I god tid före nyårsafton beslutade Dubai sig för att sätta världsrekord i fyrverkerier genom att avfyra 500 000 raketer på 6 minuter. Bedömare från Guinness World Records övervakade evenemanget och bedömde att Dubai lyckades nå sitt mål. Det gamla rekordet var på 77 000 raketer och innehades av Kuwait.

Det blev ett gigantiskt fyrverkeri som sträckte sig drygt 9 mil efter kusten. Burj Khalifa, världens högsta byggnad (828 meter) i centrala Dubai, och lyxhotellet Atlantis ute på Palm Jumeirah (en konstgjord ö utformad som en palm) stod för huvuddelen av fyrverkerierna. Kvällen till ära hade tusentals människor samlats i centrala Dubai och ute på palmen. Flera gator och tunnelbanestationer inne i Dubai hade stängts för att undvika problem, men det uppstod ändå många trafikstockningar.

Jag såg TV-utsändningen från Burj Khalifa, som blixtrade och glittrade oavbrutet uppifrån och ner och från sida till sida. Överallt stod människor och beskådade ’dunderverket’, som var häftigt att se. Nyårsfyrverkerierna i Umeå bleknar vid varje jämförelse och det är jag glad för. Vilken umeåbo skulle vilja satsa en massa skattepengar som går upp i rök under några minuter? För att inte tala om alla vettskrämda hundar och allt miljöfarligt nedfall det innebär.

Så här dagen efter, när alla raketer slocknat och vid eftertankens kranka blekhet, tänker jag nog mest på allt man skulle kunna göra för de pengar som fyrverkerierna kostade. Här finns massor av gästarbetare, vars standard och löner skulle behöva förbättras ordentligt. Utan dem skulle emiraten avstanna inom ett dygn. Det är de som utför praktiskt taget allt jobb, åtminstone det tunga och krävande jobbet, under ganska jobbiga arbetsförhållanden och i en arbetsmiljö ingen svensk skulle godkänna. Att dessutom tvingas lämna sina familjer i en annan världsdel och bara kunna åka hem och träffa dem en gång vartannat år måste vara ett nästan oöverkomligt pris för att kunna överleva ekonomiskt. Kostnaden för fyrverkerierna hade    t ex kunnat gå till att subventionera deras hemresor.

Vad gör då jag för att underlätta för dessa gästarbetare? Jag uppmanar t ex alla mina golfgäster att vara generösa med drickspengar samt att lämna kvar de kläder de inte gillar och ge till mig så att jag kan tvätta dem och ge dem till golfklubbens caddiesar och banpersonal. Dessutom uppmanar jag gästerna att alltid ta med överskottskläder hemifrån, när de reser till ställen där det finns gästarbetare. Inte minst barnkläder är lätta att ta med och ge bort. Många barn i Egypten har fått kartonger av urvuxna barnkläder som mina vänners barnbarn i Umeå har gått omkring i. Jag kan försäkra att kläderna har uppskattats och oftast varit finare och av bättre kvalitet än de kläder som de egyptiska barnen annars har på sig. Så innan du åker ut nästa gång, tänk efter vilka plagg du gärna skulle kunna vara utan och ta med på resan till någon som uppskattar och behöver dem! Då vet du vem som får dem och att de kommer till stor glädje och nytta.