Kommer nu att blogga lite mer om vår son utan att hänga ut honom helt.

Han har under sina 6 1/2 år på jorden haft mycket spring i benen och haft stora bekymmer med både talet och nya saker. Med handen på hjärtat så har jag också mycket spring i benen och har nog alltid haft det. Vi träffade en gång en psykolog runt sonen för några år sedan som sa att han hade problem med munmotoriken. Det märks när man borstar tänderna eller när han är hos tandläkaren.  Det är tajt, hur Man hjälper honom med det vet jag inte. Men grimaser funkar ju alltid. Sen det här med nya saker där har det framförallt syns vid matsituationen. Ny mat som han inte är inövad på funkat ej. Eller ska säga har inte funkat, det funkar faktiskt mycket bättre, hans nya snacks är broccoli. Sjuk bra i mina ögon!

Vi (läs Cilla) var väldigt nervös inför skolstarten, skulle han få vänner än fast han hellre pratar med kroppen än munnen, skulle personalen förstå att de måste vara nära honom när de är ute, skulle han orka långa dagar och framförallt skulle han äta skolmaten.

Personalen förstod rätt snabbt att man måste vara nära T på rasterna annars får de lov att skriva incidentrapport efter rapport, vi fick rätt snabbt börja korta ner hans dagar, han berättar att han fått flera nya vänner och han har nu senast provat äta korvstroganoffen fast det blev nog 98% ris Haha.

Men nu har olyckligtvis brandlarmet gått ett flertal tillfällen i skolan var av en gång stod de i omklädningsrummet. Vad jag förstår så låter larmet extremt högt där och eftersom de inte visste om det verkligen brann på skolan fick de springa ut i gympa kläderna.

Detta har blivit ett extremt stort problem. Jag har sett ångest laddade personer i mitt jobb och det här är ren ångest T visar. I går frågade T När är det onsdag? I dag har T frågat När är det Onsdag? I morgon kommer T att fråga När är det onsdag och ju närmare onsdag vi kommer desto mer ångest får han. Är så tacksam att han har sitt bolltäcke och att vi ska träffa en barnpsykolog som ska hjälpa T i detta. Men vad händer när onsdagar går bra, flyttar han problemet som han så många gånger har gjort eller kan de ”bota” honom. Jag hoppas ju såklart de sistnämnda, ångest är inget man leker med eller ”lallar bort”. Jag har sett in i ångest ögon när jag jobbat och de ögonen är inge roliga. Jag vet yrkesmässigt vad jag kan göra för att avleda svår ångest, men det är på jobbet de som Boendehandledare Cilla. Nu är jag mamma Cilla med känslor som är svårare att styra. Som det blev förra onsdagen när jag lämna T på skolan så kommer varken jag eller T att gå med på igen. Det var väldigt jobbigt för alla inblandade. Nya lösningar måste vi tänka. Inte fastna i samma hjulspår. Ser fram emot att min kollega Hedensparr är tillbaka från sin semester så jag har någon att bolla med. En väldigt klok kvinna med mycket erfarenhet av livet.

Så nu laddar vi inför en ny skolvecka och månad.

Det som får mig att ens hålla sig på benen är träningen. Om jag inte hade tränat så pass bra som jag gjort hade jag nog aldrig orkat genom detta. Måste erkänna att denna vecka har varit tung även på gymmet, jag presterar inte lika bra som jag brukar, jag måste ta korta pauser för att ladda om batteriet ja jag är nog lite psykiskt sliten. Magkatarren har även gjort sig påmind. Nä jag tänker inte ta det lugnt på gymmet för det är ju det som h

Håller mig på benen, jag kommer därimot att inte va så social utanför jobbet. När jag är ledig så kommer jag att träna, hänga med familjen, hänga med hunden ute och hänga i soffan.  Som sagt jag kommer att göra som mina pattar, hänga en hel del.