jag satte en lapp..

Hej å hå. Fort kan man få en lördag att gå. Har varit på stora mega loppiset med kusin min. Fyndat åt de små. Finns riktiga fynd man kan göra.
Sen åkte jag till en kyrkogård som jag brukar besöka ofta och regelbundet. En ny lykta och nya ljus, plockade lite blad och fixade till.
En stunds stilla eftertanke och ro, trodde jag ja.

Där fanns en skara människor som bestod av barn, vuxna och kan ha varit en morfar eller en farfar..en skara som faktiskt lyckades passera min gräns för vad jag tycker är acceptabelt på en kyrkogård. Jag anser mej ha väldigt öppet sinne, töjbara gränser ( i alla fall när barn är med) och inte vara så brydd.
MEN den här skaran lyckades som sagt med bedriften att ta fokus från varför jag var på kyrkogården, ta mina tankar ifrån mej och helt enkelt göra mej upprörd. ( såg även ett annat sällskap en bit från oss, släppa allt dom hade och titta bort mot er)
Dom hade tydligen bestämt sig för att kyrkogården och dess grönska var ett perfekt ställe att ta fina, roliga och HÖGLJUDDA bilder på barnen. Ja kanske de senare besökte en grav, det vet jag inget om, men så länge jag såg och framförallt HÖRDE dem så var det foto som gällde.
Barnen sprang hit och dit, ställdes upp på en mur, hängde i grenar och låg på marken. Allt under ”farfar/morfars” flaxande, hoppande, kasta sig på marken spratt, skrika och skratta så att barnen skulle kikna av skratt. Alltså gubben spelade ”allan”, ungarna skrek och övriga vuxna skattade och fotade.
Blev säkert jättehärliga bilder, tagna med en kanonfin kamera och ett minne skapades, kanske en almanacka för 2014.

MEN Ni passerade min gräns och därför fick ni en lapp på vindrutan där jag skrev att
Jag har all förståelse för att man vill ta fina bilder av barnen/barnbarnen, men jag tycker det är respektlöst mot oss andra som sökt oss till de våra för en stunds stilla ro och eftertanke.
Så om NI MOT FÖRMODAN skulle läsa det här så ja, det var jag. Nej, jag orkade inte ta det öga mot öga av olika orsaker, så en lapp fick duga.