Kategori: jämställdhet/feminism

Föreningar ska åter kunna söka medel för att främja folkhälsa

Av , , 2 kommentarer 6

”Du vet, jag är så upptagen med att hoppa i, dra dem till stranden och utföra konstgjord andning, att jag inte har tid att se vem sjutton det är som står uppe vid floden och knuffar i dem alla.” Så beskrev folkhälsoforskaren John B Mckinley situationen för den moderna medicinen redan på 70-talet. Istället för att lägga all tid på att ständigt dra ut alla som drunknar, borde det läggas tid på att bygga ett räcke.

McKinleys insikt gäller än i dag. Att behandla ohälsa kräver betydligt mer resurser än att förebygga den. Det är genom förebyggande arbete som vi minskar ohälsotalen och frigör resurser för att utveckla vården. De hälsofrämjande och förebyggande insatserna inte bara frigör resurser som sedan kan satsas för att utveckla nya arbetssätt, ny teknik och nya behandlingsmetoder, utan bidrar också till att minska väntetider och göra vården mer tillgänglig.

Avgörande för detta är förmågan att involvera andra aktörer utanför hälso- och sjukvården. Det är vedertaget att hälso- och sjukvården är bara 1 av flera verktyg för att främja folkhälsan. Hälsan i befolkningen bestäms nämligen av våra levnadsvanor och sociala villkor, som t ex boendesituationen, positionen på arbetsmarknaden, våra försörjningsmöjligheter, arbetsförhållanden, vilka familjevillkor vi växt upp i, skolmiljön, våra möjligheter till kontroll över vår egen situation och delaktighet i samhället och mycket mer. Mkt av detta kan inte regionen påverka utan hjälp av andra samhällsaktörer som skolan, socialtjänsten, arbetsmarknadens parter, men även föreningslivet.

Det har blivit populärt bland populistiska partier att ta en genväg och profilera sig som de som vill skära ner på det som inte är vård för att kunna lägga mer pengar på vård. Och visst är det viktigt att regionen prioriterar hälso- och sjukvård, men det måste göras på ett sätt som tillåter oss att investera i hälsofrämjande och förebyggande arbete, för det är det som funkar på lång sikt. I det arbetet behöver vi även involvera det civila samhället om vi ska kunna påverka hälsofrämjande faktorer som ligger bortom vårt räckhåll, och det måste vi vara beredda att lägga pengar på. Därför kommer vi (S+V+Mp) bl. a. att återinföra folkhälsomedlen i vårt förslag till tilläggsbudget i februari. Vi avsätter 1 miljon för medel som föreningar ska kunna ta del av för att finansiera aktiviteter som vi vet behövs för att främja en god och jämlik hälsa i befolkningen.

Inför förra regionfullmäktige hade Moderaterna skickat in ett förslag på att stimulansmedlen till föreningarna inte skulle gå till folkhälsofrämjande ändamål. Det är högst anmärkningsvärt med tanke på att de ställt sig bakom ett remissyttrande från regionstyrelsen till Länsstyrelsen där man ser positivt på en gemensam avsiktsförklaring för god och jämlik hälsa i Västerbotten där det civila samhället lyfts som en viktig samverkansaktör. Men uppenbarligen verkar inte Moderaterna mena allvar med det. Man kan också undra varför föreningarna ska kunna söka medel från regionen för aktiviteter som främjar alla mål i regionplanen utom just vårt mål om att Västerbotten ska ha bästa och mest jämlika hälsan.

Moderaterna verkar hänga kvar i en föråldrad syn på hälso- och sjukvård, där man ska bränna alla resurser på att ständigt dra ut alla som drunknar utan att ens fundera på att man kanske ska bygga ett räcke. Det synsättet hör inte hemma i dagens hälso- och sjukvård.

Inget är fegare i politiken än att inte stå för sina åsikter

Av , , 6 kommentarer 15

Man upphör aldrig att förvånas över Sverigedemokraterna. Den här gången är det deras gruppledare i regionen Petter Nilsson – rikskänd för att ha kläckt ur sig att Sverigedemokraterna förföljs som judarna i Nazityskland – som nu agerar som om han vore förvånad och bestört över de våldsamma händelserna i Washington i veckan.

Dagen efter att en fascistisk mobb stormade kongressen efter uppmaning av Donald Trump, skriver Petter Nilsson på sin blogg att det är ”skrämmande det som sker i USA:s kongress”. Ja, utan tvekan är det det. Men att SD på ngt sätt skulle anse detta, är nog ingen så lättlurad för att kunna tro.

