga den måste man alltså vänta tills matbananerna blivit gamla och skrynkliga, och skalet blivit svart. Då är de mogna nog för att friteras.

Låt mig förtydliga. Det räcker inte med att skalet blivit svart. Visst går det att fritera dem då och det blir inte dåligt. Men det blir inte lika gott. Den som köpt matbananer förut, vet att de är gröna och hårda. Man ska alltså vänta på att de blir svarta, mjuka och skrynkliga. Det tar ju några veckor, så man måste ha tålamod. När de uppnått rätt mognadsfas, går dock resten väldigt fort:

en el sartenFörst ska man skala av dem. Släng sedan skalet i soporna. Sedan skivar du bananerna. Eller ja, man kan skära dem i avlånga bitar också (smaken sitter inte i formen). Sedan hälar man olja i en stekpanna. Och då ska man inte snåla med oljan. Man ska komma ihåg att det här inte är svensk matlagning, utan det är en del av fritangatraditionen. Fritanga är ett samlingsnamn på många olika latinamerikanska rätter med den gemensamma nämnaren att de friteras. Mkt onyttigt, men väldigt gott. Det här är alltså inget man ska käka på daglig basis. Men unnar man sig detta bara ngn gång i halvåret, så behöver det inte stå i motsättning till regionens mål om att Västerbotten ska ha världens bästa och mest jämlika hälsa (se regionplanen s. 7). Använd bara en hälsosam typ av olja. Jag brukar t ex ta rapsolja.

Nu tappade jag bort mig. Vars var vi nu? Ja, just ja! Snåla inte med olja. Bananskivorna (eller -bitarna) behöver inte drunkna i olja, men oljan ska täcka i alla fall upp till hälften. Sen värmer du upp oljan och slänger bananerna i stekpannan när oljan är hett. Det går skitfort för dem att få färg. Så vänta inte länge innan du vänder bitarna, så att de friteras på båda sidorna.

listoDet kan se bränt ut fast det inte är det. Men väntar man för länge innan man vänder bitarna/skivorna, så kan de brännas. De ska se ut som på bilden. Så nu när ni vet hur man lagar Alejandros svarta änka, så sätt gärna igång och skriv sedan till mig vad ni tyckte. Den brukar ätas som tillbehör till huvudrätter, men jag tycker inte passar till svenska huvudrätter, så jag käkar det som delikatess framför tv:n hemma.