Fredrik Virtanen skriver i dagens Aftonbladet (05-11) en så bra krönika där han hävdar att det inte är så konstigt att ungdomarna som växer upp idag blir egoister. I ett samhälle där de får tävla om allt, där allt består av konkurrens och utslagning, där blir egoismen det enda vapnet för att klara sig.

Därmed, hävdar jag, att konkurrens/utslagning och egoism föder varandra, vi får en dynamik som gör att systemet hela tiden reproducerar sig självt. Samhällets struktur, under nuvarande regim alltmer byggt på konkurrens och utslagning, föder egoism. Egoismen å andra sidan, förstärker hela tiden att det handlar om tävlan/utslagning.

På det sättet får vi ett helt släkte uppväxande egoister, som tror att det är så det ska fungera i ett samhälle. Men nej, det är under marknadsliberalismen som egoismen vuxit sig riktigt stark. Vilka som tjänar på att individerna slåss mot varandra istället för att vända sig mot dem: den ekonomiska eliten självfallet! Denna elit ser helst att de svaga går under (därav deras kärlek till utslagning), ty välfärd är dyrt när man behöver pengar till lyxkonsumtion.

Ett minimalt statligt ansvar är en faktor som, när den läggs till denna soppa, förvärrar allt. Där inget statligt ansvar finns, där får de svaga klara sig bäst de vill. Ett annat samhälle är dock möjligt. Och ni som tror att man inte kan göra karriär och skaffa sig bostad i ett socialistiskt demokratiskt samhälle: se på Sverige under 1970-talet. Jag frågar: kunde människor inte göra karriär och skaffa sig bostäder då? Ett annat samhälle är möjligt, bara inte under nuvarande regim.