För det första är Trump-anhängarnas våldsamma protester ingen överraskning. Under en lång period har Donald Trump försökt sig på en statskupp genom att hävda valfusk. Han har obstruerat valprocessen på olika sätt, vägrat erkänna den legitimt valda presidenten, försökt fuska till sig fler röster, pressat vice presidenten för att han ska stoppa godkännandet av valresultatet, och visat sitt stöd för den våldsamma nazistiska gruppen Proud Boys.

Det råder inget tvivel om att Donald Trump är en fascist. Det har varit uppenbart väldigt länge. Lika tydligt är också det starka stöd som Sverigedemokraterna visat honom. Vissa mer öppet som Mattias Karlsson och flera av deras riksdagsledamöter, och andra mer diskret men ändå tydligt som Jimmie Åkesson. Och den som fortfarande tvivlar på det, kan i så fall svara på frågan hur man ska tolka att SD nominerat Donald Trump till fredspriset.

Och det är inte så märkligt att SD stödjer Trump. De är inte så olika. Sverigedemokrater vill gärna stämpla invandrare som landsförrädare, men tvekar inte att sälja sig till ryska intressen för att få inflytande i svensk politik. Deras förra tjänsteman i riksdagskansliet (som f.ö. lurat till sig svenskt medborgarskap) får ju inte pressackreditering av riksdagsförvaltningen då han anses utgöra en risk för rikets säkerhet (se mer om Putilov-affären här). Vi minns även SD:s kontakter med Carl Meuling, affärsmannen med miljardkontrakt i Ryssland, som förde samtal med SD om eventuellt ekonomiskt stöd till dem. I EU-parlamentet agerar SD som Rysslands nickedockor.

Det är inte svårt att hitta likheter mellan Trump och SD. Liksom Trump, driver också SD en väldigt krigisk retorik, och liksom Trump, hade de en kampanj inför valet för att framställa det som riggat. En viktig skillnad är dock att Donald Trumps ställning som president, ger honom den makt och status som krävs för att kunna mobilisera så många anhängare för att sabotera valet (och låta en viktig del av försvarsapparaten stå passivt när de hotar med att ockupera kongressen). Ngn sådan makt har inte SD i dagsläget. Men arbetssättet att mobilisera en svans för att ta hand om det de inte vågar göra själva är ju gemensamt. Minsta lilla kritik som riktas mot SD kan föranleda en hel del hot och/eller hatmejl, som SD sedan inte tar ngt ansvar för.

Peter Nilssons utspel luktar hyckleri på långa vägar. Den som är uppmärksam, lägger märke till att Petter Nilsson fördömer upploppen i Washington utan att någonstans rikta kritik till Donald Trump eller ens nämna honom. Han tar gärna avstånd från de våldsamheter som uppstod, men inte från den som manat till dessa.. Inger är fegare i politiken än att inte våga stå för sina egna åsikter eller sin egen politik.

Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg kunde inte ha uttryckt det bättre:

Den som tror att SD skulle ändra sitt beteende om de får makt är oerhört naiv. De pratar som Trump, agerar som Trump och skulle försöka fuska som Trump om de bara hade möjligheten.

Varför vill Moderaterna och Centern stänga ut arbetstagarna från inflytande i arbetet för god, jämlik och jämställd hälsa i Västerbotten?

Av , , 4 kommentarer 14

Idag har Centern och Moderaterna försökt stoppa Umeå kommun från att vilja samverka med arbetstagarnas representanter i arbetet med att främja hälsan i arbetslivet. För dem var det viktigt att involvera näringslivet i detta arbete, men de anställdas representanter däremot ville de inte ha med i det arbetet. Man tar sig för pannan!

Bakgrunden till detta är den gemensamma avsiktsförklaringen för god, jämlik och jämställd hälsa som är ute på remiss, och som ska sedan – när den blir färdig – utgöra ett stöd för Länsstyrelsen, region Västerbotten och kommunerna i länet i deras arbete för att främja folkhälsan.

Ett av de 8 målområden som den nationella folkhälsopolitiken arbetar med för att skapa förutsättningar för god och jämlik hälsa i hela befolkningen är arbete, arbetsförhållandena och arbetsmiljö. Det är känt att arbete och arbetsmiljö är centrala områden för att uppnå jämlik hälsa. De som har arbete har i regel bättre hälsa än de som är arbetslösa, men detta samband mellan arbete och hälsa förutsätter en bra arbetsmiljö. Gynnsamma arbetsförhållanden ger personlig utveckling, hälsa och välbefinnande, medan ogynsamma arbetsförhållanden ökar risken för ohälsa. Personer i arbetaryrken har generellt sämre arbetsmiljö, och tillgången till företagshälsovård är sämre inom kvinnodominerade yrken än inom mansdominerade – för att nämna några exempel på ojämlika förutsättningar för ett hälsofrämjande arbetsliv.

