Jag skulle behöva en paus. Bosätta mig i en fjällstuga i tre månader eller mer och slippa världen runt mig. Självklart skulle min sambo fått följa med, och mina djur. Men inga telefoner och inget internet. Bara kunna fokusera på mig själv, mina rutiner och mitt skrivande. Som det är nu känns det som om det är för mycket ibland. För mycket jag vill och måste och för lite jag orkar och hinner.

Tex så fyller två systerdöttrar, en svägerska, svärmor (60) och mamma (65) år i oktober, syster i november samt mammas flytt söderut som jag skall hjälpa till med. Sedan är det december med systerson och syster som fyller år, jul som skall planeras och firas samt julpsylar som skall upp. För att inte tala om hur glad man skall vara då…
Utöver detta har jag mitt ideella arbete med RFSL Umeå som tar sin tid, samt att jag skall hinna och orka med alla vardagliga saker och möten som är en aldrig sinande ström.
Sedan icke att förglömma arbetet med boken som tar sin tid. Och då skall vi inte tala om att försöka få tid för mina vänner.

Jag har prioriterat bort mycket. Det var mycket värre för ett år sedan men det är svårt att prioritera bort allt. Vissa tycker att jag skall skippa RFSL men de förstår inte att det är något jag tycker är roligt och det är nyttigt för mig att komma hemifrån ibland. Däremot måste jag tänka på att inte ta på mig för mycket, framförallt inte nu för många bäckar små…

Jag vill få in en rutin som fungerar, en vardag där jag balanserar allting så att jag orkar med mer och får någonting gjort. Tyvärr försvann alla mina rutiner i sommar och jag vet att det tar tid att få tillbaka dem. När det då är massa andra saker som händer, massa "krav" utifrån så är det ännu jobbigare och tar längre tid.
Det är jobbigt att så få respekterar hur mitt liv fungerar och vilka val jag måste göra. Jag kräver inte att andra skall förstå – jag förstår knappt själv, men jag vill att de skall lyssna på mig och respektera att det är så. Det är så lätt för dem att förvänta sig mer av mig, att tro att bara för att jag klarar av mycket ena dagen skall jag göra det även nästa dag. De förstår inte att hela mitt liv består av pusslande. Om jag skall hälsa på någon en dag kan det kosta upp till tre dagar av energilöshet efteråt. Inte för att jag inte gillar att hälsa på dem utan för att jag för att jag just nu i livet har alldeles för lite ork och det krävs energi att vara social.

De förstår inte att för mig är det jobbigt att kliva upp, klä på mig, äta mat tre gånger på en dag och gå och lägga mig. Bara det kräver nästan all energi jag har idag. Men livet består av mer än det – så jag måste prioritera och köra slut på mig.
Jag vet dock att det blir bättre. Ju bättre jag följer rutinerna desto bättre mår jag. Men hösten brukar vara jobbig. Jobbigare än vanligt då jag inte gillar när det blir mörkt och kallt. Sedan december med tvånget på att känna glädje och vilja umgås. Suck.

Lite gnäll idag 🙂
Önskar faktiskt att jag kunde ta en paus från allt.

Dagens tips: Glöm inte bort dig själv.

Avslutar med en bild på min älskade bortgågna bebis. Jag saknar henne.