Golfbanan här är nog en av de grönaste banor jag hittills sett. Jag kan bara gissa hur många liter vatten och arbetstimmar som behövts. Golfpersonalen utgörs i huvudsak av gästarbetare från Indien, Pakistan, Bangladesh och Filippinerna. De flesta är under 30 och mycket trevliga, skojfriska och hjälpsamma att samarbeta med. För dem betyder jag arbete och pengar, eftersom jag kommer med golfgäster till deras klubb. Personalen behöver varje ’krona’ de kan skrapa ihop. Jobbet här betyder överlevnad både för dem och för deras anhöriga, som de har kvar i sina hemländer.

Vi svenskar är ytterst privilegierade i jämförelse med gästarbetarna och jag känner stor tacksamhet över att vara född och uppvuxen i Sverige.  Även om vi idag ser stora nedskärningar hemma, bor vi fortfarande i ett land med bra hälsovård, sociala skyddsnät, utbildningssystem m m. Det är lätt att förlora perspektiven och glömma hur bra vi har det jämfört med många människor i dagens värld.

I höstas när det var som hetast, såg jag t ex hur ett tiotal gästarbetare höll på att flytta sand mellan stranden och den belagda gången upp till hotellbyggnaden. De hade bara skyfflar och sopar. Andra gästarbetare ansade buskar och träd. Termometern visade 35 grader. De hade långärmat, långbyxor och mössor och deras ansikten var täckta av ’näsdukar’. Det är deras motsvarighet till alla våra krämer med solskyddsfaktor.

Det finns många säkerhetskontroller i emiraten. Där sitter oftast en ensam man i värmen hela dagarna. Jag skulle nog inte klara av många timmar där. Ensamheten, tristessen och värmen skulle ta kål på mig. Det är lätt att hitta exempel på tråkiga och jobbiga arbetsuppgifter, som inte förekommer i Sverige. Jag kan inte låta bli att undra, hur vi skulle reagera, om vi tvingades ta sådana jobb långt hemifrån för att inte svälta ihjäl. Att de dessutom orkar vara så vänliga och trevliga mot oss andra, som finns här och har det så mycket bättre, är beundransvärt. Deras vänlighet känns aldrig påklistrad och de tar gärna chansen att skoja.

Så vad gör jag för att förbättra deras situation? Det enda jag kan göra är att dagligen visa dem min uppskattning, prata med dem och intressera mig för dem som individer. Det är verkligen inte svårt för golfpersonalen, hotellpersonalen, taxichaufförerna m fl är mycket öppna och ’lättillgängliga’ och pratar gärna om sig själva och sina familjer. Och så tigger jag ihop kilovis med begagnade barnkläder från vänner och bekanta och tar med hit till mina arbetskompisar.

En annan viktig sak jag kan göra är att uppmana mina gäster att ge dricks. Svenskar har ofta en något kluven inställning till dricks. Vi tycker helt enkelt att den ska ingå i priset. När vi ser att det står ’service charge included’ på notan eller kvittot, tycker vi att det räcker. Tyvärr går dricksen nästan alltid till ägarna och inte till den som utför tjänsterna. Taxibilarna t ex är statliga, kör på taxameter och ger ’riktiga’ kvitton. Chaufförerna får en liten procent av det inkörda beloppet. Men de kan väl trixa med taxametern? Nej, det är tydligen svårt att göra och lätt att upptäcka. I emiraten straffas brott så hårt att det avskräcker de flesta från att ens försöka trixa och fixa. Där har vi kanske en del att lära.