I det utkast till gemensam avsiktsförklaring för god, jämlik och jämställd hälsa som regionen och kommunerna i länet håller på att yttra sig om nämns därför näringslivet som en viktig aktör att samverka med. Detta utifrån att ”folkhälsoinsatser i form av goda arbetsmiljöer, säkra arbetsplatser och hälsosamma levnadsvanor hos medarbetare är av grundläggande betydelse för en framgångsrik verksamhet”. Flera organisationer inom näringslivet har därför fått möjlighet att agera remissinstans.

Vad som jag kan tycka är olyckligt är att dokumentet inte skickades till arbetstagarorganisationerna för remiss. Arbetstagarorganisationerna har en lång tradition av att arbeta för en god arbetsmiljö, många gånger i motvind och med motstånd från arbetsgivarhåll. Att ha enbart näringslivsorganisationer som bollplank och samverkansaktörer riskerar att frågor som är viktiga utifrån ett arbetstagarperspektiv inte lyfts. För inte är det näringslivet som kommer lyfta vikten av att arbeta för att minska otrygga anställningar – bara för att ta ett exempel. Arbetstagarnas röster är viktiga i det här arbetet, inte enbart arbetsgivarsidans.

Av det skälet föreslog Socialdemokraterna i Umeå kommunstyrelsens hållbarhets utskott idag att kommunen bör ange i sitt remissvar att den gemensamma avsiktsförklaringen bör förtydliga att denna samverkan ska ske med arbetsmarknadens parter (dvs inte bara näringslivet, utan också motparten). Det är väl inte ngt kontroversiellt med detta, kan man tycka. Men såväl Moderaterna som Centern reagerade starkt emot.

Jag själv sitter inte som ledamot i utskottet, men fick beskåda det hela i egenskap av adjungerad från Region Västerbotten, och jag vet att det är flera remissinstanser som funderar i samma banor. Enligt M och C, som röstade nej till förslaget, så var det för att den lyftes på sittande möte. Men varken V eller Mp hade några problem med att ställa sig bakom. För Moderaterna och Centern var det däremot ingen självklarhet att arbetstagarsidan ska involveras i det folkhälsofrämjande arbetet i arbetslivet som man vill involvera näringslivet. Man tar sig för pannan!

Det här är ingen tillfällighet. Det är ju ett mönster som borgerligheten uppvisar varje gång man behandlar arbetsmiljöfrågor. I våras röstade de emot att utvidga de regionala skyddsombudens tillträdesrätt till arbetsplatser, och nu vill de även stänga ut facken från folkhälsoarbetet. Men arbetsgivarsidan däremot är välkommen. Det är ju vansinnigt! Varför är man så rädd för att låta arbetstagarnas perspektiv komma till tals?

Ett förslag som kan rädda liv

Av , , Bli först att kommentera 2

Idag är det Workers’ memorial day – en dag för att minnas och hedra all arbetare som dött på jobbet. Varje år dör över 2 miljoner människor på arbetsplatser runt om i världen. I Sverige dog 46 personer i arbetsplatsrelaterade olyckor i fjol. Det är 46 personer som kom till jobbet och kom aldrig hem. Och detta är bara toppen av isberget. Betydligt fler dör av arbetsrelaterade sjukdomar än olyckor. Varje år dör tusentals i Sverige av arbetsrelaterad stress, nattarbete, avgaser och ihållande fysiskt tungt arbete enligt Arbetsmiljöverket.

Den s-ledda regeringen har antagit en arbetsmiljöstrategi och en nollvision mot arbetsplatsolyckor. Budgeten för arbetsmiljöinspektörer har förstärkts och dödsolyckorna i arbetet har minskat årligen sedan 2018. Men 46 döda i fjol är fortfarande en hög siffra, och regeringen har föreslagit att de regionala skyddsombuden även ges tillträde till arbetsplatser med kollektivavtal där facket saknar medlemmar – ett förslag som M, Kd, C, L och SD har aviserat att de tänker fälla i riksdagen.

Enligt Arbetsmiljöverket hade flertalet dödsolyckor kunnat undvikas om arbetsgivaren hade genomdrivit ett bättre systematiskt arbetsmiljöarbete. I det avseende spelar skyddsombuden en viktig roll genom att bevaka att arbetsgivaren tar sitt ansvar och följer arbetsmiljölagstiftningen. Arbetsplatser utan skyddsombud befinner sig därmed i en utsatt position – ngt som det här förslaget om utvidgad tillträdesrätt för regionala skyddsombud kan göra något åt.

