Ibland när jag har några timmar ledigt, går jag ner till stranden nedanför hyreshuset, där jag bor. Idag var det 33 grader varmt och fläktade skönt. Havet var minst 30 grader och ljuvligt. Det var inte många människor på stranden; bara ”mad dogs and Swedish people go out in the sun”. Om jag ska vara ärlig, känns det inte särskilt behagligt på golfbanan, när termometern visar en bit över 30 grader i skuggan.

Det är märkligt hur snabbt man anpassar sig till att leva i ett land med ständig sol och värme. Jag njuter varje dag av att kunna gå barbent och barärmad. Behovet av att förnya vintergarderoben finns inte längre. Däremot behöver sommargarderoben förnyas med jämna mellanrum för solen och värmen sätter sina spår på både kläder och hud. Huden är tyvärr svårare att förnya än garderoben, så numera brukar jag använda solskydd i ansiktet, eftersom jag jobbar utomhus i stark sol hela dagarna.

Utseendet har blivit allt viktigare i vår del av världen. Det gäller att se så ung och fräsch ut som möjligt. I Sverige anses det i högre grad attraktivt att vara solbränd än i många andra länder. ”Vit käring önskar bli svart och en svart käring önskar bli vit” som Monica Zetterlund sjöng.

Igår läste jag i Dagens Nyheter att över 60 svenska kommuner driver egna solarier på sportanläggningar och simhallar, platser som förknippas med hälsa och sund livsstil. Det kan inte vara en kommunal kärnverksamhet att driva solarier och bidra till att antalet hudcancerfall ökar mer än någonsin. Den hudförstöring som följer av allt solande tar skönhetsindustrin villigt hand om.

Förra veckan hade jag en gäst som drabbats av malignt melanom och genomgått flera operationer i ansiktet. Gav det mig en tankeställare? Kanske men å andra sidan solar jag inte så mycket här. Om man lever och jobbar i sol varje dag i drygt 6 månader, känns det inte så viktigt att ta till vara varje minut av solsken. Däremot är det skönt att svalka sig i havet mellan varven.

Antalet timmar och kronor vi idag lägger på vårt utseende torde vara många.  Ofta förundras jag över att vi inte lägger lika mycket tid och pengar på att utveckla våra insidor. En vacker utsida kan visserligen få oss att stanna upp, men det är ändå en vacker och spännande insida, som får oss att stanna kvar. En utvecklad insida är också en förutsättning för självkänsla och välbefinnande. Vilken befrielse det är att inte längre behöva oroa sig för att utsidan inte duger! Jag är helt överens med Zarah Leander som sjöng: ”Jag är glad jag inte längre är ung”.