I Dubai finns ett par kända och spektakulära landmärken; det 7-stjärniga Burj al Arab (som folkmun döpt till segelhotellet) och världens högsta byggnad, Burj Khalifa. Pengar är än så länge inget problem här i Förenade Arabemiraten. I Sverige däremot blir pengar alltmer en bristvara i inom det offentliga.

Nu läser jag i Svenska Dagbladet att för summan man betalat för att bygga Nya Karolinska får man nästan 2 Burj Khalifa eller 3 Burj al Arab eller 13 Turning Torso. Tanken svindlar. De politiskt ansvariga som tillstyrkt bygget måste ha blivit totalt fartblinda och stendöva. Tror de att de har outtömliga ekonomiska resurser att spendera? Vad håller de på med och hur länge ska de få hålla på så? Hur kan man bara göra så med skattebetalarnas pengar? Vem tar ansvar för härdsmältan?

En bristvara i dagens politikerkår är ledarskap och ansvar. Naiv är det nya svenska, men det är inte rätt ord för att beskriva dem som beslutat att bygga NSK för ca 1,5 miljarder kronor. Inkompetenta och oansvariga är vad de är. Det skulle hedra alla dem som varit med om att fatta beslutet att avgå med omedelbar verkan och utan en krona i ersättning. Tvärtom! De borde istället få krav på sig att betala en rimlig del av byggkostnaden. De torde ha haft rätt höga arvoden medan de fattat så oansvariga beslut så de borde ha pengar att betala ett återkrav.

Nu över till något helt annat som det brukar heta i olika media. I restaurangen här på hotellet finns gratis wifi och varje morgon i frukostmatsalen sitter praktiskt taget alla gäster och stirrar rakt ner på sina  ’smart phones’ eller ’paddor’ . De är helt upptagna och absorberade av surfandet och pratar knappt med varandra. Små barn, max 2 år, sitter också med ’paddor’ och är fullständigt koncentrerade på det som händer på skärmarna. När föräldrarna försöker få dem att äta, skakar de bara på sina huvuden och fortsätter att ägna sig åt ’paddorna’.

Barn gör inte som vi säger. Barn gör som vi gör. Mina barn gjorde inte så här, men det berodde kanske på att dessa möjligheter inte fanns när de var små. Nu är de vuxna men ingen av dem är särskilt beroende av att hänga över sin ’smart phone’ eller dator idag heller.

Utanför hotellet finns en jättefin strand och ett härligt havsbad. Ändå verkar många av de unga hotellgästerna föredra att ligga på stranden i hettan och surfa eller ’messa’ trots att svetten lackar. I affärsgallerior och vanliga affärer här är personalen ofta nästan mer intresserad av sina telefoner än av sina kunder. Det är ett märkligt beteende för någon som jobbar i servicebranschen.

Jag var på Europatourens finaltävling, Race to Dubai igår. Behöver jag säga att vi hade tur med vädret? Stenson hade däremot inte tur med golfen utan hamnade en bra bit ner i prislistan. Igår var det Rory McIlroy som vann Race to Dubai – för tredje gången. Imponerande! Det är inte precis ont om konkurrens i finalen.

Jag hade turen att bli inbjuden till Emirates ’VIP lounge’ och kunde på nära håll se när spelarna kom in på sista greenen. Emirates bjöd på mat, dryck, frukt mm och presentade med pikétröjor och kepsar. Dagen avslutades med att McIlroy fick ta emot en Rolexklocka (han som gör reklam för Omega!!), några miljoner US dollar och en magnifik trofé i silverliknande material överlämnat av en av de inhemska höjdarna. Hur många troféer har McIlroy vunnit och hur rymmer han dem alla?. Pengar är som tur är betydligt lättare att placera.