Samtliga fackliga centralorganisationer, liksom Arbetsmiljöverket och Arbetsförmedlingen ställer sig positiva till förslaget. Migrationsverket framhåller att förslaget är relevant för att nå arbetstagare som annars varit skyddslösa. Men att regionala skyddsombud ska kunna bevaka att arbetsgivaren följer arbetsmiljölagen även på arbetsplatser med kollektivavtal där facket saknar medlemmar är något som inte faller Svenskt Näringsliv i smaken. På beställning av Svenskt Näringsliv har den borgerliga riksdagsmajoriteten aviserat att de avser att fälla förslaget. Detta mitt i en pandemi, där vikten av skyddsombudens roll i det systematiska arbetsmiljöarbetet inte nog kan betonas. Det är minst sagt oansvarigt!

Vi vill uppmana alla att visa hur viktigt denna fråga är genom att visa att du står bakom. Vi minns de döda och vi kommer att kämpa för de levande!

Skolan ska inte vara en plats för religiös påverkan

Av , , Bli först att kommentera 9

66F58AEC-A2FE-470F-ADFC-A3E53699B666Det är inte svårt att förstå hur politikerförakt uppstår när viktiga politiska frågor reduceras till politiskt spel för att vinna billiga poäng på bekostnad av ärligheten gentemot väljarna. Det senaste exemplet är umeåmoderaternas utspel där de kräver av kommunpolitikerna att stänga förskolan Bilaal.

Socialdemokraterna har försökt införa ett förbud mot religiösa friskolor, men har ingen majoritet i riksdan för detta då moderaterna är en av de hårdaste försvararna av den fria etableringsrätten. Det är viktigt med religionsfrihet, men vi kan inte ha ett segregerat skolsystem där kvaliten på vilken barnomsorg eller utbildning barnen får är avhängig vilka val barnens föräldrar gör. Alla barn ska ha rätt till en bra och likvärdig utbildning och omsorg oavsett föräldrarnas inkomst, födelseland, religion, eller var i landet de bor. Förskolan, liksom skolan, måste vara en mötesplats för barn av olika bakgrunder. Detta motverkas när vi tillåter religiösa friskolor. Vi kan inte skicka barnen på olika skolor utifrån vad föräldrarna har för religion!! Det är vansinnigt!

Tyvärr har vi en lagstiftning som ifråntar kommunerna möjligheten att bestämma vilka skolor som ska och inte få ska etableras. Det råder fri etableringsrätt, så länge friskolan ifråga håller sig till villkoren i lagstiftningen. Detta system har Socialdemokraterna försökt ändra, men bl a moderaterna sitter och blockerar detta i riksdan.

Nu går moderaterna i Umeå ut och kräver att kommunen ska dra in tillståndet av förskolan Bilaal, fast de mkt väl känner till den lagstiftning som finns (som de dessutom försvarar). Det är nämligen moderaterna själva som står i vägen för att ge kommunerna rätt att bestämma kring vilka skolor som ska få etableras.

Bilaal har varit föremål för skriverier i media och nu är de föremål för en prövning av kommunen då det har skett ett ägarbyte. En sådan prövning kan inte ta hänsyn till vad varken den socialdemokratiska kommunledningen eller den moderata oppositionen vill, utan måste göra sin bedömning enbart baserat på frågan kring huruvida Bilaal håller sig inom lagens ramar eller ej. En sådan bedömning är helt opolitisk. Detta vet moderaterna i Umeå. Ändå väljer de att göra politik av frågan: dessutom fullt medvetna om att det är de själva som i riksdagen hindrar de ändringar i lagstiftningen som krävs för att den här typen av problem inte ska uppstå. Och sedan har de mage att kräva svar av socialdemokraterna i kommunen om hur de ställer sig till Bilaal.

Det här är att föra väljarna bakom ljuset. Det är ett oärligt agerande, och det är precis den här typen av beteende som undergräver väljarnas förtroende för politikerna och föder politikerförakt. Viktiga frågor reduceras till idioti, och sakta men säkert sjunker nivån på det politiska debattklimatet till samma nivåer som i USA, där man inte kan skilja mellan politik och sandlåda.

Glöm aldrig Utöya!

Av , , Bli först att kommentera 6

818F110E-85A7-4707-903B-158B071A2116Idag är det exakt 8 år sedan den högerextremistiske terroristen Anders Behring Breivik mördade 69 personer på Utöya och ytterligare 8 personer i Oslo i ett terrorattentat som lämnade över 200 människor skadade. Måltavlan var socialdemokratin och syftet var att bekämpa en påstådd islamisering av samhället.

