För någon månad sedan kunde man i emiratiska dagstidningar läsa att f o m i år måste alla företag med över 1000 anställda som söker arbetstillstånd för sina anställda även ha en sjukvårdsförsäkring för dem och deras närmaste. Utan försäkring inget arbetstillstånd. De anställda får därmed rätt till akutsjukvård, hälso- och sjukvård, mödravård, förlossningsvård m m. Nästa år ska företag med 500 – 1000 anställda omfattas av detta krav och 2016 ska reformen vara genomförd i alla företag.

Myndigheterna här välkomnar den tillströmning av försäkringsbolag och hälso- och sjukvårdsaktörer m fl som detta kommer att innebära. Syftet är förstås inte tillväxt i sig utan att se till att alla som behöver vårdinsatser ska få det. Ingen ska bli utan vård p g a dålig ekonomi.

Låter detta bekant? Jag har med stort intresse följt utvecklingen och debatten t ex i Stockholm. Det fria vårdvalet gynnar mångfald, om det fungerar. Att välja fritt är dock inte alltid enkelt. För många kan valfriheten t o m utgöra en svårighet. Att få en lista över ett stort antal utförare, som marknadsför sina tjänster i sköna ordalag, kan få vem som helst att känna osäkerhet.

När det gäller gästarbetarna i Förenade Arabemiraten (hela 87 % av befolkningen) slipper de själva välja. Valen kommer att göras av arbetsgivarna, som ska betala för ’kalaset’. Kommer plånboken att styra deras val? Det är jag övertygad om. Och några fackföreningar som för gästarbetarnas talan finns inte, så de gästarbetare som antagligen bäst behöver dessa försäkringar har en svag ställning. Deras bristande språkkunskaper gör dem ännu sårbarare.

När vårdgivare och försäkringsbolag konkurrerar om ’kunderna’, finns också risken att de försöker välja bort de kunder som de inte ser som lönsamma. De föredrar patienter som inte kräver tidsödande och stora resurser. Samma sak ser vi inom friskolor, där man väljer bort elever som behöver särskilt stöd. Det är vi skattebetalare som via våra skatter får ta hand om kostnaden för de ’behövande’, medan friskolor och vårdentreprenörer tar hand om vinsterna. Dessa vinster är f ö så stora att de inte ryms i Sverige utan måste skickas till avlägsna skatteparadis.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; avregleringar måste följas av ett tydligt regelverk, uppföljning och noggrann tillsyn. Det har våra svenska beslutsfattare insett alldeles för sent och lärdomen har varit dyrköpt. Konsekvenserna av beslutsfattarnas blåögdhet och oförmåga har dessvärre drabbat de mest utsatta i samhället. Det är oacceptabelt. Min förhoppning är att de som styr i Förenade Arabemiraten är mindre naiva och mer noggranna än de som styr i Sverige när det gäller att reglera och följa utvecklingen inom detta ’affärsområde’. Varför inte studera utvecklingen i Sverige och förbättra det som brister hos oss, innan de genomför reformen fullt ut här?