Till sist kan jag meddela att det nu börjar bli vintertemperaturer här så termometern håller sig runt 30 på dagarna och 25 på kvällarna. Och ingen snö;O)

Ett dubaiföretag ägt av två affärsmän har visat att privat företagsamhet kan göra skillnad. De bygger på några månader hela samhällen åt syriska flyktingar i Turkiet och Syrien. Där finns nu modulbostäder, hälsocentraler, skolor, moskéer, sjukhus med operationssalar designade som hus för att dölja vad de gör etc. De bygger också mobila bagerier, kök och sjukhus. Kilis Refugee Community i Turkiet och Siccu Refugee Community i Syrien för 6 000 invånare är exempel på sådana ’ministäder’. På annan plats i Turkiet har de också byggt bostäder med 2 våningar för totalt 10 000 invånare.

Ökande efterfrågan gör att de idag i första hand bygger läger. Husen byggs i fabrik, delarna numreras, husen demonteras och levereras. På plats sätts de ihop ungefär som Lego, oftast av flyktingar, som får lön för detta enligt gällande avtal för byggnadsarbetare. Husen är tänkta att hålla i 20 år. Något för Sverige att kopiera? Det skulle kunna ge många flyktingar både bostad och jobb.

Trafiken är det som skördar flest offer i Förenade Arabemiraten. Vägarna här är mycket bra, breda (upp till 6-7 filer inne i Dubai) och vägbelysningen är utmärkt. Motorvägarna har kraftiga räcken (sägs vara importerade från Sverige) mellan vägbanorna och hastighetskamerorna är många fler än hemma. Högsta hastighet är 120 km, men man kan köra nästan 140 km utan att det händer något. Förklaringen är att man visst får ca 20 % rabatt på hastigheten; 140 – 28 blir då bara 112!

Säkerhetsbälten är obligatoriska men detta efterlevs verkligen inte. Här kör pappor omkring i höga hastigheter med ’lössläppta’ barn mellan sig och ratten och barn hoppar omkring i bilarna under färd, ibland med delvis halvöppna rutor. Imorse kom 2 bilar i hög hastighet mot mig på min väghalva! Den väghalva de skulle ha kört på ligger minst 50 meter bort. Det var tur att det fanns dubbla filer för annars hade vi kolliderat. Målet för trafiksäkerhet här är 3 – 3,5 döda per 100 000 invånare under kommande 3 år. Bara Storbritannien och Sverige har nått dit. Hur Emiraten ska nå dit med de dårar som ibland trafikerar vägarna här är obegripligt.

Även arbetsmiljön är viktig här numera. Företag som bryter mot att rapportera skador som inträffar på arbetsplatsen ska tvingas böta 25 000 kronor. En skada som tvingar den anställde att vara bort från jobbet i 3 dagar eller mer måste anmälas inom 24 timmar från det att skadan inträffat. Det är en viktig åtgärd; jag misstänker att en hel del gästarbetare som jobbar i byggindustrin eller annan industri här inte vågar göra detta själva. Här finns heller inga fackföreningar som kan stötta arbetare.

För några dagar sedan regnade det här. Det var visserligen varma droppar och inga stora mängder, men det hann ställa till med en hel del och sysselsätta ett stort antal gästarbetare. Eftersom vägar, gator och bostäder här saknar dränering (”det regnar aldrig här”), bildas det mindre vattendrag överallt. Det får t o m trafiken att sakta ner av rädsla för vattenplaning och försämrad bromsförmåga. Anställda är fortfarande ute och sopar upp all sand som samlats längs gator och vägar efter regnet.

Avslutningsvis kan jag meddela att en grupp umebor är här denna vecka för att spela golf och njuta av det underbara klimatet. Det känns nästan som att plötsligt vara hemma. Alltid roligt med oväntat besök även om de inte kommer för min skull.