Idag går våra tankar till våra kamrater, i AUF, som mördades samt deras anhöriga. Även om Breivik agerade på egen hand, var han inte ensam om sina ideer. Terrordådet skedde i en samhällelig kontext som kännetecknas av ett förändrat debattklimat där rasismen vinner större mark och där det blivit alltmer accepterat att uttrycka hat mot dem som inte passar in i konservativa normer: mot invandrare, mot feminister, mot hbtq-personer med flera.

Det har vuxit fram ett debatt- och åsiktsklimat i Europa där extrema åsikter sakta men säkert normaliseras och där gränsen för vad som är accepteras förflyttats. Det är en utveckling som vi inte bara ser i Norge utan även hemma i Sverige och ute i Europa.

Vi socialdemokrater kommer inte att stå passiva medan detta sker mitt framför våra ögon. Vi tar kampen för alla människors lika värde och mot rasismen, sexismen, homofobin och alla former av förtryck. Vi tar avstånd från den normalisering av extrema åsikter som sker idag och som vi bland annat ser inom politiken där etablerade partier börjar samarbeta med extrema partier och anamma deras retorik samt politik. Vi måste stå fast i våra övertygelser för att försvara den demokratiska grund som vårt samhälle vilar på.

Vi vill härmed skicka en tanke till våra kamrater i AUF och i Arbeiderpartiet, samt markera, för alla, att vi socialdemokrater alltid kommer att bekämpa all form av förtryck och extremism. Vi tänker försvara alla människors lika värde och den demokratiska grund som vårt samhälle vilar på. Idag, på Utöyas minnesdag, och alla andra dagar!

Alejandro Caviedes, ordförande Umeå arbetarkommun
Rosa Vallgårda, ordförande SSU Umeå

Vi backar inte en millimeter i kampen för jämställdhet!

Av , , Bli först att kommentera 16

affischIdag är det 100 år sedan kvinnlig rösträtt klubbades i Sveriges riksdag. Under dessa 100 år har det hunnit hända en hel del. Avskaffandet av sambeskattningen, införandet av rätten till abort, föräldraförsäkringen, utbyggnaden av barnomsorgen, och nu senast införandet av en samtyckeslagstiftning är exempel på viktiga reformer som bidragit till att stärka kvinnans rätt till sin kropp och kvinnors ekonomiska självständighet. Det här är saker vi ska vara stolta över!

Tyvärr har utvecklingen till ett jämställt samhälle brutits. Såväl på hemmaplan som i resten av Europa ser vi att nationalister, populister och andra konservativa krafter tar allt större plats. Europeiska jämställdhetsinstitutet (Eige) konstaterar att de senaste 5 åren inneburit bakslag mot kvinnors rättigheter, och det som händer i EU påverkar oss i Sverige i allra högsta grad.

På söndag är det val till EU-parlamentet och det saknas inte partier som går till val på att rulla tillbaka de landvinningar vi gjort under dessa 100 år av jämställdhetskamp. I EU ligger löneskillnaden mellan könen på 16%, och pensionsskillnaden på 40%. För att kunna få en jämställd arbetsmarknad, måste deltidsanställda få möjlighet att gå upp i tid, men det krävs också en fungerande barnomsorg och föräldraförsäkring. I det läget väljer Kristdemokraterna att gå till val på att bekämpa EU:s sociala pelare, som stödjer medlemsländerna i att stärka de sociala rättigheterna genom att ange gemensamma målsättningar inom jämställdhetsområdet, socialförsäkringar och välfärden.

Inte ens kvinnans rätt till sin egen kropp kan ses som självklar, när kristdemokraterna under innevarande mandatperiod röstat 22 gånger mot aborträtten i EU-parlamentet och tydligt deklarerar att de vill införa ”samvetsfrihet” så att barnmorskor ska kunna vägra att genomföra abort. I den här frågan får de sällskap av Sverigedemokraterna, som dessutom vill återinföra sambeskattning och vägrat stödja att kvinnor ska ha rätt till preventivmedel. De har även gång på gång röstat nej till förslag för att minska sexuella trakasserier och stärka lagstiftningen, samt röstat nej till EU-parlamentets jämställdhetsstrategi med krav på att avskaffa könsstympning i Europa, samt bekämpa våld mot kvinnor.

