Etikett: Arbetsförmedlingen

Utbilda och anpassa Af

Av , , Bli först att kommentera 4

För en gångs skull är det bra att Af byter handläggare (för x-antal i gången), tillbaka till en som inte triggar och dessutom faktiskt lyssnar på vad jag säger. Till och med min kurator på Råd och Stöd har tappat räkningen på de handläggare jag har haft sedan hen klev in i bilden. Det är ingen nyhet att den med till exempel de diagnoser jag har, triggas och mår dåligt av ständiga förändringar. Så hur kan myndigheter få bolla runt folk på detta vis så att de blir sönderstressade och får en massa följdbesvär med hälsan? Jag har en önskan att handläggare får mer kunskap inom NPF så att de inte ser oss som besvärliga. Vi är en resurs och inte ett problem. Tillsammans behöver vi hitta lösningar, för när det kommer till jobb/sysselsättning har vi ofta egna förslag då vi vet hur vi själva fungerar, om handläggarna bara ställer de rätta frågorna.

Vore en bra början om de startade med att anpassa Afs entré här i Umeå (vet inte hur det är i andra städer). Många av oss får panikångest i nuläget bara genom att försöka ta sig in i lokalerna. Jag vill att myndigheter med flera genomgår en NPF anpassning precis som med andra tillgänglighetsanpassningar. Bara för att våra svårigheter inte syns i första skedet betyder det ju inte att vi har mindre problem med att ta oss in.

Om vi nu då har med oss dessa svårigheter i tanken när vi sedan tänker vidare…..

Hur många av oss med någon eller några diagnoser har svårt att komma in på arbetsmarknaden, behöver kontakt med socialtjänst, måste lämna en nådig lunta av blanketter (antingen ir eller via nätet) till försäkringskassan, samtidigt tackla med full kraft svårigheterna som diagnoserna medför? Att då ständig mötas av olika handläggare (okunniga inom npf) är nog så illa. När vi sedan har fått fysiska besvär pga de psykiska påfrestningarna ska vi dessutom få vården att lyssna på oss så vi får rätt hjälp. Redan där är vi dränerad på energi då vi fått jobba i motvind på reservenergi. Så hur stort antal av oss med NPF lever under existensminimum eller med försörjningsstöd, för att vi inte orkar längre eller har slutat fungera något så när?

 

Värdelös?

Av , , 2 kommentarer 3

Tack så jäkla mycket Af för all psykisk och fysisk stress ni utsätter så många för! För den inhumana verksamhet som mer än en gång lyser med sin frånvaro när jag mailar. Bemöter med ett typ ”Äh du får klara dig själv vi bryr oss inte!” attityd. Sorgligt att ni inte förstår skillnad mellan sjuk och att vara i dåligt skick! Enligt er är jag inget annat än värdelös!

Jag vägrar ha en sådan syn på mig själv!

Jag är en kvinna som vill arbeta, har inga små barn och tänker heller inte skaffa några nya. Jag kan med lite stöd uträtta stordåd som gör att de flesta glömmer att jag har någon funktionsnedsättning alls! Försöker trots ständiga bakslag tänka att jag är bra och har något att bidra med. Men ni på Af och andra sådana ställen, gör det inte lättare för oss som behöver lite stöd! De svordomar som nu far igenom mitt huvud får min hjärna att rodna!

Jag har fram till att jag inte längre orkade eller orkade förklara för alla, att jag har förmodligen asperger och adhd fått kämpa helt själv och gjort det med bravur! Ni ska inte komma och sätta en stämpel i min panna med texten Värdelös!

Skulle önska att olika människor/handläggare skulle ha fått pröva på att leva mitt liv för ett tag. Ni skulle få känna på hur det är att måste sälja sitt bohag mer än en gång, att leva på mat vid de tillfällen någon bjuder (vilket är fåtal gånger under exempelvis en två månaders period), att gå överallt när man ska på möten för att det inte finns pengar till månadskort på bussen, när värken och halkan gör värken värre och så vidare…. Nej det är inte synd om mig men jag är jäkligt trött på att anses vara värdelös!

Så här med facit i hand tycker jag att man kan avskaffa Af!