Har tänkt på mycket på vad som ska hända sen, min dotter har klara mål i livet, sonen och hans problematik vart ska han få plats undrar jag ofta. Kommer han att klara sig bra, hitta någon partner och skaffa familj, eller kommer han att hamna på nån form av boende med boende stöd. Jag träffar otroligt många genom Hjälteträningen som bor på det sättet. Det dem har gemensamt är bla psykisk ohälsa. Vi har här hemma haft problem med både ångest och självskadebeteende men fått bukt på det.

Men ensamheten hos dem jag träffar är ett stort problem som ofta gnager i den enskildes själ. Politiker och tjänstemän kallar det självständighet, frågar ni mig som anhörig svarar jag, ja såklart men är det värt ett människoliv? Finns det inget vi kan göra som anhörig eller för den delen som personal att personer som dessa ska må bättre?

I veckan är det psykveckan och det är många bra föreläsare. Jag själv förstår verkligen inte varför man inte satsar mer på exempelvis Fritid för alla. En samlingsplats där alla är välkomna. Just nu är deras populäraste dag och aktivitet förlagd till varannan vecka. En kväll och aktivitet som varit otroligt saknad under pandemin och när samhället väl öppnar upp då erbjuds bara varandra Torsdag.

Tycker verkligen fritidsnämnden borde tänka om där och skjuta till en extra slant till just deras budget. Just denna mötesplats har löst extremt många problem, man har som personal kunnat hjälpa brukare och träna på socialamöten samt kunna tipsa kollegor imellan om olika utbildningar, nya bemötande metoder samt kunnat ge brukarna en galet trevlig kväll.

På dagens rörelseglädje grupp så sa en mamma till mig. ”tack Cilla att du gör detta, det är otroligt skönt att träffa Andra familjer i samma situation och bara kunna vara sig själv. Dottern sa på gårdagens halloween fest vi hade för Ts rörelseglädje grupp” Mamma varför fixa du inte detta tidigare när T var liten, här är han ju ”normal” och en i gänget? Ja varför gjorde jag inte det, jo jag trodde samhället var mer välkomnande och öppet för en funkisfamilj. Men jag hade tyvärr fel.

Det behövs mötesplatser för dem som inte passar in.