Det är dags att sätta stopp för dessa krafter som vill vrida tillbaka klockan. Som socialdemokrater driver vi på för att få igenom ett EU-direktiv för att skydda kvinnor mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen (metoo-direktivet), men också ett EU-direktiv mot våld mot kvinnor. Vi vill även ta fram en ny strategi för jämställdhet för att säkerställa att jämställdhet prioriteras av EU, samt jämställdhetsintegrera EU:s budget för att säkerställa att våra gemensamma medel ska delas lika mellan könen. Vi är övertygade om att en mer jämställd EU-kommission kommer att leda till att jämställdhetsfrågor får en högre prioritering. Idag är det 9 av 28 EU-kommissionärer som är kvinnor, och det avspeglar sig i dagordningen. Vi kräver en förändring!

Socialdemokratin värnar kvinnors rätt till sin egen kropp, men vi kämpar också för en jämställd arbetsmarknad och starka välfärdsinstitutioner då vi vet att det stärker kvinnors ekonomiska självständighet. Vi kommer inte att backa en millimeter i den här kampen och vi kommer inte att vila förrän vi kastat de konservativa krafterna dit de hör hemma, nämligen historiens sophög! Så kom och joina oss i denna strävan och gå och rösta på söndag i EU-valet!

Novalie Lilja                                                                   Alejandro Caviedes
Ordf i Umeå S-kvinnoklubb                                           Ordf i Umeå Arbetarekommun

När fick Arbetarpartiet mandat att företräda Kommunals medlemmar?

Av , , Bli först att kommentera 16

Föga förväntat fortsätter Arbetarpartiet att uttala sig i Kommunals namn. Nu senast genom ett blogginlägg från deras gruppledare Jan Hägglund, där han uppenbarligen gör anspråk på att kunna tolka Kommunals beslut bättre än Kommunals egna förtroendevalda som har att jobba för besluten. Genom en logisk kullerbytta, försöker Arbetarpartiet förklara hur deras linje att rösta i kommunfullmäktige för att behålla LOV (lagen om valfrihet), står i överensstämmelse med Kommunals kongressbeslut att arbeta ”aktivt för att avskaffa lagen om valfrihet”.

Fr.o.m. årsskiftet är jag heltidspolitiker på regionen och har därför inte längre några fackliga uppdrag på lokal eller regional nivå, så jag tänker inte engagera mig i en lång debatt kring Kommunals olika ståndpunkter. Kommunal har många förtroendevalda som kan redogöra för dessa ännu bättre än vad jag kan. Exempelvis har Kommunal Umeås ordförande redan redovisat på ett utomordentligt pedagogiskt sätt varför de stödde Socialdemokraternas och Vänsterpartiets förslag att avskaffa LOV:en i Umeå. Det är således inte min personliga tolkning, som Arbetarpartiet hävdar, utan Kommunal Umeås officiella ställningstagande.

Dock vill jag kort bemöta anklagelsen från Arbetarpartiet om att jag ljuger om Kommunals kongressbeslut. Den grundar sig på följande citat från Kommunals förbundsstyrelse:

”För att Kommunal ska kunna få gehör för sitt krav att LOV ska avskaffas är en viktig pusselbit att det skapas en annan juridisk lösning för de kommuner och landsting som vill erbjuda sina medborgare möjlighet att välja ett privat välfärdsalternativ. Förbundet har därför till regeringen lagt fram förslag på hur lagen om offentlig upphandling (LOU) behöver förändras för att bättre passa välfärden.”

Citatet ovan – som Arbetarpartiet hänvisar till – är inte förbundsstyrelsens kommentar till beslutet, vilket Arbetarpartiet felaktigt påstår. Citatet kommer från förbundsstyrelsens utlåtande över motion K:202 (Avskaffa lagen om valfrihet), som yrkade att ”Kommunal arbetar aktivt för att avskaffa lagen om valfrihet, och att man arbetar för att införa trygga anställningar i dessa branscher” (se kongressprotokollet s. 316).  Ett motionsutlåtande är förbundsstyrelsens yttrande över vad den anser om förslaget (inte en kommentar till beslutet). Läser man yttrandet, som återfinns i sin helhet på s. 316-317 i protokollet, framgår att citatet illustrerar hur förbundsstyrelsen då (innan beslutet togs) redan jobbade för att avskaffa LOV.

Vad förbundsstyrelsen anför i sitt yttrande är att de föreslagit regeringen ändringar i LOU för att kunna få gehör för sitt krav att avskaffa LOV. Men detta var inte fallet i Umeå. Här behövde inte Kommunal Umeå ngn ny juridisk lösning för att få gehör hos Socialdemokraterna för att avskaffa LOV i Umeå.