För ett par veckor sedan bodde jag på Al Ain Rotana Hotel. På badrumsdörren fanns en fräsch morgonrock med en genialisk och humoristisk text med allvarlig underton:

”Denna morgonrock har blivit mycket populär och uppskattad av våra gäster; ja, så till den grad populär att en del särskilt entusiastiska hotellgäster har börjat samla på dessa morgonrockar. Vi är väl medvetna om att ett sådant initiativ hjälper till att marknadsföra vårt hotell, men vi uppmanar ändå våra ivrigaste supportrar att innan avresan försöka skiljas från detta åtråvärda plagg. Ett annat alternativ är att köpa morgonrocken från vår ’housekeeping department’.”

Vilken hotellgäst kan ta illa vid sig av denna uppmaning?

Som jag skrev i min blogg här förra året, rustar sig Dubai för Expo 2020. Det mesta här går ut på affärer och pengar. Dubai Mall är världens största affärsgalleria med över 1200 affärer, restauranger, caféer, isrink, ett av världens största inomhusakvarier m m. Nu ska Emaar Properties, som äger Dubai Mall, satsa på ytterligare ett affärscentrum och ett antal hotell på området där Expo 2020 ska arrangeras. Medan vi hemma i Sverige börjar misströsta om vart Sverige är på väg, råder här idel framtidstro och optimism. The sky is the limit.

Jag får ofta frågan om det är tillåtet att använda bikini här på allmänna badstränder. Det är det, men de inhemska kvinnorna, i den mån de alls badar offentligt, är täckta från topp till tå när de badar. Ingen badar ’topless’ här men många kvinnliga turister har så minimala bikinis att de lämnar inget övrigt åt fantasin. Det finns en skröna (?) om hur två kvinnor sitter på stranden och tittar på varandra. Den ena är en arabisk kvinna och den andra en europeisk kvinna. Arabiskan tänker: ”Stackars kvinna som nästan inte har några kläder på sig!” Europeiskan tänker: ”Stackars kvinna som har så mycket kläder på sig!”

Det är fortfarande mycket varmt här, 35 grader idag, och soligt. Havet är nästan lika varmt. Så här varmt blir det aldrig hemma ens på sommaren, varken i havet eller i luften. Det är fortfarande i varmaste laget för denna nordbo, men tack vare luftkonditionering överallt klarar man det. Att kyla ner inom hus här kostar nog minst lika mycket som att värma upp bostäder hemma.

Så när kommer vintern här? I slutet av november brukar tempen sjunka till 26-28 grader dagtid och drygt 20 nattetid. Det är en underbar känsla att alltid kunna gå omkring barbent och i kortärmat under vintern här. Ingen halka, ingen snö, inga bilrutor att skrapa och ingen skottning. Vad sägs om det? Jag njuter av varje ’vinterdag’ här men sommarhalvåret skulle jag inte vilja bo här. Under sommaren stiger temperaturen till 45-50 grader och luftfuktigheten är mycket hög. Då är Höga Kusten det bästa alternativet.

Slutligen konstaterar jag med stor sorg i hjärtat att ett flygplan störtat i Sinai med 224 döda som följd. Mina tankar går både till de familjer som förlorat sina anhöriga i denna fruktansvärda olycka och till alla mina vänner och f d arbetskamrater på golfbanan och hotellet där jag jobbade i två vintrar.  I Egypten är man gästarbetare i sitt eget land och min ’egyptiska familj’ i Sharm el Sheikh behöver varenda ’krona’ de kan tjäna. Detta blir nog ett mycket hårt slag mot turistnäringen där, som redan har några tunga år bakom sig.

Västerbottningar mår bäst i hela Sverige enl VästerbottensKuriren. I år igen! Jag undrar vad mina mor- och farföräldrar skulle ha sagt om de blivit ombedda att vara med i en sådan undersökning. I Dubai ska man försöka förmå invånarna att känna sig lyckligare. Man är f n ’bara’ på 25:e plats i världsligan för lyckliga medborgare.

Det är intressant hur det blivit allt viktigare att mäta lycka, nöjdhet, ’må brafaktor’ m m. Om man lyckas uppnå ett högt, positivt resultat används det sedan i företagens annonser och övr marknadsföring. Hur ett företag bemöter sina kunder, klienter etc är ändå den bästa indikatorn på hur personalen mår och trivs på jobbet. Det är viktigare än att läsa om vilket index man uppnått.

