Kom på att jag glömt berätta att "dom nya arbetskamraterna" på jobbet fått liv. Tänker så på dom oranga robotarna. Dom genomförde en provanställning, och tillverkade en hytt. Såg ut att gå "bra".
Det var jädrigt konstigt att stå där och titta på när "dom oranga" gjorde golvbalk, golv, front m m till hytten. Det jag och mina vanliga arbetskamrater gjort i 15 år. Nåja, jag vet att jag gjort annat dom sista 2 åren av min anställning men ändå. Nu behövs vi inte längre. Nu räcker det med några människor som ska lägga pussel med plåtbitar, resten sköter "dom oranga".
Dom är effektiva, tysta, ställer inga krav på raster eller bra arbetsmiljö, blir aldrig sjuka, tar inte ut semester eller vård av barn. Inte heller behöver dom facket eller mej som fackligt förtroendevald. Dom bara går och går ( ta det med en nypa salt)
Jag vet att utvecklingen går framåt, vet att vi måste vara konkurrenskragtiga, vet tjatet om fabrikens överlevnad, att man måste sträva framåt, att det är effektivare och gud vet alla argument som finns. Men bara för att utvecklingen går framåt behöver man inte tappa bort människan och det hantverk som vi utför.
Man kunde riktigt se bubblorna som fanns ovanför "flaskhalsarna" när vi stod på ballkongen och tittade på "dom oranga". Man kunde se att dom tänkte – dom där arbetarna dom betalar ingen fackavgift, dom behöver inte er i facket. Nä det är helt riktigt men dom betalar inte heller någon kommunal eller landstingsskatt vilket kan få koncekvenser för oss alla….
En sak har vi i alla fall gemensamt vi vanliga arbetare och robotarna. Vi kan alla få ont . En del av dom har lite för hög arbetsbelastning just nu och får därför problem i axlarna…..och precis som för oss människor som inte passar in längre så byts man ut, vilket ska göras med en del.
Senaste kommentarerna