Självklart finns det också nackdelar med LOU. Men det som Arbetarpartiet inte vill kännas vid är att – till skillnad från riksdagen – så kan inte kommunfullmäktige ändra lagstiftningen. De beslut som fattas av Kommunals kongress, följs inte bara av dess förbundsstyrelse, utan även av dess regionala avdelningar och dess lokala sektioner. Alla delar av Kommunal ska alltså jobba i samma riktning, men utifrån sina egna förutsättningar. Den centrala nivån riktar sig på att försöka förändra lagstiftningen (som gäller hela Sverige), medan de lokala nivåerna riktar sig på att förändra de lokala besluten. Och helt i enlighet med kongressbeslutet att ”Kommunal arbetar aktivt för att avskaffa lagen om valfrihet, och att man arbetar för att införa trygga anställningar i dessa branscher”, stödde Kommunal Umeå socialdemokraternas och Vänsterpartiets förslag att avskaffa LOV. Idagsläget är ändå LOU bättre än LOV då det ger dels kontroll över antalet utförare men också möjlighet att ställa krav på personalövertagande vid upphandlingar (viket Kommunal också ska verka för enligt egna kongressbeslut), och det kan man inte få med LOV. Arbetarpartiet hade sin chans att stödja Kommunals linje, men valde istället att stödja arbetsgivarsidan.

Jag har full respekt för att Miljöpartiet och de borgerliga röstade för att behålla LOV, även om jag inte delar deras analys och ställningstagande. Ett parti kan inte basera sina ställningstaganden enbart på vad en fackförening vill. Men skillnaden gentemot Arbetarpartiet, är att de inte gör anspråk på att värna om Kommunals medlemmars intressen. Och de tar sig inte heller rätten att tolka Kommunals egna beslut åt kommunalarna. Det är faktiskt Kommunals förtroendevalda, och inte Arbetarpartiets förtroendevalda, som har fått mandat från Kommunals medlemmar att företräda dem.

Sen kan jag känna mig hedrad när Arbetarpartiets gruppledare tillskriver mig så mkt inflytande, när han påstår att det skulle varit jag ensam som skulle legat bakom att Socialdemokraterna i Umeå drev denna linje. Men sanningen är att det finns en stark konsensus inom Umeå socialdemokratiska arbetarekommun kring att driva linjen att ”prioritera drift i offentlig regi” och ”inte tillämpa fri etablering”. Det var en enad styrelse som la förslaget till repskapet där det antogs enhälligt. Att jag då skulle vara någon slags vänsterpartistisk infiltratör, som Arbetarpartiet tycks mena, tänker jag inte ens kommentera.

Arbetarpartiet svek Kommunals medlemmar

Av , , 4 kommentarer 18

cykelSom regionpolitiker är jag inte involverad i kommunpolitiken. Men som kommunanställd och fd ordf i Kommunal Umeå är jag väldigt intresserad av vilka beslut kommunen tar och hur dessa påverkar dem som jobbar i berörda verksamheter (inklusive inom privat sektor).. inte minst på hemtjänsten där jag själv är anställd som vårdbiträde. Dessa frågor ligger mig varmt om hjärtat, och jag blir därför oerhört besviken på kommunfullmäktigebeslutet i förgår att låta hemtjänsten förbli en avreglerad marknad, med de effekter det innebär såväl för personalens arbetsvillkor och löneutveckling som för kommunens förutsättningar att planera långsiktigt utifrån befolkningsprognoser och människors behov.

Jag blir inte bara besviken, utan även provocerad, då detta förslag fick majoritet i fullmäktige genom att Arbetarpartiet – som alltid marknadsfört sig som ett parti som står för Kommunals medlemmar -valde att hellre lyssna på hemtjänstföretagen än på de anställdas fackliga representanter. Att de borgerliga partierna röstar på att behålla LOV, blir jag inte förvånad över. De gör ingen hemlighet av att de har täta band med det privata näringslivet. Flera av dem driver förslag om sänkta löner och försämrad anställningstrygghet. Arbetarpartiet däremot har marknadsfört sig som ett parti för arbetarna. Det minsta som kan krävas av ett sådant parti – kan jag tycka – är att åtminstone föra en dialog med de representanter arbetarna själva har utsedd att företräda dem, innan partiet i fråga bestämmer sig för vilken linje det ska driva. Sen behöver de inte alltid hålla med. Men man går banne mig inte ut i fullmäktiges talarstol och hänvisar till Kommunal för att stödja ett förslag Kommunal själv är motståndare till.

