För några år sedan, när jag just hade ’loggat ut’ från Umeå universitet, råkade jag spela golf med en man som också just slutat arbeta. Vi pratade om ditt och datt och innan vi avslutat rundan, hade han nästan fått mig att lova att kontakta Golf Plaisir, Nordens största golfresearrangör, för att höra om de var intresserade av mina tjänster.
Detta möte på golfbanan blev början på en helt ny och annorlunda tillvaro. Efter bara några dagar ringde Golf Plaisir och frågade om jag ville jobba på Fuerteventura eller i Sharm el Sheikh.
-I Sharm el Sheikh så klart! svarade jag.
-Och varför är det så klart?
– För att jag älskar egyptierna. Jag och min f d man bodde och jobbade i Kairo 85/86 och under den tiden besökte vi Sharm el Sheikh, som då inte var mycket mer än några enstaka hotell och en fiskehamn.
Eftersom en utbildning för nyanställd golfpersonal skulle börja några dagar senare, blev det snabb resa till Golf Plaisirs kontor i Stockholm, intervju och kontraktsskrivning. Behöver jag säga att jag aldrig ångrat detta?
Min tid i Sharm el Sheikh började med att hotellet missat att ordna rum åt mig och golfpron, som också var nyanställd. Eftersom hotellet var fullbokat, tvingades jag och den 24-årige pron dela rum. Det kändes litet jobbigt och våra golfgäster skämtade med oss om det, men rummet var stort och bekvämt, så det funkade riktigt bra. Min yngre son var jämgammal med pron så att ha en ung man ’i huset’ kändes litet som hemma. Efter drygt 5 veckor fick vi i alla fall var sitt rum.
Allt hade gått med blixtens hastighet och nu stod jag där i en helt ny verklighet. Helt plötsligt bodde jag femstjärnigt med helpension och tvätt och städning fixad. Vilken tillvaro för mig som alltid fått fixa det mesta på egen hand! Jag blev mottagen och behandlad med så mycket värme, respekt, förtroende, hjälpsamhet och vänlighet att jag gick omkring och kände mig konstant tacksam och rörd. Varje dag sken jag ikapp med solen och tänkte med tacksamhet på vilken tur jag haft som hamnat just här.
På golfbanan samarbetade jag med egyptiska ’caddies’, som gjorde allt för att jag och mina gäster skulle ha det bra och trivas. Jobbet bestod av att ta hand om nordiska golfare, främst svenskar, som kom ner för att spela golf och njuta av sol, värme och bad i ett absolut kristallklart hav med ett undervattensliv som överträffade allt jag tidigare sett.
Mina gäster frågade ofta hur det kändes att jobba med bara män. Det tänkte jag aldrig på; vi var helt enkelt kollegor i ett arbetslag. Att jag var kvinna spelade ingen roll, antagligen eftersom jag med min ålder kunde ha varit mamma till dem alla. Åldern gav mig särskild status och respekt och innebar att de hade stort förtroende för mig och min livserfarenhet. De kom ofta till mig med sina funderingar, privata eller jobbrelaterade.
Jag har nog aldrig haft en bättre eller roligare arbetsmiljö än där på golfbanan och hotellet. Det säger inte litet då jag har haft många trevliga kollegor och jättebra arbetsmiljö under åren på universitetet. Skratt och glädje var en naturlig del av min arbetsdag i Sharm under de två vintrar jag jobbade där och jag skulle åka tillbaka dit och jobba imorgon dag om det vore möjligt. Till dess att den politiska situationen stabiliserat sig lär det dessvärre inte bli några golfresor till Egypten, men jag lever på hoppet.