Livet

Ja det ter sig märkligt om än normalt egentligen. Flera av mina vänner har gått bort sista tiden. Senast va en vän häromdagen som kämpade till sista andetaget och klagade inte ett smack över sin cancer. Var hittar dom sin styrka. En annan klagar för minsta lilla. Man ser inte bara vänner försvinna. Man ser sig själv också. Men själv vägrar jag att åldras, men inte bryr sig kroppen om det:(  Vila i frid vännen…

När man har barn märker man att tiden rusar iväg. Min lille Max till exempel som jag bytte på alldeles nyss såg ut så här för en stund sedan.

Ja va säger man. Bara inse att tiden rusar och försöka fånga dagen på bästa sätt. Tror vi är många som glömmer leva i nuet och ta vara på detta liv vi fått. Visst det kanske kommer flera, men varför chansa. Paradiset är kanske där vi är nu och blir det vi gör det till;) Max va däremot tidigt uppe i morse och med världens gnista hoppade han i vår säng. Han skulle på en kompis bröllop? Min lille gubbe på bröllop? Ja dom växer de små, lika bra å hoppa i kläa och fånga dagen jag med…

Men lite får vi iaf pyssla om dom ännu;)

//Big Papa