I den lokala debatten så har borgerligheten jämställt LOV med ”valfrihet”. Det är en så vulgär förenkling att det närmast är att betraktas som en förfalskning. Såväl med LOV som med LOU, kan den äldre välja utförare. Skillnaden är att med LOU kan kommunen genom upphandlingsavtal ha kontroll över antalet utförare. LOV däremot innebär att alla som vill starta ett hemtjänstföretag, kan göra det. Och alla som vill sluta att bedriva hemtjänstföretag, kan också dra sig ur utan vidare. Det är en avreglerad marknad som saknar stabilitet. Kommunal Umeås ordförande har redan beskrivit vilka effekter det har på arbetsvillkoren. Kortfattat kan man säga att andelen otrygga visstidsanställda ökar på bekostnad av trygga tillsvidareanställningar. Skälet är att företagen har svårt att förutse sitt personalbehov, då antalet utförare varierar över tid. Arbetsgivare anställer folk på korta visstidsanställningar som förlängs gång efter gång, med följden att arbetstagaren lever i ovisshet kring hur det kommer att se ut i framtiden. En ständig oro över att inte veta om man kommer få förlängd eller ej. Vad detta gör för löneutvecklingen säger sig själv. Visstidsanställda har generellt en lägre löneutvecklingen. När man sedan jobbat tillräckligt länge för att ”lasa in sig”, då ligger man redan efter alla andra. Inget bra utgångsläge. Medan alla talar om vikten av att höja välfärdsyrkenas status, så ser vi hur en avreglerad marknad växer fram som håller löneutvecklingen tillbaka. Hur kommer man kunna säkra kompetensförsörjningen i framtiden på detta vis?

Förutom personalpolitiken, finns det andra aspekter som talar för att man ska avskaffa LOV. Jag har i det här inlägget dock valt att fokusera på just hur LOV:en påverkar personalens villkor och löneutveckling, eftersom det är av relevans om man då – liksom Arbetarpartiet – gör anspråk på att värna om Kommunals medlemmar. Kommunal har nämligen beslutat på sin kongress 2016 att arbeta för avskaffandet av LOV. Arbetarpartiet är ett litet parti som i vanliga fall saknar inflytande i fullmäktige. Men när de för en gångs skull får en vågmästarroll, hade de kunnat göra skillnad för Kommunals medlemmar. Vad gör Arbetarpartiet i ett sådant läge: ja, då väljer de hellre att stå upp för Svenskt Näringsliv. Det här är Arbetarpartiet i ett nötskal. 

 

Man blir ju mörkrädd

Av , , Bli först att kommentera 4

kyrkogårdInför morgondagens kyrkoval har jag gått in och läst vad de olika nomineringsgrupperna har för valplattformar och politiska program och ärligt talat så blir jag mörkrädd. Svenska kyrkan är en stor arbetsgivare med totalt 20´000 anställda och då kan man tycka att personalpolitiken borde vara en viktig del i de olika nomineringsgruppernas politiska program. Men så naiv jag var!

Att socialdemokraterna ägnar en stor del av sitt program åt att beskriva på vilket sätt de vill förbättra arbetsvillkoren för kyrkans anställda är ju inte oväntat, eftersom socialdemokraterna alltid stått nära fackföreningsrörelsen. Men jag trodde faktiskt inte att det skulle stå så lite i övriga nomineringsgruppers valplattformar/program om personalpolitik. De flesta är väldigt sparsamma eller nöjer sig med luddiga formuleringar om att de vill att kyrkan ska vara en bra arbetsgivare. Man tar sig för pannan! Vem fan vill gå till val på att göra kyrkan till en dålig arbetsgivare? Det är klart att alla nomineringsgrupper vill att kyrkan ska va en bra arbetsgivare, men det man vill veta är vad de olika nomineringsgrupperna anser vara en bra arbetsgivare. Man vill ju veta om nomineringsgruppen i fråga:

  • är för eller emot att använda resurser för att erbjuda sommarjobb och praktikplatser till ungar?
  • är för eller emot att ställa krav på kollektivavtal och andra sociala krav vid upphandlingar?
  • är för eller emot att erbjuda alla anställda kompetensutveckling?
  • är för eller emot att jobba för ett mer jämställt ledarskap i alla led?
  • är för eller emot att stärka det förebyggande arbetsmiljöarbetet?

Var socialdemokraterna i Svenska kyrkan står är ju ganska självklart. Men att inte en enda av de övriga nomineringsgrupperna ens gör minsta ansträngning för att utveckla vad de har för personalpolitik är tragiskt. Är arbetsvillkoren så oviktiga för de övriga nomineringsgrupperna som ställer upp i kyrkovalet?

Presentation
profilbildNamn: Alejandro Caviedes
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
RSS Nytt från vk.se
Arkiv