Jag fyllde år för ett par veckor sedan och passade på att fira dagen i Dubai där vänner från Sverige bjöd mig på lunch på sitt hotell. Vi hade inte setts på nästan 20 år men det var inte svårt att känna igen varandra. Det var ett kärt återseende och en mycket god lunch, där det bland många läckerheter också serverades ostron. Nu eller aldrig tänkte jag och ’slurpade i mig’ ett. Till min förvåning överlevde jag;O)

Efter trevlig samvaro och stimulerande samtal skildes vi år och jag åkte till Dubai Mall, en av världens största affärsgallerior som nu byggs ut för att bli ännu större. Därifrån tog jag metron, motsvarigheten till vår tunnelbana. Den går till största delen ovan jord på räls som ligger flera meter ovanför marken. Det är världens längsta förarlösa metro och har alltid fem vagnar. Den första vagnen i tåget är VIP-vagnen. Det kostar rätt mycket mer att köpa ’guldkort’ och biljett till den än till övriga fyra vagnar. I andra vagnen åker kvinnor och barn och i de tre sista vagnarna får alla åka.

Varje emirat styrs av en emir/sheikh. Sheikh Mohammed bin Rashid Al Maktoum styr emiratet Dubai. Han har två fruar och är högt älskad av sitt folk, inte minst för att han återinvesterar så mycket av sina pengar och inkomster i sitt emirat. Några av er kanske såg att han gjorde ett kort besök i Sverige på sensommaren. Han hade hört att svensk natur var något alldeles extra och ville uppleva den på plats. Därför kom han med ’entourage’ och slog sig ner nära Skokloster.

Eftersom Emiraten är en trygg plats med låg brottslighet händer det ibland att sheikh Mohammed tar metron för att utan livvakter kunna träffa sitt folk och prata med dem medan han åker metro. I de dokumentärer och intervjuer jag sett med honom gör han ett mycket sympatiskt intryck och verkar vara en klok man med båda fötterna på jorden.

Anledningen till att jag åkte metro den här dagen var att jag skulle åka till IKEA strax utanför Dubais centrum. Det drivs som ett franchiseföretag här och jag kan avslöja att deras varmkorv inte får godkänt, inte heller de köttbullar som serveras i restaurangen. Däremot kan man köpa en del svenska matvaror där, t ex gravad eller rökt lax, lingonsylt, knäckebröd, Kalles kaviar, smågodis m m. Jag åkte dit för att köpa pepparkakor och där fanns travar av olika sorters pepparkakor från Nyåker. Till mer än dubbla priset mot hemma förstås.

Som av en händelse läste jag för någon vecka sedan i VK:s nätupplaga om hur Nyåkers pepparkakor utvecklats till ett framgångsrikt och lönsamt företag. Export till olika länder har blivit en succé. Det är förstås extra roligt att kunna erbjuda pepparkakor från Västerbotten här nere.

Varför skulle jag förresten ha pepparkakor? Jo, för att bjuda mina skandinaviska golfare på glögg och pepparkakor på Luciadagen. Förra året tvingades jag för första gången någonsin tillverka egen glögg med rödvin, allehanda kryddor, apelsiner m m. Jag dricker mycket sällan alkohol så jag hade ingen susning om hur glöggen skulle göras men ’nätstumpa’ som jag är, googlade jag fram ett recept. Glöggen blev klart godkänd av dem som visste hur den skulle smaka.

I år hade jag bestämt mig för att inte ta några risker utan köpa med mig glöggkryddor på påse innan jag åkte tillbaka till Emiraten. Tyvärr säljs glöggkryddor tydligen bara till jul så min plan fungerade inte. Då grep en av mina närmaste vänner, tillika granne i Norrfällsviken, in. Hon arbetar inom apoteksbranschen och överraskade mig med några småflaskor glöggessens från sitt apotek. Det räddade både mig och mina golfare från ett glöggfritt firande. Vad skulle vi göra utan goda vänner?

God Jul och Gott Nytt År till er alla!