Igår va en fantastisk dag med Fredag 😉 god födelsedagsmiddag och Sagateatern där vi fick se ”Fäboland”. En musikkabaré där två stintor tog igen vår svenska folkmusikhistoria på ett allvarligt men på ett fantastiskt underhållande sätt.

Sara Parkmans och Samantha Ohlanders Fäboland handlar om hur våra bondkvinnor i tidiga 1900-talet drog ut i skogarna till fäbodarna under 4 månader per år med barn och boskap. Boskapen betade medan kvinnorna njöt av tiden med varandra och av att slippa alla karlar.

Djuren ja, dom va ju också tvungna att följa med kvinnorna ut te fäbodarna. Dom fick man ju inte lämna med alla pilska män. Det drevs rejält om den gamla förordningen från 1686 som säger att djuren måste skötas av kvinnor pga risken för tidelag. Ni som inte vet vad Tidelag är får googla på det 😉

Skogarna va fyllda med ”faror” som björn och varg. Men kvinnorna skapade en speciell sång, kulning. Kvinnorna kallade på djuren genom kulningen. Kulning va en blandning av rop, skrik och sång. Med den höll dom också rovdjuren på avstånd då deras sång hördes milsvidd omkring. Mobiltelefon hade ändå inte funkat då det knappast hade haft mottagning, om dom nu hade funnits 😉

Fäboland är också en föreställning där kvinnorna tar igen ursprunget till vår folkmusik och där man kräver sin egen sexualitet och frigörelse. Detta gör man med stor humor som ständigt får oss i publiken att skratta och applådera. Sara Parkman och Samantha Ohlanders är hela föreställningen ett med publiken vilket gjorde känslan av saknaden av mamma, skogen jättestark. Tjejerna fick t.o.m hela publiken att ställa sig upp och Kula vilket blev en grymt mäktig del av föreställningen. Ett annat roligt inslag mitt i Fäboland va då man plötsligt hamnade i en radiosändning, en show där Täppas Fogelberg va programledare och gästerna var skogsrået och fäbostintan. Som sagt, vi fick skratta åt allvaret som flickorna tänjde på då och då.

Måste också nämna scenografin. Då vi klev in i Sagateaterns fantastiska atmosfär ser vi endast ett litet ”partytält” mitt på scenen. I min hjärna råder tankar som stor scenografi, stor föreställning. Så fel jag kan ha. Enkel scenografi där ”partytältet” under hela föreställningen också va filmduk, skuggteater (tidelag utlovas) Det behövs inte mera för att genomföra en stor föreställning.

Om jag är rätt person att ge den en ärlig recension vet jag inte. Men av fem möjliga ger jag den iaf fyra (4) oljestickor. För den va bra.
Föreställningen gav mig en verklighetsbeskrivning som visade att det inte va bättre förr om än man ofta vill påskina det. Den va om än med mycket ironi lika verklig då som nu. Den va grymt underhållande vilket gav gumman en perfekt avslutning på hennes födelsedag.

Tack Riksteatern med Sara och Samantha och stort tack till Umeå Teaterförening för att ni ger oss umebor underhållning.

Godmorgon, om än lite sent 😉

//Big Papa