Jag kan i alla fall avslöja att denna västerbottning nu är på plats i Förenade Emiraten igen och hon känner sig nöjd, lycklig, frisk och mår utmärkt. Det känns jättebra att vara tillbaka här nere på arabiska halvön och att vara omgiven av så mycket mänsklig värme, förtroende, tillgivenhet, vänskap och omtanke från alla jag har att göra med här. Jag vet inte hur många som kramat om mig på hotellet, på golfklubben och i de affärer jag ofta handlar i och berättat hur de väntat på att jag ska komma tillbaka snart.

Min ’arabiska familj’ som till största delen är ’gästarbetare’ här gör allt för att jag ska trivas. Och självfallet erbjuder livet på ett femstjärnigt hotell en behaglig och bekväm tillvaro. Jag nyper mig ofta i armen för att kontrollera att jag inte drömmer. Aldrig hade jag kunnat drömma om en sådan pensionärstillvaro! Två vintrar i Sharm el Sheikh, två vintrar på Gran Canaria och nu tredje vintern i Emiraten har jag redan avverkat. Om hälsan står mig bi kanske jag kan hoppas på några till. Att vara frisk, kunna se och höra, kunna röra sig och behålla sin tankeförmåga är ingen självklarhet när man blir gammal. Det är en nåd att stilla be om.

En stor trivselfaktor här är förstås klimatet. Här skiner solen praktiskt taget jämt. Det är fortfarande i varmaste laget med temperaturer mellan 33 och 36, men inom några veckor hoppas jag att det bara är 28-30 grader. Havet precis utanför hotellet (Arabiska/Persiska viken) är nog minst 30 grader än och ger inte så mycket svalka, men det tilltalar en badkruka som jag. Det blir rätt svettigt på golfbanan mitt på dagen även om golfbilarna med tak ger viss lindring.

Ni som följt mina personliga bloggar och 50 nyanser av livet som pensionär har antagligen förstått att Emiraten är ett riktigt högkostnadsställe med stor komfort och säkerhet för invånare och besökare. För att göra det ännu lättare för folk att ta sig hit är Dubais vision nu att bygga ett globalt flygnav, ”the aviation capital of the world” som Dubais regent uttrycker det. Han säger också att för att konkurrera inom flyget krävs en intellektuell infrastruktur; utveckling och förnyelse samt nya produkter, teknologier och tjänster. Såg för några dagar sedan att också Arlanda planerar utbyggnad – igen. Tänk, att man aldrig kan bygga nog stort redan från början!

Hemma råder det stor brist på bostäder och regeringen förbereder tältläger för att alla migranter som nu strömmar in ska ”få tak över huvudet”. I Dubai är det också svårt med bostad trots att många står tomma. Här är det inte brist på bostäder utan på bostäder man kan hyra för någorlunda rimliga priser. Hyresnivån är helt galen. Fastighetsägaren kan höja hyran med 5 % per år under kontraktstiden (ofta 3 år), men när man förnyar kontraktet kan han höja mycket mer. Han tjänar faktiskt på att hyresgästen flyttar, för då kan han skriva ett nytt kontrakt med någon annan och sätta den grundhyra han vill. Hemma vill fastighetsägare gärna ha hyresgäster som stannar länge.

Att hyra ett radhus/hus i ett bra område i Dubai kostar från några hundra tusen AED (SEK 2:50 för 1 AED) och uppåt. Det säger sig självt att det bara är inhyrda utländska rådgivare, specialister etc med bostadsersättning som har råd med det. Förutom hyra drar vatten och el/AC ytterligare ett par tusen AED per månad. När värmen är 45-50 grader maj-september klarar man sig inte utan AC dygnet runt. Det är en klar fördel om man som jag kan åka hem i april och komma tillbaka i oktober.